Demokratins försvar Under våren och sensommaren har Svensk Tidskrift innehållit en rad artiklar om demokratin - om hot mot den, om försvaret av den och inte minst om demokratin själv. Artiklar har skrivits av Gösta Bohman, Erik Anners, Stig Strömholm, Nils Andren, Gustaf Petren, Anders Björck, Nils Elvander, Gunnar Heckscher, Hans Bergström, Gunnar Biörck och Carl-Johan Westholm. Tonläget i artiklarna har genomgående varit lågt. Skälet har nog inte varit att hoten mot demokratin uppfattats som svaga eller avlägsna. Skälet är snarare att de flesta inlägg bärs upp av en betydande respekt för ämnet och frågeställningen. Demokratins försvar är för viktigt för att föras i ett högt röstläge. Det är inte fråga om att övertrumfa debattmotståndare. Det är inte fråga om att vinna en debatt. Det är - som Svensk Tidskrift skrev i upptakten till artikelserien - frå- gan om att ständigt vinna demokratin åter. Det erbjuder då föga tröst om man vinner samtliga debatter om demokratin men förlorar demokratin. Respekten för temat kräver nyanseringar. En första nyansering gäller hoten mot demokratin. Det finns inte skäl att hävda att demokratin står under akut eller direkt hot. Frågan är istället vad som ligger i en förlängning av den samhällsutveckling som vi är inne i. Finns det tendenser och utvecklingslinjer som leder till en situation i vårt svenska samhälle där demokratin eller dess förutsättningar har underroinerats. En andra nyansering gäller formuleringen av demokratin, bestämningen av vad som skall avses med demokrati. Flera av artiklarna i serien har rört frågan om demokratin som överideologi. Ea strävan kan förmärkas hos flera av for. fattarna att formulera demokratin på det traditionella sättet som den formuleratst nordisk statsvetenskaplig doktrin. l)e. mokratin blir då form , inte innehåll. Om demokratin formuleras och godtal som överideologi har förrnodlingen ea viktig seger i demokratins ständiga återerövring vunnits. Den partipolitiska domokratidebatten kommer då inte längte att gälla demokratin. Den kommer ist& Jet att gälla demokratins förutsättning~~ Men där är vi inte idag. Alltsedan 60-talet har först socialdt mokraterna och därefter mittenpartieJW med demokrati kommit att förstå av värt mycket mer än i vid mening formell krav på det offentliga beslutsfattandeL Demokrati har gällt företagsstyrniJ1, förändringar av det ekonomiska systornet och mycket mer därtill. Sedan mitten av 70-talet har det modorata partiet följt en liknande väg. Demokrati har blivit frihet och vice versa. Demokratin bildar inte överideol<w förrän samtliga partier av betydelse godtar och respekterar en gemensam ideob gi. För det är enigheten om en viss iJUIOo börd som definierar att det verkligen t fråga om en överideologi, inte innebci den i sig. Demokratin blir alltså inte överideologi enbart genom att ett eller ett par av de politiska partierna ansluttr sig till den demokratidefinition som t. hävd i nordisk statsvetenskap. Däremat ·kan detta leda till att enighet så småniJt om uppnås om denna demokratiUJIP' fattning. Och därmed har förmodligen det pi tiska imperativ som formulerats i med artiklarna i Svensk Tidskrift arf. vits, det lyder kort och gott: Återskapa tnigheten om demokratin. Första steget är att något parti, någon partiledare, avsvär sig att inrymma hela sitt partiprogram i själva demokratiformuleringen. Därefter ankommer det på de andra partierna och deras ledare att IIIsluta sig till denna bestämning av deIIOkratin och därefter reservera demobati som begrepp för vad som inryms häri och ingenting annat. När demokratin som överideologi är Aterupprättad finns all anledning att föra diskussionen vidare om demokratins förBisättningar. Då blir enigheten svårare ltt uppnå men den politiska diskussiaten kan bli mer rationell och föras i nå- J)! lägre tonläge. Vi kan i vårt samhälle diskutera om vi är inne i en samhällsutYeekling som kan leda till att demokra- 389 tins förutsättningar så håller på att försvagas att demokratin i sig hotas. Vi kan vara eniga om att Sverige idag har en stark och livskraftig demokrati. Vi kan vara eniga om att samtliga partier av betydelse har ett gemensamt mål i bevarandet och befästandel av demokratin. Vi kan inse att hoten mot demokratin inte ligger i en ond vilja. Hoten ligger i bristande förutseende. Och detta förutseende kan vi förbättra genom en framåtsyftande diskussion om hur demokratins förutsättningar håller på att förändras. Och i det sammanhanget får vi föra diskussioner om vårt ekonomiska system, om den personliga friheten och om hur människor skall få inflytande över sin vardag. Om det nu kan ledas i bevis att dessa frågor är av relevans för den politiska demokratins vitalitet och överlevnad.