Dagens frågor Lockrop från Almedalen l Almedalen utanfår Visby talade i år inte bara ledarna får dc fyra demokratiska partierna i Sverige utan också ledaren får vpk, Lars Werner. Hade det dittills rått någon tvekan om varifrån den plötsligt påkommande ivern får Norden som en kärnvapenfri zon stammar, blev det faktiska fårhållandet nu klart belyst. Werner hade hört husbondens röst och lade frimodigt ut den text, som hr Bresjncv i en tidningsintervju endast antytt. För att ytterligare understryka vikten av sina ord offentliggjorde Werner, att han själv vänt sig till kommunistpartiet i Moskva. Han hade påpekat det olämpliga i att Sovjetunionen numera håller kärnvapenbestyckade ubåtar i Östersjön. Detta var ett mycket intressant meddelande. Vi andra skulle bett vår regering att vända sig till Sovjetunionens regering, eller hade vi föreslagit att den svenska marinattachen i Moskva skulle tala med sina officiella förbindelser. Werner vet bättre: han vet var det kommunistiska maktcentrum ligger. Av egen erfarenhet känner han vä- gen dit. Vi har alltså inte anledning att betvivla, att han gjort vad han sagt. Men för övrigt skall hans betydelse inte överskattas. Man har rent av rätt att förmoda, att ordningen varit den, att han forst bett om lov att få göra sitt påpekande om ubå- tarna, detta får att stärka intrycket av sin egen ställning. Säkerligen bad han sedan om lov att få använda det i sitt tal i Almedalen. Han nämnde inte i detta att han fått något svar från Moskva. En positiv reaktion skulle han ha utnyttjat. Nu kom svaret på annat sätt. Naturligtvis av en tillfällighet gick samma dygn, då Werner talade, ett troligen kärnvapenbärande sovjetryskt hangarfartyg, åtföljt av stora landstigningsfartyg, in i Östersjön, i Fredens hav. Den som har öron till att höra, han höre, heter det. Något liknande gäller får den, som kan tänka själv. Nyliberalismen Varje politisk rörelse i framgång tycks riskera att utvecklas till sin extrem och därmed också till något som ej är fårenligt med den ursprungliga tanken. l mitten av sjuttiotalet fick centerpartiet sina "gröna khmerer". En decentralistisk tanke kunde plötsligt motivera samverkan med de mest auktoritära och centralistiska lärorna inom den extrema vänstern. Talrika folkfronter vittnade om detta. Dc gröna khmererna i CUF slet sönder centerpartiets politik och därmed partiets trovärdighet. I dagens nyliberala våg anar man risken får blå khmerer - liberaler som ersatt intellektuell ödmjukhet med liberalt systembygge. Därmed intet ont sagt om Svensk Linje. sjuttiotalets nyvaknande intresse får klassiska liberala frågeställningar hämtade såväl i Folkpartiet som Moderata Samlingspartiet i hög grad sin inspiration hos Karl Popper och hans politiska filosofi. Popper drar sin rågång mellan dem som tror sig veta och dem som vet sig inte veta. 302 I den första kategorin kan alla tiders utopister och dogmatiker inordnas. Till den senare kategorin hör varje åsiktsriktning som givit positiva bidrag till människans kulturella och materiella utveckling. En dogmatisk anhängighet till marknadslösningar före varje kollektiv lösning inordnar sin anhängare i den förra kategorin - bland dem som ersatt vetande med tro men själva tror sig veta istället för att tro. Till denna kategori kan rimligen varken konservativa eller liberala krafter vilja räkna s1g. Fredsforskning Den nya tidningen Tempus har klarat föret i portgången och överlever. Den har så många prenumeranter att den fått statligt presstöd, i Sverige ett bevis på egen livskraft. Tempus har sitt berättigande i och med att den återger artiklar ur ett antal utländska pressorgan. Den kallar sig själv En svensk Le Monde, förmodligen för att den omfattar hela världen, ty i övrigt påminner den inte om den franska tidningen. Den senare brukar visserligen också publicera dokument, som på så sätt blir tillgängliga för läsarens egna bedömning. Detta gör nämligen Tempus, vilket är utmärkt. Exempelvis har där tryckts hela det ryska brev till det polska kommunistpartiets ccntralkommittc, vilket väckte så stor oro i våras. Veter!igen har på andra håll bara förekommit begränsade delar. Tempus innehåller vidare bidrag av svenska författare, däribland goda kulturartiklar. I nummer 23 i juni uppläts emellertid också utrymme åt "fredsforskaren" \Vilhelm Agrell, och detta kan göra kritiska läsare fundersamma; av en tidning som Tempus väntas en viss o~jcktivitet. Fredsforskning är ett egendomligt ämne. som skiljer sig från andra genom att forskningsresultaten oftast förefaller vara givna på förhand : åtminstone i Sverige leder " forskningen" gärna fram till antiförsvarsvänlig propaganda. Den kan också, som nyligen i Norge, leda till domar för olodig underrättelseverksamhet. Men detta är ovanligt. I det norska fallet var " forskarna" bara ute för att skada NATO och norskt försvar, inte sig själva. Agrelis artikel har rubriken " Spelet om svensk neutralitet: Vem lurar vem?" Re· dan detta är insinuant. Ingen spelar om svensk neutralitet och ingen vettig iaktta· garc behöver heller blir lurad. Agrell gör sitt bästa för att misstänkliggöra. I amcri· kanska tidskrifter har förekommit artiklar om hur olika raketbanor kan läggas i rit krig, där kärnvapen eventuellt används. På kartskisser ritas då linjer för kortaste vägarna mellan olika punkter. Såda linjer kan gå över Sverige. Agrell vänd allt till det värsta: " ... denna kartsk" behöver inte återspegla den exakta pla läggningen. Men det är svårt att undgå a se skissen som en indikator på hur Svcri, bilden är beskaffad hos NATOs och US försvarsplanerare." Lika förvänt skulle Agrell kunna kons tera att, om en linje gått över Vatikans ten, NATOs och USAs planerare är efter påven. Vad som händer i ett krigsfall, där Sverige kan visa sig "ligga i vägen", är för det första, att ett politiskt beslut måste fattas a\' olika krigförande om dc vill respektera svensk neutralitet eller inte. Grundval för sådana beslut blir avsevärt mera omfattande än kartskisser, gjorda för att visa olika tekniska möjligheter när det gäller raketbanor. För det andra måste övervä- ganden ske om svenskt försvar är så starkt och tekniskt utvecklat att det skulle bli for dyrbart att utnyttja Sverige som övcrflygningsområdc. Ur svensk synpunkt är det sådana resonemang och beräkningar, gjorda av svenska politiska och militära 303 beslutsfattare, som bör bestämma storleken av svenskt försvar, inte minst flygfOrsvarct. Om Wilhelm Agrell aldrig tänkt på detta förr, kan han göra det nu, då han enligt uppgift skall få förtroendet att bli fast medarbetare i Tempus. Då kanske han också skulle vilja tänka på en tredje sak, nämligen att överflygningar av Sverige kan komma att ske från ett annat håll än från de västallierade och från USA, en möjlighet som inte nämns eller ens antyds i hans stora artikel på en hel sida och i fem spalter!