ROLF ENGLUND: Det socialdemokratiska krisprogrammet Chefen får Utredningsbyrån for samhällsfrågor, civilekonom RolfEnglund, har granskat de ekonomiska forslag som framlagts det senaste halvåret av olika socialdemokratiska grupper. Krisgruppen med Ingvar Carlsson i spetsen har ett svårt arbete då den skall utarbeta ett ekonomiskt program får det socialdemokratiska partiet. Gruppen måste forena ekonomisk åtstramning med Löntagarfonder och presentera det på ett sätt som av väljarna kan uppfattas som traditionell socialdemokratisk politik. l verkligheten handlarfårslagen inte om hur Sverige skall ta sig ur krisen utan hur socialdemokraterna skall ta marknadsekonomin ur Sverige, konstaterar RolfEnglund. Detta innebär en väg in i en fordjupad ekonomisk kris om socialdemokraterna menar allvar med fondsocialismen. Den ekonomiska verkligheten har tvingat sig på socialdemokraterna. Den verkligheten kännetecknas av mycket stora underskott i såväl bytesbalansen med utlandet som statsfinanserna. Bytesbalansunderskottet överstiger i år 20 miljarder kronor, vilket översatt till mer begripliga storheter motsvarar nästan l 000 kronor i månaden får ett svenskt fyrapersoners hushåll. Undcrskottct i statens finanser kan beräknas bli omkring 75 miljarder. Som jämförelse kan nämnas att samtliga direkta statliga skatter uppgår till cirka 36 miljarder och att budgetunderskottet är större än den statliga konsumtionen som bara uppgår till cirka 50 miljarder. Dessutom är arbetslösheten stigande. Socialdemokraterna har under flera år bedrivit en klassisk oppositionspolitik. Dc obehagliga fårslag regeringen har kommit med har oppositionen varit emot. Dc bra fårslagen regeringen har kommit med har oppositionen ansett vara "får lite och får sent". Socialdemokraterna har inte kunnat frigöra sig från sin egen politiska tradition som bjudit att en ökande offentlig sektor, finansierad av stigande skatter, har ansetts vara botemedlet framfår andra. Det socialdemokratiska alternativet har kommit att framstå som allt mindre trovärdigt. Det har nu blivit nödvändigt får partiet att skaffa sig en ekonomisk politik, anpassad till den ekonomiska verkligheten, och som har några socialdemokratiska kännetecken som väljarna känner igen. 258 De sex ekonomernas förslag Detta är en smärtsam process. Den inleddes med att sex aktiva socialdemokratiska ekonomer, Villy Bergström, Clacs Eklund, Harry Flarn, Carl Hamilton, Nils Lundgren och Carl Göran Mähler, i en artikel i Arbetet föreslog att man skall göra om hela det generella bocndestödct, använda avgiftsfinansiering i större utsträckning, ej förnya förtjänstutvecklingsgarantin för dc offentliganställda, minska industrisubventionerna och höja skatten ytterligare på olja och oljeprodukter. Det vilar, skrev de, än en gång ett tungt ansvar på arbetarrörelsen att formulera och ange vägen ut ur krisen. Dc så kallade sex-ekonomerna fastslog också att dc svenska produktionskostnaderna måste stiga långsammare än i omvärlden, att vi måste återta marknadsandelar och att en sådan utveckling kommer att medfora ökade vinster, vilket arbetarrörelsen idag sades acceptera. Ett rätt utformat, marknadstillvänt system med fonder sades förhoppningsvis på sikt lösa den fördelningspolitiska konflikt som höga vinster innebär. De förespråkade också okonventionella och flexibla arbetstider inom industrin, uppmuntrande av flyttning mellan arbetsplatser och, icke minst, en dämpning av den offentliga sektorns expansion, något som sades vara en oundviklig del i en politik för ekonomisk balans. Ingvar Carlsson sade i en intervju i Arbetet någon dag senare att det är helt klart att vi i framtiden måste göra hårdare prioriteringar i kommunernas, landstingens och riksdagens utgifter. Dc kan inte öka så snabbt som tidigare. Jag ser, sade han, ekonomernas inlägg som ett positivt bidrag till debatten. Femlingarnas recept Några som inte var lika positiva var dc så kallade "femlingarna", fem LO-ekonomer, Anna Hedborg, Lennart Nyström, Jan Ohlsson, Jan Odhnoff samt Lcri Svenningsson. Det vore farligt, skriver dc, om socialdemokratisk politik skulle be· stämmas av den nationalekonomiska kå- rens patcntdiagnos: vi konsumerar för mycket. Vad vi lever i är en cftcrfrågckris, inte en kostnadskris eller en övcrkonsum· tionskris, hävdade dc. Dc skrev också att just nu dra ner den offentliga efterfrågan är detsamma som att planera ökad öppen arbetslöshet. Den fortsatta debatten Ett behjärtansvärt försök att sitta på trå stolar gjordes av chefredaktören för Östra Småland, Berndt Ahlqvist. För min del, skrev han, är jag övertygad om att rn ovill· kortig åtstramningspolitik i enlighet med "dc sex" recept riskerar att få svåra följder fOr den svenska ekonomin - just därför, att jag inte tror på den grundläggande förutsättningen, nämligen en relativt idyl· lisk internationell utveckling. Samtidigt är det en självklarhet att konsumtionsutvcck· lingen måste dämpas till förmån fcir sparande och investeringar och för ett stär· kandc av den svenska industriapparatcn. Det scn<tre kräver, skrev han, bland annat ett mer rimligt forhållande mellan löner och vinster än vad som är fallet idag. Dc sex ekonomerna återkom i en replik vari dc sammanfattade sina synpunkter ungefår så här. Vi anser att en drastisk kostnadsanpassning behöver understödjas med ett system som under anpassningstiden kan dra in övervinster och därigenom bland annat forhindra löneglidning. Dessutom måste riktade och utvalda insatser, forutom den generella lönsamhctsstimulansen, till for att sätta fart på industrin. Poängen är, skrev dc, att ingen expansiv politik är möjlig i dagens läge utan kraftigt ökad utlandsupplåning som dc sex inte vill ha med mindre än att kostnadsrelationen till utlandet forbättras avsevärt. Vi är väl medvetna om att åtstramningen av privat och offentlig konsumtion kan komma i ett olyckligt konjunkturläge, fortsatte dc. Vi frireslår likväl en omedelbar åstramning av konsumtionen därfor att ett ytterligare uppskjutande av den ekonomiska restaureringen av Sveriges ekonomi skulle medfora bestående framtida påfrestningar. LO-chefen Gunnar Nilsson tog sedan till orda. Den ekonomisk-politiska debatten här i landet är just nu ytterligt trist, skrev han. Regeringen och dcss eftersägare i borgerlig press, for att inte tala om diverse självutnämnda besserwissrar (varmed torde avses dc sex s-ekonomerna) utnyttjar sitt opinionsmässiga övertag for att sprida dimridåer och - otroligt nog - forsöka skylla krisen på arbetarrörelsen. Ligger det då ingen sanning i att Sverige måste föra åtstramningspolitik och skära ner på den offentliga sektorn, frågade 259 Gunnar Nilsson. Jo, det gör det, svarade han själv. Det är nödvändigt att minska expansionstakten i den offentliga sektorns utbyggnad jämfört med vad vi har varit vana vid. Tidningen Metallarbetaren ställde sig snarast på dc sex ekonomernas sida. Socialdemokratin har på ett märkligt sätt lyckats blunda for att dc borgerliga regeringarnas urusla ekonomiska politik har forändrat förutsättningarna for en kommande socialdemokratisk regeringspolitik, skrev tidningen. Vårt stora problem idag är att vi konsumerar for mycket i forhållande till hur mycket vi producerar, fortsatte Metallarbetaren. Det gapet måste minskas. Och gapet är idag så stort att det är svårt att se att vi skall kunna fa balans i vår ekonomi enbart genom utbyggnad av industrin och en något minskad tillväxt i konsumtionen. Vi måste helt enkelt minska både den privata och den offentliga konsumtionen samtidigt som vi satsar på industrin, ansåg Metallarbetaren. Krisgruppen - Socialdemokratins så kallade krisgrupp har sänt ut ett märkligt diskussionsunderlag till distriktskongressen under våren, skrev LO-tidningen i en ledare. Bland dc frågor som har upprört LO-tidningen är frågan om vi skall öka produktiviteten genom ett par timmar längre arbetsvecka under några år eller om man kan tänka sig en minskning av nuvarande rättigheter till ledighet från jobbet med bibehållen lön. Andra frågor var om vi skall ge industrin 260 en ökad lönsamhet, på vilket sätt kan man öka produktiviteten, om vi skall ha större rörlighet på arbetsmarknaden och frågan om karensdagarna skall åtcrinforas. Skullc du kunna tänka dig att pruta på någon eller några av nedanstående poster, frå- gade krisgruppcn, och räknade upp folkpension, barnbidrag, u~jämningsbidrag åt kommunerna, studiemedel, livsmedelssubventioner och bostadsbidrag. - Det är fel att ge människor intryck av att alla problem löser sig bara vi får makten och hamnar i kanslihuset. Det sade Ingvar Carlsson, ordforande i krisgruppcn, i en artikel i LO-tidningen. Detta är det svåraste programarbetet i partiets historia. Vi vill ligga lågt med publicitet tills vårt fOrslag är klart under maj. Utöver Ingvar Carlsson ingår i den så kallade krisgruppen LO:s sekretcrare Rune Molin, landstingsrådet Leni Björklund och riksdagsmannen Kjell-Olof Feldt. Huvudsekrctcrare är Anne-Marie Lindgren. Löntagarfonderna En av krisgruppens viktigaste uppgifter är, får man anta, att producera ett paket av åtgärder vari de så kontroversiella löntagarfonderna kan forpackas och framställas som om dc bara är ett av flera medel for att åter få Sveriges ekonomi på fottcr. I realiteten är ju fondforslaget inget annat än en metod fOr att omvandla Sverige till en socialistisk stat. Detta är inget som väljarna uppskattar. Det gör nog i själ och hjärta inte heller Kjell-Olof Fcldt. Vore han ärlig skulle han aldrig skriva under ett forslag av den innebörden. Men nu värnar han om sin ställning inom partiet och spelar med i det elaka spelet trots att han innerst inne vet att fondsocialism inte är något som är till nytta for det svenska samhället, ej heller for de svenska arbetarna. Dc svenska arbetarna vill inte ha det som dc polska arbetarna. Handlar Kjell-Olof Feldt moraliskt eller omoraliskt? Självfallet handlar han omoraliskt. Det är omoraliskt av honom att ställa sig bakom ett forslag som han själv inte tror på. Krisprogrammet Den socialdemokratiska krisgruppen har ett svårt arbete. Den skall i ett paket fårena en ekonomisk åstramning (högerpolitik) med löntagarfonder (vilket leder till socialism) och göra det på ett sätt så att väljarna uppfattar fårslagen som traditionell socialdemokratisk politik. Men det är bara folkpartister som tror att man, om man blandar högerpolitik och kommunism, får mittenpolitik. Socialdemokraterna kommer att tala mycket om att Sverige är i ekonomisk kris och än mer om att denna kris är framkallad av den borgerliga politikens misslyckanden. Sedan kommer det att bli en massa vackra ord om offensiva satsningar. Några ord om behovet av högre vinster. Fagert tal om samverkan och högre vinster. Luddigt tal om återhållsamhet i lönekraven om löntagarna, i utbyte, får del i fåretagens kapitalbildning genom löntagarfonder. I verkligheten handlar således de socialdemokratiska förslagen inte om hur Sverige skall ta sig ur krisen utan hur socialdemokraterna skall ta marknadsekonomin ur \·erige. Vi skall icke låta lura oss av titeln på rapporten - ett krisprogram. För i \'erkligheten innebär den så kallade krisPärmar for årgång 1980 261 gruppens rapport och fårslag inte en väg ut ur krisen utan en väg in i den fördjupade ekonomiska kris som kommer att bli det oundvikliga resultatet den dag beslutsfattarna !ar klart får sig att socialdemokraterna menar allvar med sitt tal om fondsocialism. kan rekvireras från Svensk Tidskrifts expedition, te! 08-67 59 55, eller genom insättning a,· kronor 30:- på postgiro 7 2744-6.