Anti-amerikanismen
Res västerut, unge man - den maningen
var något av ett levande begrepp för 50-
talets ungdom, såväl i Sverige som utomlands. Efter segern i andra världskriget låg
det något av ett förklarat skimmer över
den stora demokratin i väster, som med
sina trupper och sin stora industripotential bidragit till att besegra Hitler och rädda ~uropa. Förenta Statcrnas styrka och
storsinthet manifesterades också i den
fredstida Marshall-hjälpen.
Så kom det röda 60-talct med dess
många vänstcrrörelscr. Socialismen blev
på modet och Vietnam-kriget grep sinnena. En pyrande anti-amerikanism hos
de vänster-radikala kretsarna i Europa
fick näring. Inte minst i Sverige kom kritiken av USA till starka uttryck. Anti-amerikanismen som intellektuell och politisk
hållning fick officiell sanktion genom Olof
Palmcs uttalanden.
Efter Vietnam-krigets slut mattades så
kritiken och kanske också intresset för
amerikanska förhållanden . Ett och annat
USA-vänligt eller USA-ncutralt program
slank igenom i massmedia och Förenta
Statcrna slapp att vara den stora boven i
alla sammanhang.
Utvecklingen i vår omvärld har inte heller riktigt kommit att stämma med den
världsbild som 60-talcts radikaler tillägnat
sig. Vågorna av båtflyktingar har berättat
om repression och förtryck i det kommunistiska Vietnam. Kampuchca har invaderats av en vietnamesisk arme. Idoldyrkan av Cuba har något mattats bl a på
grund av dc cubanska äventyren i Afrika.
Invasionen i Afghanistan och utvecklingen
i Polen har ytterligare avslöjat den socialistiska verkligheten.
Inte minst mot den här bakgrunden är
det beklämmande att behöva konstatera
hur valet av Reagan till president i USA
tycks ha fått anti-amerikanismen att på
nytt flamma upp i Sverige. Är oviljan mot
det kapitalistiska Förenta Statcrna så
djupt förankrad hos den svenska vänstern
att man hela tiden söker nya anledningar
att förklena, förringa och svartmåla?
Kommentarerna kring presidentvalet
präglades av en glädje över att nu äntligen
skulle massmedia och debattörer kunna
återuppta diskussionen om Förenta Staterna som en reaktionär, militaristisk stat.
USA har sina fel och förtjänster på samma sätt som andra nationer. Men en
svensk demokrat, som vill främja en utveckling i fred, frihet och demokrati, kan
inte blunda för det faktum att USA är
jordens största demokrati och gör avsevärda uppoffringar för att upprätthålla ett
försvar i syfte att begränsa den kommunistiska diktaturens utbredning.
Sverige avser att självt försvara sitt territorium i händelse av angrepp. Men hela
vårt tänkande om vår relativt starka försvarsmakt bygger på teorin att stormakterna i händelse av konflikt endast kan
avdela begränsade styrkor för aktioner i
vårt område. De är så att säga bundna av
varandra.
Vår fred och frihet är på så sätt beroende av amerikanska försvarsansträngningar. Kanske borde svenska vänsterdebattö-
rer någon gång betänka att det fria ordets
försvarare finns i väst och inte i öst.