Insänt Försvarsutgifterna l ett rundabordssamtal i Svenska Dagbladets rtgi får en tid sedan framfcirde våra ansvariga &irsvarsgrenchefer sina synpunkter på den S\fnska försvarsdebatten. Sammanfattningsvis kunde läsaren konstatera att denna rör sig mest om ekonomiska frågor, fristående från den av rtgering och riksdag uppsatta målsättningen, varigenom grunderna för försvarets uppgifter och framtid undanskymmes. Av dessa uttalanden framgår att allmänheten genom denna inriktning av debatten ges uppfattningen att förn·arskostnaderna kan inrangeras som en del av budgeten som kan avvägas i jämförelse med andra, inrikespolitiskt önskvärda kostnader. Helt förbigås att målsättningen - och därmed kostnaderna - betingas av förhållanden som vi svenskar kan påverka mycket litet, nämligen den aktuella säkerhetspolitiska situationen i l"årlden liksom den långsiktigt bedömda eller l"åntade politiska utvecklingen framförallt inom vårt närområde. Man söker i stället framIöra önskemål och förhoppningar om en fredlig 1-ärld, vari Sverige skall gå före som mönster och vara först i fråga om avrustningen - ideellt riktigt och inrikespolitiskt mycket gångbart eftersom man därigenom kan förespegla minskade f<irsvarskostnader. Verkligheten talar ett annat språk. En försämring av den utrikespolitiska situationen kan ske snabbt. Att en sådan försämring inte kan omsättas snabbt i ett starkare svenskt försvar blott genom att i den aktuella situationen tillskjuta pengar talar man inte om . Ännu mindre vill man från politiskt håll i debatten klargöra fakta som underlag för en allvarligt menad diskussion, nämligen att det tar många år - åtminstone 5-6 år - att nå en högre rustningsnivå igen, om man genom kortsiktiga beslut urholkar försvarsorganisationen genom minskade försvarsanslag, så snart någon politisk avspänning kan skönjas. Genom den osakliga - eller medvetet snedvridna - argumenteringen, som kontinuerligt framförs vid politiska möten och i massmedia bibringas allmänheten uppfattningen - så småningom som en sanning - att vi i Sverige inte har råd att betala mer för försvaret än dagens kostnader. Att anslagen minskats och att andelen i budgeten också minskats ända sedan 60-talet med en urholkning av försvarskraften som följd och med risk för att av regering och riksdag fastställd målsättning inte kan uppnås, därom talas föga. Detta måste betraktas som en medveten politisk ansvarslöshet, när det dessutom föreligger klara tendenser på ytterligare försämring av det utrikespolitiska klimatet och den militära strategiska bilden i norra Europa. Man kan ibland tala om denna försämring av den säkerhetspolitiska bilden och om fiasko för förda nedrustningsförhandlingar. Men att omsätta dessa konstateranden på ett riktigt och verklighetstroget bedömande av kraven på ekonomisk satsning på vårt försvar - dit sträcker sig inte politiska "försvarsexperter" typ MajBritt Theorin. Bedömningen av det strategiska läget sker ofta från egen utgångspunkt med Sverige som centrum. Man kan göra tankeexperimentet och försätta sig i en rysk generals situation att från Moskvas horisont granska kartorna i huvudriktning östväst. Mot Atlanten ligger då Sverige i Skandinavien som en neutral barriär, medan Nato håller tillfartsvägarna mot Atlanten både i norr (Nordnorge, Kirkenes) och i söder (Väst-Tyskland, Danmark). För att behärska Atlantvägarna bör - på samma sätt som Tyskland 1940- Sovjet hålla den norska atlantkusten. Hur kan sovjetiska stridskrafter lättast nå denna? Naturligtvis måste man i Moskva säga sig att om Sverige vore svagt försvarat skulle det vara enklare att utnyttja Finland som bas (med hjälp av vänskaps- och biståndspaktenl och l) längs malmbanan och med den parallellt gående nya landsvägen Luleå - Riksgränsen - Narvik kringgå Nato i Nordnorge och ställningen i Lyngen-området samt 2) över Kvarken i Bottniska viken med nuvarande överskeppningsmöjligheter och med helikopter- 184 4. , ,c;·l • .. transporterade förband också utnyttja vägen över Sundsvall, Östersund mot Trondheim. Att man i ett sådant bedömande av sovjetiska strategiska krav i en strid mot Nato med USA skulle avstå från att anfalla Sverige för att vi vill ha fred och vill vara utanför krig m m - det är ju absurt att tro, när man känner till den kalla verkligheten: Ungern 1956, Tjeckoslovakien 1968, Afghanistan 1979, Polen? Bedömandet blir emellertid ett helt annat om Sverige har ett starkt försvar. Då kanske man inte vinner några fördelar med att dra in Sverige. Om Sverige har ett starkt försvar - och fortfarande trots påbörjad urholkning är det starkt och bristerna kan snabbt repareras - vinner 185 Sverige att insatserna som vi svenskar gör till vårt försvar just blir vad vi själva önskar: vi kan hålla oss utanför ett krig. Försvarskostnaderna • blir därmed fredsbevarande. Det är med sådan bakgrund man skall diskutera Sveriges förmåga att ha råd till ett starkt försvar och göra avvägningar gentemot inrikespolitiska utgifter. För att få en riktig grund för vår försvarspolitik fordras en bakgrundsinformation av utrikespolitiska och säkerhetspolitiska fakta. Men en sådan argumentering ligger tyvärr oftast fjärran från de "försvarsexperter" som mest kommer till tals i våra massmedia. Wolmar Boman