STEN E KJELLGREN: Skall vi skrota landstingen? Landstingens vara eller icke vara diskuteras. Svensk Tidskrift har vänt sig till Sten E Kjellgren och Stig Rindborg som representerar var sin uppfattning i denna fråga. Kanslichef Sten E Kj ellgren vid Lidingö kommun kritiserar förslaget. Ju mer komplicerat samhället blir desto fler uppgifter måste lösas på regional nivå, anser han. Detta gällerframfor allt i regioner där en stor tätort dominerar, men inte bara ifråga om stockholmsområdet. Även Östersund, Uppsala och Örebro dominerar starkt i sina bygder. Författaren är också kritisk mot interkommunala ·samarbetsorgan. Ledamöterna av kommunalforbunden är indirekt valda och kan inte ställas till ansvarfor sina beslut som direktvalda politiker. En programkommitte inom Moderata Samlingspartiet fåreslår att landstingen skall av· vecklas. Kärnpunkten i argumenteringen är fåljande: " Kommuner och landsting står f<ir eu alltmer dominerande del av den offentliga verk· samheten. Det är därfor särskilt viktigt att denna sektors ökningstakt begränsas". sjukvården är så dominerande i landstingem budget att beslutsfattarna inte tvingas prioritera denna verksamhetsgren mot andra, vilket leder till onödigt höga kostnader. Uppgifltl inom hälso- och sjukvården bör främst överfåras till primärkommunerna. stutsatsen ar detta kan fårmodas vara, att den specialiserade, regionsjukvården, där även landstingen är för små, skall forstatligas. Förslagsställarna har inte presterat skymtea av bevis får att den nya ordningen skulle bi rationellare och billigare. JämfOrelseobjekt finns. Karolinska sjukhuset är statligt. Göteborg, Malmö och Gotland har redan sjukvår· den i primärkommunal regi. Är sjukvården där rationellare och billigare? Kommunaleko~ miska utredningen har behandlat denna fråga. Varfår redovisar inte programgruppen resulta· tet? Trepartiregeringen har varit mycket angelä- gen att slå vakt om det sociala trygghetssystemet och se till att den sociala välfården inte ransoneras med plånboken. Alltså blev dea omvald 1979, men samtidigt har det varit svål! att hejda tillväxten av det statliga budgetu. derskottet. På alla nivåer måste man ge sig pi konkret verksamhet om det skall gå att åstadi komma mer än marginella kostnadsminskni.. ar. Även om något mer anlitande av privatsjuli vård än for närvarande fårordas, är vi väl Övet< om att det är en samhällsuppgift att garana alla medborgare en sjukvård ungefår på Duvarande nivå? Jo, säger f<irslagsställarna, men det är administrationskostnaderna som ökar. Vad säger att administrationskostnaderna blir mindre om man lägger sjukvården under kommunalf<irbund? Programkommitten säger vidare: "Övriga delar av landstingens verksamhet, främst trafik, kultur och vissa sociala instanser innebär ofta en dubblering av motsvarande primärkommunala eller statliga funktioner. De kan därför avvecklas". Reservanterna, som vill ha landstingen kvar som sjukvårdshuvudmän, delar denna uppfattning och säger dessutom, att aya uppgifter inte bör läggas på landstingen. Detta avsnitt verkar något perifert; jag anser att trafiken är ett regionalt problem, som har aära samband med den regionala samhällsplaaeringen. Lokala och regionala samhällsproblem Det finns en rad samhällsproblem, som bäst löses på lokal, dvs primärkommunal nivå, ja det finns t o m frågor som skulle hanteras bättre i mindre enheter än våra nuvarande kommuner. Jag är anhängare av socknar utan beskattningsrätt! Om nu landstingen har tagit på sig uppgifter, där kommunerna har tillräckligt befolkningsunderlag, kan dessa frågor diskuteras f<ir sig. Jag är inte främmande for att till primärkommunerna överföra provinsialläkare, distriktssköterskor, annexsjukhus med långtidssjukvård, PBU (den psykiska barn och ungdomsvården), de utvecklingsstörda osv. Genom ett överforande av en del av dessa uppgifter skulle man nå den samordning mellan 163 sjukvård och åldringsvård och med skolhälsovården som skulle ge rationaliseringsvinster. I Tierp pågår sedan flera år fOrsök med samverkan i dessa avseenden mellan kommunen och landstinget. Ju mera komplicerat samhället (och näringslivet!) blir, desto flera uppgifter måste lösas på regional nivå. Detta gäller framfor allt i regioner, där en stor tätort dominerar. I internationella perspektiv har vi inga storstäder och vårt näringsliv är fortfarande utspritt över stora delar av landet beroende på dess uppkomst. Det är jnte bara de tre största städerna jag menar i det fortsatta resonemanget. Även Östersund, Uppsala och Örebro m fl dominerar starkt i sina bygder. Här måste sysselsättningspolitik, bostadsf<irsörjning, trafikpolitik, samhällsplanering m m angripas med utgångspunkt från hela regionen. Programf<irfattarna avfärdar de regionala aspekterna genom att säga: "Vissa större sjukvårdsenheter kan med fOrdel drivas av flera kommuner i samverkan". Detta skall väl tolkas så att man forordar kommunalf<irbund. Programavsnittet om landstingen inleds på f<iljande sätt: "I syfte att fOrenkla den offentliga sektorn bör en strävan vara att minska antalet beslutsnivåer. Tre nivåer - stat, landsting och primärkommuner - med egen administration och egen beskattningsrätt fOrsvårar medborgarnas överblick och kontroll ... "Längre ned i texten återkommer forfattarna till ämnet och säger: "En avveckling av landstingen och ett överforande av deras arbetsuppgifter huvudsakligen till primärkommunal nivå innebär en frirenkling av den offentliga sektorn, vilket leder till minskad byråkrati". J ag fornekar att programfOrslaget skulle ge oss en enklare och for 164 medborgarna mera lättöverskådlig styrelse eftersom jag hävdar att det finns en rad samhällsproblem, som måste skötas på regional nivå. Jag väljer att nu peka på några principiella frågor, som diskuterades redan då det sk storlandstinget infördes i Stockholm. Dåvarande finansborgarrådet Hjalmar Mehr framlade förslaget i sitt budgettal den 5 december 1963. Det finns mycket som tyder på, att Hjalmar Mehr eller hans medarbetare läst boken "Great Cities of the World" redigerad av den engelske statsvetaren William R Robson. Kapitlet om Stockholm är skrivet av Gunnar Heckscher och Per Holm. De centrala frågeställningarna när det gäller administrationen av storstadsregionerna kan enligt professor Robson sammanfattas på följande sätt: l Områdens och myndigheters organisation 2 Folkligt intresse och demokratisk delaktighet 3 Den kommunala verksamhetens effektivitet 4 storstadens finanser och 5 Planeringen av storstadsregionen Effektivitet och finanser Standarden i många storstadsområden har varit otillfredställande när det gäller skolor, bostadsproduktion, öppna platser och liknande områden, trafik, allmänna transporter, polisskydd m m. Orsakerna är enligt Robson komplicerade. Ibland kan de härledas till felaktig fördelning av funktioner mellan stora städer, interkommunala samarbetsorgan och nationella eller provinsiella myndigheter. Ibland är orsaken till missförhållandena bristfällig organisation, särskilt när det gäller fördelningen av uppgifter mellan många små och fattiga enheter. Ett återkommande tema i skildringarna från olika storstäder är klagomål över otillräckliga finansiella resurser för att kunna tillhandahålla kommunal service i en stor stad. Finanserna är alltför ofta storstädernas akilleshäl. SammtUillsplanerUmgen Behovet av en översiktlig planering inom stOl' stadsregionerna betecknas av Robson som dd främsta skälet för en reformering av de dåvao rande förhållandena, när det gäller dessa regio; ners administration (vilken på de flesta hit skedde genom samarbetsorgan) . Mycket få sr. ra städer hade enligt Robson spår av en nop övervägd planering. Som undantag nämnda Paris, Washington, Stockholm och ett fålll andra städer. I Stockholm fanns då ett regi011o planeförbund, som många tunga politiker pi primärkommunal nivå längtar tillbaka tiD. Kritiken mot landstinget som huvudman för regionplanen går ut på att landstinget saknar befogenheter att se till att regionplanen forverkligas. Om de ledande politikerna i primärkommunerna är ledamöter i styrelsen fOr ett kommunalförbund, blir planen en uppgörelse mellan dem som kan förverkliga planen. Robson kommer även in på lokaliseringspolio tiska synpunkter och hävdar att samhällsplaneringen måste syfta till att från storstaden/httvudstaden utesluta sådana verksamhetsgrenar som inte oundgängligen måste lokaliseras diL Planeringen måste vidare syfta till att minska och undvika långa, tröttsamma och dyrban resor till arbetet. stockningstendenserna måslt motverkas genom decentralisering. En plane- 165 ring med denna målsättning måste tillförsäkra den är att de är så anonyma genom att de är sig kontroll över hela den region som domine- indirekt valda. Demokrati förutsätter att välras av den stora staden. jarna kan ställa direkt valda politiker till anInterkommunala samarbetsorgan Robson kritiserar lösningar genom samarbetsorgan mycket hårt. Vaije kommunalförbund har sin styrelse, som endast intresserar sig för sin aspekt av regionens problem. Var och en av dessa styrelser kan bli ett centrum för opposition av rationella lösningar. Den största olägenheten med samarbetsorgan är, att de inte funnit någon metod att samordna sitt arbete med närbesläktade verksamhetsgrenar, som sköts av andra samarbetsorgan. Hur kan man skilja på problemområden som bostadsförsöijning, transporter, huvudvä- gar och samhällsplanering? svar. Detta förutsätter att det finns en direktvald församling med ansvar för de delar av samhällsservicen som måste tillgodoses på regional nivå. Detta blir betydligt enklare och mera lättöverskådligt för väljarna är ett stort antal kommunalförbund. Robson kallar systemet med direktvalda församlingar dels för de lokala frågorna, dels för de regionala "the two-tier system" och betecknar detta som enda sättet att finna en lösning på storstadsregionernas problem, som är förenligt med fortsatt demokrati inom den lokala förvaltningen. En stor del av dem som bor inom storstadsregionerna utmärks enligt författaren av något som kan liknas vid politisk schizofreni. De, som bor i en förort utanför staden, men arbetar i denna, har varken något inflytande eller medansvar, när det gäller den stora Direktvald f"örsamling f"ör regionala frågor stadens styrelse, vilken uppenbarligen är av En mycket viktig kritik mot kommunalförbun- stor betydelse för vederbörandes dagliga liv.