Ett trovärdigt fårsvar Har Sverige råd med ett trovärdigt fårsvar? Den frågan borde vara orimlig och oacceptabel att ställa i ett av jordens rikaste länder, som dessutom under sekler slagit vakt om sin frihet och sitt oberoende. Men det är faktiskt i dessa termer som en del av dagens fårsvarsdebatt fårs. De till fårsvaret negativa finner i vårt besvärliga statsfinansiella läge ett tacksamt argument får sina krav på fortsatta nedskärningar i fårsvarsbudgeten. Sveriges ekonomiska läge är utomordentligt besvärligt. En sträng sparsamhet med skattebetalarnas pengar är nödvändig. Direkta nedskärningar i den offentliga sektorn måste ske. Uppgifter som överforts till det allmänna måste återfåras till den enskilda sektorn. Genom en begränsning av den offentliga sektorns ekonomi måste livsutrymme skapas får en expansion i det enskilda näringslivet. I denna situation av en nödvändig, allmän omprövning av den offentliga sektorns åtaganden intar dock fårsvarskostnaderna en särställning. Utgifterna får fårsvaret kan utan vidare betecknas som en grundkostnad får det svenska samhällets fortlevnad och bestånd. Är det någon som inte tycker att Sveriges fred och frihet är värd att försvara? Som inte vill slå vakt om den svenska demokratin och vår rätt till nationellt självbestämmande? Som inte tycker att vi skall kunna hävda våra territorialgränser och avvisa t ex främmande u-båtar? För dem som tycker att Sverige är ett land värt att fårsvara kan slutsatsen bara bli en: Försvaret måste få de medel som krävs får att bli starkt nog att kunna avvärja alla hot som kan komma att riktas mot Sverige. Strängt taget avgör vi inte själva hur starkt fårsvar vi behöver. Det är stormakterna i vår omvärld, deras rustningar, deras dispositioner och det potentiella hot som finns i spänningen mellan öst och väst som i betydande grad måste styra våra försvarsansträngningar. I detta hänseende har den ryska u-båten i Karlskrona skärgård utgjort en god illustration. U-båtens exempellösa intrång i svenskt militärt skyddsområde har visat på allvarliga brister i våra egna bevakningsmöjligheter. Det inträffade har samtidigt gett prov på den sovjetiska marina uppbyggnaden och visat i hur hög grad Sovjet i dag tycks betrakta Östersjön - Fredens Hav - som sitt eget innanhav. Våren 1982 skall riksdagen besluta om fårsvarsramarna får femårsperioden 1982- 1987. Det blir ett synnerligen vik· tigt beslut. Dess innehåll kommer att avgöra om fårsvagningen av det svenska for. svaret skall fortsätta eller om det blir mft ligt att skapa borgerlig samling - eller bästa fall nationell samling - kring ett beslut som innebär att fårsvarets styrb kan upprätthållas och på vissa punkter förbättras. I det kommande fårsvarsbeslutet fi11111 tre särskilt viktiga komponenter: flyt plansfrågan, fredsorganisationen och prit kompensationssystemet. Nedskärningar~~ i fredsorganisationen blir smärtsa!JUa men måste genomfåras om krigsorganisationens slagkraft skall kunna upprätthålils bl a i materielhänseende. Flygplansfrågans lösning borde vara given. Kan svensk industri bygga ett stridsdugligt krigsflygplan så bör svensk industri också la göra det. De säkerhetspolitiska fordelarna for det neutrala Sverige med ett svenskbyggt plan är uppenbara. Därtill kommer de industripolitiska fordelarna. Ett tillfredsställande priskompensationssystem är oerhört viktigt for forsvaret. Då skapas möjlighet till fasthet och styrsel iden femåriga planeringen. 481 Spänningen i det nordiska området har ökat starkt under senare år. Den sovjetiska upprustningen är högst påtaglig. Sverige är ett litet neutralt land som inte hotar någon. Nog har vi ändå tillräckligt mycket kvar av traditionell svensk frihetskänsla fOr att vilja göra de mitt i välfården begränsade materiella uppoffringar som krävs for att vi skall upprätthålla ett trovärdigt svenskt forsvar!