GÖSTA SUNDIN: Om vattenkraft Vattenkraften är inhemsk,fårnybar, slitstark och ren. Vi har ännu tj tagit i anspråk mer än 2/3 av den utbyggnadsvärda delen av våra vattenkrafttillgångar. Regleringskapitalet blir dåligt utnyttjat när trappsteg fattas i falltrappan. Bygg därfår forst fordigt i de älvar där det redan finns kraftverk och regleringar och behåll de små biflödena till Norrlands storälvarfor friluftsliv, uppmanar civilingenjör Gösta Sundin. Han har arbetat med dessafrågor under ett långt yrkesverksamt liv som konstruktör och vattenbyggnadschefmen också som aktiv inom Svenska Kraftverksforeningens styrelse och arbetsutskott. Artikeln är en svidande vidräkning med den fysiska riksplaneringen, "ett fantastiskt instrument for planhushållning på utomordentligt lösa boliner", utredningen om vilka vattenkraftverk som ejfår byggas ut, fårslaget till ny plan- och bygglag och riksdagsbesluten i vattenkraftfrågan. Den lagstiftandeforsamlingen - där var och en pressas av sin aktionsgrupp - skall inte ta på sig forvaltningsuppgifter, konstaterar forfattaren. Äldre lagstiftning om vattenkraften - från tolvhundratalets landskapslagar till 1734 års lag - syftar främst till att skydda anläggningarnas grannar från skada. Det kunde gälla översvämning ovan en kvarndamm eller vattenbrist nedanfor den. Under 1800-talet skedde en snabb utveckling mot större vattenkraftanläggningar for sågverk, pappersbruk och framfor allt stålindustri. Byggnadsbalken i 1734 års lag befanns efter 150 år vara foråldrad och ersattes 1880 med en forordning "om jordägarens rätt till vattnet över sin grund". Förordningen gav visst skydd fOr "allmänna intressen" och huvudregeln att man inte får skada annans egendom behölls. Men ett undantag gjordes. Om skadan vore "ringa" järnfort med nyttan, kunde vattenbyggaren ges tillstånd att tex dämma över annans mark "mot ersättning fOr skadan och hälften därutöver". Det var forsta steget mot expropriationsrätt for nå, gon annan än samhället. Rätt att ta i an· språk annans egendom for en allmän nyt· tigverksamheL Förordningen 1880 blev inte gammal. Det nya vattenkraftbyggandet fOr elproduktion måste både främjas och styras. Redan 1906 startades den kommitte\'crk· samhet som resulterade i 1918 års vatten. lag. Byggarens tvångsrätt utvidgades, mea; omgärdades också med regler for att skydda de skadelidandes intressen. Deras rät· tegångskostnader betalas av kraftverbbyggarna och skadorna ersätts efter värdcring med 50% pålägg. Skyddet for aJI. männa intressen forbättrades och det bar under senare år forstärkts ytterligare. Den tekniska utvecklingen från medeltidens skvaltkvarnar till vattenhjul av trä med stånggångar fOr kraftöverforing och ·vidare till turbiner av stål,_elektriska generatorer och kraftöverforing på höga spänningar är naturligtvis grunden for den utveckling av lagarna som skett. Utvecklingen gick långsamt under de forsta 600 a 700 åren och vid 1900-talets början hade vattenkraftproduktionen inte nått över 0,5 TWh. Kring sekelskiftet ökade takten så sakteliga. Den fick ökad fart under fårsta världskriget och efter andra världskriget gjorde vattenbyggarna något som liknar flygarnas "kavaljerstart". Kurvan steg rakt upp. När vattenkraftutbyggaodet pågick som bäst kring sextiotalets forsta år, uppgick det årliga tillskottet till 3 TIVh. Det motsvarar årsproduktionen från ett av våra mindre kärnkraftaggregaL Men nu har vattenkraftutbyggandel stannat av. Konsulter, entreprenörer och vattenrallare får söka sig jobb utomlands och turbin- och generatortillverkare får försöka sälja sina produkter på världsmarknaden. Bäggedera går ännu så länge rätt skapligt trots frånvaron av en hemmamarknad for utbildning och utveckling. Hur kan det komma sig att vi nästan slutat bygga vattenkraft, när vi ännu inte tagit i anspråk mer än 2/3 av den utbyggnadsvärda delen av våra vattenkrafttillgångar? Naturenergin i alla Sveriges vattenfall och strömmar anges till 200 TWh per år (l TWh = l terawattimme = l miljard kWh). En stor del av den energin rinner bort i rännilar, bäckar och smååar under 415 vårfloden, men nästan hälften, noga räknat 95 TWh, anses vara ekonomiskt utbyggnadsvärt. Hittills har vi byggt ut 62 TWh. Vi har alltså en energireserv i lönsam vattenkraft på 33 TWh. Hur har vi kunnat ställa denna stora, inhemska, årligen fornyade, rena energikälla i skamvrån i stället for att låta den hjälpa till att minska vårt oljeberoende? Den fysiska riksplaneringen Det började med att vattenkraftutbyggandet drabbades av FRP. Den har socialiserarna utvecklat till ett fantastiskt instrument fOr planhushållning på utomordentligt lösa boliner. Man har från toppen byggt upp en beslutshierarki med riksplaner, regionplaner, länsplaner och kommunplaner som ingen kunde drömma om på trettiotalet, när man debatterade planhushållning och marknadshushållning. Den forsta rapporten om "Hushållning med mark och vatten" kom 1971. Då tyckte man sig veta for litet om vattenkraften for att genast gå till beslut. Men vattenkraften måste ju in i FRP. Alltså satte man till en utredning som snabbt skulle tala om vilka vattenkraftverk som inte skulle få byggas ut i de sydliga älvarna, fr o m Klarälven t o m Indalsälven. Där fanns nämligen aktuella utbyggnadsprojekt. Det blev en snabbutredning på ojämnt material, där genomarbetade projekt ställdes mot skissartade och där aktionsgrupper redan organiserats mot de projekt som aktualiserats av kraftindustrin. Resultatet blev i stort sett att de projekt som kraftindustrin 416 satsat på, placerades i höga bevarandeklasser och att de lägre bevarandeklasserna nödtoftigt fylldes ut med projekt som ännu inte var aktuella. Tids nog skulle man finna skäl får att motsätta sig dem också. Utredandet fortsatte med de norrländska älvarna. Utredningarna lades till grund får riksdagsbeslut om hur man skulle kunna öka vattenkraften från 60 TWh till 65 a 66 TWh, eller rättare hur man skulle fårhindra att får mycket vattenkraft byggdes ut. Riksdagsbesluten mot vattenkraften fick formen av en uppräkning av de vattenkraftverk som inte skulle få tillståndsprö- vas enligt vattenlagens nyss moderniserade regler! För att riktigt binda fast dessa oformliga riksdagsbeslut - de påminner om frihetstidens regerande riksdag under l 700-talet - fortsatte de älvräddarinspirerade riksplanerarna med fårslaget till ny plan- och bygglag. I lagfårslaget från år 1979, 3 kap Il §, räknas de undantagna projekten upp namneligen på 15 rader: § Il Större älvar och längre sammanhängande älvsträckor som är outbyggda får inte byggas ut får vattenkraftändamål. Älvar som avses i fårsta stycket är Torne älv, Kalix älv, Pite älv, Vindelälven, Vapstälven, Moälven, Lögde älv, Öre älv, Bure älv och Byske älv. Älvsträckor som avses i fårsta stycket är Klarälven mellan Kärrbackstrand och Edebäck, Västerdalälven uppströms Hummelforsen, Österdalälven uppströms Trängslet, Dalälven mellan Näs och Hedesundafjärdarna, Härjedalsljusnan mellan Hede och Svegsjön, Mellanljusnan mellan Laforsen och Arbråsjöarna, i lodalsälven Åreälven, Ammerån ovan Överammer, Storån-Dammån och Hårkan uppströms Hotagen, I Ångermanälven Lejarälven, Storån uppströms Klumpvattnet, LångseleånRörströmälven, Saxån, Ransarån uppströms Ransaren och Vojmån uppströms Vojmsjön, I Umeälven Tärnaån och Girjesån, Juktån uppströms Fjosokken och Tärnaforsen mellan Laisan och Gäutan, i Skellefteälven källflödena uppströms Sädvajaure resp. Rebnisjaure, i·Lule älv Stora Lule älv uppströms Akkajaure, Lilla Lule älv uppströms Skalka och Tjaktajaure samt Pärlälven och i Råne älv Rörån-Livas älv. Sårlana tossigheter blir det när den lag· stiftande fårsamlingen - där var och en pressas av sin aktionsgrupp - tar på sig fårvaltningsuppgifter. Nåja, fårslaget tiD PBL-lag är ju ändå bara ett förslag. Fullt så tokigt lär det väl ändå inte kunna bli till slut. För närvarande gäller följande uppställning. De undantagna projekten exklusivt dc fyra stora älvarna är som synes i medeltal dubbelt så stora som de som frisläppts! För taktikerna på bevarandesidan gälldt det att forst stoppa dc större, lönsamma projekt som kraftindustrin riktat in sig pL Antal Medel- Totalt Totalt pro- storlek TWh TWh jekt GWh/ st Frisläppta för prövning enligt vattenlagen 107 42 4,5 Undantagna exkl de fyra stora älvarna 90 93 8,4 De fyra stora äh·arna 17,2 25,6 Vattenkraften i miljön Ett naturligt vattenfall är en dramatisk sevärdhet i ett landskap. En bred älvs snabbr böljande rörelse genom en långsluttande älvsträcka utgör även en storslagen skönhetsupplevelse. Sådana foreteelser forsvinner, när vattenkraften tas i anspråk for energiproduktion. Det är ju vattnets mängd och höjden av dess fall som ger energm. Älvarnas selsträckor - lugnvatten - bibehåller däremot sin karaktär även efter en utbyggnad. Sjöytor forblir sjöytor, kanske i ett nytt höjdläge och med ökad eller minskad areal. Sjöytorna i en utbyggd älv används ofta for att spara vatten från natt till dag eller från helgdagar till arbetsdagar. Sådan korttidsreglering brukar medföra variationer i sjöns vattennivå på några decimeter upp till en meter, varigenom växtlighetens zonering vid stranden påverkas. Vattenkraftutbyggandel forändrar naturmiljön. Entusiasten Kai Curry-Lindahl jämforde vid något tillfälle valenbyggarnas "härjningar" med istidens omdaning av vårt land, men det var vällitet överdri- 417 vet. All kulturaktivitet i naturmiljön for med sig förändringar, vattenkraftutbyggandel likaväl som jordbruket, skogsbruket, gruvdrift och grustäkt. De några hundra älvräddarna i vårt land, fårdelade på ett trettiotal aktionsgrupper, har numera ett klart mål att "right or wrong" fårsvara outbyggda älvar och älvsträckor mot utbyggnad. Deras engagemang har emellertid i botten en saklig grund, omsorg om naturmiljön. Miljörö- relsen kom till Sverige från Amerika redan i mitten av fyrtiotalet. Då hade intresset får friluftslivet vaknat och vattenkraftutbyggandet hade dels satt fart, dels närmat sig bebyggda trakter. Vattenkraftutbyggandel hade ju startat i obygden och städning och rekultivering kring arbetsplatserna var lika ointressant som vid annan nybyggnadsverksamhet där. Bland stora älvrensningar som genomforts utan någon som helst landskapsvård må erinras om Traryd i Lagan och Forsmo i exponerat läge från den berömda Forsmobron. Vid Forsmo har byggarna gjort en insats efteråt, men i övrigt har ju naturen hunnit med en del själv på 40 år. Den "svenska modellen" får tunnelkraftverk ledde till langa torrlagda älvlaror, som ännu lyser besökaren i ögonen som vittnesbörd på bristande omsorg om naturen. I nyare tunnelkraftverk har stor omsorg ägnats det som eljest skulle ha blivit en torrlara. En praxis har numera utvecklats att bygga trösklar, helst med naturligt stenmaterial och väl inpassade i älvens lopp, får att ge vattenspeglar där människor vistas. 418 Det är alldeles uppenbart att miljörörelsen och älvräddare både har varit väckarklocka och drivande kraft när det gällt den nya synen hos kraftfåretagen på omsorgen om miljön kring kraftverken. Den historiska inledningen visar emellertid att samhället allt sedan landskapslagarnas tid har haft klart får sig behovet av regler får att fårhindra eller åtminstone lindra skador av vattenkraftutbyggandeL Redan detta att miljön alls fårändrats möts negativt av den som själv icke har någon nytta av förändringen. Själva genomförandet av förändringen, dvs arbetena under byggnadstiden, medfår dessutom störningar får de närboende. Olägenheten kompenseras automatiskt får dem som får sysselsättning genom utbyggnaden. Den allmänt ökade aktiviteten i bygden kan också upplevas positivt, men många ser ett kraftverksbygge som en störning som behöver balanseras på något sätt. Själva kraftverksbygget kan ta ett par år, men dessfårinnan har man måst sväva i ovisshet i flera år, både om bygget verkligen skall bli av och om vilka fårändringar det kan bli. Scdan kraftverket tagits i drift har man ytterligare några år av " rekultiveringsverksamhet" innan kraftverket smultit in i sin omgivning. För många närboende kan utbyggnadsåren bli en stressperiod, som verkligen inte lindras av älvräddarnas agerande. Dessa fenomen måste vägas in när "regeringsvillkoren" får en utbyggnad fastställs. Enligt vattenlagen kan regeringen srälla villkor om särskilda prestationer från kraftverksbyggarna utöver dc skyddsåtgärder, rekultiveringsarbeten och skadeersättningar som vattendomstolen fastställer. Den fårändring av miljön som en ut· byggnad långsiktigt medför, innehåller i allmänhet både positiva och negativa moment. Älvens forsar och snabbt strömmande vatten fårvandlas till sjöytor ge· nom uppdämning och till lugnflytandr vatten genom älvrensningar nedströms. Vid tunnelkraftverk enligt den "svenska modellen" eller när kraftverket fårläggs vid sidan om älven och drivvattnet avledes från den naturliga älvfåran, blir forsarna tidvis helt eller delvis torrlagda. Under vårfloden lever forsarna upp som i forna dagar och under vintern är bristen på vat· ten i forsarna ingen nackdel, snarare tvärt· om. Men under sommaren måste kraft\W· kcn avstå drivvatten får att forsarna skall få sitt - något som också i allmänhet sker nu. Ändringarna i vattnets lopp är drastiska får fisket och fårödande får dem som ser strömfiske som sin finaste rekreaktion. Även vetskapen om att älven inte längre brusar dygnet och året runt innebär säkert får många en förlust. Möjligheterna tiD vattenanknutna "aktiviteter" ökar däremot oftast i det nya landskapet med tillfållen till båtfart, bad i varmare vatten odl familjefiske i ofarligare vatten med akliv fiskevård. Nu hör jag ett ramaskri. Är han intf klok! Har han glömt alla dc negativa miljöeffekter som räknas upp i vattcnkraftut· redningarna, fårstörd jordbruksmark, for. sumpning, erosion, flottning, isar och viatcrvägar, båt- och badplatser, grumlin«, dimma, renskötsel, fiske och älgbctc? Nej inte alls. Det är konkreta skador som många gånger kan forebyggas genom åtgärder t ex invallningar, utfyllnader, vägbyggnader eller strandskoningar. I andra fall kan forlusten av anläggningar ersättas med nya och bättre t ex badplatser och båtplatser. Övergående och även långsiktiga skador på fiske kan mildras genom utsättningar och kompenseras genom intensivvård av fiskevatten i närheten. Där inga åtgärder är möjliga, måste skador kompenseras med penningersättningar. Det ankommer på vattendomstolarna att analysera skador och bestämma åtgärder och ersättningar. Ofta träffas dirtkta överenskommelser mellan de juridisb och tekniska ombuden for dem som drabbas av en skada och kraftverksforetagen, överenskommelser som granskas och fastställs av domstolen. Rutinen vid vattendomstolarna är härutinnan välutbildad. Efter att ha konstaterat detta vill jag alltså återgå till det nya kraftverkslandskapet Numera är det praxis att den landskapsarkitekt som byggherren anlitar stöds av en lokalt sammansatt miljövårdskommitte med representanter också från länsstyrelsen, fiskerimyndigheten, byggherre och entreprenör. Det praktiska miljövårdsarbetet börjar samtidigt med själva bygget. Landskapsarkitekten deltager redan i forberedelserna for vattendomstolsprövningarna. Landskapsarkitekter debuterade på kraftverksbyggena for att ta hand om "avfallet". Jord och bergmassor från tunnel- 419 sprängningar och älvrcnsningar, som inte behövdes for dammbyggnader, skulle placeras in i landskapet med omsorg och snabbt forses med växtlighet. Många landskapsarkitekter hade fått sin utbildning från dc stora tyska dagbrotten for brunkol. Numera finns landskapsarkitekter med i hela planeringen, från formgivningen av dammar till sådd och plantering och direkta trivselanläggningar kring kraftverken. Ambitionen är att det nya landskapet skall ha minst lika stor attraktion som älvlandskapet hade fore utbyggnaden, även om dc positiva elementen nu är andra. Primära rekreationsområden Den fysiska riksplaneringen har också haft sitt finger med i utnämnandel av vissa delar av landet till primära rekreationsområden - däribland också någon älvdal. Det är alldeles självklart att man kan rekreera sig bra också längs en älvdal som är utbyggd med kraftverk- se bara på Blå Vägen och järnfor turismen längs den utbyggda Orneälven med forhållaodena längs Vindelälven. Men ändå åberopar man utnämningen till primärt rekreationsområde som ett hinder både for vattenkraftutbyggnad och gruvbrytning. Det är verkligen ordets makt över tanken! Ljusnans dalgång har upphöjts till värdigheten att vara primärt rekreationsområde och ändå är den 7 mil långa sträckan från Norrlandsporten vid sjön Bergviken upp till och forbi Järvsö redan utbyggd 420 och reglerad fOr en årsproduktion av 700 GWh. Vetenskapliga intressen Både geovetenskapliga, fiskeribiologiska och kulturhistoriska och i någon mån också botaniska forskare har fått vidgade verksamhetsfält genom vattenkraftutbyggandet. Alldeles särskilt tror jag vattenkraftens målsmän har uppskattat att få vara sponsorer för forskningen, från början i Riksantikvarieämbetets regi, kring Norrlands tidiga bebyggelse. Kolonisationen av Norrland skedde längs älvdalarna och de utgrävningar som vattenkraftutbyggandct gett anlednig till, har varit väsentliga för vetandet. I Vindelälvsdebatten framfördes som viktigt att Umeå Universitet har en outbyggd älv inom nära räckhåll för utbildning och forskning. I verkligheten har det kommit nästan lika litet ut av det som av dc stolta planerna för att främja turismen längs den outbyggda Vindelälven. Vetenskapliga intressen måste i detta sammanhang innebära önskan att lära sig så mycket som möjligt om orsakssammanhangen längs en älvdal. Som ovan sagts har kunskaperna fördjupats genom undersökningar kring planerade och byggda kraftverk, men för framtida vetande måste det också vara viktigt att ha åtminstone en älv med enbart naturlig historia kvar inom landets gränser. Miljöavsnittet må avslutas med två exempel. Nedre Västerdalälven frisläpptes 1977 av riksdagen för tillståndsprövning enligt vattenlagen och kraftverksföretagen satte raskt igång med planering for utbyggnaderna. Efter något år kunde man presentera 5 färdiga projekt som skulle ge 350 miljoner KWh per år och efterlängtad sysselsättning längs älvdalen under 5 a10 år. Därtill skulle utbyggnaden automatiskt medföra minskade våröversvämningar i älvdalens tätorter, Vansbro, Nås, Björbo ·och Floda. Översvämningarna hade nyss varit föremål för en statlig utredning. Värdet av minskade översvämningar var dokumenterat och större än värdet av de skador i olika avseenden, som en kraftverksutbyggnad skulle föra med sig. Men älvräddarna mobiliserade och fick riksdagen au ändra sitt 2 år gamla beslut. Älvsträckan undantogs åter från slutlig tillståndsprövning enligt vattenlagen. Det andra exemplet är Sölvbacka, där riksdagen rivit upp ett i laga ordning fattat regeringsbeslut. Fortsatt vattenkraftutbyggande Vattenkraften är inhemsk, förnybar, slit· stark och ren. Vi har inom landet allt som behövs för att bygga ut den, både konstruktörer, byggare och maskintillverkare. Bygga ut vattenkraft är att investera för lång tid framåt. När man väl byggt kraftverken behöver man varken köpa kol eller olja för att driva dem. Och dc håller dessutom dubbelt så länge som värmekraftverken! Vi har lärt oss att bygga kraftverk så att de "platsar" i miljön. Vi skulle kunna bygga ut hälften av vår vattenkraftreserv till år 2000. Det tillskottet skulle motsvara 4 eller 5 kärnkraftaggregat och vi har svårt att minska oljeberoendet i den takt vi skulle önska. Utvecklingen av alternativen - solenergin i dess alla omvandlingsformer - tar decennier. Och ändå får vi inte tillstånd att sätta igång igen! Hur skall vi bära oss åt for att få starttillstånd? Men det finns ju redan regler om formånliga lån till små kraftverk!? Ja visst, minikraftvcrk. För några år sedan inventerade jag lägen for minikraftverk i Härjedalen. Jag hittade 21 stycken. Dc skulle tillsammans kunna ge lika mycket energi som ett normalstort kraftverk i Ljusnan, och ingreppet i vildmarken skulle kanske vara 21 gånger så stort. Nej, dc små biflö- dena till Norrlands storälvar skall inte ge kraft till statsbidragspris, de skall i stället reserveras får friluftsliv, rekreation och tunsm. Vår ekonomiskt utbyggbara vattenkraft finns i större älvar. Precis som på alla andra områden i näringslivet krävs en viss storlek for lönsamhet. Det kallas skaleffekt Men ifråga om vattenkraft är ändå kravet måttligt, särskilt om .man järnfor med värmekraftverk. Ljusnan skulle helt utbyggd med 25 kraftverk ge kraft motsvarande ett stort kärnkraftaggregat! Det nya vattenkraftutbyggandel borde börja med att bygga färdigt i dc älvar där vi redan börjat bygga och reglera, men där vi tvingats sluta innan alla trappsteg i falltrappan byggts ut. Det finns ett stort kapital nedlagt i sjöregleringar i Sverige. Nästan hälften av det vatten som under ett år 421 går genom kraftverkets turbiner har dess- ' forinnan legat och vilat i regleringsmagasin från vårflod till vinter! Regleringskapitalet blir dåligt utnyttjat när trappsteg fattas i falltrappan. Hålen i falltrappan är också till hinder får effektkörning i älven - korttidsreglering - for att få mest kraft på dagtid, när mest kraft behövs. Man går ju illa åt naturen om man korttidsreglerar i älvsträckor utan dammar. Då blir älvbottnen tom på natten och översvämmad på dagen. Behovet att variera vattenkraften ökar ju större andel baskraft - kärnkraft eller kolkraft - man har i sin kraftmix. Behovet ökar ytterligare när man får med "väderberoende" kraftkällor t ex vindkraft. När det slutar blåsa, måste annan kraftkälla ta vid och när vinden kommer tillbaka, måste man kunna "stänga kranarna" i dc reglerade vattenkraftverken. Det finns alltså goda skäl att fOrst bygga färdigt i de älvar där det redan finns kraftverk och regleringar. När vi byggt och reglerat färdigt i de älvar som skall byggas ut, får vi liksom andra bygga pumpkraftverk. Sådana består ofta av en konstgjord sjö uppe på ett berg och naturlig sjö nere i dalgången - också den någon gång konstgjord - och mellan dem ett tunnelsystem med ett kraftverk. Nattetid körs kraftverket som pump, drivet med billig "överskottskraft" från baskraftverken och på dagarna producerar det värdefull toppkraft. I industriländerna började man bygga pumpkraftverk när baskraften kommit att svara for mer an hälften av elforsörjningen. Nu handlar intcrnationel- ' 422 la facktidskrifter mest om pumpkraft i Iländer och konventionell vattenkraft i Uländer. Men vad gör vi? I de älvar där det redan finns kraftverk och regleringar for en sammanlagd årspro-, duktionav 60 a62 TWh, finns det kvar Il TWh outbyggd vattenkraft. Därav har riksdagen undantagit 7 TWh från tillståndsprövning enligt vattenlagen - och därmed köksvägen satt vattenlagen ur kraft! Här ingår projekt i källflöden inom fjällregionen med ett par TWh. I outbyggda mindre älvar, de s k skogsälvarna, finns utbyggnadsmöjligheter upp till drygt 2 TWh. Av dem har riksdagen undantagit 62%. De fyra stora älvarna i norr, Torne-, Kalix-, Pite- och Vindelälven, skulle tillsammans kunna ge nästan 16 TWh. De är helt undantagna från utbyggnad. Dc toppar den lista på "heliga kor" som den outbyggda vattenkraften riskerar att bli. Med tanke på två folkomröstningssedlars baksidor kan det vara av intresse att notera, att den av riksdagen undantagna delen av vattenkraftreserven tillhör staten - Vattenfall - till 85 %. Den som alltså varit närmast till att fora den outbyggda vattenkraftens talan, blev ju under Energikommissionens tid mer eller mindre forbjuden av antienergiministern att bedriva välbehövlig och kraftfull information inom sitt fackområde. Vattenkraftmotståndare som Naturvårdsverket med Vindelälvsdemonstrerande chef i tä- ten och Svenska Naturskyddsforeningen med fräna angrepp på vattenkraften i snart sagt varje nummer av Sveriges Natur har däremot statligt stöd for sin verk· samhet. Då kanske det inte är så underligt att vi fått heliga kor. En radikal metod att påtagligt sprida information om det moderna vattenkraft· utbyggandet och om dagens omsorg om miljö och trivselanläggningar i kraftverks· bygderna vore, att i dessa avseenden modernisera de kraftverk som kom till forc miljömedvetandets tid. Vattenfall och ock· så annan kraftindustri borde stimulerat till sådan restaureringsverksamhet Den skulle organiseras på samma sätt somna· turvårdskommitteerna vid de senaste nya kraftverksbyggena, ett samarbete mellan kraftverksägare, kommunernas fritidsnämnder eller turistkommitteer, fiskeriintendent och länets fiskenämnd och na· turvårdsenhet samt lokala representanter for närmaste grannar till varje kraftved eller reglering. Sådana ansträngningar skulle ge god ut· delning om man därigenom lyckas snabbare bryta det idiotstopp mot vattenkraft· utbyggnad som vi nu har. Redan mot slutet på decenniet skulle den nya vattenkraften börja komma in och vid sekelskif:. tet skulle bidraget kunna motsvara några kärnkraftaggregaL