Hur mycket massmedia orkar vi med? N;,ra eftertänksamma provokationer har ,.fessorNils Andren satt som underrubrik på Sllartikel. Han understryker att den iriformation rl.fir ria massmedia skall vara relevant och i lipr mming objektiv utan att utesluta starkt tJofiltrade värderingar och åsikter. Själva alsbrytningen ingårju i det klassiska ftlibildningsidealet. Som det nu är dränks ofta lifioma i ett stort utbud av Lägre halt. På sikt risknar vi att draga på oss mera JMSSmediatjänster än vi orkar eller är villiga att ~a och tillgodogöra oss. Författaren tecknar li.fra möjliga framtidsscenarier dels med sillsunderstöd till hotade mediaformer och dels anadsliberala scenarier. Frågan om vilket Il/n t•tlka slag av utveckling vi vill acceptera Mör inte bara politikerna och dem som arbetar ;., massmediasektorn. Den berör alla .Jborgare. Att överhuvudtaget ställa frågan hur mycket massmedia vi orkar med kan uppfattas som rena förräderiet. Den som sysslat med opinionsbildning - om än aldrig så litet - borde veta bättre. Han borde inte ifrågasätta att vårt behov av massmedia, med rika arbetstillfållen får välutbildade massmediala medarbetare, aldrig kan helt tillfredsställas. Allmänheten, den anonyme avnämaren av massmedias budskap, blir aldrig tillräckligt kunnig och upplyst. Folkbildar!'n inom oss måste acceptera dessa teser. Men delvis bygger de på ideer och massmediaideal som har bristfällig fårankring i verkligheten. Folkbildningsidealet ställer, möjligen, krav på våra massmedia som dessa med hänsyn till egna intressen eller egen ideologi inte är beredda att acceptera. Det kräver att massmedia ger rätt information på ett riktigt sätt. Den skall vara relevant och i någon mening objektiv, dvs ett uttryck för saklighet och ärlighet, utan att utesluta starkt profilerade värderingar och åsikter. Själva åsiktsbrytningen ingår ju i det klassiska folkbildningsidealet. "Riktigt sätt" kan syfta både på informationsmängd och framställningskonst. Oavsett ideal kan det vara tillåtet att påstå att det är en av många omfattad mening att dagens massmedia ofta och gärna dränker sina pärlor i ett frustande utbud av långt lägre halt. Signalerna har svårt att nå fram bland skvalet och bruset. Utvecklingen av media Boktryckarkonst och elektronik har - tillsammans med läskunnighet, allmänbildning och allt bättre kommunikationer av alla slag - medfört att vi kan be~änas av ett ständigt växande antal informationssystem, baserade på 32 skiftande teknologier och inriktade på alltmera varierade behov. 1900-talets första decennier gav oss den masspress som med en taktlös engelsk term döpts till "ointelligent". I stora upplagor gjorde den det överväldigande flertalet läskunniga till tidningsläsare. Därefter kom rundradion, som under mellankrigstiden intog en allmer dominerande ställning. Den kulminerade under andra världskriget då den blev propagandans - både fortryckets och frihetens - allestädes närvarande stämma i etern. Nästa massmediala revolution gav oss televisionen, som gjort världens våld och nöd till vardagsrumsunderhållning fOr allt fler människor. Televisionen har dominerat under vårt århundrades tredje kvartal och är nu starkare, mera påträngande, dominerande och efterhängsen än någonsin tidigare - for alltfOr många ett andligt knark som passiviserar och dödar kulturell självverksamhet. Bakom hörnet skymtar de nyaste massmediala utvecklingarna på elektroteknikens område, såsom text- och data-TV. Vi kan ännu inte ana något slut vare sig på den dynamiska utvecklingen eller på dess sociala och kulturella konsekvenser i olika hänseenden. Hur avnämaren, läsaren - lyssnaren - tittaren, skall orka och kunna sovra och konsumera och hur utbudet i media skall underlätta denna process är därför viktiga frågor, både for media själva och för mediakonsumenterna. hos deras konsumenter. Massmediautbudd blir allt dyrare. Teknisk utveckling och omfattande investeringar måste betalas ur gemensamma resurser, antingen det sker direkt 1ia skattsedel och budget, genom licenser ell kommersiell reklam. Dagens konsument mås på ett eller annat sätt bära kostnaderna bådf för att hålla sig informerad genom tidning och tidskrifter och for att åtnjuta informatiOf genom TV och, i mindre grad, genom det all jämt smidigaste och effektivaste av eterm dierna, radion. Utöver nuvarande kostnad får vi snart räkna med nya och bestående u gifter för nya tekniker och distributionssyste Satellit-TV är en aktuell fråga. Även om n diska länder nu tackar nej till denna distrib tionsform, kan detta knappast bli mer än tillfällig reträtt. Kostnadsexplosionen och konkurrens skapat ett akut överlevnadsproblem, särs · fOr pressen. Ny teknologi som kräver bred ekonomiskt underlag är en vanlig orsak · många tidningars död. Lata eller rationella l sare går över till <Hl söka information gen andra kanaler än dagstidningarna. En pr som har svårt att överleva har inte många ternativ att välja emellan om den inte sk fOrsvinna. Produktions- och distributionsr tionalisering ligger nära till hands. Den medfii att de starkaste blir kvar medan de svaga ro svinner. Vi känner denna process väl från he~ den värld som drabbats av massmediernas te Ekonomiska aspekter niska revolution och proliferation. Den dram Frågan hur mycket massmedia vi orkar med tiseras och forsvåras av tvister mellan arbets har också ekonomiska aspekter. Den tekniska vare och arbetstagare vid de tekniska rationa dynamiken kostar pengar. Nya tekniska möjlig- seringaroas genomförande. heter ökar aptiten, både hos teknikens producenter och hos massmediafolket, kanske också riDIDsieringen Tillä~~sfinansiering är en annan överlevnads- ~aranti. Tidningar som knyts fastare till organisationer eller partier lewr vidare som deras uln·entionerade språkrör. Jbland leder detta lOIII bekant till konflikter; journalistens krav på IDtdlektuell eller ideologisk självständighet kan En annan form av tilläggsfinansiering är statssubventioner, i en demokratisk stat utan oagra restriktiva villkor av något som helst slag. l't~ängspunkten är att den demokratiska staten erkänner massmedias, särskilt da~s- och tidskriftspressen betydelse för informationen odl åsiktsutbudet i ett demokratiskt samhälle. rcw att garantera en tillräcklig intensitet och allsidighet utdelas statliga subventioner enligt I'ISSa ree;ler. Ett särskilt skäl, när det gäller dagspressen, kan vara att garantera en viss åsiktsbalans inom olika regioner. Genom at t sub\entionera svaga tidningar skall man förblomstra mte minst i egenskap av det mest attrakti\'a annon organet, skall tillvälla sig ockett mformations- och åsiktsmonopoL " Monopoltidningar" är också medvetna om risken. Om antalet kanaler på en ort är begränsat 1idgar de sin ideologiska tolerans åtminstone på dehattsidorna. Denna utveckling har gått mycket långt i verigc. Flera av den en gång kämpande demokratins stöttepelare har blivit " pensionärer" eller "understödstagare" hos den stat som de tillkommlt fOr att kritisera och klandra, bekämpa och friränd ra. Mot bakgrunden av den liberala ideolo~i som är grunden för kraven på åsikts- och pressfrihet är detta en i princip myc- 33 ket tvivelaktig utveckling. Det krävs en stark ·ideologisk hängivenhet - bland både " givare" och '"mottagare" - inför dessa krav för att förhindra att utvecklingen går snrtt från demokratisk synpunkt. När det gäller etermedia sker ju finansieringen i Norden med enstaka undantag genom avgifter eller " licenser" . Formellt är dt>tta fi·ivilliga avgifter, såtillvida att det står envar fritt att ha eller inte ha radio eller TV (i vissa fallutgår ju ingen särskild radiolicens, endast för TV). Men eftersom både ljud- och bildmedia numera uppfattas so111 oumbärliga kan licensavgiften i realiteten betraktas som en obligatorisk avgift (trots att många framgångsrikt smiter ifrån den), nära nog av skattekaraktär. Det blir ju i dessa fall faktiskt främst de offentliga myndigheternas bedömning av ljud- or h bildmediernas behov, inte konsumenternas fria efterfrå- gan som avgör vi lka resurser som ställs till förfogande. Problemet att kombinera journalistisk frihet och rimliga restriktioner i ett " monopolmedium" har länge varit aktuellt. Debatten om vridningar och vinklingar visar att det mestadels inte hellt har lösts. Den kvantitativa balansen och dt>n kvalitativa betydelsen av olika media skiftar från tid till annan. Vore det inte så att reklam och fri konkurrens och enskilda intressen, med enstaka undantag, hållits tillbaka i etemedierna, skulle nog pressens roll vara långt mindre än nu. Ett karakteristiskt drag för utvecklingen på det massmediala området har varit att gamla system kompletterats men inte helt ersatts med nya. Frågan om hur mycket massmedia vi orkar med blir till slut en fråga om hur mycket vi kan eller vill - frivilligt eller genom ett reellt l 34 tvång - åtaga oss att finansiera och hur mycket vi som konsumenter mäktar tillgodogöra oss. Finansieringsproblemet ter sig långt viktigare i en oviss framtid än under den tid a\· överflöd och orealistiska fcirväntningar då den massmediala expansionen uppstod och uppmuntrades i sin nuvarande form . Diagnosen är alltså att vi på grund av teknologisk, ideologisk och facklig press åtminstone på sikt löper risken att dra på oss mera massmediatjänster än vi orkar eller är villiga att betala och tillgodogöra oss. Den aktualiserar en rad frågor . Ett både centralt och rimligt spörsmål är vilka utvecklingar som är möjliga eller eftersträvansvärda fcir att på längre sikt bevara eller uppnå en rimlig balans mellan tillgång och efterfrågan, kostnader och resurser. Tänkbara framtidsbilder Alternativa " framtider", alla här givetvis med demokratiska förtecken, kan renodlas i olika scenarier. I det följande tecknas i korta drag några tänkbara framtidsbilder. Två kan betecknas som "expansionsscenarier" , två som "kontraktionsscenarier" . l ett mellanläge kan man tänka sig "stagnations"- eller "status quo" -scenarier. Alla dessa huvudtyper kan - med en grov fårenkling som understryker syftet att illustrera tendenser snarare än att skissera realistiskt nyanserade alternativ - indelas i statsstyrda eller "socialpatriarkaliska" och fria eller " marknadsliberala" scenarier. Mera verklighetsnära scenarier, som varierar från land till land, bör naturligtvis utgöra ett eller annat slags mix av de tendenser som scenarierna pekar på. l det expansiva scenarioparet innehåller det socialpatriarkaliska starka drag av de karak ristika som har dominerat utvecklingen i Sv~ ge under de senaste decennierna. Nyckelo~ är frikostigt statsunderstöd till hotade me former. Det kan därfår betecknas som ett "s ventionsscenario". Från det allmännas sida verkas utvecklingen i detta scenario av en van att främja ett pluralistiskt utbud, ifråga informationsteknik och informationsmedia mycket som ifråga om innehåll. Utvecklin kan påverkas av en positiv inställning fi statsmakterna till fackliga strävanden att 1 makthålla en traditionell mediaorganisa · med fOrankring i hävdvunna sysselsättni mönster och fackliga organisationsstruktu Den fackliga rörelsens styrka både gente arbetsgivare och som påtryckningsgrupp partier och formella politiska beslutsfattare också öka subventionspolitikens betydelse. I ett marknadsliberalt expansionsscen bör rimligen marknadskrafternas fria spel l till att de olika informationsmediaSystemen vecklas och utökas. Detta scenario forutså att form och innehåll förnyas, liksom också totala utbudet av nyttiga "tjänster" till allm" beten, på ett sådant sätt att konsumentell genom sitt fria val ger dem ett tillräckligt t" Licensfinansiering och monopol på radio- 011 TV-området forsvinner i varje konseh ver naturligtvis inte - lika litet som i den cialpatriarkaliska varianten - betyda att al media består i ungefår samma omfattning hittills, endast att den totala volymen på ut det ökar. Frågan vilken roll pressen får i detta scena är särskilt viktig. Risken for att den skall dri vidare mot skandal- och våldsjournalistik patagh~~;. Hur stor riksen är beror dock även på dr' id varje tid dominerande samhällsvärdcringarna som ju avgör vilket utbud som är säljbart. Den verkli~hetsbild som kommer närmast detta scenario är Förenta statt>rna. Scenariot kan därfår betecknas som " amerikaniscrint( (i högkonjunktur). varje rimligt framtidsperspektiv kan detta expanisonsscenano förefalla att vara det minst troliga. eftersom det bör forutsätta en ekonomisk utveckling som mte bara bevarar utan märkbart ökar det ekonomiska utrymmet får denna form av konumtion. Det har understrukits att kontraktionsscenarierna ter sig betydligt mera troliga i dagens bankrutthotade situation. Ett socialpatriarkaliskt kontraktionsscenario skulle kunna innebä- ra att det allmänna genom olika punktinsatser -genom käppar och morötter i lämplig avvägning - eller genom en mera planmässig direkt tvrning över hela fåltet på ett avgörande sätt påverkar de olika mediasystemens överlevnads- och utvecklingsmöjligheter. Det kan genomföras både som en medveten prioritering av nssa media på andras beko tnad och i form a,· bromsar som lika drabbar alla existerande media. ett slags " ransoneringsscenario". Ett marknadsliberalt kontraktionsscenario innebär att staten helt avstår från att stödja eller styrka massmediautvecklingen, trots att denna befinner sig i ett kritiskt skede. Liksom i expansionsvarianten lämnas utvecklingen helt åt massmediasvstemcns egna initiativ och konsumenternas godtycke, inom ramen får teknik- 35 utvecklingens möjligheter och de generella restriktioner som ligger i samhällets sociala, politiska och ekonomiska forutsättningar. Med hänsyn till de påtagliga riskerna kan man sorn sammanfattningsetikett tala om ett slags "konkurrenskvävning". Låt mig än en gång understryka att det här rör sig om renodlade modeller, inte förutsä- gelser om alternativa utvecklingar. Beroende på konjunkturer och traditioner kan forändringar komma att innebära både expansion, tagnation och kontraktion, patriarkalism och liberalism. ''Status quo" i betydelsen av i stort sett ororändrat ekonomiskt utrymme, styrt eller spontant, kommer givetvis i varje fall inom mediasystemen uppfattas som kontraktionsscenarier, i varje fall inom de massmediasektorer som får svårt att hävda sig. Vilka dessa blir är inte någon ointressant fråga. Läsarens gissning kan vara lika bra som min, om inte bättre. Hela detta resonemang utgår från att vi måste begränsa eller rent av minska elen börda i olika hänseenden som det innebär att bevara informationssystem av olika generationer intakta. Om antagandet accepteras är det rimligt att fåra en öppen och medveten debatt om vilket eller vilka slag av utveckling som vi ,·iii acceptera. Detta är ett viktigt analys-, värdt'- rings- och inte minst till slut avvägningsproblem. Det berör inte bara samhällsutvecklingens principiella vågmästare, politikerna, och dem som arbetar inom massmediasektorn. Det berör alla medborgare.