ERIK ANNERS: Vid skiljevägen Professorn i rättshistoria Erik Anners, som underfyra decennier bidragit till den ideologiska debatten inom nuvarande Moderata samlingspartiet, varnarfor den extrema liberalism som en icke obetydlig falang inom partietforordar. SÃ¥väl socialism som kapitalism leder till sociala orättvisor. En lösning pÃ¥ problemet är ägardemokratien, dvs att genom generellt verkande sparsubventionerfÃ¥ fram en individuell förmögenhetsbildning i sÃ¥välfastigheter som aktier. Moderata samlingspartiet mÃ¥ste presentera ett teknisk hÃ¥llbart program for rea/iserandet av ägardemokratien och därigenom markera partiets socialkonservativa grundsyn och skapa plattformenflrfortsatt frammarsch. Under mer än 40 Ã¥r har jag varit medlem av ett parti, som betecknat sin ideologi som konservativ. Efter formÃ¥ga har jag forsökt att bidraga till debatten om denna ideologis aktuella innebörd under dc skiftande forhÃ¥llandcna under dessa dcccnmer. Jag har aldrig uppfattat partiets grundläggande attityd som liberal. I likhet med Gunnar Heckscher, vars ideologiska analys redan under 1930-talet av begreppet konservatism gjorde starkt intryck pÃ¥ mÃ¥nga politiskt intresserade ungdomar, betraktar jag den konservativa ideologin framfor allt ur historisk och social aspekt. Högern eller numera alltsÃ¥ Moderata Samlingspartiet - ett namn som pÃ¥ sin tid valdes därfor att det var sÃ¥ intetsägande att det borde bidraga till att forjaga högerspöket - mÃ¥ste enligt min tro forsöka vara (eller bli) ett allmänt socialt reformparti, inte ett Manchesterliberalt fciretagarparti. De senaste Ã¥rens yttre polemik och inre debatt hos moderaterna har gjort det uppenbart att det numera finns en icke obetydlig falang inom partiet, som rör sig i riktning mot en USA-inspirerad extrem liberalism. I vissa delar prövas denna liberalism nu i England och USA. Naturligtvis är det stor skillnad pÃ¥ tilllämpningen av den extrema liberalismens tankegÃ¥ngar mellan det fattiga England och det rika USA. Men i bÃ¥da länderna har man i desperation infcir mÃ¥nga Ã¥rs "stagflation" gripit till monetarismens principer i kampen mot inflationen. Hur det kommer att gÃ¥ lär bli synbart inom ett par tre Ã¥r. Vi fÃ¥r hoppas det bästa. 390 Att vi i Sverige kan komma att behöva en dos av samma beska medicin är möjligt. Säkert är att vÃ¥rt marknadssystem mÃ¥ste forsvaras, bl a mot den hotande fondsocialismen. Det bör emellertid inte fÃ¥ leda till att vÃ¥rt lands konservativa parti tappar sitt ankarfäste i den idehistoriska tradition, som under de senaste decennierna givit partiet dess socialkonservativa profil. Allra minst fÃ¥r det ju leda till att vi recipierar de " libertarianska" tankegÃ¥ngar, som kommit pÃ¥ modet i vissa universitetskretsar i USA. Det verkar tyvärr vara fara for att den extrema liberalismen, med dess forsök att applicera marknadsprinciperna pÃ¥ snart sagt varje ekonomiskt, socialt och kulturellt problem, breder ut sig bland moderaterna, möjligen rentav skjuter den socialkonservativa idegrunden Ã¥t sidan. En sÃ¥- dan utveckling skulle pÃ¥ längre sikt i hög grad forsämra dc lovande möjligheterna till att det Moderata samlingspartiet blir just det stora samlingspartiet pÃ¥ borgerlig sida - snarare kan moderaterna riskera att fÃ¥ övertaga folkpartiets ställning som ett smÃ¥parti i 4-6% skiktet, vars betydelse snarare ligger i dess politiska alliansposition, än i dess kvantitet eller kvalitet. I morgon kapitalism Böcker har som bekant inte blott sina öden utan ibland ocksÃ¥ sin betydelse. Scdan forra Ã¥ret har den franske journalisten Henri Lcpagcs bok "I morgon kapitalism" spelat en överraskande stor roll for opinionsbildningen bland unga, och ibland inte sÃ¥ unga, moderater. Lcpagc presenterar med en for den skicklige franske journalisten karakteristisk precision och Ã¥skÃ¥dlighet sÃ¥väl den amerikanska s k äganderättsskolans syn pÃ¥ den historiska utvecklingen av det moderna industrisamhället som dc likaledes amerikanska "monetaristiska" och " public choicc" skolornas uppfattning om dagens ekonomiskt politiska problem. Vad hans presentation av dessa ekonomiska skolor beträffar saknar jag fackkunskaper tillräckliga for att bedöma om den är korrekt. Jag fÃ¥r nöja mig med att pÃ¥stÃ¥ att om det han säger inte är sam, är det i varje fall bra skrivet. Detsamma gäller om hans historiska skildring av uppkomsten av den ekonomiska tillväxten. Den är ytterst välskriven. Men pÃ¥ den punkten kan jag pÃ¥ professionella grunder pÃ¥stÃ¥ att vad han säger inte är sant. Han har okritiskt fallit for äganderättsskolans tes att den ekonomiska tillväxten inte i forsta hand berodde pÃ¥ vetenskapliga eller teknologiska framsteg utan pÃ¥ att man i 1500- och 1600-talcts Holland och England utvecklade en privaträttslig juridisk teknik med äganderätten som central kon· struktion. Varje professionell rättshistoriker vet att man inte kan säga sÃ¥. För det forsta kan historikerna inte uttala sig pÃ¥ det sät· tct om generella kausalsammanhang. Vi har varken mÃ¥ttstock eller möjlighet att mäta sÃ¥dana processer. Vi kan säga att en viss allmän foreteelsc medverkade i bety· dandegrad till en viss utveckling. Men det gÃ¥r inte att klart bevisa att den var avgö- rande i förhÃ¥llande till andra allmänt verkande drivkrafter. För egen del tror jag att dc naturvetenskapliga framstegen under perioden 1300-1700 var en sÃ¥dan allmänt verkande drivkraft bakom tillväxten, vid sidan av juridiken sÃ¥som samhällets ingenjörskonst. Den som är road av problematiken i frÃ¥ga hänvisar jag till min bok om "Den europeiska rättens historia II , Nya tiden" (1980). Ett ödesdigert misstag i den amerikanska "ägandcrättsskolans" argumentation (som Lcpage troget följer) är därtill att den överförenklar den historiska tradition, som lÃ¥g bakom utvecklingen av äganderättskon_struktioncn i hela Europa i början av den nya tiden. Skolan begränsar i huvudsak problemet till en analys av feodalismens upplösning och övergÃ¥ng till ett äganderättssystem sÃ¥som positionsfält för en marknadshushÃ¥llning. Men skolan i frÃ¥ga (och Lepagc med den) förbiser att äganderättssystemet uppkom redan i högmedeltidens rättsbildning i städerna. Det var denna tidiga kapitalisms rättsliga konstruktioner (bland vilka äganderätten bara var en), som ledde till uppblomstrandet av en marknadshushÃ¥llning och därmed en tillväxt i städerna i hela Europa. Holland och England spelade sedan en viktig roll som föregÃ¥ngare och förebilder, t ex i förhÃ¥llande till dc nordiska länderna och Tyskland. Men man kan - som sagt - inte pÃ¥stÃ¥ att utvecklingen i Holland och England hade avgörande betydelse. Lepage är vidare inte riktigt säker pÃ¥ hand när det gäller elementära data. Järn- 39 1 för t ex hans uttalande pÃ¥ sid 150 " hugenotterna, vilka för övrigt utvisades ur landet genom Nantcscdiktct 1598". SÃ¥dant fÃ¥r franska skolbarn stora bockar för! Lcpagcs bok är alltsÃ¥ ett starkt förenklat men läsvärt reportage kring den ekonomiska och sociala historien under nya tiden. Men man !ar akta sig för att använda den som fickbibel - vilket det finns en tendens hos en del unga moderater att göra. Den fria marknaden är socialt orättvis Hur som helst- han har, liksom ofta andra nutida föresprÃ¥kare för marknadshushÃ¥llningen, som jag känner till, inte tillräckligt uppmärksammat en problematik av historisk räckvidd , som har central politisk betydelse. Den, nämligen, att den fria marknaden mÃ¥ste bli socialt orättvis till sin effekt. Det beror pÃ¥ att flertalet människor inte använder pengar som arbetsverktyg utan som betalningsmedel och att deras sparande är passivt, dvs dc överlÃ¥ter Ã¥t specialister, banker, försäkringsbolag osv, att placera det. Minoriteten, dc som av arvsanlag eller utbildning (eller bÃ¥dadera) har förmÃ¥ga att använda pengar som arbetsverktyg, vilket inte nödvändigtvis betyder att dc mÃ¥ste vara företagare, fast företagare alltid mÃ¥ste kunna arbeta med pengar, har ett stort försprÃ¥ng i ett marknadssystcm. Alldeles särskilt stort blir detta försprÃ¥ng i tider av inflation. Och historiskt sett är inflation det normala; under varje Ã¥rhundrade under nya 392 tiden har vi sÃ¥lunda haft perioder av svÃ¥rartad inflation med ty Ã¥tfoljande enorma formögcnhctsövcrfOringar frÃ¥n den ekonomiskt passiva majoriteten till den ekonomiskt aktiva minoriteten. Just nu pÃ¥gÃ¥r en sÃ¥dan process. Denna inflationens fordelningseffekt är en viktig del av fOrklaringen till den fortvarande ekonomiska ojämlikheten i samhället. I praktiken är foljandc mekanism viktig. Den som genom arv eller som fOrctagarc forvaltar formögcnhct är - som det heter - stor pÃ¥ inlÃ¥ningssidan i kreditsystemet och hur stränga kreditrestriktionerna än är har han mycket lättare att lÃ¥na for placering i realvärden än vad den lille spararen har. Storkundcn vill inte bankerna stöta sig med. DÃ¥ kan han, i ett kapitalistiskt system, gÃ¥ till nÃ¥gon annan. Det är den vägen mängderna av t ex lyxvillor och havskryssare har kommit trots "dc dÃ¥liga tiderna", liksom rusningen efter diamanter, konst och antikviteter. Vad kan man nu göra Ã¥t denna sociala orättvisa? Ett socialistiskt system är ingen lösning. Där etablerar sig snabbt ett socialekonomiskt överskikt pÃ¥ furstlig levnadsstandard i kraft av sin kontroll över den politiska makten. Dc sociala orättvisorna är snarast större inom östblocket än i väster. Inte heller kan man hejda inflationens kapitalövcrforingscffekt genom att angripa symptomen. Inflationen mÃ¥ste stoppas i sig själv. Angreppen pÃ¥ inflationssymptomen är lika verkningslösa när det gäller att skapa social rättvisa som bröstkarameller Ã¥t den som har lungcancer. Lika litet erbjuder dc kollektiva löntagarfonderna nÃ¥gon utväg. Genom dem fÃ¥r man ett pÃ¥ korporativ väg utvalt härskarskikt, som kommer att samla all politisk och ekonomisk makt i sina händer. Skillnadcn mellan ett statssocialistiskt och en korporativt socialistiskt system är i här diskuterade hänseende ingen. BÃ¥da ger upphov till likartade fast nya sociala orättvisor, som ingalunda ter sig mindre eller lättare att fordraga än de som härflyter ur marknadssystemet! Inför ägardemokrati Finns det dÃ¥ alls ingen utväg ur dilemmat? Socialism och kapitalism tycks ju bÃ¥da ha ofrÃ¥nkomliga skadeverkningar ur social rättvisesynpunkt. J o, det finns det verkligen, Ã¥tminstone i teorien, nämligen i form av den s k ägardemokratin, ett system som lancerats av de konservativa i England pÃ¥ 1950-talet. Det gÃ¥r kort och gott ut pÃ¥ att genom generellt verkande sparsubventioner la fram en in· dividucll formögcnhctsbildning, sÃ¥väl i fastighetsägandets som i aktieägandets form. Genom den senare formen skulle även det stora flertalet löntagare, som ju sällan ärvt nÃ¥gra formögcnhctcr, bli dc~ ägare i produktionsapparaten och därmed i den väldiga värdestegring, som oavlÃ¥tligt äger rum i en högteknologisk ekonomi. Ett lÃ¥ngt steg i rätt riktning togs ocksÃ¥ pÃ¥ sin tid av den borgerliga trepartiregeringen genom gynnandet av nya formerfor aktiesparande genom dc s k skattcfond· kontona liksom genom skattcstimulanseoi övrigt av aktiesparandet. Detta har vänt en förlamad börs till framtidstro och ny effektivitet som hjälpmedel for anskaffning av riskkapital genom nyemissioner. Men Ã¥tgärderna premierar främst just dc människor, som har pengar som arbetsverktyg. Dc vet hur man bär sig Ã¥t for att utnyttja sparstimulanserna och for att ~äÂ- na pengar pÃ¥ en stigande börs. För det stora flertalet är börsen snarast nÃ¥got främmande for att inte säga skrämmande. MÃ¥nga smÃ¥sparare har bränt fingrarna pÃ¥ de vÃ¥ldsamma börsfluktuationerna under 1970-talct. Än fler är dc, som aldrig skulle komma pÃ¥ tanken att placera sitt sparande i aktier; premieobligationer och bankräkningar ger ett tryggare intryck, fast detta intryck är bedrägligt i inflationstider. Det är stor skada att man pÃ¥ borgerlig sida inte pÃ¥ allvar ansträngt sig att lösa problemet om metoderna att skapa en individualistisk egendomsägande demokrati. Att det enskilda näringslivet inte gjort det är forklarligt. Det gäller här grundläggande politiska frÃ¥gor om samhällets socialekonomiska konstruktion; inom ".nä- ringslivet" har man formodligcn haft den alldeles riktiga forcställningcn att det är politikernas uppgift och ansvar att avgöra sÃ¥ djupgÃ¥ende samhällsfrÃ¥gor. Att moderaterna inte ansträngt sig mera tycker jag är djupt beklagligt. Det är en underlÃ¥tenhetssynd, som partiet kan fÃ¥ betala dyrt. Ändock har partiet haft ett forsprÃ¥ng ända sedan mitten av 1950-talct dÃ¥ idrerna om ägardemokratien ("the propertyowning dcmocracy") började disku- 393 tcras i hela Europa pÃ¥ engelskt konservativt initiativ. För närvarande har folkpartiet tagit ledningen genom det av Bert Levin framforda forslaget om generellt tvÃ¥ngssparande till valfria aktiefonder. Än sÃ¥ länge är emellertid detta en löslig idcskiss. Ty folkpartiet mÃ¥ste forklara hur dessa aktiefonder skall kunna arbeta pÃ¥ en aktiemarknad, där materialbristen redan börjar bli kännbar. Om meningen är att tvinga fram nyemissioner vore det tacknämligt att fÃ¥ veta hur det skall gÃ¥ till. Moderata Samlingspartiet har alltsÃ¥ fortfarande en möjlighet att komma med en problemlösning, som omfattar hela folket och inte bara den minoritet som har pengar sÃ¥som arbetsverktyg. Det är ett ytterst svÃ¥rt problem, men borde i det stora hela kunna lösas genom en mobilisering av bankväsendets informationsresurser tillsammans med en vidareutvecklad skattefrihets-subventionering av aktiesparande. Om det inte räcker, fÃ¥r man överväga ett oblig~torium av principiellt samma karaktär som det folkpartiet foreslagit. Men dÃ¥ mÃ¥ste man ocksÃ¥ presentera en teknisk lösning av problemet hur man skall fÃ¥ fram aktiematerialet utan att for den skull göra de rika ännu rikare genom vÃ¥ldsamt stigande börskurser (folkpartiet) eller plundra dem genom vinstkonfiskation (socialdemokraterna). Problemet finns, fast i mindre grad, även i ett frivilligt system. Här stÃ¥r Moderata samlingspartiet vid skiljevägen. Om det fortsätter i sin passiva attityd och nöjer sig med att hänvisa till redan forefintliga sparmetoder innebär 11 -- ·--=-- 394 detta att partiet kapitulerar inför de tekniska svÃ¥righeterna i vÃ¥r tids mest centrala inrikespolitiska frÃ¥ga . Det innebär ocksÃ¥ att partiet avsäger sig den ledande roll under det närmast kommande decenniet, som ett antal sammanfallande historiska faktorer bl a folkpartiets ·förtroendekris och centerpartiets lÃ¥sning i kärnkraftspolitiken - lett fram till. Ã… andra sidan skulle ett tekniskt hÃ¥llbart och därfÃ¥r trovärdigt program fÃ¥r realiserandet av ägardemokratien effektivt markera partiets socialkonservativa grundsyn och skapa plattformen för fortsatt frammarsch. Det finns fÃ¥rvisso ocksÃ¥ andra omrÃ¥den där den socialkonservativa idegrunden kan och bör demonstreras. Men, för att citera Kipling, det är en annan historia. SlÃ¥ ett slagför Svensk Tidskrift Svensk Tidskrift ökar sin spridning, men kostnaderna för framställningen ökar ocksÃ¥. Vi har inte rÃ¥d till omfattande och dyrbara prenumerationskampanjer. Vi vädjar därför till vÃ¥r läsekrets: Hjälp oss att sprida Svensk Tidskrift! Tala med vänner och bekanta om den. Försök att intressera dem för tidskriften och för en prenumeration. Sänd in bilagda svarskort ifyllt, och vi kommer att till de föreslagna skicka ett nummer av tidskriften utan kostnad. Om vi pÃ¥ det sättet fÃ¥r nya läsare, blir det, hoppas vi, till glädje för dem. Och för oss blir det till nytta.