SVEN RYDENFELT: Beskattningens gränser ErfarenheterfrÃ¥n den svenska välfordsstaten har wziversiletsleklor Sven Rydenfelt sall som underrubrik till denna artikel, som ursprungligen presenterals infor Mont Pelerin Societys världskongress i Stanford i september. Den engelska rapporle/l ingÃ¥r i serien Meddelande /980: 71 vid Nationalekonomiska institutionen i Lund under rubriken " The Limils of Taxation. Lessonsfrom the Swedish Welfare Stale". \ 'ad som hotas a\· den nu,·aranck politiska ut- \"Ceklingstrenclen är inte bara det ekonomiska ,·iilstÃ¥ndet. inte bara YÃ¥ r bckYii mlighet eller elen ekonomiska tilh-äxtta ktcn. lkt är mYcket mer. Det är Yacljag innefattar i uttrycket ''dr ci,·ilisa tion'' . :'\obdprista,garen F :\ Ha,-ck. 1976 Vi leYer i det stora YanYettets tid. Som objekt ror framtida forskning om social sjukdorn kommer den att betraktas som en gyllene tidsÃ¥lder. UlfafTrolle, 1978 Sedan l930-talet - se den kända amerikanska boken " Sweden the Middle \•Vay" a\" Marquis Chiids 1936 - har man ute i världen sett pÃ¥ Sverige inte endast som den framgÃ¥ngsrike pionjären i utvecklingen mot en väWirdsstat utan som mönsterlandet för hela västvärlden. Under det sjuka sjuttitalet drabbades emellertid denna värld av en svÃ¥r ekonomisk kris, och efter mÃ¥nga Ã¥rs svikna förhoppningar om ett tillfrisknande har ett växande antal kompetenta bedömare ställt diagnosen " kronisk sjukdom" . Alla försök att förklara krisen i konjunkturtermer har misslyckats. Orsakerna ligger djupare än sÃ¥, och för att finna dem mÃ¥ste man ner till vÃ¥r industriella civilisations rötter. När västländerna pÃ¥ sin tid valde välfärdsstatens system, valde de i verkligheten en fredlig väg till socialismen: mer och mer av resurserna - produktion och arbete - övertogs successivt av staten. Denna fortskridande socialisering innebar en fortskridande underminering av grunderna för fria marknader och enskilt företagande, det system som sedan den industriella revolutionen pÃ¥ l 700-talet skapat en ekonomisk utveckling med ett välstÃ¥nd utan tidigare motstycke i historien. I verkligheten ligger detta system i dag mer eller mindre i ruiner. - - ----~~~--- 312 Eftersom Sverige avancerat längst pÃ¥ välfärdens väg, har det ocksÃ¥ drabbats hÃ¥rdast av krisen. I sin väldokumenterade bok "Can Government Go Bankrupt?" Basic Books, . ew York 1978 "Politisk konkurs", Raben & Sjö- gren 1980) finner Richard Rose och Guy Peters att Sverige, Italien och England är mest hotade och utpekar bland dessa tre Sverige som " extremfallet". Trots att olika länder avancerar pÃ¥ välfärdens väg i olika takt, utvecklas de sÃ¥ iögonfallande likformigt som om de frÃ¥n början - liksom frön - programmerats med samma inbyggda tillväxtmönster. PÃ¥ grund härav mÃ¥ste alla länder pÃ¥ denna väg ha möjlighet att lära läxor av de längst avancerade staternas erfarenheter. Uppbyggandet av den svenska välfärdsstaten kan ses som ett socialt experiment, ett ambitiöst fÃ¥rsök att skapa en "ny skön värld". Om andra länder studerade detta svenska experiment och lärde sig dess läxor, innan de fortsatte vidare pÃ¥ välfärdens väg, skulle denna pionjärinsats inte ha varit förgäves. Budgetmoralens upplösning Statens budget borde vara balanserad, dess skattkammare full och dess skulder betalda. Dc styrandes maktbcrusning borde stä\jas och understödet till främmande stater minskas för att förhindra statsbankrutt. Och folket mÃ¥ste lc,·a av arbete i stället för av statsbidrag. Cicero (l06-43) Sedan urmmnes tider har i det privata som i det offentliga livet en enkel och självklar regel gällt: utgifterna mÃ¥ste täckas av inkomster, en budget mÃ¥ste vara balanserad. Visst har makthavarna, särskilt i tider a,· krig och hemsökelser, brutit mot denna regel. men de har aldrig gjort det med gott sam,·ete. När Roosevelt 1932 vann sitt fÃ¥rsta presidentval i USA, var segern i hög grad rtt resultat a\· hans hÃ¥rda kritik av president Hoovers budgetunderskott. \ 'id ungefÃ¥r samma tid lanserades den lursta systematiska kritiken mot balansregeln a,· ekonomer i USA (Chicagoskolan) . i England (Keynesskolan ) och i Sverigr (Stockholmsskolan ). Den tanke,·äckande frÃ¥ga de ställde ,·ar: Varfor ska egentligen budgeten balanserasjust Över Ã¥ret! Varfor inte över mÃ¥naden eller ,·eckan~ Enligt den "nya ekonomin" borde statens budget balanseras över konjunkturcykeln, en period om 3-5 Ã¥r, i stället for över Ã¥ret. \"insten med den nya balansregeln skulle enligt fö- resprÃ¥karna vara att statsbudgeten kunde användas som ett instrument i en anticyklisk politik for uuämning av fluktuationerna mellan hög- och lÃ¥gkonjunkturer. Under högkonjunkturerna skulle en överbalansering ha kontrakliva verkningar, medan en underbalansering under lÃ¥gkonjunkturerna skulle stimulera ekonomm. Makthavare - sÃ¥väl som planekonomer - har alltid drömt om enkla instrument " knappar att trycka pÃ¥" - med vilka näringsliv och produktion skulle kunna centralt styras och kontrolleras. Det traditionella instrumentet, lÃ¥neräntan, hade visat sig inellektivt, och bättre medel söktes febrilt. Alla planerare hälsade det nya instrumentet med glädje, och förväntningarna var höga. Före Keynes och hans efterföljare hade statliga budgetunderskott av allmänheten uppfat- 313 tats som omoraliska politiska misslyckanden, Tabell l Statsbudgetens underskott i Sverige. och som en följd av denna opinion hade de Miljoner kronor styrande i demokratiska stater känt sig tvingade att eftersträva budgetbalans. Den sÃ¥ kallade Keynesianska revolutionen innebar vidgade toleransmarginaler gentemot budgetunderskott och därmed ett första steg pÃ¥ väg bort frÃ¥n den gamla stränga moralens regler, ett första steg pÃ¥ syndens väg. Ett steg som skulle visa sig fÃ¥ ödesdigra verkningar. Budgetunderskott i Sverige Vi är pÃ¥ ,·äg in i en röstköpsdemokrati där politikerna genom rundhänta löften till olika ,-äljargrupper ständigt kommer att överanstränga vÃ¥ra resurser. Förr eller senare kommer den stora baksmällan! Assar Lindbeck. 1980 är den ekonomiska krisen i mitten av 1970- talet slog till med full styrka mot länderna i västvärlden, utsattes regeringarna för starka pÃ¥tryckningar att ekonomiskt hjälpa nödlidande industrier och företag, och eftersom budgetmoralen redan var uppluckrad, kapitulerade flertalet regeringar för kraven. I Sverige beviljades gigantiska subventioner med gigantiska budgetunderskott som resultat. Mot slutet av decenniet presenterades underskott som ingen nÃ¥gra fÃ¥ Ã¥r tidigare kunde drömt om. Medan Keynesianismens "nya ekonomer" fortfarande höll fast vid den gamla balansregeln, slängdes nu all budgetmoral överbord. U!vecklingen i Sverige frÃ¥n 1950 till 1980 kan studeras i tabell l. 1950 1960 1970 1975 1980 Utgifter 6140 16 864 47 340 91 810 188 979 Inkomster 5829 16215 44115 8+600 138 75+ Underskott 311 649 3 225 7210 50225 Procent att lÃ¥na 5% 4% 7% 8 % 26 % Källa: Ekonomidrpartementet. Sillrorna for 1980 preliminära. När den svenska regeringen 1979 och 1980 betalade en fjärdedel av budgetens utgifter med lÃ¥nade pengar, innebar detta att den gamla moralens hämningar gentemot budgetunderskott brutits ner. Och inget slut pÃ¥ detta nya beteendemönster kan för närvarande skönjas. Enligt finansdepartementets prognoser kommer de framtida underskotten att bli följande: 61 miljarder budgetÃ¥ret 1981/82, 67 miljarder 1982/83, 74 miljarder 1983/84 och 80 miljarder 1984/85. För den som vill bilda sig en uppfattning om den offentliga sektorns ständigt växande tyngd i den svenska ekonomin, är det lämpligt att sätta statens, kommunernas och landstingens totala inkomster och utgifter i relation till bruttonationalprodukten. Detta har gjorts i tabell 2. Tabell 2 Den offentliga sektorns underskott i relation till BNP 1950 1960 1970 1975 1980 Totala offentliga utgifter 25% 33% 47% 57% 66% Totala offentliga inkomster 22% 28% 40% 48% 53% Underskott 3% 5% 7% 9% 13% Källor: Officiell statistik. Siffrorna fOr 1980 preliminära. 314 Tabellernas siffror speglar en faktisk utveckling. Men siffror räcker inte. Man mÃ¥ste ocksÃ¥ söka klargöra drivkrafterna bakom utvecklingen. NÃ¥gra avgörande politiska beteendemönster i välfärdsstaten har formulerats i följande lista. I alla demokra tiska stater finns ett ofrÃ¥nkomligt element av korruption i partiernas och politikernas stä'ndiga forsök att " köpa" röster genom att ge förmÃ¥ner Ã¥t olika grupper. SÃ¥ länge budgetmoralen levde och ,·erkade, hölls denna tendens i schack, men med moralens upplösning fcill bromssystemet bort. 2 Medlemmarna i olika pÃ¥tryckningsgrupper har mycket att vinna, och är därfor starkt motiverade i kampen fcir sina " intressen" - offentliga bidrag. Men eftersom kostnaderna fcir dessa gruppers förmÃ¥ner fordelas pÃ¥ massan av skattebetalare, är varje individ i denna massa svagt motiverad i motstÃ¥ndet mot gruppkraven. 3 Förslag om nya statsutgifter är alltid forsedda med ett överflöd av vältaliga motiveringar. Endast resurserna är knappa. 4 \ 'älfärdspolitikernas ambitioner är helt inriktade pÃ¥ att bygga ut och " förbättra" existerande sociala program och - än bättre - hitta pÃ¥ och fcireslÃ¥ nya program, allt strä- vanden som kräver nya offentliga utgifter. 5 Politiker som forsöker bromsa pÃ¥tryckargruppernas krav är väl medvetna om att sÃ¥- dana försök regelbundet möts av ilskna och prÖ\'ande motattacker. Besvikna grupper anfaller som rasande getingsvärmar, och flertalet politiker föredrar därfOr minsta motstÃ¥ndets väg. De offentliga utgifterna i avancerade välfärdsstater tenderar därfor alltid att fcirr eller senare skena iväg som vilda hästar, medan inkomsterna sackar hopplöst efter. Underskott och inflation i Sverige Den öppna beskattningen är i en demokrati det bästa sättet att finansiera offentliga utgifter, me· dan inflationsbeskattningen "under bordet" är den sämsta. Nobelpristagaren Milton Friedman, 1978 All historisk erfarenhet visar pÃ¥ ett intimt samband mellan statliga budgetunderskott och inflation, och den allmänna regeln är här enkel: ju större underskott desto mer inflation. Sedan 1974 har prisökningarna i Sverige hÃ¥llit sig omkring 10 procent per Ã¥r, en takt som faktiskt är lägre än vad flertalet ekonomer väntat som en fciljd av de stora och snabbt växande underskotten. Större delen av upplÃ¥ningen har emellertid hämtats frÃ¥n den vanliga kapitalmarknaden, där näringslivets bristande investeringsvilja gett utrymme härfcir. Inte fcirrän 1979 lÃ¥nades en stor del - 35 procent - i riksbanken, en upplÃ¥ning som i huvudsak tillgodosÃ¥gs med hjälp av sedelpressarna - riksbankens monopolprivilegium. En sÃ¥dan riksbanksupplÃ¥ning innebär en inflationsinj ektion, vars verkningar dock normalt kommer till synes forst med en viss tidsfördröjning. Det finns därfOr anledning vänta sig en ökad inflationstakt i Sverige under 1980 och följande Ã¥r, och av forsta halvÃ¥rets utveckling att döma kommer priserna 1980 att stiga med cirka 15 procent. Som ofta framhÃ¥llits av ekonomer av den " libertarianska" Friedmanska skolan är de politiska mediciner regeringarna am·änder i kampen mot inflationen som rep;el mer forödande for ekonomin än inllationen i si[\. l s,·erige har de borgerliga regerin~arna fallit undan for pÃ¥- tr~cknin~arna och ordinerat den traditionella hackarmedicinen. allmän pris- och hyreskontroll frÃ¥n maj 1980, en ordination som man hoppades samtidigt skulle \·erka lugnande pÃ¥ arbetsmarknadens lönefÃ¥rhandlingar. Redan tidigare verkade otaliga statliga regleringar som bromsar och hinder for produktionen. Prisstoppet innebar ytterligare ett slag mot den enskilda foretagsamheten i Sverige. Den tvÃ¥siffriga inflation som pÃ¥gÃ¥tt i Sverige sedan 1974, har inneburit enorma forluster fÃ¥r alla med besparingar placerade i banker eller i obligationer. l fria kapitalmarknader anpassar sig räntan automatiskt till inflationen sÃ¥ att spararna fÃ¥r en real ränta om cirka 3 procent. l Sverige har emellertid statsmakterna fryst räntan vid en sÃ¥ lÃ¥g nivÃ¥ att spararnas ränteinkomster inte räckt till som kompensation fÃ¥r prisstegringarna. Som ytterligare sten pÃ¥ bördan har staten hela tiden beskattat ränteinkomster som om inflationen inte existerat. Det vill säga beskattat inkomster som i realiteten varit fÃ¥rluster! Ingen annan grupp i Sverige har beskattats sÃ¥ hänsynslö t som folk med pengar i bank eller i obligationer. Den totala effekten av inkomstskatter staplade ovanpÃ¥ inflationsskatter (inflation är faktiskt en skatt) blir skattesatser pÃ¥ över 100 procent. Här ett räkneexempel. .\ntag att l00 kronor vid 1979 Ã¥rs början insattes i en svensk bank. Vid Ã¥rets slut hade de inklusive räntan (7 procent) vuxit till 107 kronor. Efter skatt (60 procent) sjönk ränteinkomsten frÃ¥n 7 till 3 kronor. Ã…terstoden, 315 103 kronor, drabbades emellertid av inflationsskatten (lO procent) , och efter den brandskattningen Ã¥terstod i reala termer endast 93 kronor. FrÃ¥n l07 kronor hade kapitalet krympt till 93 - 14 kronor hade forlorats. Slutsats: Genom en kombination av den vanliga inkomstskatten och den extraordinära inflationsskatten hade smÃ¥spararens kapital krympt som om ränteinkomsten drabbats av en skatt om 200 procent. Vem kan fÃ¥rneka att detta mer pÃ¥minner om plundring än om beskattning! Blandekonomi och marknader i Sverige Vi befinner oss i den djupaste krisen sedan 1930- talet. FrÃ¥ga är om inte den nuvarande är än allvarligare, och utomordentligt svÃ¥ra prö,·ningar väntar oss i framtiden. Nobelpristagaren Gunnar :\1yrdal, 1978 Under den industriella re\·olutionen pÃ¥ 1700- talet i England frigjorde den ekonomiska friheten mirakulösa skaparkrafter hos de industriella fÃ¥retagarna , och alltsedan dess har fi·ia marknader och fria foretag fungerat som gro; bäddar for ekonomisk till\'äxt. Välfärdssystemets utveckling i västvärlden har inneburit successivt ökade statliga ingrepp i marknaderna, ingrepp som medfort allt hÃ¥rdare begränsningar av fÃ¥retagamas handlingsfrihet. Ett ekonomiskt system har utvecklats som döpts till blandekonomi, en term som ger sken av att avse ett normalt och balanserat tillstÃ¥nd. l verkligheten är termen en forskönande omskrivning som tolkar välfärdssystemet alltfor optimistiskt. Användningen av statligt tvÃ¥ng for begränsning av fÃ¥retagamas frihet i regleringssyfte har hela tiden ökat i omfattning. 316 Den som talar om blandekonomi bör inse att blandningen hela tiden forändrats och resulterat i en "mix" med mer och mer tvÃ¥ng och mindre och mindre frihet. Som system är ett fritt näringsliv starkt nog att tÃ¥la ett visst mÃ¥tt av statligt tvÃ¥ng. Det finns dock gränser som inte kan överskridas utan allvarliga fOljder. Under J970-talet har dessa gränser i flera väWirdsstater överskridits. l Sverige, den mest avancerade välfärdsstaten, har utomordentligt viktiga marknader upphört att fungera. Inga fria marknader kan fungera utan fria priser, som skapar balans mellan utbud och efterfrÃ¥gan och fordelar resurserna i enlighet med konsumenternas preferenser. I välfärdsländerna är det allmänt accepterat att tjänster som utbildning och sjukvÃ¥rd ska tillhandahÃ¥llas av staten. I Sverige är utbildningsmarknaden socialiserad till 99,8 procent och sjukvÃ¥rdsmarknaden till 98 procent, bÃ¥da andelarna de högsta inom västvärlden. Eftersom svenskarna inte har nÃ¥gon fri sektor att järnfOra med, har de - liksom invÃ¥narna i socialiststaterna - mer eller mindre kommit att acceptera ineffektivitet och missfOrhÃ¥llanden. PÃ¥ bostadsmarknaden hade det gamla hyresregleringssystemet (sedan J942) successivt avvecklats, och pÃ¥ J970-talet Ã¥terstod endast mindre enklaver. Men . J976 infordes ett nytt kontrollsystem med det mäktiga hyresgästforbundet i dominerande position, ett system med, om möjligt, än värre följder fcir bostadsmarknaden. I en fri kapitalmarknad - som i alla fria marknader - styrs resurserna till sektorer och foretag med högst produktivitet, eftersom dessa är i stÃ¥nd att bjuda mest och betala de högsta priserna - räntesatserna. En sÃ¥dan fordelning av resurserna är avgörande fOr den ekonomiska tillväxten, och särskilt a\·görandc i kapitalmarknaden med dess styrning av resurserna fUr framtida produktion. Men till foljd a\· omf~ltÂ- tande centrala regleringar finns inga fria priserräntesatser, och styrfunktionen är därfor satt ur spel. l speciellt favoriserade sektorer som hostadsbyggandet - paralyserade a\· regleringar - söker man fOrgäves stimulera produktionen med hjälp av lÃ¥ga, närmast symboliska räntor. En diskriminerande dubbelbeskattning - tredubbel om inflationen medräknas - har .~Ã¥tt fram över aktiemarknaden som en Ã¥ngvält och kvarlämnat ett ruinfält. Denna marknads fundamentala maskineri har i hunadsak upphört att fungera, och sedan flera Ã¥r har avkastningen pÃ¥ investeringskapital varit negati\·. PÃ¥ sjöfartsmarknaden hade S\·erige tidigarr en relativt stor handelsflotta, men en ohelil( allians mellan facken och statsmakten har tvingat pÃ¥ rederierna villkor som alh-arligt !Ur- \·ärrat verkningarna a\· den internationella krisen. För att överleva har rederierna t\·ingats sälja massor av fartyg med en halvering a\· den svenska handelsflottan som resultat. I ett näringsliv paralyserat av regleringar och skatter, har regeringarna under senare delen av J970-talet i sina desperata fOrsök att bevara sysselsättningen socialiserat större delen av varvs- och stÃ¥lindustrierna och stora delar av textil- och skogsindustrierna. Skattcmedel i enorma mängder har pum~ats in i de konkurs- och nedläggningshotade fOretagen. I verkligheten har de borgerliga regeringarna sedan J976 socialiserat mer av industrin än vad de socialdemokratiska regeringarna fÃ¥rmÃ¥dde under 44 Ã¥r. Sysselsättningen i Sverige Sverige som internationellt sett var en stjärna ännu i början av 1970-talet, har nu fallit väldigt djupt. Skolorna fungerar inte: inte familjerna. Inte arbetsplatserna. Folk tror inte längre pÃ¥ politikerna. Inte pÃ¥ staten. Inte pÃ¥ framtiden. Per G Gyllenhammar, 1979 Under de senaste krisÃ¥ren har sysselsättningsfrägan i Sverige vÃ¥llat stora bekymmer, oförklarligt stora mot bakgrunden av de anmärkningsvärt lÃ¥ga officiella arbetslöshetssiffrorna - 2 procent av arbetskraften i genomsnitt. De i jämförelse med andra länder mycket lÃ¥ga svenska siffrorna ger dock ingen realistisk bild av situationen utan fÃ¥r snarast ses som svmtom pÃ¥ en flykt undan en obehaglig verklighet. Följande uppgifter frÃ¥n januari 1980 fÃ¥r här komplettera den officiella bilden. Av den totala arbetsstyrkan om 4 146 000 rapporterades 96 000 som arbetslösa - 2 procent. 2 AMS tog hand om 128 000 arbetslösa - 3 procent - för utbildning, offentliga och skyddade arbeten, och de betraktas därför officiellt som sysselsatta. 3 Enligt en undersökning av elevorganisationerna vid gymnasierna skulle 1978 omkring 25 procent - 55 000 - ha föredragit arbete, om arbete stÃ¥tt att fÃ¥. Samma andel för universitet och högskolor ger ytterligare 35 000. Dessa 90 000 - 2 procent av arbetskraften - är i realiteten arbetslösa. 4 Pensioner utgÃ¥r i Sverige normalt frÃ¥n 65 Ã¥rs Ã¥lder, men sjuka, handikappade och arbetslösa (frÃ¥n 60 Ã¥r) kan fÃ¥ fortidspensioner. Antalet sÃ¥dana pensionärer var 1980 omkring 300 000. Inga officiella uppskattningar har 317 publicerats, men enligt sannolika beräkningar skulle 90 000 av dessa ha pensionerats pÃ¥ grund av arbetslöshet - 2 procent av arbetsstyrkan. 5 Stora delar av näringslivet hÃ¥lls i gÃ¥ng med hjälp av gigantiska statliga subventioner. Utan dessa insatser skulle stora delar av personalen plus stora delar av underleverantö- rernas personal ha varit arbetslösa, ett antal som forsiktigt räknat uppgÃ¥r till 2 procent av arbetskraften. l realiteten är dessa delar av näringslivet att betrakta som offentliga arbeten. En summering under dessa fem punkter ger en total arbetslöshet om Il procent, en andel som förklarar allvaret i situationen och även fork larar de desperata panikreaktionerna hos arbetslöshetshotade grupper. De officiella s\·enska arbetslöshetssiffrorna har föga med verkligh ~ ten att göra, och ingenting tyder pÃ¥ att dn iäge här skulle vara bättre än den övriga världens. I alla välfärdsstater pÃ¥gÃ¥r en ''emigration" frÃ¥n den pri,·ata till den offen tliga sektorn. och under 1970-talet har detta flöde accelererat pÃ¥ grund av krisen. Arbetsstyrkan i den enskilda s\·enska industrin har mellan 1975 och 1980 reducerats med l00 000, medan personalen i den offentliga sektorn samtidigt ökat med nästall 250000. Företagarnas revolt När skall det pÃ¥ allvar gÃ¥ upp fÃ¥r oss att vi lever farligt? Att vi med sömngÃ¥ngaraktig bekymmerslöshet gÃ¥r rakt in i en ekonomisk kris a\· stora mÃ¥tt? SÃ¥ stora att man mÃ¥ste räkna med socialoro och ofrihet fÃ¥r de flesta. Curt Nicolin, 1979 318 I människornas värld hÃ¥lls allting i gÃ¥ng genom individuella insatser. Och liksom maskiner drivs av drivmedel, hÃ¥lls människor i gÃ¥ng av stimulanser och drivkrafter. Om ett samhälle inrättas sÃ¥ att drivkrafterna bakom företagarnas insatser - motorn bakom produktion, sysselsättning och välstÃ¥nd - systematiskt undermineras och försvagas, ett samhälle där fö- retagarna har foga att vinna och allt att förlora, mÃ¥ ingen bli förvÃ¥nad , om motorn börjar hacka och hotar att stanna. Den svenska välfärdsstaten är i dag ett extremt exempel pÃ¥ ett sÃ¥dant samhälle, och bland konsekvenserna mÃ¥ följande nämnas. För perioden 1975-1980 har OECD rapporterat om följande utveckling för industrin: a) Alla medlemsländer producerade 1980 en volym i genomsnitt 26 procent större än 1975. b) I Sverige lÃ¥g denna volym 1980 endast 5 procent över 1975 Ã¥rs. 2. Bostadsbyggandet i Sverige sjönk frÃ¥n 110 000 enheter Ã¥r 1970 till 55 000 Ã¥r 1976 och har därefter stagnerat vid denna lÃ¥ga nivÃ¥ fram till 1980, dÃ¥ en ytterligare betydande minskning sker. Enorma offentliga subventioner har inte kunnat förhindra kollapsen, ett symtom pÃ¥ en av regleringar och pÃ¥lagor totalförgiftad sektor. 3 Som ett resultat av denna kollaps plus förlamningen av företagarnas investeringsvilja har den inhemska cementkonsumtionen frÃ¥n 1970 till 1979 minskat med 45 procent. 4 Investeringarna i den svenska industrin har 1975-1980 (i reella termer) minskat med 35 procent, en volym sÃ¥ lÃ¥g att det ifrÃ¥gasatts, om den förmÃ¥r bevara produktionsapparaten intakt. In nörda i tvÃ¥ngströjor av regleringar och drabbade av konfiskatoriska skatter har fciretagarnas ställning alltmer kommit att pÃ¥minna om en fortryckt minoritets, och nÃ¥got fi·itt nä- ringsliv existerar inte längre i Sverige. PÃ¥ 1970-talet har en situation mognat fram - i Sverige sÃ¥väl som i andra välfärdsländer - där företagarna tvingats till reträtt och front- !Orkortningar. I en festskrift till professor Gtinter Schmölders, "An den Grenzen der Bela tbarkeit" (Frankfurt am Main, 1978) har professor Jean Pierre Hamilius skildrat företagarnas defensiva manövrer under den betecknande rubriken " Der Streik der Produktiven". l motsats till öppna arbetsmarknadskonflikter utgöres företagarnas strejk av spontana individuella aktioner av sÃ¥dant slag att den stora allmänheten ännu inte fattat vad som här hÃ¥ller pÃ¥ att ske. I Sverige kan denna tysta revolt beskrivas pÃ¥ följande sätt. Företagare som under ekonomisk frihet skulle anställt mer folk, underlÃ¥ter att göra detta. 2 Företagare som under ekonomisk frihet skulle fortsatt i oförändrad omfattning, drar nu Ã¥t bromsarna och minskar arbetsstyrkan. 3 Företagare som under ekonomisk frihet skulle drivit verksamheten med hjälp av anställt folk, fciredrar nu att hanka sig fram med enbart familjens medlemmar. 4 MÃ¥nga företagare som under ekonomisk frihet skulle fortsatt verksamheten, finner det meningslöst att fortsätta och slÃ¥r igen butiken. S Personer med kreativ begÃ¥vning som under ekonomisk frihet skulle startat nya företag, bedömer i dag sÃ¥dana satsningar som utsiktslösa. 6 Högt kvalificerade ungdomar som under ekonomisk frihet skulle valt en framtid som foretagare eller företagsledare i det privata näringslivet, väljer nu. i stället lugnare och bekvämare yrken, ofta inom den offentliga sektorn. En liten men växande ström av sÃ¥dana människor har under senare Ã¥r lämnat - eller planerar att lämna - Sverige for en framtid i länder med bättre och friare ekonomiskt klimat. En sÃ¥dan Ã¥derlÃ¥tning kallas i u-länderna för "brain drain". skattebetalarnas revolt Den svenska hederligheten har varit en stolthet for mig och min generation. Nu har jag en fornimmelse av att vi genom dÃ¥liga lagar hÃ¥ller pÃ¥ att bli ett folk av fiffiarc. Nobelpristagaren Gunnar Myrdal, 1978 I frÃ¥ga om produktion, sparande, investeringar, levnadsstandard och ekonomisk tillväxt var Sverige fram till 1970 ett av världens ledande länder. Under 1970-talet drabbades landet emellertid av svÃ¥ra bakslag, och endast pÃ¥ ett omrÃ¥de hÃ¥ller Sverige 1980 ställningen som världsetta - beskattningens. Som en logisk slutsats utifrÃ¥n de extremt höga skattesatserna - superskatterna - kan konstateras att skatteflykt, laglig sÃ¥väl som olaglig, inte nÃ¥gonstans kan vara mer frestande och lönsam än i Sverige. När det gäller att undvika skatt pÃ¥ laglig 319 väg kommer bland annat följande metoder till användning. " Gör-det-själv" -metoden. en a\· de ,·anligaste, frodas mer än nÃ¥gonsin. 2 skattefritt byte av tjänster mellan personer med olika utbildning och yrkeserfarenhet blomstrar. 3 En avsiktlig minskning av arbetsinsatsen är ett tredje sätt att undvika skatt, ett sätt som allvarligt hotar att minska produktion och välstÃ¥nd. Vid en övergÃ¥ng frÃ¥n arbete pÃ¥ heltid till arbete pÃ¥ deltid kompenseras inkomstminskningen till stor del av generösa sociala bidrag plus kraftigt minskade skattesatser. Och eftersom marginaleffekten for industriarbetare (om alla skatter och sociala bidrag tas med i kalkylen) uppgÃ¥r till 75-80 procent, blir kompensationen hög. Som ett resultat av detta system har antalet deltidsarbetande (mindre än 30 timmar per vecka) under sÃ¥ kort period som 1975- 1978 ökat med 215 000, medan antalet heltidsarbetande minskat med 160 000. De deltidsarbetande utgjorde 1980 en fjärdedel av arbetskraften, och andelen är snabbt växande. Under sÃ¥dana forhÃ¥llanden är det begripligt, om fÃ¥ svenskar i dag är villiga att acceptera övertidsarbete mot extra betalning. En kompensation med extra fritid ter sig vida mer lockande. En av mina unga kolleger vid Nationalekonomiska institutionen i Lund, Charles Stuart, har publicerat en rapport, " Swedish Tax Rates, Labor Supply and Tax Revenues'.' (Meddelande 1979: 64), av vilken det framgÃ¥r att skattebetalarna under mycket lÃ¥ng tid successivt anpas- 320 sar sig till och lär sig undvika de höga skat- att öka i decennier. Sedan denna process komtema. Denna fortgÃ¥ende inlärningsprocess kan mit i gÃ¥ng pÃ¥ allvar, är den levande kraften tydligen sträcka sig över decennier. sÃ¥dan att inte ens betydande skattesänkningar I början av 1980-talet har Sverige inte torde kunna stoppa utvecklingen. mÃ¥nga tillväxtsektorer kvar. En av de mest iögonfallande är den olagligt skattefria "svarta sektorn". PÃ¥ omrÃ¥den som bostadsbyggande, mÃ¥lning, elarbeten, rörläggning, bilreparationer etc utfors enligt olika undersökningar lO procent av arbetena "skattefritt". Ett symtom härpÃ¥ är den explosion av enmansfciretag som skett under senare Ã¥r. Mellan 1972 och 1977 växte antalet sÃ¥dana fciretag (enligt rapporter frÃ¥n Arbetslivscentruml frÃ¥n 126 000 till 169 000. Förklaringen till den snabba expansionen är främst att finna i det faktum att skattemyndigheternas möjligheter att kontrollera dessa fÃ¥retags verkliga inkomster är närmast obefintliga. LÃ¥t oss demonstrera skatteflyktens matematik fcir sÃ¥dana fciretag i fciljande enkla exempel. Marginalskatten antas vara 75 procent. l Beskattade sektorer. Antag en husägare mÃ¥ste betala en mÃ¥lare l 000 kronor fcir ett visst arbete. Efter skatt fÃ¥r mÃ¥laren behÃ¥lla 250 kronor. 2 "Skattefria" sektorer. Antag priset fcir samma arbete "utan skatt" blir 500 kronor, dvs halva kostnaden fcir arbetsgivaren och dubbla inkomsten fcir arbetaren. Av allt att döma är skatteflykt, laglig sÃ¥väl som olaglig, en process med en enorm inbyggd utvecklingspotentiaL De är inlärningsprocesser där information om flyktmöjligheter och kryphÃ¥l hela tiden sprider sig frÃ¥n man till man. Detta betyder att även om alla skattehöjningar stoppades, skulle skatteflykten ändÃ¥ fortsätta Svensk skattekontroll - en papperstiger Dagens skattesystem innebär en ,·äldigt hÃ¥rd beskattning av en viktig men troligen allt knappare nyttighet, nämligen hederlighet. Assar Lindbeck, 1979 Vi har hittills rapporterat om skatteflykten som om inga statliga kontroller eller straflbestämmelser existerade. I verkligheten finns en apparat med lO000 anställda fcir kontroll av inkomstskatter och 2 000 fcir kontroll av mervärdeskatter och annan indirekt beskattning. Plus 25 000 deltidsarbetande "lekmän". Dessa tjänstemän har bland annat att kontrollera 6 miljoner personliga inkomstdeklarationer och l miljon fciretagsdeklarationer. Av de personliga deklarationerna klassificeras 5 miljoner som "enkla" och l miljon som " komplicerade". Varje tjänsteman som arbetar med den primära kontrollen forväntas enligt skatteverkets rutiner granska cirka 50 "enkla" deklarationer per dag. Efter alla telefonsamtal, personliga besök, diskussioner och sammanträden har en sÃ¥dan tjänsteman cirka 5 timmar (a 50 effektiva minuter) kvar fcir det direkta granskningsarbetet. Dvs i genomsnitt l minut per deklaration. Duktiga taxeringsmän - enligt de överordnades bedömning - är sÃ¥dana granskare som uppfyller betingen enligt skatteverkets rutiner. Naturligtvis lär sig tjänstemännen i eget intresse ganska snart den ytliga snabbgranskningstekniken. Trot denna granskningsteknik upptäcks och rapporteras 1·arje Ã¥r nÃ¥gra tusen fall av uppenbart olaglig skatteflykt. !\len endast 500-600 a1· dessa fall leder till Ã¥tal - mindre än en per tusen falskdeklaranter enligt sannolika uppskattningar. ,\\- de bortÃ¥t .J. 000 fÃ¥ngarna i s1·enska fangelser (genomsnitt per dag). är det endast omkring 15 som avtjänar straff pÃ¥ grund a\' skattebrott. 321 naden mellan rätt och orätt och den respekt fÃ¥r lagen utan vilken inget samhälle kan bestÃ¥. Frideric Bastiat, 1846 Svenskarna har ända in i sen tid varit berömda for sin laglydnad och höga moral, en god grund att bygga ett samhälle pÃ¥. SÃ¥ länge skatterna var rimliga, deklarerade de i regel sina inkomster till sista kronan for skattemyndigheterna. en ärlighet som gav tillfredsställelse och ~jälvreÂ- spekt. I dag är denna situation i grunden forändrad. Flertalet medborgare har inte endast - mer eller mindre - fallit for frestelsen att söka undkomma skatt genom falskdeklaration. Om möjligt allvarligare är, att de övervunnit sina ursprungliga moraliska hämningar till den grad att de ofta öppet skryter med sin fiffighet när det gäller att lura skattemasen. l\led tiden upptäcker fler och fler, att den till \'lles skräckinjagande kontrollapparaten är en papperstiger och anpassar sina inkomstupp- ~ift er därefter. Vi har alla genom systematisk indoktrinering frÃ¥n barnsben lärts att se pÃ¥ dessa fÃ¥reteclser uppifrÃ¥n - med makthavarnas ögon. Om vi lyckas frigöra oss frÃ¥n denna hjärntvätt och i stället ser pÃ¥ det hela underifrÃ¥n, upptäcker vi bland i111nat !oljande. Mitt i moralupplösningen finns dock grupper av hederliga människor kvar som fortfaranl Tiotusentals svenska fÃ¥retag har lyckats de deklarerar sina inkomster och betalar sina överleva tack 1·are skatteflykt. skatter till sista kronan. Men i välfardsstaten 2 Hundratusentals svenska medborgare har där hederlighet alltmer blivit nÃ¥got av en lyxarbete och inkomster tack 1·are arbetsgiva- vara, belagd med extra höga skatter, mÃ¥ste rens skatteflykt. dessa snabbt krympande grupper betala ett 3 En nabbt växande andel a1· den totala högt pris for sin ärlighet. Mycket ofta tvingas s1·enska produktionen kommer till tÃ¥nd i dessa "de sista dagarnas heliga" att leva i fat- "skattefria" svarta sektorer. tigdom bland syndare i överflöd. Bristfalliga statliga kontroller fungerar i rea- Enligt den officiella välfardsideologin uttaxliteten som olja i det sociala maskineriet. eras skatter for att stödja nödlidande grupper i Hederlighet och moral bestraffas Den värsta av alla olyckor som kan drabba ett samhälle är härskare som använder lagen som ett instrurn. ,11 fÃ¥r utplundring av folket. Ett sÃ¥- dant missucuk utplÃ¥nar hos medborgarna skillsamhället, en tes som innebär att alla skattesänkningar utgör ett hot mot dessa grupper. Endast egoistiska och omoraliska människor kan enligt denna tes önska och fÃ¥reslÃ¥ skattesänkningar. Under senare tid har emellertid ett växande antal medborgare upptäckt falskheten i denna 322 ideologi. Upptäckt att endast en brÃ¥kdel av skatteinkomsterna gÃ¥r till nödlidande minoriteter (med la röster vid valen). Upptäckt att lejonparten gÃ¥r till välstÃ¥ende majoriteter (med mÃ¥nga röster) , en fördelning som är ett resultat av politikernas " röstköpspolitik". Som en foljd av dessa upptäckter har kritiska attityder mot välfärdsstaten och forakt för politikerna under senare Ã¥r snabbt brett ut sig. Man känner allt starkare att det är nÃ¥got ruttet i den moderna välfärdsstaten. För det stora flertalet har skatteflykten i dess olika former framfor allt upplevts som ett spel med smÃ¥ risker och höga vinstchanser. Men for ett växande antal har skatteflykten ocksÃ¥ kommit att tolkas som en motstÃ¥ndsrörelse mot makter man upplever som fientliga. Civil ohörsamhet Staten är inte utrustad med ett större mÃ¥tt av visdom eller hederlighet än medborgarna. Den är bara utrustad med ett större mÃ¥tt av tvÃ¥ngsmakt. Och jag kom inte till världen för att bli ett offer fcir tvÃ¥ng. Henry David Thoreau, 1849 Inom statsvetenskapen har diskussionens vÃ¥- gor alltid gÃ¥tt höga rörande civil ohörsamhet och dess berättigande. Ett klassiskt dokument är här Thoreaus essä "Civil Disobedience" frÃ¥n 1849 med tankegÃ¥ngar som kom att pÃ¥verka bland annat Gandhi. En utförlig presentation av ämnet Ã¥terfinnes i "International Encyclopedia of Social Sciences''. Enligt den gamla konservativa uppfattningning kan även politiska majoriteter i demokra· tiska stater missbruka sin makt till förtryck och utsugning av minoriteter, och under sÃ¥dana forhÃ¥llanden mÃ¥ste medlemmar av dessa minoriteter anses ha moralisk rätt att re,·oltera {(enom civil ohörsamhet - utan att gripa till dld. Naturligtvis riskerar re\·oltörerna att drabbas av repressalier frÃ¥n makthavarna - böter eller fängelse. \'id mÃ¥nga tillfÃ¥llen i historien har sÃ¥dan ohörsamhet lett till reformer och ett slut pa missbruket. När Indien 1948 vann nationell självständighet, var det till stor del tack ,·are de av Mahatma Gandhi ledda ohörsamhetskampanjerna. Om vi frÃ¥n detta sidospÃ¥r Ã¥tervänder till skattebetalarnas revolt, kan vi till en början konstatera att den kan betraktas frÃ¥n olika nivÃ¥er och perspektiv. UppifrÃ¥n sett, frÃ¥n herrarnas och makthavarnas position, ter sig re,·olter alltid som avskyvärda handlingar, för0änta a,· de hÃ¥rdaste straff. Sedda frÃ¥n gräsrotsnivÃ¥n av människor som känner sig fortryckta och utsugna, ter sig reYolterna i ett helt annat ljus. FrÃ¥n detta perspekti' upplevs de som en kamp fcir frihet - som uttryck fcir civil ohörsamhet. Sammanfattning Ingenting kräver ett större mÃ¥tt av vi~het och omsorg hos de styrande än skattebesluten, frÃ¥- gan vad man ska ta frÃ¥n undersÃ¥tarna och ,·ad man ska lÃ¥ta dem behÃ¥lla. Montesquieu, 1748 en mÃ¥ste medborgarna lyda lagar som i "de- Den frÃ¥ga det här gäller kan i dag inte diskumokratisk ordning" beslutats av en riksdags- teras utan en hänvisning till Laffer-kurvan. majoritet. Men enligt en mer radikal uppfatt- Modellens kombination av snabbt stigande skatter och snabbt växande skatteflykt speglar pÃ¥ ett realistiskt sätt centrala utvecklingstendenser i moderna välfärdsstater. I dessa närmar man sig i dag ett tak, en maximipunkt pÃ¥ kurvan, ovanfor vilken de totala skatteinkomsterna (i reella termer) inte kan ökas med hjälp av höjda skattesatser. Lalferkurvans snabba genombrott i den ekonomiska vetenskapen är foga överraskande. :"'Ã¥gra kritiska kommentarer mÃ¥ dock tillÃ¥tas. Analysen är statisk. Läsaren fÃ¥r intrycket att maximipunkten alltid kommer att Ã¥terfinnas vid en viss nivÃ¥ - t ex dÃ¥ de olfentliga utgifterna kommit att omfatta 70 procent av Be P. En sÃ¥dan slutsats är vilseledande. I en mer dynamisk analys kommer procentsilTran att skifta inte endast i olika länder utan ocksÃ¥ i samma länder vid olika tidpunkter. 2 Analysen är makroekonomisk. Lalfermodellen reser logiskt frÃ¥gan: När kommer ett visst land att nÃ¥ maximipunkten? \"ad Sverige beträlfar, finns det fortf~1rande ine;en äker statistik som tyder pÃ¥ att punkten ifrÃ¥ga uppnÃ¥tts. Men om \"i ställer om till mikroekonomisk analvs. kan vi konstatera att 323 hundratusentals svenska skattebetalare som individer redan uppnÃ¥tt och passerat gränsen ifrÃ¥ga. Och - än viktigare - konstatera att antalet sÃ¥dana individer pÃ¥ grund av fortgÃ¥ende inlärningsprocesser är snabbt \·äxande. Slutsats: Beskattningen har sina gränser, ett faktum som dock ingalunda innebär en gÃ¥ng fOr alla givna och fasta tak. Hittills har välfärdsstaterna varit i stÃ¥nd att utnyttja skattebetalarnas medfödda moraliska hämningar, men allteftersom fler och fler medborgare känner sig fOrtryckta och utsugna, undergrävs den gamla moralen. Som ett resultat av dessa fortgÃ¥ende forändringar upplever ett snabbt \·äxande antal medborgare skatteflykt som moraliskt berättigad. Som skatteflyktingar upplever de faktiskt sÃ¥- dana handlingar som ett uttryck for civil ohörsamhet. Höga skatter är välfärdspolitiska instrument, och beskattningens gränser bestäms ytterst av skattebetalarnas moral. Ju högre moral desto högre skattetak. Den ofrÃ¥nkomliga slutsatsen blir att den successivt fortgÃ¥ende moralupplösningen i välfärdsstaterna samtidigt innebär successivt sänkta skattetak.