Dagens namn HÅKAN HAGWALL: Lasse Pöysti När den senaste chefstillsättningen på Kungliga Dramatiska Teatern äntligen böljade klarna, innehöll en svensk tidning rubriken: "Mumintrollet blir dramatenchef'. Den rubriken gjorde inte Lasse Pöysti särskilt lycklig. Men så ligger det till. För många svenskar är Lasse Pöysti Mumintrollet rätt och slätt. Detta trots att han genom film, gästspel och TV har hunnit visa åtskilligt annat av sin oerhört breda kapacitet för rikssvensk publik. Men han förefaller vara dömd att identifieras med sin numera över 20 år gamla seriefigur. Han har varit med om sådana identitetskriser förr. Lasse Pöysti härstammar från Karelen, från den del av Finland som avträtts till Sovjetunionen. Familjen var tvåspråkig, fadern finsk, modern svenska. Lasse har behållit tvåspråkigheten och i olika omgångar spelat teater på bägge språken. Två dagar efter vinterkrigets slut flydde familjen från Karelen. Pöysti hamnade i Helsingfors. Han såg det bokstavligen som en Guds skickelse. Nu skulle han få möjlighet att studera till missionär. Ty detta var hans livsmål. Han hade redan satt igång att spela teater. Men detta barnarbete såg han mest som ett medel att finansiera studierna. Pöysti hade nämligen vunnit en pristävling och blivit uttagen till rollen som den unge sonen i familjen Suominen, föremålet för en oändlig radioserie om den typiska finska familjen. Snart nog filmatiserades den populära serien. Och Lasse Pöysti blev Olli Suominen för finska folket. Han fick mer eller mindre stadigt engagemang som barnskådespelare vid Svenska Teatern och Nationalteatern. På dagarna gick han i skola, på kvällarna uppträdde han på teatern, på nätterna spelade han in film. Han är själv fortfarande häpen över att han lyckades ta studenten mitt upp i all denna röra. Men nu kom snart en identitetskris. När han definitivt vuxit ur barnrollerna var han lika fullt bunden till Olli Suominens gestalt. Han planerade så smått att lägga av. Det var inte roligt att hålla på med teater längre. Den som slutgiltigt band honom vid skådespelaryrket var Vivika Bandler och det var när hon återupprättade Lilla Teatern i Helsingfors som vägen mot det verkliga genombrottet öppnade sig för Lasse Pöysti. På Lilla Teatern skapades en finlandssvensk revyteater som nu blivit legendarisk. Här ut· vecklades Pöysti till karaktärsskådespelare, ibland grovt komisk eller vildsint dundrande men mestadels utnyttjande de knappaste ut· trycksmedel. Det har sagts om Lasse Pöysti att han är en orolig ande, en person som känner rädsla for att rota sig, en som vill bryta upp. Man må säga att han ändå förmått behärska sådana karaktärsdrag. För de senaste 25 åren av hans liv har ägnats två teatrar, Lilla Teatern och Tammerfors Arbetarteater. När det var dags för Vivika Bandler att åka till Stockholm for att ta hand om Stadsteatern blev Lasse Pöysti tillsammans med sin fru, Birgitta Ulfsson, ägare och chef av Lilla teatern. Efter sju år som chef där, kallades han till chefför Tammerfors arbetarteater. Han hade då också försetts med den imponerande titeln professor, en hedersbevisning (parad med ett icke föraktligt månadsbelopp) som i"ör vissa perioder kan tillerkännas finländska konstnärer. Tammerfors brukar ju benämnas arbetarstad. Den kommunala arbetarteatern är följaktligen försedd med styrelse präglad av den konservatism som kännetecknar insuttna sossar. Pöysti har fått slåss för sina konstnärliga ideal. Men han har lyckats. Och efter fem års mödor har han också utverkat ett nybygge. Det kommer han inte att som chef få se fullbordat, även om han kan få vara med om det fårsta spadtaget i höst. Ty från den l juli nästa år är Pöysti alltså chef för Dramaten. Att tillsätta en sådan är ju numera en komplicerad historia. Sedan en annan finländare, Ralf Långbacka, efter många om och men dragit sig ur framvaskningsritualerna utbröt vilda diskussioner mellan olika personalgrupper på teatern. Namnen Palmstierna och Meshke drogs fram med stor entusiasm men motsades med motsvarande frenesi. Svårigheten var att få fram någon som kunde samla både personalens olika grupper och styrelsen bakom sig. 299 Pöysti kunde läsa i svenska tidningar att han på sina håll var påtänkt, så han hann förbereda sig i tre veckor innan någon frågade honom. När han kallades till Stockholm för fårhör var han beredd. Vad ni behöver är en teaterpappa, fårklarade han för den församlade personalen. Och så blev han chef. Det är en erfaren teaterledare och en stor skådespelare som kommer till Dramaten. Enligt avtalet skall han själv spela med i åtminstone en uppsättning vaije säsong. En välkommen garanti får att skådespelaren Pöysti inte är fårlorad för den svenska publiken i och med att han kommit till den. Enligt Zacharias Topelius har en äkta karelare lätt att skratta och lätt att gråta. Pöysti lär som Dramatenchef ha god nytta av båda dessa förmågor. Att gråta sig till medlidande från anslagsbeviljande departement och att skratta sig till psykisk balans när MBL-groteskerierna bryter ut på Dramaten. Ty fan må vara teaterdirektör i Sverige. i ll