Dagens namn HÅKAN HAGWALL: Staffan Burenstam Linder Som icke-socialist och således tillhörig den väljargrupp på vilken Sveriges regering sedan fyra år baserar sig, bli r man j u lätt betryckt över att fin na att den enda aktive svenske politiker som har ett någorlunda bekant namn utomlands är O lof Palme. Ibland kan man dock i vissa kretsar höra ytterligare en omnämnas med insikt och respekt, Staffan Burenstam Linder. Men då är det egen tligen inte politikern SBL utan nationalekonomen det gäller. Staffan Burenstam Linders doktorsavhandling om handeln mellan u- och i-länder, hans stagnationsteori och inte minst den tankeväckande boken Den rastlösa välfärdsmänniskan är läsning som väckt minst lika stort intresse utomlands som här hemma. Staffan Burenstam Linders originalitet och namnkunnighet som nationalekonom kan foranleda att man utomlands får höra intresserade frågor om det inte innebär en väldig formån att ha en sådan vetenskaplig kapacitet i en regering. Vad svarar man på sånt? Kanske att även en ekonomiprofessor en regering måste underordna sig politikens realiteter, vilka inte alltid står i ett tydligt positivt forhållande till intellektuell analys och ideologisk konsistens. Staffan Burenstam Linders politiska karriär satte igå ng med rivstart. Han valdes in i riksdagen 1968. Mycket snart blev den unge ekonomidocenten en av andra kammarens mest uppmärksammade profiler. Genombrottet kom redan med jungfrutalet, som handlade om Duraxalfåren (om nu någon kommer ihåg den skandalen från den idylliska tid då näringspolitiska fi askon uttrycktes i miljontals och tiomiljontals kronor. ) Premiäranforandet betecknades av nestor Bertil Ohlin som det tyngst vä- gande jungfrutal som hållits på länge. Det var det forsta provet på Staffan Burenstam Linders mycket effektiva metod , som han sedan tillämpade ända fram till regeringsskiftet 1976. Den går ut på att man sätter sig minutiöst in i den fråga det gäller. Detta forutsätter att man har folk som hj älper till; Stalfan Burenstam Linder var den forsta enskilda riksdagsmannen som höll sig med eget kansli. Man väljer som motståndare enbart statsråd. Man har sina debattinlägg i detalj forberedda och gör inte av med all ammunition redan från början utan kommer igen i replikerna med nya och forkrossande fakta och argument. Man är dessutom sparsam med sina framträ- danden i kammaren och ger sig inte in i debatter där inte alla de här forutsättningarna rareligger. Staffan Burenstam Linder tog itu med den statliga näringspolitiken. Debatten om Duraxaffåren fciljdes av uppgörelser om apotekssocialiseringen och statlig foretagsamhet i allmänhet. Staffan Burenstam Linder blev den statliga fciretagsamhetens mest fruktade revisor. Om man i svensk politik kan peka på ett fall där en enda politiker genom en rent politisk insats knäckt en politisk motståndare, så gäller det Burenstam Linders uppgörelser med Krister vVickman. Efter dem kunde Wickman helt enkelt inte fortsätta som industriminister. Efter ett enda år i riksdagen hade Stalfan Buremstam Linder blivit en av de absolut främsta i Moderata samlingspartiet. När marken i börj an av 1970 börj ade gunga under Yngve Holmberg nämndes Staffan Burenstam Linder vid sidan av Gösta Bohman som den tänkbara efterträdaren. Nu blev det inte så. När partiledarstriden fick sin lösning efter diverse egendomliga turer på partistämman där Staffan Burenstam Linder genom sina uttalanelen kom att spela en mvcket betydelsefull roll, stod Gösta Bohman som partiledare med Burenstam Linder som förste vice orclforande. Vid presskonferensen efter stämman pratade Gösta Bohman om att det här nog inte skulle vara så länge och att han nog snart skulle få en mycket yngre efterträdare osv. Allt under det han menande tittade på Staffan Burenstam Linder. Det blev inte så heller. I stället for att bli någon sorts interimspåve med främsta uppgift att forbereda sitt efterträdande blev Gösta Bohman sjuttitalets mest framgångsrika svenska politiker. Staffan Burenstam Linders chans att bli partiledare kom 1970 och lär inte återkomma. Om det någon gång skulle bli aktuellt att utse efterträdare till Gösta Bohman torde han hämtas ur en generation än yngre än Burenstam Linder. Inte lär Staffan Burenstam Linder bli ledsen for det. Han har blivit handelsminister och med det är han nöjd. Det lär också departementspersonalen vara. Burenstam Linder är en av regeringens effektivaste och smidigaste departe- 407 mentschefer, ett " bra" statsråd. Många hade räknat med att Burenstam Lineler skulle bli industriminister när det blev dags. Men centern vi lle nödvändigt ha industridepartementet. Det var tur for Stafbn och ett dåligt val av centern. Staffan Burenstam Linder har en självklar och grundmurad marknadsekonomisk inställning. Som handelsminister har han att fora en tändig kamp mot allsköns krav på pillande med den fritt verkande ekonomins mekanismer. Här krävs prisstopp och importskydd. Här krävs reklamforbud, förbud mot enarmade banditer, forbud mot alkoholreklam , affärstidsreglering, forbud mot krigsleksaker. Från den svenska beskäftighetens bålverk, Konsumentverket, kommer i trid ström kraven på regleringar som på olika sätt skall sätta myndigheter i konsumentomdömets ställe osv. För det mesta står Staffan emot. Men ibland får han ge sig fOr den politiska övermakten. Det är då han skriver propositioner om vilka man vet att deras forfattare ingen högre önskan har än att riksdagen skall avslå dem. 1\llting är relativt. I Sverige måste det räknas som en framgång att raserandet av marknadsekonomin ändå sker under största möjliga motstånd från den ansvariga ministern. Allt kunde vara värre. Så visst är Staffan Burenstam Lineler en tillgång i regeringen.