L GUNNAR HÖKMARK: Nordsat Vadjohan Henrik Kellgren skrev i "Ljusets fiender", när han kämpade får tryckfriheten på 1700-talet, skulle man i dag kunna använda mot Nordsats motståndare, skriver civilekonom Gunnar Hökmark,forbundsordfårande i Moderata Ungdomsförbundet. De utmärkes av samma misstro mot enskilda märzniskorsfonnåga all själva kritiskt välja, sovra ochfårstå som tryckfrihetens motståndare då. Nordsal innebär ett mera varierande utbud av program och större valfrihetfor tittama men också en handfast nordism. Debatten om Nordsat och om nya massmediateknologier har lockat fram många 1700-talsspöken. När diktaren Johan Henrik Kellgren på l 700-talet slogs for yttrandefrihet mot dem han kallade ljusets fiender var det med samma ord som skulle kunna användas mot de fcirmyndare som idag forsvarar vån radio- och TV-monopol. Bland annat skrev han då i dikten " Ljusets fiender" i ironi mot dem som motarbetade tryckfriheten foljande vers: " En utlät sig: Man vore dum (sen saken kommit har så vida) att vilja ljusets gagn bestrida, blott att man hindrar det att sprida sitt sken till hela publikum Nu, och på det en dylik fara ej i vårt land må äga rum är bäst man lämnar denna vara åt mig till monopolium." Kanske var Kellgren synsk när han slogs mot den tidens mörkmän. Hans vers duger lika väl idag med tanke på de kulturdebattörer och yrkestyckare som uppgivet suckar att vi noe; måste ha TV, när vi väl fått den , men att den under inga villkor skall få ta emot det inflytande, som Nordsat skulle innebära, eller få ta vara på de möjligheter, som ett upphävande a1 monopolet skulle innebära. Alla de som motarberar Nordsal gör det med samma misstro mot enskilda människors formåga att själva kritiskt välja, sovra och forstå som tryckfrihetens motståndare präglades av på l 700-talet. Den valfrihet som Nordsat skulle innebära har for dessa motståndare negativa sidor som "att folk kommer att åka slalom mellan programmen" och "kan se banala och lätta program" . Som exempel på dessa program pekar man på gyttjebrottning från Hamburg och norska gudstiänster eller i allra, allra värsta fall Kajak som har blivit symbolen för allt ont. I stället menar kritikerna mot Nordsar att man inte bara ska ta ett ansvar för vad som sänds utan också för vad som ses. Det är alltså viktigt att redigera ihop en " klok" blandning åt tittarna så han/hon inte missar något väsentligt här i livet. Det är faktiskt fel, menar man, att ge tittarna vad de vill ha, istället vill man ge sig själv uppgiften att göra dem mer medvetna. 387 Nordsat innebär ett bredare utbud med större möjligheter för den enskilde att själv välja det program man vill se, beroende på smak, sinnesstämning och mycket annat. Det innebär också en större mångfald och variation än dagens system. Förutom valfrihet och ett mer varierande utbud innebär Nordsat också en handfast nordism. Vi får en inblick i våra nordiska grannländers politiska och kulturella skeenden. Vi kommer i en närmare kontakt med deras språk. För de nordiska invandrarna innebär Nordsat en god kontakt med hemlandet. Framför allt får vi en gemensam kulturell plattform till gagn för allt nordiskt arbete. Detta är Nordsat. Inför denna möjlighet både vad gäller ökad valfrihet, allsidighet, konkurrens och en betyInnebörden av Nordsat delsefull gemensam nordisk plattform skulle Vad är då Nordsat, som utlöst det mesta av man liksom Kellgren om tryckfriheten redan denna debatt? på 1700-talet utbrista i följande: Nordsat är inte frågan om att göra nya multinationella Coca-Colaprogram, det är inte frå- gan om att påtvinga svenska folket vare sig gyttiebrottning från Hamburg eller högkyrkliga morgongudstiänster från Trondheim. Vad det gäller är att förmedla till varje nordiskt land alla de program som ändå redan inköps, produceras och sänds i de olika nordiska länderna. Vad det ytterst gäller är om vi skall ge svenska tittare tillgång till ytterligare 5 TV-kanaler, som redan ligger i etern, men som inte når oss. Tittarna i Skåne ser idag Danmark som TV 3. Motsvarande görs i andra delar av landet. Det är svårt att på fullt allvar påstå att de därför har blivit mer fördärvade, mer kommersialiserade, mer televisioniserade än andra svenskar. "Ljus kom- en allmän fröjd vid denna syn. Vem är ej nöjd på svart och vitt att skillnad göra? Blott här och där en mörkrens vän gav ljus och lampor den och den, och vem det var, skall ni få höra." Privilegiebärarna Mörkrets vänner idag kan indelas på olika sätt. Dels och i första hand är det privilegiebärarna inom monopolet, som idag genom sin ställning fungerar som den nya tidens censorer. För dem innebär tittarnas valfrihet ett hot om att deras program, som de tycker är så viktigt, skall bli bortvalt. ------------------------------------------------------------- 388 En av monopolets företrädare, Staffan Ekendahl har i ett inlägg i Expressen under våren gjort sig till en utmärkt tolk för dessa, då han pläderar för att melodiradion skall lyftas bort. Eftersom Radio Nord förbjöds för 20 år sedan finns det ingen anledning längre att tillmötesgå publikens önskemål om en musikkanaL I egenskap av reporter på Dagens Eko menar han nämligen: " Det finns ingen anledning att t ex medan lunchekot sänds i PI låta P3 vara upptaget av ett program dit folk uppmanas ringa och sjunga i telefon". Om lyssnarna händelsevis inte vill höra Dagens Eko och Staffan Ekendahl så skall de minsann tvingas till det, det är kontentan av det inlägget. Monopolet ger monopolets anställda möjligheter att sända det som de tycker är viktigt istället för det som de tror att publiken tycker är viktigt. Och den rätten vill de värna om. Gunnel Granlid, producent och fackligt aktiv i SIF-klubben på Sveriges Radio och Sveriges TV säger till exempel så här i en intervjusammanställning som gjorts av Moderata Ungdomsförbundet: " Vi vet att smala program kommer i skymundan. Valfrihetsresonemanget är därför förvirrande. Valfriheten kommer ju att innebära att folk väljer bort informativa program. Folk blir mindre medvetna. Det är fel att ge folk vad de 'vill ha'. Vi på TV borde få resurser att göra folk mer medvetna". När alla dessa privilegiebärare värnar om sitt monopol och värjer sig för varje form av konkurrens, beror det helt enkelt på att de är rädda att deras sofistikerade program inte håller måttet om tittarna får välja. Kanske tänkte Kellgren på våra dagars privilegiebärare när han skrev den här versen i "Ljusets fiender": " Fördömda spratt!" - skrek likaså bakom en skärm, bort i en vrå en man med schene rariteten - "Snart skall man nu min konst förstå bland hela svenska allmänheten! Det gick i skymningen så bra att folkets syn och pung bedra, men sen man tänt det satans ljuset farväl med all slags häxeri, farväl med svart och vit magi!" Så sagt ochjunkern smög ur huset." Yekestyckarna Men det finns också en annan form av motståndare till Nordsat och de nya medierna och det är yrkestyckarna/förmyndarna, som månar om att tittarna skall få ta del av ett "visst" budskap, ett "balanserat" utbud. Carl Henrik Svenstedt, en annan massmediadebattör, är en god representant för dessa. Han menar - också i Expressen - att video är ett hot mot informationsfriheten eftersom tekniken ger tittarna möjlighet att undfly den "information" som uppenbarligen Svenstedt är mån om att publiken ska få ta del av. För debattörer typ Svenstedt är nämligen informationsfriheten inte friheten att själv välja vilken information man ska ta del av, utan istället friheten att få veta att alla blir informerade vare sig de vill eller ej, av den som vill och får informera i monopolet. När man väl har bestämt vad som är viktigt att informera om, då skall det vara bekvämt, då skall det inte längre ställas krav på att man av egen kraft och med budskapet ska kunna fånga publikens intresse. Även för Svenstedt hade Kellgren en föraning. "En sömnsjuk man skrek till och spratt helt högt från stolen, där han satt. Hans namn var dummer J öns, Jöns Dummer, till kropp och själ, båd dag och natt fårsänkt uti en ständig slummer. Man kan väl tänka, vilket spratt får sådant djur att mörkret sakna, ty sen man nu hans lät~a ser, så skäms det dumma svinet mer att ensam sova bland de vakna." Felaktiga förutsättningar Motståndarna till Nordsar och de nya medierna förutsätter åtminstone tre saker som är grovt fel. För det första tror de att man kan göra en värdering över vad som är bra eller dåliga program. Det kan man illte. Pet är endast publiken som avgör det. Och man kan ännu mindre påstå att så kallade "breda" program är dåliga och smala bra. Däremot kan det skilja i kvalitet inom båda typerna av program. Smala program kan få höga tittarsiffror om de är välgjorda. Operan Trollflöjten eller programserien "Liv på jorden" är exempel på detta. För det andra tror de, att det finns någon anledning att ge radio och TV ett totalansvar får att människor tutas i en " klok" blandning av "breda" och smala program. Men vad är det som säger att den som ska slå sig ner för att se på Kojak, gyttjebrottning från Hamburg eller en nordisk gudstjänst (det är exempel som brukar användas och som illustrerar en elitattityd hos dem som värnar om monopolet) inte just har läst nyheterna i en 389 dagstidning eller tagit del av kultur på ett museum eller varit på en debatt i kulturhuset eller avslutat en bok om den nya intellektualismen? Och vad är det som säger att den som kanske rent av arbetat en hel dag inte skulle få välja om han vill se på ett kulturprogram eller på underhållning? Och varför skulle det vara sämre att se på Kojak än på Igelkotten? För det tredje så förutsätter alla monopolets gynnare att någon - implicit dem själva - är kompetent, klok och vis nog att välja det som andra ska se, att sovra bland det som är bra eller dåligt, att bedöma vad som är viktigt och inte viktigt med mera. Men så är det inte. Ingen annan än den enskilde lyssnaren/tittaren är kompetent nog att göra detta. Även om TV-tittande kan ske in absurdum och många program kan framstå som onödiga eller fördummande för den enskilde, är Nordsat en möjlighet för ökad valfrihet i etern, ett steg på vägen mot en eterns pressfrihet och tryckfrihet. Kanske kan våra dagars debatt om massmedia sluta som Kellgren skrev i sin kamp för tryckfriheten: "Och vad den våda beträffa må, som yppas kan av ljusets vårdslösa hantering, har däremot en klok regering två goda medel i sin hand: spön, ~änlige att fruktan väcka hos den försumliga och fräcka, och sprutor, fårdige att släcka i hast den gruvligaste brand. Han slöt. Ett allmänt bravoskri, ett allmänt klappande i händren excipe Fån & Compagnie, som togo visligt sitt parti och svuro sakta mellan tändren."