MATS SVEGFORS: Till sist några reflektioner om consensus och demokratisk kontroll. Dessa begrepp som till synes inte har något samband hör samman på ett mycket speciellt sätt. De betecknar nämligen extremerna vad gäller uppbyggnad av offentlig maktutövning i den fria världen - i den industrialiserade del av världen där demokrati och frihet realiserats. japan har en mycket lång tradilion av just consensus bakom ig. Offentliga ,beslut - liksom beslut inom enskild sektor - fattas efter ingående och inte sällan tidskrävande samråd. ~len man eftersträvar enighet och hävdar ocksa denna enighet när den väl uppnåtts. USA har byggt hela sitt demokratiska system på checks and balances - vikter och mot- ,·ikter. Delstater väger mot den federala makten. Domstolar väger mot den verkställande makten. Enskilda företag väger mot de offentli~a organen. Osv. Beslut fattas snabbt men kan därefter inte genomfåras. Det är alltid nå- gon som har makten att neutralisera genom sin motvägande makt. japan är idag - fortfarande 35 år efter andra 1·är!dskriget - ett ekonomiskt under. Det är ett land i framåtskridande och ett land med framtidstro -ja, med visshet om att man kommer att lösa de problem som finns. Den i västerlandet numera vitt spridda defaitismen är japanen främmande. ~är vi västerlänningar bara ser problem ser japanerna bara problemlösningar. l\lan har ju kommit överens om att lösa problem, och då går det j u också att lösa dem. A befinner sig idag - 35 år efter andra världskriget på ett sluttande plan. Institutionerna är handlingsförlamade av varandra. Politiken och hela det politiska livet har kommit att kännetecknas av småttighet och mskränktheL Vikterna och motvikterna har utvecklat ett klimat av misstänksamhet och obstruktionslusta. Demokrati är i grunden ett system får att ö1·erbrygga motsättningar, får att skapa samstämmighet i samhället. Tesen är inte att två skall slå den tredje. Tesen är heller inte att den tredje skalllåsa de två. Tesen är i stället att tre beslutar och att de tre solidariskt fullföljer beslutet. I Sverige har vi haft ett väl fungerande system av att tre beslutat och sedan solidariskt fullföljt beslutet. Det har vi inte längre. Genom våra politikers fårsorg har vi börjat allt kraftigare avvika från den "japanska" vägen och allt mer slå in på den "amerikanska" vägen. Inte genom vår konstitution utan genom vårt sätt att arbeta i samhället. Misstänksamhet och konfrontation har blivit legio. Vi är aldrig överens om någonting. Ledstjärnan i politiken har blivit "opposition". Vi inser nog inte att vi därmed håller på att fårslösa vad som väl egentligen har varit vår " komparativa fördel" under 1900-talet - den homogenitet som har gjort landet styrbart och därmed utvecklingskraftig!. I ett ständigt politiskt småkäbbel håller vi nu på att sälja landets framtid får en vattvälling. Den fårstörande politiska attityd som har utvecklats fårmår vi inte ändra bara genom några enstaka riksdagsbeslut eller genom marginella fårändringar i politikens arbetssätt. En annan attityd formas främst genom att ledande politiker - läs partiledarna - fårändrar sitt sätt att vara och fårhålla sig till varandra. Landet behöver partiledare som fårmår ge landet ledarskap. Partiledare som ger politisk resning till statsmannaskapets nivå.