båtfolket På begäran av FN: s flyktingkommissarie har regeringen beslutat att Sverige skall ta emot 250 männsikor som tillhör det s k båtfolket - flyktingar från Vietnam. Det är givetvis alldeles uppåt väggarna. Räcker det inte att vi ger dessa människor pengar via de internationella flyktingorganisationerna? Därmed har vi ju skaffat oss ett rent nationellt samvete. Vi har gjort vad på oss ankommer och väl det. Skall vi då dessutom behöva ta direkt befattning med de flyende - visserligen bara 250 av över 100000, men i alla fall? Den saken borde exempelvis orge och Danmark få sköta. De tillhör ju NATO och följaktligen en helt annan kulturkrets än vår. Och hur många av båtfolket har varit förutseende nog att förbereda sig på sin kommande tillvaro genom att lära sig svenska? Säkert bara några få, om ens det! Det finns åtskilliga andra länder som är mer förpliktade än vårt att ta emot Vietnamflyktingarna. USA har t ex lovat att härbärgera 25 000, dvs hundra gånger fler än Sverige, men det räcker inte. Naturligtvis är det också på något sätt den amerikanska imperialismens fel att människor kommer på en bisarr ide som att lämna Vietnam. Vad är det egentligen för besynnerliga r~ gurer som flyr? Vietnam är ju numer befriat. Det är kommunistiskt och därmed demokratiskt. Socialismens välsignelser strömmar ymnigt mot alla och envar. De stackare som är anfäktade av kapitalismens villoläror til~ försäkras gedigen omskolning. De som fhT är alltså lät~efulla individer som med beråu mod säger nej till sakkunnig och initierad utbildning i marxism-leninism. Så suspekta varelser kan inte ha någon framtid i Sverige. Flykten från Vietnam görs till yttermera visso vid en utmanande illa vald tidpunkt. l dag har ju den vietnamesiska krigsmakten på nytt skördat ovansklig ära på slagfältet. Kambodja är besegrat och en vietnamvänlig och således för det kambodjanska folket lycklig regim har upprättats i Pnom Penh. l en tid då den vietnamesiska befrielserörelsen vinner så grandiosa framgångar smiter ett stort antal människor helt sonika från sitt land. Vilket svek! Otvivelaktigt skulle många av dem ha kunnat göra god nytta i produktionen. Och tänk på krigsmaktens behov - vem vet vilket land som står i tur att befrias härnäst? Man bör även komma ihåg att Vietnam ligger väldigt långt borta från Sverige - betydligt mera avlägset än Sydamerika. Flyktingarna därifrån lämnar dessutom fascistiska regimer och militärdiktaturer. De människorna måste det vara viktigare att ta emot än dem som kommer från kommunistiska stater, där friheten redan är införd och inget förtryck mot oliktänkande förekommer. Olof Palme framhöll i en TV-diskussion med den franske indokinaexperten, journa- 61 listen och socialisten Jean Lacouture att båtfolket flydde av ekonomiska och inte politiska skäl. Det är precis på kornet. Lacouture hade helt fel när han påstod motsatsen. Ekonomi och politik hör inte ihop - det är utmärkt att det en gång för alla fastslås. Skulle tusentals och åter tusentals människor utsätta sig för flyktinglivets faror, strapatser och otrygghet, ge sig iväg i undermåliga farkoster som ofta kapsejsar eller bordas av pirater, skulle de göra allt detta enbart av politiska orsaker? Nej, sådana risker tar man bara för pengars skull. Det är också osolidariskt mot Vietnams regering att ta emot dessa lyxflyktingar. Med Hanoi-regimen har vi ju de allra bästa förbindelser. Landet får kommande budgetår över 400 miljoner kr i svensk u-hjälp. Genom att det s k Bai Bang-projektet blivit åtskilliga hundra miljoner kr dyrare än man först trodde, har biståndet successivt kunnat byggas ut på ett så att säga naturligt sätt. Och notan är nog inte fårdigsaltad på länge än. Vietnam kan ta mycket illa upp när vi nu tar emot några från båtfolket! Matti Häggström