Dagens namn HÅKAN HAGWALL: Holger Romander Från den l april heter den nye rikspolischefen som bekant Holger Romander. Vem är det? Ja, frågar man folk som kan tänkas veta något om saken, får man nästan utan undantag svaret: en typisk korrekt svensk ämbetsman. Därtill kommer ofta en uppräkning av de med rask fart passerade milstolparna i hans karriär. Filosofie och juris kandidat. Hovrättsfiskal, assessor, hovrättsråd (vid fyrtio år). Byråchef och ställföreträdande generaldirektör i fångvårdsstyrelsen 1960-64. Lagbyråchef i justitiedepartementet 1964. Rättschef ijustitiedepartementet ett år senare. Ytterligare ett år senare Sveriges hittills yngste riksåklagare. Och nu alltså rikspolischef. Nog blir man imponerad. Det är ingen dålig jurist- och ämbetsmannabana som fört Holger Romander fram till en av de svåraste och mest utsatta posterna i samhället. Ändå kan man knappast säga att den gjorde honom självklar som Carl Perssons efterträdare. Det går väl inte att komma ifrån att man på åtskilligt polishåll ställer sig en smula avvaktande - om man uttrycker saken så - inför utnämningen. Frågan är nämligen: Vad vet Holger Romander om polisens praktiska vardag? Att en polis skulle bli rikspolischef, var väl kanske inte så många som väntade sig, men trots sina 12 år som riksåklagare är Romander enligt många på fältet "ingen riktig åklagare" heller. En riksåklagare befinner sig på ett plan långt ovan den utredande och praktiskt brottsbekämpande verkligheten: detta enligt samma uppfattning. Vanliga åklagare däremot får så att säga lära sig polisfakta baklänges. Som förundersökningsledare och åklagare i tingsrätter och hovrätter tvingas de sätta sig in i hur det dagliga arbetet går till och under vilka villkor det bedrivs. Det har sagts om Holger Romander som riksåklagare att han mera varit kanslihusets man än åklagarnas. Det är nu en sanning (om ens det) med stor modifikation. Andra säger att han tvärtom alltid ställt upp lojalt för åklagarkåren. Vilket i och för sig inte hindrar att han kunnat ingripa, när enskilda åklagare skött sina ärenden på ett sätt han inte gillat. Men han har förstått att sköta det smidigt. För ett antal år sedan drevs en länsåklagare in i en fullkomligt omöjlig situation i en uppmärksammad mordrättegång. Det stod klart för de flesta att allt utom ett frikännande var otänkbart. Men åklagaren framhärdade, förföljd av allsköns massmediala glåpord. Romanders ingripande var ett litet mästerverk av diplomatisk finess. Plötsligt var en ny åklagare installerad i målet och lade efter ett par dagars funderande ner åtalet. Alla parter drog sig ur med prestigen i behåll. Man har också sett prov på att Romander kunnat ta sig ganska bestämd ton gentemot överheten. När riksbanken satte sig före att få kameramiljonären Hasselblad fälld för valutabrott, kom ärendet efter ett tag under riksåklagarens prövning. Hans beslut - att åtal icke skulle väckas - innehöll vad som närmast skulle kunna betecknas som en propedeutisk föreläsning i allmän rättslära för hökarna på riksbanken. Man kunde inte, hävdade RÅ, åtala folk efter vad Riksbanken tänkt skulle gälla. I rättssamhället får man artigt hålla sig till vad som skrivits. Eller kort sagL: där ingen lag finnes, finnes heller inga brott. Var Romander står politiskt är det ingen som kan ge riktigt ordentliga besked om. Han är inte och har aldrig varit politiskt engagerad, säger hans fru . Han är medlem i föreningen "socialdemokratiska jurister" hävdar Dagens Nyheter. l vart fall kan ingen påstå att den borgerliga regeringen gjort en av sina egna till rikspolischef. De ville väl ha en jurist, var Romanders kanske något överrumplade förklaring, när han intervjuades efter att i Italien ha tagit emot meddelandetom utnämningen.Det var ju lite slarvigt sagt, vilket han insåg efter en sekund och tillade "Det är klart, Carl Persson är ju också jurist förstås." Romander uppgavs annars vara en mästare på att tiga effektivt. Många journalister har lärt sig, att om Romander säger att han inte har några kommentarer, så betyder det att han inte kommer att säga något, det är lika bra att ge upp från början. Hans chef i fångvårdsstyrelsen, Torsten Eriksson, har i 139 sina memoarer berättat om Romanders skräckinjagande tystnad. En äldre uppsyningsman, som suttit i förhör hos Romander angående ett tjänstefel, berättade för Torsten Eriksson att det varit ohyggligt. - Jag hade tänkt neka, men han bara satt där och tittade på mig utan att säga ett ord, så jag fick lov att erkänna. Romander ställer hårda krav på sina medarbetare också. En kvinnlig jurist, som ånyo misslyckats med att uppfylla Romanders krav på hur en perfekt skrivelse skall se ut, utbrast med det från början till slut rättade konceptet i hand: - Kan jag aldrig lära mig skriva som du vill ha det? - Nej. Om Carl Persson har det sagts att han hade lättare att samarbeta med poliser än med kanslihuset. Många tror att det blir tvärtom med Romander. Poliser är praktiskt folk. Romander får väl visa om han också är det. En sak är säker. Det kommer att råda lag och ordning på rikspolisstyrelsen.