MARGARETHA AF UGGLAS:
Till sist
några rader om den moderata partistämman i Göteborg första veckan i november.
Det kunde ha blivit en sur och dyster stämma, där besvikna ombud ventilerade sin
ledsnad över trepartiregeringens fall. Det
blev en glad och enig stämma, där blickarna
i allra högsta grad riktades framåt, mot 1979
års val och 80-talet.
Enigheten var ibland nästan bedövande
eller sövande, de heta skärmytslingarna var
få. Friskast blåste det i skol- och skattedebatten. skolfrågorna och skatteproblematiken
var också de områden, som tilldrog sig mest
intresse vid sidan av det idepolitiska programmet.
Begreppen konservativ och liberal stod i
centrum av intresset vid stämmans inledning. Partiledningen hade bäddat för en diskussion kring dessa båda politiska åskådningar genom att i början till det idepolitiska
programmet ha ett kort avsnitt, där det
bland annat framhålls att partiets grundsyn
förenar både konservativa och liberala ideer.
Anrättningen hade sedan kryddats av Eric
Krönmark, som i en reservation till partistyrelsens förslag gett sitt förord för begreppet
konservativ.
Någon stor strid mellan konservativa moderater och liberala kom dock aldrig till
stånd. I det stämmoutskott, som hade att
behandla ideprogrammet och i anslutning
därtill väckta motioner, syddes en kompromiss ihop som kunde godtas av alla. Ordalydelsen i grundsynen justerades något men
andemeningen förblev densamma: i den
moderna moderatismens Sverige går det
både att vara liberalt konservativ och konservativt liberal. Sedan kan man naturligtvis
undra om det inte hade gått att uttrycka och
definiera den moderata grundsynen helt
utan de båda ovan flitigt använda begreppen. Möjligheten är åtminstone tankeväckande.
Ett både-och av allvarligare slag gav Gösta
Bohman uttryck för när han sökte ange partiets ställning och viljeinriktning efter trepartiregeringens upplösning. Målet för den
moderata politiken måste vara att återupprätta en borgerlig tre-partisamverkan i regeringsställning. Medlen från moderaternas
sida skall vara en markerad vilja till samverkan men också en strävan att klart och tydligt föra ut det moderata budskapet.
Att det är fråga om ett både- och markerades också av Höyres Erling Norvik som
förde fram de norska partivännernas syn på
problemet profilering gentemot samverkan.
Det är genom positiv profilering i sakfrågor
som vart och ett av de borgerliga partierna
skall lämna sitt bidrag till uppnående av en
borgerlig majoritet i valmanskåren. Det saken gäller, menade Norvik, är att de partier
som vill samverka i regeringsställning inte
får upphöja sin särsyn till ultimativa krav!
Detta var, efter oktober månads upplevelser
i Sverige, också tankeväckande.
Ytterligare ett citat från Erling Norvik får
avsluta denna betraktelse: "Med ett vänsterinriktat arbetarparti är det en plikt för
Höyre att för väljarna presentera sitt ideologiska och praktiska alternativ till socialismen
- till maktkonsentrationsamfundet".
Är inte Moderata Samlingspartiets uppgift exakt densamma?