LENA NORBERG: Den stillsamma revolutionen Lektorn vid j ournalisthögskolan i Stockholm Lena Norberg har granskat TCO-pressen. Hon konstaterar att en stillsam revolution ägt rum genom att tidningarna professionaliserats och redaktörerna numera har en självständigare ställning gentemot vederbörandefackorganisation än tidigare. Att realisera redaktionernas ambitioner är dock ett stort problem. BevakningsomrÃ¥dena är vida och resurserna begränsade. Fackförbundspressen har länge varit den förbisedda pressen. Den har diskuterats mindre än dagspressen, citerats mindre, utretts mindre. Och allra mest anonyma har tidningarna inom TCO-familjen varit; lite präktiga, ganska sÃ¥ trÃ¥kiga och utan LO-tidningarnas extra ambitioner som folkbildare och kulturorgan. Men nu har det börjat röra sig pÃ¥ redaktionerna. En allt större andel av medarbetarna är utbildade journalister, inte längre personer som främst gjort karriären inom organisationen. Och parallellt med att redaktionerna blivit mer professionella har en mycket stillsam revolution spritt sig frÃ¥n tidskrift till tidskrift. Redaktionerna har krävt - och fÃ¥tt - en större frihet i förhÃ¥llande till sina förbundsledningar. Revolutionens konkreta resultat är att befattningen som ansvarig utgivare gÃ¥tt frÃ¥n nÃ¥gon förbundsfunktionär till redaktionsledningen. Detta är helt i linje med journalistförbundets officiella policy, som slÃ¥r fast att nÃ¥gon som aktivt deltar i det redaktionella arbetet ocksÃ¥ skall vara ansvarig utgivare. I allmänhet har förändringen beslutats utan större vÃ¥ndor, antingen av kongress eller förbundsstyrelse. Men mom Försäkrings~änstemannafÃ¥rbundet togs beslutet efter debatt av en kongressmotion, där motionären vill flytta utgivaruppdraget frÃ¥n en ombudsman till förbundsordföranden. Under debatten vreds emellertid diskussionen sÃ¥ att utgivarskapet till sist hamnade hos redaktören, mot förbundsstyrelsens rekommendation. 378 Självständigare redaktörer Nu kan man givetvis diskutera om frÃ¥gan egentligen är sÃ¥ viktig, eller om den mest är en formalitet. Vi serligen uppger flera av de nya chefredaktörerna att de flera gÃ¥nger avslagit propÃ¥er frÃ¥n förbundsledningarna med hänvisning till sitt utgivaransvar. Men i det vardagliga arbetet pÃ¥ tidningarna tycks i allmänhet goda kontakter och fÃ¥ konflikter vara regel. PÃ¥ sikt bör emellertid självständighetsmarkeringarna vara viktiga för organisationsredaktörernas anseende inom den egna kÃ¥ren. Medlemmarna inom den s k "fackliga journalistklubben" har - liksom sina kolleger i personaltidningsklubben - i viss mÃ¥n setts över axeln av sina kolleger inom dagspressen. Inom journalistkÃ¥ren i stort har man under senare Ã¥r diskuterat kÃ¥rens "professionalisering". I detta begrepp har man velat lägga in e att yrkesutövarna skall ha en god utbildning e att de skall känna ansvar gentemot läsare och samhälle e att det skall finnas allmänt omfattade etiska regler och normer för god journalistik, och e att yrkesutövarna skall var självständiga gentemot ägar- och andra partsintressen. Nu mÃ¥ste naturligtvis "självständighet" alltid ha olika innebörd för journalister pÃ¥ t ex DN och pÃ¥ Lärartidningen. Inom SIF, där man 1976-77 genomförde en bred informationsutredning, formulerar man sin stÃ¥ndpunkt sÃ¥ här: "Nyhetsmedias fria ställning i samhället betraktas allmänt som en demokratisk tillgÃ¥ng. Genom tryckfrihetslagstiftningen försöker man skapa garantier för yttrandefrihet och skydd mot otillbörliga pÃ¥- tryckningar. Info-76 vill i möjligaste mÃ¥n anlägga ett analogt betraktelsesätt pÃ¥ Industri~änsteÂ- mannens ställning inom SIF. Utredningen vill dock understryka att SIF som övriga fackliga organisationer bildats för att tillvarata medlemmarnas intressen. Personalen i de fackliga organisationerna har anställts för att effektivisera denna intressebevakning. Följaktligen kan man inte i förbundstidningen informera om sÃ¥dant som skadar medlemmarna och organisationen." Därför föreslÃ¥r utredningen, som kommer att behandlas vid höstens riksstämma, att kongressen - och under kongressperioderna förbundsstyrelsen - skall ange mÃ¥- len för Industritjänstemannen och att redaktionen i policyfrÃ¥gor skall svara inför det organ som fastställt tidskriftens mÃ¥l. Ansvarig utgivare skall emellertid i framtiden, liksom nu, utses inom redaktionen. Lärartidningen Om man nu av bl a journalistfackliga skäl anser frÃ¥gan om utgivarskapet som viktig, sÃ¥ kan man ibland Ã¥beropa andra, praktiska skäl för att behÃ¥lla "en gammal ordning". PÃ¥ Lärartidningen, där man bl a Ã¥terfinner Hasse Söderström (ordförande i stockholmsavdelningen av Journalistförbundet) tycker man att det är praktiskt med förbundsordföranden som utgivare. "En intresserad förbundsordförande kan backa upp tidningen i mÃ¥nga sammanhang när det tex kommer kritik mot tidningens policy eller när ekonomin är hotad", säger Söderström. "Jag vill givetvis inte upphöja vÃ¥r modell till princip, men jag tycker att vÃ¥ra ledare skall spegla förbundstyreisens uppfattning. Vi skriver därför aldrig mot förbundsstyrelsens linje, men det har däremot hänt att vi inom redaktionen vägrat skriva ledare med visst innehÃ¥ll. Och dÃ¥ har ledaren ocksÃ¥ förblivit oskriven." SÃ¥här vill man helst ha det inom Lärartidningen: redaktionen - eller närmare bestämt fackklubben inom tidningen - lägger fram förslag till redigeringsprogram med vida ramar. Förbundsstyrelsen fastställer programmet och redaktionen svarar för att mÃ¥lsättningen uppfylls. Sedan betyder frÃ¥- gan om ansvarig utgivare mindre. Men den redaktion, som vill värna om ett ökat oberoende av förbundsledningen, mÃ¥ste istället vara beredd att förankra sig i en bred medlemskontakt. Diskussionerna om bättre intern demokrati inom förbunden har därför samspelat med de redaktionella ambitionerna. SIF:s informationsutredning var t ex en följd av en motion vid riksstämman 1976. Motionärerna kopplade där samman informationsfrÃ¥gorna med den aktuella demokratidebatten, och pÃ¥talade att det var lika viktigt att medlemmarna hade möjligheter att komma till tals med sina förtroendevalda, som att de förtroendevalda hade möjligheter att informera medlemmarna. I mÃ¥lsättningsavsnittet i den avslutade utredningen betonas Ã¥nyo principen med "den omvända 379 massmedietekniken": De mÃ¥nga skall kunna tala med de fÃ¥. Aktiva insatser mÃ¥ste göras för att skapa förbättrade möjligheter för tankar och ideer att strömma frÃ¥n basen mot toppen av förbundet, liksom i sidled. I verkligheten är det emellertid mycket fÃ¥ av medlemmarna i SIF eller i andra förbund som använder sin tidning som kanal "uppÃ¥t". PÃ¥ de flesta redaktioner uppger man ett "nÃ¥got ökat" flöde av t ex insändare - men inte alls i den utsträckning som redaktörerna skulle önskat. Industritjänstemannen FrÃ¥n Industritjänstemannen kommer en suck: "Vi har ju faktiskt varit sÃ¥ pass trÃ¥kiga, att det tar en tid innan läsarna upptäcker att vi blivit bättre; nu har väl de förtroendevalda börjat bli mer intresserade, men de vanliga läsarna upptäcker oss kanske senare. Och detta är förbundspressens svÃ¥ra sits. Under en övergÃ¥ngstid mÃ¥ste vi kanske räkna med ett minskat stöd hos förbundsledningen, samtidigt som vi inte "hunnit fram" till medlemmarna. I ett skede riskerar vi därför att hänga i luften." Ett annat sätt för förbundstidningarna att spegla medlemmarnas synpunkter och föra fram dem till förbundsledningarna är att bedriva en mer aktiv journalistik med mÃ¥nga intervjuer och arbetsplatsreportage. Men sÃ¥ gott som varje tidning inom TCO-familjen klagar över att ambitionerna och resurserna inte lÃ¥ter sig förenas. Dilemmat framgÃ¥r tydligt om man synar den lista pÃ¥ bevakningsomrÃ¥den, som Industri~änstemannen anser angelägna: 380 medbestämmande/samrÃ¥d ekonomikommitteer/konsulter familje- och jämställdhetsfrÃ¥gor arbetsmiljö arbetsmarknadspolitik medlemsekonomi/avgifter etc trygghetsfrÃ¥gor branschfrÃ¥gor rationaliseringsfrÃ¥gor inre och yttre organisationsfrÃ¥gor pensionsfrÃ¥gor löne- och anställningsvillkor utbildnings- och skolfrÃ¥gor samhällsplanering (regionalpolitik, skattepolitik, barnomsorg) internationella frÃ¥gor (multinationellla bolag) facklig utbildning invandrarfrÃ¥gor yrkesutbildning, vuxenutbildning löntagarfonder (ägande, kapitalbildning) Listan är - med smärre variationer - relevant för alla förbunden. Men med begränsat sidutrymme och mÃ¥nadsutgivning har redaktionerna ingen som helst möjlighet att leva upp till sina ambitoner, och SIF-utredningen beskriver problemet sÃ¥ här: Industri~änstemannen har idag, frÃ¥nsett utrymmesbristen, inte möjlighet att ge medlemmarna journalistiskt bearbetad förhandlingsinformation p g a den glesa utgivningen. Dagstidningarna hinner prägla en bild av skeendet som är svÃ¥r att ändra i efterhand. Detta framgÃ¥r av 1977 Ã¥rs avtalsrörelse. ... I den mÃ¥n Industritjänstemannen idag klarar sin bevakningsuppgift blir det ofta i form av redovisning av redan fattade beslut eller färdiga planer. TCO-ordförande Lennart Bodströms kritik mot massmediebevakningen fÃ¥r bland annat ses mot den bakgrunden: även om organisationstidskrifterna har en stor upplaga har de begränsat utrymme och kommer alltid pÃ¥ efterkälken. Att kunna "ligga före" i större utsträckning är ocksÃ¥ Industri~änsteÂ- mannens främsta önskan inför framtiden, dÃ¥ man troligen kommer att fÃ¥ en tätare utgivning och utökad redaktion. PÃ¥ andra redaktioner, tex Fackläraren, försvÃ¥ras arbetssituationen av att förbundet är tämligen nyskapat genom sammanläggning av mÃ¥nga smÃ¥ yrkesförbund. Fackläraren förväntas därför bevaka inte mindre än 23 "riksföreningar" som alla allra helst skulle vilja ha en sida var i tidningen. Har dÃ¥ läsarna nÃ¥got att vinna pÃ¥ "redaktionernas revolution" eller är den en rent journalistfacklig angelägenhet. Förhoppningsvis kan professionaliseringsdebatten inom organisationspressen leda till ett bättre rekryteringsläge. Och kan man rekrytera duktiga journalister, kan tidningarna bli mer lättillgängliga för den "vanliga läsaren". Läsarundersökningar har visserligen visat att mottagarna redan nu är tämligen nöjda - om än lÃ¥ngt ifrÃ¥n översvallande. Mer ingÃ¥- ende studier av artiklar i Industri~änsteÂ- mannen visar ocksÃ¥ att läsmotstÃ¥ndet är störst mot den typ av artiklar som organisationstidskrifterna skulle vilja prioritera - frÃ¥gor som handlar om framtiden och ändrade förhÃ¥llanden.