Hela folkets regering l nederlagets ögonblick utlovade hr Palme en konstruktiv opposition . Därav har som bekant blivit intet. Vårt land kämpar med ytterst allvarliga ekonomiska svårigheter: sjunkande export, sviktande investeringar och en fortsatt inflation av tvåsiffrig storleksordning. SAP-LO komplexets recept är större bördor på fö1·etagen, högre löner, lägre priser och nej till momshöjning. Vi skall alltså fortsätta att konsumera mer än vi producerar. Allt detta framställs som en politik i löntagarnas intresse. Regeringen utmålas som ett redskap för storfinans och SAF och säges vilja lägga bördorna av export- och inflationskrisen på de svaga i samhället. Förhållandet är naturligtvis det motsatta. Regeringen, som i själva verket representerar fler löntagare än socialdemokraterna, försöker rädda sysselsättningen och skapa förutsättningar för en ekonomisk balans, vilken kan ge möjligheter på längre sikt till en ekonomisk återhämtning. Men det kommer att taga många åL Budgetministern, hr Mundebo, som sannerligen inte är en överordens man, har nämnt siffran 6 år som trolig. l vår situation skulle oppositionens program snabbt leda till en nationell ekonomisk katastrof. Den politiska bedömningen av oppositionens vi!ja till konstruktiva insatser blir inte gynnsammare genom dess uppenbara strävan att till varje pris skapa konfrontation. SAP har nu trätt fram vid sidan av LO som programmatisk förkunnare av Meidnerplanen på näringslivets totala konfiskation - med LO-toppen som framtidens maktkoloss. i\lot detta sätter regeringen en aktiv nä- ringspolitik på blandekonomins grund. Den har inte dragit sig för statsingripanden av för våra förhållanden enorm omfattning för att hjälpa utsatta branscher. Hittills har också åtskilligt gjorts för att få fart på det enskilda näringslivet. Mera torde följa allteftersom planer, förberedelser och propositioner mognar fram. Den nya regeringen kan inte - en sanning som just nu tycks behövas upprepas - hinna med allt på en gång. Sedan får man se om dess åtgärder för en effektivare produktion blir tillräckliga. l denna tidskrift har vi hävdat att det vill till drastiska förbättringar av arbetsvillkoren för enskild företagsamhet, om Sverige skall komma ur krisen inom uthärdlig tid. Särskilt har vi framhållit att en expansion av de nu stillastående medelstora och små företagen liksom tillkomsten av ett utbrett nyföretagande är livsviktigt. Läget är nu - en sanning som också tål att upprepas- att nyetableringen av småföretag inriktade på innovationer och nyproduktion är obetydlig och att - något tillspetsat sagt - alla goda småfö- retag är till salu. Eftersom de verkligt slagkraftiga innovationerna, förutsättningen för en på intelligenskapital och icke på råvarutillgångar byggd industriproduktion, erfarenhetsmässigt främst kommer just från småföretagen, är detta utomordentligt farligt för svensk ekonomi. Likaså blir det i längden förödande att produktionsideerna strömmar ur landet i stället för att exploateras här. Ty vad får en uppfinnare i dag för råd av mången patenträttsjurist? Res utomlands, tag patent och exploatera däf! I Sverige är lönsamheten för liten och företagarriskerna för stora. En aktiv niiringspolitik, vilken i sista hand inncb;ir överföring av resurser från den prilata konsumtionen och elen offentliga sektorn till industriim'Csteringar, är emellertid ime nog. ;\liir löntagarna får klan för sig au de har all viii ja mellan antingen många år av 'junkancle konsumtionsnivå och försvagade 'otiala ,-;iiUirclsanstaher eller en konare penod a1· gemensamma uppofTrinl-{ar, kan de ,;iJI;inkas vara villiga all acceptera vad som ,!r niich·ändigt f'iir e11 industriell kraf'lanmiingning. f\·lcn dc kommer med hög röst an ställa frågan: vem får äganderällen till de drden. som kommer au skapas genom våra uppofTringa1· och ansträngningar? .\led det nuvarande S)Slemet sku lle viirdc- 'lcgringen i huvudsak tillfalla det LUJJna 'kiktel av nuvarande aktie- och f'örctagsäl-{arc. Kan 1·i inte ändra på det, lär liimagarna inte st:illa upp i en sam lad kraftansträngning. Dc polil iska fiiruts~ittningarna för en aktiv industripolitik måste alltså skapas. Så bn bara ske genom utformandet av ell sy- "em fiir spridning av äganderäLLen till produktionsmedlen till folkets stora massa. Det 1 ittnar gollom Thorbjörn Fälldins politiska intuil ion all han nyligen tog upp problemet och utlovade experimem i stor skala med löncsparandct som metod. Socialdemokratcma har naturligtvis skyndat sig all tllm1'tla dc indi,·iduelh iigda fonder, vilka skulle komma till stånd genom en sådan metod. som "arbetsgivarfonder". Della är onekligen au vända upp och ned på saken. Meidners "lömagarfonder" kan med bokstavlig korrekthet betecknas som LO-fonder. Men icke i någon rimlig mening kan fonder, upp- 193 komna genom personligt sparande och ägda i form av individ ueIla andelar, kallas för arbctsgivarfonder. Det blir inte arbetsgivarna utan de enskilda löntagarna var för sig, som ~iger dem. H1· Fälldins uualande är glädjande därför au det ger utl!')ck för en vilja all än tydligare visa v;il_jarna all regeringen är en hela folkets rege1·ing och inte -som SAP-LO komplexet - föret räder snäva och trångsynta gruppintressen. Regeringen måste så nan det nå- gonsin är möjligt presentera ell enkelt, liksom i sina funktioner och rördelar för den enskilde läufauligt program för individuellt ägda sparfonder. Särskilt angeläget är det au visa hur förde laktigt ell sådant system kan bli genom räu avvägda skattesubvemioner av lönesparande. Man måste också visa att systemet även täcker de anställda inom den offentliga sektorn. Vinstandelssystem är inte svaret på Meidnerfonderna. De ställer dessa löntagare utanför möjligheten till ägarandel i den industriella värdestegringen, som de dock själva skall vara med om att skapa genom ökad effektivitet och större sparsamhet med allmänna medel. Ty även detta måste ingå i en nationell kraftsamling. En ligt uppgift får vi nu till hösten se ett första delbetänkande från utredningen av dessa frågor. Det är i sista laget. Regeringen borde senast i höst taga över initiativet genom att formulera sina riktlinjer för en lösning. I så fall har man goda möjligheter att tvinga socialdemokraterna på defensiven. Ty när allt kommer omkring: initiativ till samlande lösningar är alltid en regerings bästa vapen mot en opposition, som sviker sitt ansvar.