Dagens namn HAKA HAGWALL Bo Turesson ~!oderaternas mest otippade statsråd var nog Bo Turesson. l den uppsjö av ministerli~tor som vällde fram i tidningar och TV 1ed..orna före regeringsskiftet förekom inte Bo Turessons namn över huvud taget. Det var egentligen ganska konstigt, om man tänker efter. Bo Turesson har vissedi- ~en aldrig tillhört den moderata riksdagsgruppens handfull av verkligt ledande personer, men frågan är om det är någon som a1 denna ledande grupp tilldelats så många, så väsensskilda och så betydelsefulla uppdrag om just Bo Turesson. Han är nämligen vad man brukar kalla använ?bar. Gång på gång har det hänt au partiledningen har resonerat om vem som skall sättas in i den ena eller andt-a utredningen - "\i kan ju inte ha Bo Turesson överallt heller"- men så har det blivit han i alla fall. Så- lunda har Bo Turesson alltefter som åren gåu kunnat lägga det ena efter det and ra politiska området till sina specialiteter: utbildning, mark- och bostadspolitik, trafikpolitik, u-landsfrågor, energifrågor osv. När det stod klan att en moderat skulle efterträda Bengt Noding, lär inte valet ha varit svån au träffa. Bo Turesson tog tacksamt emot uppdraget. Det går inte au ta fel på att han 1rivs med sitt nya jobb. Han tycker om au bli uppvaktad. Och uppvaktningar hör till en kommunikationsministers dagliga rutin. Med stor förbindlighet lyssnar Bo Turesson till allsköns vädjanden om nedläggningshotade stationer, angelägna väg-, bro- och kanalbyggen etc. Varpå han lovar au tänka på saken. Skulle utgången omsider bli negativ för de uppvaktande, kommer dessa ändå au vara förvissade om att den älskvät-de och tillmötesgående mannen gjort vad han kunnat. Bo Turesson är säke.-ligen det nya statsråd som lyckats bäst med den delikata uppgiften att komma på god fot med depanementsfolket. Till stor del kan detta förstås förklaras med att kommunikationsdepartementet aldrig varit till den grad nedsossar som många andra departement, men huvudorsaken är säkerligen Bo Tut·essons personliga sätt. Det verkar faktiskt som om de anställda i kommunikationsdepartementet är nöjda med sin nya chef. Den som vi ll hajämförelsematerial kan ju förslagsvis höra sig för hos folk på arbetsmarknadsdepartementet ... Bo Turesson är helt enkelt en gentleman, med ett något gammaldags. elegant, nästan galant, maner. Han har l'ii\jaktligen högst betydligt stuckit av mol omgivningen, när han som representant för ulrikesutskottet eller styrelsen för Nordiska Biståndsprojekt deltagit i utrikesdepartementets mottagningar, dominerade av fo lk från SlDA och UD:s biståndsavdelning. Faktum är att Bo Turessons fina sätt inte alltid varit en tillgång. ågon förkrossande debattör är han inte. Det ligger inte för honom att vara oförskämd. Skulle hans debattmotståndare någon gång komma med ett vettigt argument, är inte Turesson oförmö- gen att erkänna detta. J a, det har till och med inträffat att han accepterat berättigade invändningar mot hans egna argument. Typiskt för Bo Turesson var det svar han i ett av sina första framträdanden som kommunikationsminister avlät i riksdagen till en folkvald, som upprörts över au postverket ---- ----------------------------~~~--------~~~~ 92 ger ut ett frimärke föreställande Calle Schewen fredligt blandande sitt kaffe med kron. l stället för all avvisa imerpell;mten med att denne i sitt nykteristiska pryderi passerat gränsen till det idiotiska, valde Bo Turesson att påpeka att man ju inte kunde se på frimärket vad det var i flaskan, vem vet - kanske det var vatten. Bo Turesson har som sagt av partiledningen ålagts mängder med viktiga och allvarstyngda uppgifter. Han har därmed i hög grad påverkat partiets ställningstaganden i många betydelsefulla frågor. Men om han till äventyrs före sin upphöjelse till statsråd var känd utanrör en trängre krets av politiskt imresserat folk, så var det nog knappast som en "tung parlamentariker" utan som riksdagsman i elen lättare genren. Hans två mest uppmärksammade motioner är säkerligen dels den från i fjol om att Sture, Vera, Allan, Gösta, Kurt och Stig m f1 borde beredas plats i almanackan på bekostnad av Eufemia, Tiburtius, Botilda och andra mindre kuranta namn, dels motionen 1971 om en flaggstång till nya riksdagshuset. Den senare hade den förmodligen kortaste motiveringstext en motion innehållit i Sveriges Riksdag: "Det finns ting som är så självklara att någon motivering för dem inte behöver anföras." Det blev en flaggstång. Däremot har han rönt jämförelsevis ringa uppmärksamhet för sin engagerade kamp för en bättre byggnadsminnesvård. År efter år har han krävt en svensk Lex Malraux. Nej, han har blivit mera känd som "kattpoeten", ty Bo Turesson skriver vers också. 1961 lade han på hexameter fram skälen för att riksdagen inte borde avskaffa lagen om rätten att avliva lösdrivande katt. På den moderata riksdagsgruppens middagar underhåller Bo Turesson med egenhändigt förfärdigade dikter om kollegerna. Hans poesi är bättre än Ofvandals men inte så bra som Tegners. Bengt Norlings efterträdare behöver sannerligen inte sakna arbetsuppgifter. Han har slagit sig ner vid ett skrivbord omsorgsfullt dukat med problem: Brommafrågan, sjöfartens ekonomiska kris, kraven på konare långtradare - för att bara ta några exempel. Och framförallt förstås sorgebarnet Statens Järnvägar. l tretton år har Bo Tw·esson suttit i SJ:s styrelse. Till skillnad från sin företrädare vet han därför att vägledande för SJ - i dagligt tal oftast uttalat Lars Peterson - inte är en ambition att ställa till elände för allmänheten och kommunikationsministern utan blott och bart är riktlinjer fastställda av statsmakterna. Med den insikten hos kommunikationsministern blir det ofrånkomligt att vi får en ny trafikpolitik. Det är på tiden.