Borgerlig enhetsfront I somras publicerade den borgerliga samarbetsorganisationen Forum för ~amhällsdeÂ- batt en opinio~smätning beträffande intresset för borgerlig samverkan bland de borgerliga partiernas väljare. Siffrorna väckte stort uppseende. Inom alla de tre borgerliga partiernas väljare fanns helt övertygande majoriteter (cp 68,4 %, fp 74,6 %, m 82,8 %) för att resp parti skulle anpassa sitt handlande sÃ¥ att en borgerlig samverkan kom till stÃ¥nd i 1976 Ã¥rs val. Forum för Samhällsdebatt har fortsatt att följa den borgerliga väljaropinionens utveckling och har Ã¥terkommit med resultaten av en ny opinionsmätning frÃ¥n februari i Ã¥r, även den utförd av statistiska CentralbyrÃ¥n och byggande pÃ¥ dess utfrÃ¥gningsunderlag av ca 9 000 personer. Genom detta breda underlag fÃ¥r undersökningarna ett särskilt stort upplysningsvärdejämfört med de mätningar SIFO och TV 2 presenterar, eftersom dessa senare baserar sig pÃ¥ ett underlag av ca l 000 personer. Februariundersökningens resultat är inte mindre uppseendeväckande än den tidigare. I alla tre partierna har procentsiffran för dem som vill se det parti de sympatiserar med anpassa sitt handlande sÃ¥ att en borgerlig samve r k a n ko m mer till s tÃ¥ n d i va le t stigit pÃ¥tagligt. Siffrorna blir än starkare om man uppmärksammar att opinionsmätningsunderlaget sedan april 1975 förnyats med 2/3, dvs ca 6 000 personer. Maj 1975 Februari 1976 Cp 68,4% 78,3% Fp 74,6% 79,6% M 82,8% 89,2% Motsvarande ökning föreligger bland de allmänborgerligt sinnade, som icke uttalat sig för särskilt parti, vidare bland de väljare, so~.ö~_rgÃ¥tt frÃ¥n socialdemokraterna till de borgerliga, samt bland de borgerligt sinnade inom de fem Ã¥rsklasser, som skall rösta för första gÃ¥ngen i höst. Alla tre kategorierna ligger nu pÃ¥ 80 %-nivÃ¥n beträffande kraven pÃ¥ borgerlig samverkan i valet. Inte minst talande är reaktionen bland de unga väljarna, vars röster mycket väl kan komma att avgöra valet. Man kunde tycka att dessa siffror borde utgöra en klar vägledning för de tre partiledningarna. Men det anser, märkligt nog, inte Dagens Nyheter. Tidningen försöker bagatellisera opinionsmätningens resultat genom att pÃ¥stÃ¥, att frÃ¥gan är sÃ¥ allmänt hÃ¥llen att den inte har nÃ¥got större upplysningsvärde, och hävdar till och med att den är ledande. DN drar rentav en parallell med en frÃ¥ga av typen "föredrar Ni fred framför krig?". Man kan förstÃ¥ att Dagens Nyheter, som alltsedan 1973 Ã¥rs val ansträngt sig att bereda väg för en allians mellan folkpartiet och socialdemokraterna, upplever opinionsmätningens resultat som pinsamma. De visar ju först och främst att utvecklingen inom mittenparti~rna och alldeles särskilt inom folkpartiet inte gÃ¥r i den av DN önskade riktningen. Speciellt talande är att de 79,6% inom folkpartiet, som uttalat sig för en anpassning till bm::gerlig samverkan, nu utgör en förkrossande majoritet av ett parti i tillväxt. Folkpartiets andel av väljarkÃ¥ren harju ökat frÃ¥n nivÃ¥n 6% till lO%. Opinionsmätningen visar alltsÃ¥ att folkpartiets tillskott - - - ---------- främst bestÃ¥r av anhängare till borgerlig samverkan. Per Ahlmarks skärpta oppositionspolitik har givit utdelning, men partiets ställning stÃ¥r och faller med dess förmÃ¥ga att inge förtroende bland de ständigt ökande skaror av borgerliga väljare, som vill se en borgerlig samverkan i valet med sikte pÃ¥ ett regimskifte. Minst lika smärtsamt mÃ¥ste det vara för Dagens Nyheter att begrunda opinionsmätningens resultat mot bakgrunden av tidningens egna ansträngningar att pÃ¥verka opinionen i motsatt riktning. Tidningen har inte alls fÃ¥tt gensvar pÃ¥ sina strävanden att förbereda opinionen inom folkpartiet pÃ¥ en allians Ã¥t vänster. Inte ens dess mest trogna läsare bryr sig om vad den säger. Detta tyder onekligen pÃ¥ att DN spelat ut sin roll som rikspolitiskt inflytelserikt organ i de stora frÃ¥gorna. I och för sig vore detta inte ägnat att :.förvÃ¥na.· Sedan tidningens politiska och kulturpolitiska sidor blivit vad man med ett av tidens modeord kallar pluralistiska, finns där inte mycket vägledning att hämta. Varför sk~ll en läsare bry sig mera om vad den ene ledarskribenten skriver än den andre? Försöken att nedvärdera Forum för Samhällsdebatts opinionsmätningar torde vara dömda att misslyckas. FrÃ¥gorna kring en samverkan mellan de tre borgerliga partierna byggd pÃ¥ inbördes kompromisser i syfte att skapa ett gemensamt regeringsalternativ har stÃ¥tt i förgrunden i svensk politisk debatt ända sedan dÃ¥varande bondeförbundet Ã¥r 143 1956 lämnade koalitionen med socialdemokraterna. De svÃ¥righeter och inre konflikter, som den nödvändiga anpassningen till ett gemensamt alternativ ställt de tre partierna inför, har stötts och blötts sÃ¥ till den grad under snart 20 Ã¥r, att väljarna näppeligen kan ha undgÃ¥tt att uppfatta vad som är samverkansfrÃ¥gans kärna - nämligen viljan till gemensam anpassning. Att Dagens Nyheter, som inte vunnit gehör för sin linje, helst vill tro att väljarna är lomhörda, är en sak för sig. Per Ahlmark torde ha en klarare blick för läget. Han har nu fÃ¥tt ytterligare anledning att söka en gemensam plattform med de andra borgerliga partierna. Det vore ocksÃ¥ besynnerligt om inte Olof PaJmes politik i skattefrÃ¥gan, där den fingerfÃ¥rdiga taktiken inte kan beslöja desperationen i regeringens ansträngningar att bryta sig ut ur sitt dÃ¥liga utgÃ¥ngsläge inför valet, skulle leda till en uppstramning inom oppositionen. NÃ¥gon enhetsfront har oppositionen tyvärr inte kunnat bilda i familjepolitiken. Det spelar dock mindre roll. Nyanserna därvidlag kan utan svÃ¥righet överbryggas vid en gemensam regeringsbildning. Men före valet mÃ¥ste de tre partiledningarna finna en nÃ¥gorlunda enhetlig linje i skattepolitiken, som kan inge väljarna förtroende till de tre partiernas förmÃ¥ga att samarbeta. Det är denna förmÃ¥ga de tr~ partiernas väljare krä- ver bevis pÃ¥ - krav som framförs av majoriteter pÃ¥ nivÃ¥n 80-90%.