Efter Helsingfors l tre dagar talade i somras i Helsingfors representanter för 35 stater, bland dem statsminister Palme för Sverige, vackra och iblandtänkvä•·da ord om innehÃ¥llet i det dokument, som de sedan skulle underteckna. Vad där stod skrivet var resultatet av lÃ¥nga diskussione1·, öppna och privata, som pÃ¥gÃ¥tt i Ã¥ratal under namn av säkerhetskonferensen. Ursprungligen hade denna tillkommit som en följd av sovjetryska önskemÃ¥l. l snart tjugo Ã¥r har sovjetdiplomater haft i uppdrag att vid alla tänkbara tillfällen understryka, att en sÃ¥dan säke•·hetskonferens borde sammankallas. Moskva ville äntligen ha de gränser erkända, som ryssarna själva unde•· Stalins ledning erövrat och fastställt under och efter andra världskriget. Det har sagts att de sovjetiska ledarna därmed har velat fixera den politiska bild, som förelÃ¥g vid krigsslutet för trettio Ã¥r sedan. När de väl börjat yrka pÃ¥ en sÃ¥dan konferens, blev det en prestigesak för dem att den kom till stÃ¥nd. Au bilden hunnit förändras med Ã¥ren vill man i Moskva varken förstÃ¥ eller taga hänsyn till. För fastlagda gränser har USA och andra state•· begärt öppna gränser. Ett ur västerländsk synpunkt viktigt krav, att ingen inblandning i andra staters angelägenheter skulle fÃ¥ göras - ett krav direkt riktat mot den s k Bresjnevdoktrinen - framfördes med kraft. Man har ocksÃ¥ krävt förmänskligat umgänge mellan stater och för människor över gränserna. Det dokument, som till sist kunde undertecknas, utgjorde inget avtal som garanterade Europa fred. Det innehöll en deklaration av förhoppningar om fred och uttryck för vilja till fred. Skillnaden mellan eu avtal och en deklaration är viktig au minnas. Avtalvill vara bindande öve1·enskommelser sÃ¥ tillvida som civiliserade stater inte gärna frÃ¥ngÃ¥r sadana hur som helst. Till och med Hitler brukade ibland formellt säga upp avtal innan han handlade mot dem. Deklarationer däremot binder ingen, annal än moraliskt, och vad som är moral i ett land uppfattas som bekant pÃ¥ imet sätt som moraliskt i ett annat. Knappt hade bläcket torkat pÃ¥ dokumentet förrän en talesman för Ösuyskland meddelade, an DDR:s säkerhet - att han am·ände ordet var ett direkt hÃ¥n mot Säkerhet ~Â- kunferensen - gick fö1·e öppna gränser. l realiteten innebär detta, au det skammem monument som kallas Berlinmuren blir kvar. Fortfarande stÃ¥r östtyska vaktposter beredda att skjuta sÃ¥dana som pÃ¥ egen hand vill tillämpa principerna om de grundläggande mänskliga rättigheterna, av talare efter talare f1·amhävda i Helsingfors. Tjeckoslovakien fann sig snart i en liknande situation. NÃ¥gra personer Oydde med fara för sina liv i helikopter över till Västtyskland. Allvarliga protester följde i Berlin. Men bÃ¥de de protesterande tjeckerna ochde klandrade tyskarna mÃ¥ste ha tänkt pÃ¥ de höga principer som nyss besvurits. Redan i Helsingfors visade sig hur olika deklarationen kan tolkas. Rumäniens statschef Ceausescu framhöll, au man nu borde gÃ¥ vidare till allmän nedrustning under internationell kontroll samt au alla trupper pa främmande territorier jämte där baserade kärnvapen genast borde dragas bort. Den ryske partichefen Bresjnev slängde irriterad ifrÃ¥n sig sina hörlurar när han fick höra dessa irrläror, ej godkända i Moskva och nu framförda av en kommunistisk representant !ör ett satellitland. En som förstÃ¥r rysk psykologi är Finlands president Kekkonen. Utan tvivel har han genom sitt intensiva arbete med att fÃ¥ konferensen till stÃ¥nd och framför allt med att fÃ¥ den lyckligt avslutad ytterligare stärkt bÃ¥de sin egen och sitt lands särställning i Moskva. Därmed har konferensen Ã¥tminstone varit till viss nytta. Förmodligen kan den ocksÃ¥ fÃ¥ andra positiva föUder. Enstaka personer kan fÃ¥ lättare au slippa ut ur Sovjetunionen. Möjligen kan minoriteter där, som t ex judar, bli bättre behandlade. Redan berättas, att även medlemmar av partiet numera riskfritt kan lÃ¥ta döpa sina barn i ortodoxa kyrkor. Man fÃ¥r hoppas, att samma attityd skall komma att intagas gentemot de förföUda baptisterna. Mycket utöver sÃ¥dant är i varje fall ännu icke att vänta. Att tro att nedrustning eller ens rustningsbegränsning skall föUa pÃ¥ Hel- 321 singforsdeklarationen är att hänge sig Ã¥t illusioner. Sovjetunionen kan ej ge upp Warszawapakten eller draga bort sina strrkor ur dess omrÃ¥de utan att riskera nra självständighetsrörelser sÃ¥dana som i Tjeckoslovakien 1968. DÃ¥ föreligger risker för just den statiska bild, som Moskva ville fÃ¥ garanterad. Warszawapaktens omrÃ¥de mÃ¥ste oförändrat bli dominerat av Röda Armen: det är den logiska konsekvensen av Helsingfors. En verklig nedrustning - om avrustning kan det inte bli tal - kan bara komma till stÃ¥nd om Sovjetunionen och USA kommer överens därom i de fonsatta SALT-förhandlingarna. En sÃ¥dan överenskommelse blir förvisso inte fattad inför ögonen pÃ¥ 33 smÃ¥- stater! För närvarande är den inte i sikte. Möjligen kan Sovjetunionen sÃ¥ mvcket lita till den avspänningsstämning, som förekom under den stora konferensen i dess slutskede, att man anser sig böra vÃ¥ga lösgöra vissa trupper frÃ¥n sina europeiska fronter för att flytta dem österut - mot Kina.