Namn att minnas Anders Thunborg En gammal kalenderbitare kan knappast låta bli att- om än i smyg- fälla en tår, när han erfar att de sakkunniga för att utreda frågor rörande rekrytering, utbildning och tjänstgöringsförhållanden inom utrikesdepartementet, vilka i juli framlade sitt betänkande, förordat bibehållandet av titeln kabinettuekrelerare. Det är inte vilka sakkunniga som helst. l spetsen för dem står Arne Geijer, utrikesutskottets ordfö- rande och tidigare LO-chef, en av Sveriges verkligt tunga politiker. Det osynliga mottot för utredningens direktiv har varit 'jämlikhet". De har bl a haft till uppgift att i möjligaste mån avskaffa det lilla som ännu återstår av kategoriklyvning inom UD och inte minst skall nomenklaturen vara likformig med den övriga statsförvaltningens. Till följd av det internationella språkbruket har det visat sig svårt att avskaffa titeln ambassadör, men någonting så välskt som utrikesråd skall ej längre få finnas och av departementssekreterare och departementsråd skall det myllra i UD liksom i Kungl Maj:ts - förlåt regeringens! - kansli i övrigt. Men inför elen onekligen odemokratiska titeln kabinettssekreterare, näst elen seelan länge avskaffade benämningen geheimeråd väl den bisarraste och minst folkhemska man kan tänka sig, har man i likhet med Tinnerholm stillat sitt blodiga svärd. Varför? För inte kabinettssekreterare tanken till kabinettspolitik? Var ej kabinettspolitiken den avskyvärda politik, som bakom lyckta dörrar och folkets rygg föreles av ränksmiclancle furstar med tillhjälp just av kabinettssekreterare? Var det inte den politik vars sista världsberömda företrädare var Talleyrancl, Metternich och Castlereagh, och som dessvärre hade efterföljare ännu in i vårt sekel. Vad har, hade man så när frågat, Arne Geijer på en sådan galeja att göra? Därtill kommer att befattningen inrättades av ingen annan än vår siste upplyste despot, nämligen Gustaf III, och just när han regerade med stöd av den ökända förenings- och säkerhetsakten, närmare bestämt 1791 . Å andra sidan kanske man just därur kan sluta sig till varför en regim, som inte visat minsta hänsyn inför vare sig över- eller underståthållare, vare sig häradshövdingar eller borgmästare hejdar sig införjust kabinettssekrete· raren. Utrikesförvaltningen är nämligen en unik företeelse inom svensk statsrätt så till vida som den på en gång är ett ministerium och ett centralt ämbetsverk. Därav följer att utrikesministern närmaste man, kabinettssekreteraren, i sin person förenar de båda befattningar, som i alla andra de. parternem är åtskilda, det vill säga statssekreterd· rens och expeditionschefens. Vem vågar rörand en sådan man? Till äventyrs kan det också spela in att titeln bu. rits av en sådan rad framstående personager an den redan därigenom fått ett slags okränkbarhet Det räcker med att göra en återblick i vår tid. Giinther: klok och lat. Boheman: klok och ener· gisk. Westman: klok och elak. Hammarskjöld: klok och kanoniserad. Lundberg: klok och dllld· misk. Belfrage: klok och konciliant. Jödahl: klok och konformistisk. Åström . . . Åström! Är då Åström icke klok? Är då Åström icke konformistisk? Naturligtvis -det är bara det att orden verkar otillräckliga i sammanhanget Åström är mer än klok, mer än begåvad, han ar briljant. Åström är mer än konformistisk, mer än lojal, han är rättänkande. Förr i världen fanns det ett uttryck som hette konungsligare än konungen Nu när vi i allt utom pro forma avskaffat monar. kien och ersatt den som nationell symbol med neu· traliteten, kanske man skulle kunna säga an Åström är neutralare än neutrum. En sådan kabinettssekreterare skulle man alltid ha. Men även Åström vill röra på sig och efter OECD i Paris blir småningom London och Parisposter mera passande för på vad som i UD.jar· gongen vanvördigt kallas en kappsäck - lediga. Det är ena sidan av saken. Den andra är au mri· kesminister Sven Andersson, som bakom sin för· rädiska uppsyn av hemvävd hygglighet döljer en betydande mått envishet, eller viljestyrka, vill ha sin gamle statssekreterare Anders Thunborg som kabinettssekreterare. Han har redan tillsen an Thunborg, som är försvarsutredningens ordf~ rande, lämnat statssekreterartjänsten i försvarsde· partementet för att under resten av sin tid stä til utrikesministerns förfogande. Så snart Åström flyttat utomlands är det meningen att Thunbors all efterträda honom. Anders Thunborg är två alnar och en tvärhand og. Det är hans problem, säger somliga av hans nner. :'.1en utan att gå tillbaka till apoleon, m var föga mer än en och en halv meter i umplästen, och alla de dockliknande diktatorer m (tänk bara på Dollfuss!) trippat i hans spår, gar man nog påstå all Anders Thunborg skulle ·vit statssekreterare, eller motsvarande, oavsell ngden. Thunborg - det låter bekant på något säll, men är det inte. Anders Thunborg är veterligen varn släkt till framlidne Folke eller framlidne Friiof och alltså inte något fall av nepotism. Han är ~d l934 i Stockholm, son till en kommunalarbere och en skolvaktmästare, och hela hans karriär r ägt rum inom partiet och dess dollerföretag om statsförvaltningen. Hans börd kunde med 1dra ord ime vara mera fläckfri, hans bakgrund te mer oklanderlig, det fanns ime en tillstymelse till borgerlighet hos honom under hans ppväxuid. Sina sporrar ~änade han dels som eedwayförare dels som studentpolitiker. Det seare var under ATP-striden, då han vältaligt kämade för den segrande linjen - en ovärderlig mel för en blivande försvarsexpert även om han ulle råka ha nedrustning på sitt program. Hjalmar Mehr tog Thunborg under sina ving·s skugga, och medan han fullgjorde olika utredingsuppdrag åt Mehr tog han en examen i statsmskap, nationalekonomi och statistik. Vid en- 367 dast 24 års ålder blev han sekreterare i Stockholms arbetarkommun och har alltsedan dess förblivit i fadershuset, vilket som bekam har många boningar. År l961 blev han imernationell sekreterare hos socialdemokratiska partistyrelsen och fick som sådan mycket värdefulla förbindelser så- väl inom europeiska broderpartier som utomeuropeiska "frihetsrörelser". Sex år senare ble' han som informationssekreterare ansvarig för partiets upplysning och propaganda och tillskrivs åtminstone en del av för~änsten för partiets stora framgång vid 1968 års val. Redan påföUande år ansågs han mogen att efterträda hr Olhede som statssekreterare i försvarsdepartementet och gjorde sig där genom sitt säkra omdöme, sin arbetsförmåga och sin lugna auktoritet lika omtyckt av sin chef, Sven Andersson, som av generalerna. "Gener·alemas älskling - generalenlas fånge" skulle helt säkert hans kr;tiker säga, om han hade några. Men inte ens undertecknad, som i det fallet har mycket fin hörsel, har !}ekats uppsnappa n, got verkligt ofördelaktigt om Anders Thunborg. Arne Lundberg avhånades såsom den förste "civile" kabinettssekreteraren. Snart fick han namn om sig all vara en a\' UD:s icke blott dugligaste utan också populära te kabinettssekreterare. Även om Anders Thunborg kanske inte är av samma storleksordning tror \'i honom om att kunna uppfylla tomrummet efter Ame Lundberg. GU '