ordens innehåll I svenska dagstidningar stöter man allt som oftast på ord och uttryck som an· vänds för att mer eller mindre avsiktligt dölja vissa tankar. Metoden kallas ibland för indoktrinering, och den förekommer visst inte enbart i socialdemokraternas skola. Emellanåt inträffar att även ickesocialistiska publikationer begagnar sig a en vokabulär som är högst betänklig. Det hände i höstas att en tidning på s· förstasida hade en rubrik, i vilken ord "borgarna" förekom. Därmed förstods borgerliga partierna. Borgarna är ett ut tryck som annars i första hand använd av den kommunistiska avisan Ny Dag, · denna var på sitt vanliga klasskampsh mör. På senare tid har även en del soci demokratiska tidningar funnit det före ligt med sina ideologiska och politiska · tressen att utnyttja ordet. Avsikten är · vetvis att läsarna skall sammankopp moderata samlingspartiet, folkpartiet centerpartiet med de besuttna i samhäll borgarna, de som lever lättjefullt, och lyxigt på arbetarklassens blod, s och tårar. Alltid kan det finnas några s~ lar som aningslöst är beredda att si sådana förvrängda politiska anakronis med hull och hår. Av det skälet är f ö inte heller uttryc "de borgerliga partierna" särskilt lyc Det kan fortfarande ge vissa männi felaktiga föreställningar om den poli partierna företräder. Förre folkparti! ren, professor Bertil Ohlin, lär en gång erbjudit en större summa åt den som f ett bättre ord än borgerlig. Ännu ingen lyckats, trots att det motsvara D 11 v; ti· lil danska ordet är det positivt värdeladdade "liberal", och hr Ohlin har tyvärr fått behålla sina pengar. När valorganisationen Medborgerlig Samling bildades i fyrstadskretsen för tio år sedan blev det ett tjockt streck i räkningen för socialdemokraterna att den inte kallade sig Borgerlig Samling. Borgarna, det hade låtit något! Men det gick ju inte att använda ordet medborgare som glåpord. Ett annat exempel. En tidning i Göteborg innehöll för en tid sedan ett samtal med skådespelaren Stig Järrel. Intervjuaren berättade att hr Järrel inte hängav sig åt "skattegnäll". Detta är naturligtvis indirekt en gliring åt de hundratusentals medborgare som vänder sig mot vårt lands orimliga skattetryck. I Norge och Danmark har protesterna mot högskattepolitiken blivit så utrerade, att de gett upphov till utpräglade missnöjespartier. I Sverige framstår en ny och måttfullare skattepolitik som en av de angelägnaste samhällsreformerna. Att avfärda de många vanliga människornas berättigade reaktion mot de höga skatterna som gnäll är lika cyniskt och omdömeslöst som att tala 121 om exempelvis arbetsmiljögnäll, när stora löntagargrupper framför sina krav på en bättre miljö på arbetsplatserna. En veckotidning hade nyligen en bild av ambassadör Harald Edelstam och Kubadiktatorn Fidel Castro. I rubriken talades det om två "folkhjältar". Andrej Sacharov och Alexander Solsjenitsyn har med ett moraliskt mod, som egentligen överträffar allt förnuft, protesterat mot det kommunistiska förtrycket i Sovjetunionen. De om några är verkligen förtjänta av att kallas hjältar. De har kraftigt poängterat vikten av att världsopinionen inte tystnar i sina protester mot kommunistvåldet. Samtidigt kallas en annan kommunistledare i en icke-socialistisk svensk veckotidning för folkhjälte! I diktaturstater gäller det för medborgarna att vakta på sina ord. Annars råkar de illa ut. I demokratierna finns lyckligtvis inte det tvånget. Vi har i stället anledning att besinna vårt ansvar och inte underblåsa allsköns fördomar och okunnighet. Ännu mindre bör vi göra drängtjänst åt auktoritära samhällssystem. Matti Häggström