På kollisionskurs Hr Palme förklarade efter valne~erlaget att regeringen skulle komma att eftersträ- va samförståndslösningar. Hur det blir med den saken lär visa sig under höstriksdagen, då socialdemokraterna fortfarande har majoritet med kommunisternas stöd. Man kan väl tänka sig, att hr Palme och överhuvudtaget regeringens flertal gärna skulle se en möjlighet att under något års manövrerande med lock och pock bringa in folkpartiet, eller en del därav, i sitt politiska underlag. Men frågan är om han får lov till det. Den nye LO-ordföranden har på fackföreningsrörelsens vägnar kategoriskt förbjudit regeringen att ingå i organiserat samarbete med något borgerligt parti. Så beroende som det socialdemokratiska partiet är av LO i valrörelserna, lär beskedet inte ge hr Palme nämnvärt manöverutrymme. Även om han hellre skulle vilja något annat, förefaller det troligast att regeringen kommer att styra på kollisionskurs. Ur oppositionens synpunkt skulle en så- dan utveckling vara att hälsa med tillfredsställelse. Även om de tre borgerliga partierna närmat sig varandra mycket under de senaste två åren och under valrö- relsen bildat en väl fungerande enhetsfront, har det sina svårigheter för koalitioner att hålla samman. En kontinuerlig konfrontation i riksdagen mellan regering och opposition utmynnande i ett nyval i juni skulle hålla oppositionen sammansvetsad. Oavsett vilken fråga regeringen skulle välja att falla på, kommer ett så- dant val att gälla regeringens respektive oppos1t10nens förmåga att föra en trygghetsskapande politik. Sysselsättnings-, skat· te- och inflationsfrågorna kommer då hittills i förgrunden. Ett nyval blir i s verket likt valet 1973. Så mycket mer geläget blir det för oppositionen att fram ett gemensamt, konsekvent och kret trygghetsprogram. Lyckas man det, borde en övertygande valseger inom räckhåll. Med undantag för års Utrikespolitiska krisval har OV~,1Q.l'U<011""11 kraterna inte kunnat stärka sin o<<>wu• i något val efter 1962. De är inne i fallande trend. I så måtto påminner läget om lingen under 1950-talet, då kratiens på den tiden starkt karaktär av arbetarparti i takt ningen av tjänstemannakategorierna de till en kontinuerlig minskning av socialdemokratiska väljarunderlaget. lyckades emellertid bryta trenden ATP-striden, som tillförde soc:lalOeino~:raot terna ett betydande 1962 kan betecknas som det Den avgörande politiska faktorn denna utveckling har varit LO. I av 1960-talet hade möjlighet att bevara röstvinsterna i valen genom att etablera sig som r f: Sl ti k t: k se reformatoriskt välfärdsparti, där det socialistiska inslaget hölls i bakgrunden. Det kan anmärkas att den västtyska socialdemokratiens starka ställning vunnits just i kraft av en sådan politik. Men LO ville inte. LO krävde jämlikhet, främst långtgående ekonomisk utjämning skattevägen, liksom en socialiseringspolitik inriktad på att steg för steg ge maktkombinatet SAP-LO kontrollen över företagens investeringar. Därmed skulle cirkeln slutas, politisk och ekonomisk makt skulle till sist ligga i samma hand. Ett socialistiskt Sverige skulle vara ett faktum. Yrkespolitikerna inom socialdemokratiska partiet har fått betala sin undfallenhet inför LO-funktionärerna med försvagat inflytande både utåt och inåt. LOchefens röst blir alltmer husbondens röst. Men partiets kris bekymrar uppenbarligen inte den vänsterfalang, som har kontrollen 379 över LO. Det är betecknande, att LOordföranden efter valnederlaget angav som en av orsakerna till detta att man inte tagit makten över företagens investeringar - d v s inte fört en tillräckligt hård socialistisk politik. Om och när kollisionen mellan regering och opposition kommer, bör man alltså från oppositionens sida upplysa väljarna om att ett nyval inte endast är ett val mellan två olika metoder att skapa social och ekonomisk trygghet. Det blir i grund och botten också ett socialiseringsval - vad hr Palme än säger. Ty vill han eller tvingas han gå in på en sådan linje, är det liksom tidigare ytterst LO som utgör den drivande kraften. Dess ledning vill ha en målmedveten socialiseringspolitik - och ytterst är det denna politik oppositionen måste definitivt slå tillbaka. l l l l