KLAS LITHNER: Kriminalvård under debatt Det förefaller uppseendeväckande, att Bibliotekstjänst i Lund, som till alla Sveriges folkbibliotek tillhandahåller ledning för inköp av böcker, väljer just redaktör Hans Nestius- känd från KRUM och i andra sammanhangför att ge ut en sammanställning om böcker rörande kriminalvården. V alet tyder på att Bibliotekstjänsts ledning önskat anvisningar i en viss riktning. Resultatet har blivit vad man velat ha. Länsåklagare Klas Lithner har gått igenom skriften och ger en stillsam översikt av innehållet. Det är uppenbart att Bibliotekstjänst, som nyligen kritiserats för sitt sätt att välja granskare på andra områden, inte heller i detta fall visat gott omdöme. I februari 1973 har i Svenska Dagbladet förekommit flera artiklar av professor Wilhelm Sjöstrand med kritiska synpunkter på AB Bibliotekstjänst i Lund och dess lektörverksamhet. Jag skall här till granskning upptaga en annan mindre publikation från samma företag, nämligen den månatligen utkommande VMB, Vandringar med böcker. Detta är ett litet informationsblad, som tillhandahålles på biblioteken och som brukar ägnas åt ett specialområde eller en viss författare. 1972 nr 7 är författat av Hans Nestius och heter Kriminalvård under debatt. Då jag inte kände till Nestius' speciella kvalifikationer på detta område, skrev jag till Bibliotekstjänst och frå- gade. I svar den 20 februari 1973 från sektionschef Jane Pamp upplystes: "Innehållet i häftena måste vara lättillgängligt och vi vänder oss därför ofta till erkända journalister som i dagspressen behandlat ämnen liknande dem vi tar upp i vår serie. För att Vandringar med böcker ska vara användbar måste de förtecknade böckerna finnas på de flesta bibliotek." Det är alltså i egenskap av erkänd journalist med erfarenhet av detta speciella område som han anlitats. Däremot skulle jag vilja diskutera hans sakkunskap inom området, när jag ser hur urvalet gjorts. Såvitt jag vet, var Nestius en av de ledande i KRUM under dess första år. 1967 deltog han tillsammans med meningsfränden Per Gahrton i Nordiska kriminalistmötet i Stockholm. Jag förmodar, att de själva ansågo sitt deltagande som KRUM :s internationella genombrott, men 352 även andra åsikter därom funnos bland de övriga deltagarna. Vidare deltog han 1971 i en nordisk forskarkonferens i rättssociologi i Åbo, troligen som observatör, eftersom hans namn icke fanns med på deltagarförteckningen. Urvalet Informationsbladet upptager 36 böcker, av vilka 19 närmare kommenteras. Bland de uppräknade böckerna förekomma två, som redigerats av Nestius själv. Det förefaller mig emellertid som om både urvalet och framställningen äro ensidiga. Sålunda förekommer t ex Hugo Lindbergs Gallret - utanför och innanför (1963), som vid det här laget bör betraktas som föråldrad, då den innehåller artiklar, skrivna åren 1930-62 (se Hans Thornstedts recension, SvJT 1967 :559). De flesta av Lindberg föreslagna reformerna äro också sedan länge vidtagna. Några andra böcker från advokathåll förekomma däremot icke. Vidare saknas t ex de båda böckerna om narkotikabrottslighet av vår främste specialist, Nils Bejerot, Narkotika och narkomani (1969) och Inlägg i narkotikadebatten (1970). De äro nödvändiga som bakgrund till diskussionen om narkotikans stora roll i sammanhanget. Ytterligare saknas som bakgrund till hela ämnet kriminalstatistikern Karl-Erik Forsström, Brottslighet i siffror (1965) . Det talas vidare om organiserandet av förtroenderåden och hungerstrejkerna. I samband med Jalmar Tornklint, Förtroende för fångar, är det värdefullt för de biblioteksbesökare, som ha tillgång till JO :s ämbetsberättelser, att läsa hans uttalandel 1969 :199 om arbetsvägran vid Kuml stalten och 1970:154 angående Krimin vårdsstyrelsens påstådda motarbetande KRUM. Det sägs att den 1970 startade pock I I c tidningen "R", utgiven av KRUM I dess systerorganisationer, hunnit utge s 10-tal olika temanummer. Ett av d r är temanumret 2/71 "Föranleder in I åtgärd. En granskning av granskarna, I är en unik dokumentation av hur s f hållets högsta överklagningsinstanser d JO, ]K, olika nämnder samt vårdo h denas överinspektörer - i praktiken f j gerar sett ur fångarnas och patiente I perspektiv". Jag har närmare gått igen e både detta nummer och nr 1/71 som ter "I laga ordning" och behandlar "d Il oförnuftiga beslutsprocessen". Mitt o a döme om dem blir att man givetvis i b kan kritisera en bok eller en "pocketti ning" för att den är tendentiös, bara fö~ fattarna öppet redovisa att de äro tendeoo 1' tiösa och i vilken riktning. Däremot t: man rimligen ställa vissa minimikrav pl r uppgifternas riktighet, och det är i dettl n avseende jag anser brister föreligga. s Bland de författare, som bidragit ti1 h dessa båda publikationer och vilkas fram- {; ställningar jag kritiserar, finnas de även ay d Nestius åberopade Göran Elwin, Stig k ling och Sten Heckscher. Nestius säger all r "Av samma bredd och tyngd i såväl E kumentation som analys (som Bertil S l' dins Individ, institution, ideologi) är Del s första stenen (till vilken ABF också gell t ut en studiehandledning) av Göran Elwil, d Sten Heckscher och Alvar Nelson. Det är den första bok som från kritiska utgångspunkter ger en samlad bild av kriminalpolitiken, hur systemet är tänkt och hur det i verkligheten fungerar." För det första är det icke den första boken av detta slag. Detta var i stället Sociala avvikelser och social kontroll, redigerad av Joachim Israel, som kom ut i sin första upplaga 1964. En andra, omarbetad upplaga utkom 1968. I "Den första stenen" har huvudavsnitten författats av professor Alvar Nelson och docent Göran Elwin. Mot vad de uttalat har jag intet att invända. Däremot har jur kand Sten Heckscher författat avsnitt N, som heter Från misstanke till dom - en beskrivning av förfarandet (s. 119- 151). Det har varit av största intresse för mig som åklagare, men är så fullt av felaktigheter och bristfälligheter att detta betydligt minskar verkets allmänt höga standard. Om några andra publikationer säger Nestius, att "ett 40-tal av Nordens främsta kriminalpolitiska forskare och debattö- rer svara för två spännande antologier, nämligen "Behandling som straff" och "I stället för fängelse". Av dessa båda böcker har jag endast haft tillgång till I stället för fångelse. Av de 21 medarbetarna där finns det 10 stycken eller 48 % som jag skulle kunna hänföra till den uppgivna kategorin. Däribland kunna nämnas Terstein Eckhoff, Gustav Jonsson, Nils Christie, Kettil Bruun och Gerd Benneche. De återstående 11 däremot har jag aldrig hört talas om i nämnda egenskaper, t ex Anders Edwardsen, Nils Johan Lavik, Inger 353 Larsson, Mogens Jacobsen och Frank Hirschfeldt. Slutligen meddelar Nestius: "Under vå- ren -72 har det kommit ytterligare tre debattinlägg där den analytiska skärpan är på högsta nivå. Det är ..... Obduktion av en död utredning- en våldsam kritik av förslaget till ny s. k. behandlingslag på fängelserna :..._ av Stig Edling och Göran Elwin." Som ett enda exempel på bokens standard skall följande uttalande citeras: "De som hittills vistats på Kurniaspecialen har inte varit särskilt rymningsbenägna och inte heller särskilt farliga". Några specialarbeten Bland de enbart i förteckningen angivna böckerna förekommer Makt att vårda av Berit Agevik-Magnusson m fl (1970). Boken är ett kollektivarbete av elva studerande vid Socialhögskolan i Stockholm med undertiteln "En kritisk granskning av vårdideologier". Den började med en serie intervjuer med ett antal s k nyckelpersoner inom olika vårdområden, ända från konsultativa statsrådet, docenten i växtfysiologi, fil dr Camilla Odhnoff och ned till den s k gräsrotsnivån. Boken bygger på en genomfört radikal för att ej säga marxistisk ideologi, och författarna åberopa ett antal större eller mindre auktoriteter, som de tydligen helt lita på och vars uttalanden de anamma utan någon kritik. Däremot förbigå de med tystnad, om de ens känna till deras existens, andra och måhända större auktoriteter med andra eller motsatta åsikter. Som slutomdöme kan sägas, att om de elva författarna i sin 354 kommande verksamhet inom socialvården komma att handla efter de i boken framförda åsikterna, har man som jurist all anledning att ställa sig kritisk ur rättssäkerhetssynpunkt. Vidare återfinnes i förteckningen utan kommentar Kerstin Elmhorn, Faktisk brottslighet bland skolbarn (1969). Hon har behandlat dessa frågor även i flera tidigare forskningsrapporter och artiklar. Hon och den utredning vars arbete hon lett har i stor utsträckning arbetat med intervjuer bland minderåriga. Till detta forskningsområde kan man anföra en kritisk synpunkt från etiska utgångspunkter, nämligen i vilken utsträckning som det är önskvärt eller lämpligt att barn bli fö- remål för vetenskaplig utfrågning om sin brottslighet, och om man inte då måste kräva att de och föräldrarna underrättas om att barnen äga vägra att besvara frå- gorna utan några som helst menliga på- följder. Till de böcker, som med Nestius terminologi borde vara hänförliga till "s. k. rapportböcker - raka, nära, upplevelseskildringar skrivna inne på fängelserna och av nyss frigivna f. d. fångar", antar jag att han räknar Maja Ekelöf och Tony Rosendahl, Brev (1972). Det är den som slutar på ett sätt som ger ett fullgott intryck för Rosendahls personlighet : "Ja, min käraste Maja - må så gott, du och hela familjen ... Sköt om dig. Power to the people - och du vi ska sparka in tänderna på de jävla bastarderna. Kram din Tony". Ett slutord För ovanlighetens skull skall jag nu .. r något positivt om Nestius bokfört t ning, nämligen att det finns en bok, t det är en lättnad att slippa se där. Jar syftar på den år 1967 till 12 års internering dömde polismördaren Gunnar N grens De tre skotten (1967), en ova · otäck spekulation i sensationssadism, IJI. kommen på förlaget Alekto AB och IJo. arbetad av Ernst Sjöström. Om det är aktuellt att utgiva någon yt. terligare upplaga av detta informatio011 blad, tillåter jag mig att föreslå att borde kompletteras med två andra IJiio. ker, där avsnittet om rättegångsförfaiU det i brottmål och kriminalpolitiken kllJio de giva en något annorlunda och måhä.JI. da sannare belysning av problemet, nämligen delar av Stig Strömholm, Sverigt 1972 (1972), samt Roland Huntford, Dd blinda Sverige (1972). J ag har anfört många citat från olib håll, och jag skall sluta med ett, SOII jag tycker giver en utomordentligt sana bild av den svenska kriminalpolitiken. Dd är ett beslut hösten 1972 av justitieombudsmannen Bertil Wennergren som avvisar anklagelserna om att tjänstemän Ji fångvårdsanstalten Hall skulle ha gjort s{ skyldiga till tjänstefel i samband med pero mission för den s k "polismördaren frå Handen" hösten 1971. Internen, SOI dömts till tolv års fängelse, greps i sin !Jo. stad narkotikapåverkad och med 23 kaplar narkotika på sig. I sin utredning så- ger JO att händelsen var ett beklaglif undantag. Den intagne hade under hela sin frigång skött sig utmärkt och studerat med framgång vid Stockholms universitet. Detta gällde alltså en man, som den 6 februari 1968 dömdes till internering 355 minst 12 år för tredubbelt mord, eller med andra ord en av Sveriges tre farligaste mördare. Härutöver finns det väl egentligen inget att tillägga.