Debatt UNO MURRAY: Högerpartiet och 1946 Ã¥rs program Erik Anners' artikel om högerpartiets idepolitiska utveckling (Sv T. nr 9/1968) var, som hans inlägg brukar vara, tankeväckande och stimulerande, kanske provocerande till fortsatt debatt. Jag vet inte om han ~syftade det senare. Men p~ n~gra punkter är det sv~rt att l~ta honom st~ oemotsagd. Jag MUer mig här till hans historie· skrivning rörande högerpartiet och 1946 ~rs program. Liksom Anners beklagar jag, att detta program numera förefaller vara glömt av de flesta högermän. M~nga av v~ra dagars politiker inom partiet tycks inte veta att det ens existerat. Men det hade dock sina förtjänster. Det innefattade bland annat, s~Â- vitt jag först~r, det första försöket fr~n hö- gerMll att ge en väl genomtänkt och utförlig framställning av en socialpolitik av modernt snitt. Förtjänsten härav tillkommer i första hand d~varande sekreteraren i den sociala delegationen av den till ett femtiotal personer uppg~ende programkommitten, Igor Holmstedt. S~ l~ngt är allt gott och väl. Men för den som mot slutet av 1940-talet hade tillfälle att fr~n en relativt central utsiktspunkt följa händelseförloppet är det överraskande, när Anners säger, att partiet, nära nog omedelbart efter det programmet antagits, undergick "en av de besynnerligaste metamorfoser som drabbat en politisk rörelse i v~rt land" att det "kastat sig i armarna p~ marknadshush~llningen" och detta "under en reformperiod, d~ människorna främst behövde och ville ha en social och ekonomisk grundtrygghet med det allmänna som redskap". Enligt Anners' mening var det detta tilltag som v~llade bakslaget vid 1948 ~rs val. S~ illa var det nu inte. I själva verket tog partiet verksam del i de beslut, varmed under 1947 efterkrigstidens stora reformverksamhet inleddes. Det gällde en kraftig förstärkning av folkpensioneringen, införandet av allmänna barnbidrag och annat. Dessutom förefaller det uppenbart, att de socialpolitiska grundprinciper som fastlades 1946 i fortsättningen spelat stor roll vid partiets ställningstaganden. Partiet har väl anpassat sig till den kollektiviseringsprocess som i nu berörda avseende är ett av de mest utmärkande dragen för samhällsutvecklingen under senare decennier. Det är sant, att det ett eller annat ~r efter 1946 uppstod en social reformpaus, som varade en tid fram~t. Men den v~llades sannerligen inte av högern, utan av en allvarlig ekonomisk kris - förorsakad av regeringspolitiken - en kris som ställde alla andra fr~gor i skymundan. Samhällsekonomien hade överansträngts under den socialdemokratiska "skördetiden", i hög grad beroende p~ en felbedömning av de ekonomiska framtidsutsikterna, i vilken högern inte hade n~gon del. Priserna steg och inflation hotade. P~ kort tid minskades valutareserven med flera miljarder. Betecknande är att efter appreciering av den svenska valutan 1946 med 17 procent en depriciering fick genomföras 1949 med 30,5 procent. Nog förefaller det litet orättvist att efterh klandra högern, för att den inför 1948 ~rs val inriktade sig p~ den viktigaste samhällsfr~gan just d~, nämligen hur vi skulle klara oss ur den ekonomiska krisen. Ser vi i de gamla papperen, finner vi, att partiet icke krävde uppskov med beslutade reformer. Dess program gick ut p~ produktionsstimulerande Ã¥tgärder inte minst för att ge reformarbetet en fastare materiell grund. Lättnader föreslogs i det hämmande och snedvridande system för statliga regleringar och kontroller, som var ett arv fr~n krigs~ren. Det enskilda sparandet skulle uppmuntras. Allt detta stod väl i överensstämmelse med 1946 ~rs program. Dessutom föreslogs ~terMllsamhet i kostnadsutvecklingen s~väl i den privata som den offent- 162 liga sektorn, tills krisen övervunnits, och partiet var villigt medge vissa skattehöjningar för att Ã¥terställa balansen i statsfinanserna. Med denna s k "kärva linje" skulle den grundtrygghet för medborgarna Ã¥terställas som ligger i stigande produktion och fast penningvärde. Vi har inte anledning att nu revidera partiets dÃ¥varande enhälliga höga uppskattning av Fritiof Domö för hans modiga, realistiska och av en riktig övertygelse präglade insats i detta dramatiska skede. Programmet var "impopulärt". Men det saknades inte ens socialdemokrater, som uttryckte sin respekt. En annan sak är att regeringen som vanligt tillgrep endast skatteskruven, som drogs Ã¥t ordentligt, och därmed slog in pÃ¥ en ännu "kärvare linje" än högerns, dock ERIK ANNERS: Jag är Uno Murray mycket tacksam för hans kompletteringar till mina egna minnen frÃ¥n den idepolitiska utvecklingen inom högerpartiet under Ã¥ren i slutet av 1940-talet och början av 1950-talet. Det behövs sä- kert mÃ¥nga fler bitar i pusslet för att bilden skall bli nÃ¥gorlunda riktig. Vad den punkt beträffar, där Murrays och min bedömning skiljer sig Ã¥t, tror jag att han rÃ¥kat missförstÃ¥ mig. Murray finner "det överraskande när Anners säger, att partiet, nära nog omedelbart efter det programmet antagits, undergick 'en av de besynnerligaste metamorfoser som drabbat en politisk rörelse i vÃ¥rt land' att det 'kastat sig i armarna pÃ¥ marknadshushÃ¥llningen' och detta 'under en reformperiod, dÃ¥ människorna främst behövde och ville ha en social och ekonomisk grundtrygghet med det allmänna som redskap'. Enligt Anners' mening var det detta tilltag som vÃ¥llade bakslaget vid 1948 Ã¥rs val". utan att komma till rätta med krisen. Folkpartiet och dÃ¥varande bondeförbundet gick egna vägar. Vid 1948 Ã¥rs val duperades väljarna av en hejdlös löftespropaganda, som bjärt kontrasterade mot den ekonomiska situationen. Högern lämnades i sticket. Men allt eftersom inflationen och skattetrycket började kännas, minskades förtroendet för den sangviniska politik man givit sitt stöd. JordmÃ¥nen bereddes för den serie valframgÃ¥ngar partiet senare noterade under Jarl Hjalmarsons och Gunnar Svärds skickliga ledning. Det var mycket mera av stadga och konsekvens i högerpolitiken under dessa Ã¥r än Anners' framställning synes ge vid handen. Men detta har jag varken menat eller sagt! Tvärtom säger jag uttryckligen "Hö- gern hade gÃ¥tt ut i 1948 Ã¥rs val med stora förväntningar och det nya programmet som huvudargument. Valet blev en katastrof för partiet. I sÃ¥dana lägen är omprövningar - ideologiskt och personellt - naturliga". En förklaring till att Murray i övrigt betonar andra sammanhang, särskilt inom den ekonomiska politiken, än vad jag gjort i min artikel är förmodligen att vi upplevde Ã¥ren 1946-1948 i sÃ¥ olika personliga situationer. Murray hade onekligen "tillfälle att frÃ¥n relativt central utsiktspunkt följa händelseförloppet". Det hade inte jag. I den krets, där jag som ordförande i Sveriges Konservativa Studentförbund dÃ¥ arbetade, sysslade vi Ã¥ren 1946 till 1948 mest med att föra ut programmet till vÃ¥ra egna och med politiskt arbete ute pÃ¥ fältet. Vad som entusiasmerade oss var - och här tror jag inte att jag minns fel - tanken att ett konservativt parti kunde vara pÃ¥ en gÃ¥ng mera realistiskt och minst lika socialt medvetet och framstegsvilligt som de andra partierna.