Namn att m1nnas Sven Moberg Om statsr~det Sven Moberg mot förmodan kommer att g~ till historien blir det i egenskap av mannen, som ville sätta gymnasiet p~ lotteri. Eller som en av Staffans stollar uttryckte saken: "S~ vitt jag först~r kommer skolväsendet hädanefter att lyda under lotteriförordningen." Därmed är - m~hända - botten n~dd i den utveckling, som lett till den gamla förnämliga svenska lärdomsskolans rasering. Resultatet är vad en framst~ende kännare kallat ett pedagogiskt konkursbo. Det är en skola, som kännetecknas av brist p~ lärare, brist p~ kunskaper och brist p~ disciplin och vad kan vara naturligare än att urvalet i denna skola, som varken har inträdes- eller avg~ngsexamen och snart heller inga betyg, baseras p~ lotteriprincipen. D~ blir godtycket satt i system, allt i den oheliga jämlikhetens namn. Ty - som m~nga g~nger tidigare p~pekats i dessa spalter - den skolpolitik det här är frÃ¥ga om har ingenting med demokrati i vettig bemärkelse att göra. Den är snarare ett sentida utflöde av franska revolutionens jakobinska egalitetsraseri, för den jämlikhetsfanatism, som alltid och överallt resulterar i nivellering nedÃ¥t. Den är avundens politik tillämpad pÃ¥ kulturlivet. Vad det gäller är inte, som ständigt pÃ¥stÃ¥s frÃ¥n regeringshÃ¥ll skolans demokratisering, snarare dess socialdemokratisering. Den nya grundskolans andlige fader heter som bekant Stellan Arvidson, men de tv~ personer som administrativt och organisatoriskt förverkligat hans ideer heter Hans Löwbeer och Sven Moberg. Formellt har viserligen Ragnar Edenman som ecklesiastikminister burit ansvaret även för skolreformen, men frÃ¥n sin höga utsiktspunkt har han alltid intresserat sig mera för universiteten än för skolorna. Han har, skulle man kunna säga, förbehÃ¥llit sig att des·organisera den högre undervisningen; att .desorganisera den lägre har han anförtrott Ã¥t sina underhuggare hrr Löwbeer och Moberg. Och ingen kan säga annat än att han valt redskap efter ändamÃ¥let. Hr Moberg har i om möjligt ännu högre grad än hr Löwbeer visat sig lämpad för uppgiften att genom ett slags halvbildningens konformism förvandla den svenska skolan till ett socialdemokratiskt indoktrineringsredskap. Ty Sven Moberg är, som det sÃ¥ riktigt brukar heta om honom, mera sosse än sossarna. Han hör till jakobinerna i svenskt samhällsliv av i dag. * StatsrÃ¥det Moberg, eller Ole Dole Doff som han numera allmänt benämns, föddes Ã¥r 1919 i Göteborg, där fadern var kriminalkommissarie. Hans politiska intresse väcktes under spanska inbördeskriget och han har alltsedan dess varit en övertygad socialist. Han studerade i Lund, där han Ã¥r 1945 tog en pol. mag. Fem Ã¥r senare fick han Lunds universitets premium för bästa licentiatexamen och Ã¥r 1951 disputerade han pÃ¥ en avhandling i statistik med den oakademiskt okomplicerade titeln "Vem blev studenten och vad blev studenten" .Den innehöll märkliga rön sÃ¥som att elever med goda betyg ofta nÃ¥r framskjutna ställningar i samhällslivet (det var före lotteriprincipens knäsättande!), att studenter med fina betyg i gymnastik gifter sig i större utsträckning än studenter med l~ga gymnastikbetyg, att kvinnor som förvärvar doktorskompetens ofta f~r g~ ogifta genom livet, att akademiker som gifter sig med flickskoleelever fÃ¥r idealiska hemmafruar och att medicinare och teologer har större familjer än humanister. Hr Moberg blev ocksÃ¥ mycket riktigt docent pÃ¥ sin avhandling. Under Lundatiden hade han ägnat sig Ã¥t politik som ordförande i Lunds Clartesektion, där han enligt uppgift drömde om en bred samling av kulturliberaler, socialdemokrater och kommunister. Av denna 174 folkfront blev emellertid intet och Sven Moberg övergav smÃ¥ningom Clarte för den mera matnyttiga Socialdemokratiska studentklubben. Efter disputationen beslöt han överge den akademiska karriären för statstjänsten och när han lämnade Lund lämnade han ocksÃ¥ politiken eller rättare sagt övergick till att bedriva politik pÃ¥ de inre linjerna. Ã…ren 1953-56 var han byrÃ¥- chef i socialstyrelsen och 1956-58 i Statistiska centralbyrÃ¥n. Genom utredningsuppdrag för 1945 Ã¥rs universitetsberedning och medlemskap i 1955 Ã¥rs universitetsutredning hade han kvalificerat sig för ecklesiastikdepartementet och dit kom han som kanslirÃ¥d 1958. Sedan dess har hans karriär gÃ¥tt snabbt. Han blev avdelningschef 1960 och efterträdde 1964 Hans Löwbeer som statssekreterare. När hr Palme i september förra Ã¥ret utsÃ¥gs till utbildningsminister blev hr Moberg, som man erinrar sig, konsultativt statsrÃ¥d med uppgift att handlägga frÃ¥gor om bl.a. gymnasial och postgymnasial utbildning, lärarutbildning, studiesociala ändamÃ¥l och internationellt kulturellt samarbete. Hr Palme tog däremot hand om bl.a. kyrkliga frÃ¥gor, mÃ¥- hända mindre beroende pÃ¥ nÃ¥gon naturlig fallenhet och böjelse än pÃ¥ den omständigheten att hr Moberg utträtt ur statskyrkan. Han är visserligen gift med en dotter till ärkebiskop Brilioth och en dotterdotter till ärkebiskop Söderblom, men som han barskt förklarat i en tidningsintervju: "Jag gifte mig med henne och inte med hennes släkt." • Sven Mobergs upphöjelse till statsrÃ¥d har sina poänger. Det uppges att Ragnar Edenman redan i början pÃ¥ 60-talet kommit till insikt om att Hans Löwbeer var definitivt olämplig att bli hans efterträdare som ecklesiastikminister. Det gällde därför att p~ lämpligt sätt placera hr Löwbeer innan fr~Â- gan blev aktuell genom hr Edenmans efterlängtade högtidliga int~g p~ Uppsala slott. Hr Löwbeer lär ha vägrat att bli universitetskansler och förklarat att det enda han kunde hma tillgodo med var skolöverstyrelsen. Därför fick hr Rosen motas över till UK.i\ p~ det att hr Löwbeer m~tte f~ överta hans plats i Sö. P~ s~ sätt jämnades vägen för hr Moberg att via statssekreterarposten ta steget in i regeringskretsen. Alltsedan hr Löwbeer sparkades upp~t för att lämna rum ~t hr Moberg r~der ett kyligt förh~llande mellan de bägge. Visserligen är de gamla medbrottslingar i skolpolitiken, men de försummar numera aldrig ett tillfälle att ge varandra ett tjuvnyp. När hr Moberg lanserade sin lotteriprincip förklarade ocks~ hr Löwbeer att "det var det 175 befängdaste han hade hört". Detta torde vara ett av de f~ omdömen av hr Löwbeer som kommer att st~ sig. Hur som helst: hr Moberg blev statsr~dsfähig. Men när Ragnar Edenman i god tid före vaUrets väntade syndaflod räddade sig till sitt uppsaliensiska Ararat, befanns trots allt hr Moberg alltför osmidig för att kunna göras till departementschef och man kom d~ p~ lösningen att göra honom till hr Palmes konsult. Ar det nämligen n~Â- gonting som utmärker Ole Dole Doff förutom beg~vning, arbetsamhet och doktrinär socialism, s~ är det envishet. Inom och utom departemenet klagas det p~ hans tjurskallighet. Att kalla honom oböjlig och orubblig är en eufemism; det ligger närmare till hands att kalla honom oresonlig. Själv har han sagt: "Visst är jag enveten. Men nog tar jag sakskäl." Det är bara det att sakskälen i detta fall alltid visar sig vara de skäl som talar för hr Mobergs sak. G. U. Forskning, utveckling och kontroll Astra-koncernen, Nordens största läkemedelsföretag, har sitt centrum i Södertälje. Här sker hela koncernens läkemedelsproduktion för den nordiska marknaden. Här ligger ocksÃ¥ huvuddelen av koncernens forsknings- och utvecklingsorganisation, som sammanlagt har nära 500 medarbetare. Astra-koncernen sysselsätter totalt 4.000 personer i 17 länder.