312
OMpolitiserande teater
Riksteatern öppnar i höst en särskild filial för s. k. politiserande
teater. Det är kretsen kring regissören Fred Hjelm, som skall svara
för verksamheten. "Proteatern"
kallar sig gruppen, som förutom att
den - får man antaga - genom
sitt ämnesval markerar sitt politiska intresse också låter det komma till uttryck på det sättet att
Rolf Norberg
man inbjuder publiken till debatt
efter föreställningarna. Dessutom
ämnar man inte tillåta några annonser i sina programhäften.
Det är med spänning resultatet
av detta nya initiativ avvaktas. Politik i teatertappning är i och för
sig vare sig något nytt eller kontroversiellt - snarare har väl mycket av den bästa dramatiska produktionen i alla tider varit i god
bemärkelse samhällskritisk och opinionsbildande. Så till vida får man
uppfatta gruppens tillkomst som
ett uttryck för att den från många
håll framförda kritiken mot Riksteaterns alltför konventionella och
oengagerande programpolitik nu
gett resultat. Hur som helst är
ambitionen att verkligen engagera
publiken i en diskussion om vad
som bjuds på scenen och därigenom kanske uppnå bättre kontakt
mellan skådespelare och åskådare
värd helhjärtat stöd.
Den första produktionen blir
Bruun Olsens "Borgarbalen" - en
musical med inslag av social och
politisk debatt som bl. a. tar upp
alienationsproblem och mervärdeteorin, men som också kan uppfattas som en pjäs om konfrontationen mellan den traditionella arbetarrörelsens ideer och en ny tid.
Vad kommer sedan? Tänker man
ta upp de frågor, som nu börjar
framstå som verkligt brännbara:
invandringspolitiken, u-landsfrå-
gorna, glesbygdsproblemen? Vi
skymtar nu "klassmotsättningar"
som har mycket litet med den gamla socialgruppsindelningen att göra
och som verkligen kunde vara i behov av konkretisering och debatt
på scen. Låt oss hoppas att "Proteatern" ger prov på vilja till en
förutsättningslös och otvungen politisk debatt och att det blott var en
tillfällighet att - som pressuppgifterna från kollationeringen gav vid
handen - gruppens politiska intresse huvudsakligen syntes kretsa
 kring rätt doktrinära synpunkter,
inhämtade från "En ny vänster"
och "Det svenska klassamhället".
När man talade om "arbetarnas
svek" och "att lyfta fram de soci- 'ala motsättningarna" så lät det i
mina öron som rätt antikverade
läsfrukter från politiska ideologer,
fostrade i ett helt annat samhälle
än det vi nu lever i eller det vi
kommer att möta i framtiden.
Och blott som ett symboliskt ut- 313
denna demonstration - men skillnaden är den att teaterprogramsredaktörer torde höra till dem som
är ovanligt självständiga i förhållande till annonsörerna.
tryck för en doktrin får man väl
, också uppfatta det annonslösa pro- \ grambladet Debatten om opinionsi förmedlingens ställning till annonlsörerna ligger antagligen bakom
!
Namnet "Proteatern" ger ingen
säker vägledning om gruppens politiska målsättning - det sägs ha
valts därför att "pro är förstavelse
i en rad bra ord". Vilka ord? Protestera, provocera? Bra! Det har i
alla tider varit en viktig uppgift för
teatern. Propagera? Nej tack! Teatern skall stimulera tankeverksamheten - inte servera färdiga lösningar.
OM Grekland
Trots all demokratism, som man skyltar med, så är Grekland nu en
gång en typisk militärstat i all sin prydno. Landets herre äi' den,
som har trupperna i sin hand. Han till- och avsätter i sista hand
ministrar och ämbetsmän, och hans påbud äro lag med all den
ltelgd dylika här kunna äga. Till dess en vacker dag det hela synes
athenarna ha gått för långt eller ha varat för länge eller till dess
någon av hans rivaler vuxit honom över huvudet. Då dalar hans
en gång så strålande stjärna ohjälpligt ned från politikens osäkra
firmament och dör bort i glömskans natt som en vanlig, slocknad
meteorsten.
Fil. mag. Natan Svensson i Svensk Tidskrift 1927