281
DEBATT OCH REFLEXER
FRIHET ELLER JÄMLIKHET'?
Av fil. kand. ANDERS ARFWEDSON
I föregående nummer av Sv.T.
diskuterade fil. mag. Slaffan
Granström vissa teser, som tidigare framförts i Sv.T. av
HUF:s förbundssekreterare,
fil. kand. Anders Arfwedson.
Denne går i detta inlägg i svaromål.
Staffan Granströms kritik av min
artikel "SSU och den socialistiska
demokratin" hälsar jag med tillfredsställelse. Jag tror att vi på
högerhåll har anledning att oftare
diskutera ideologiska problem i ungefär dessa termer.
Låt mig inledningsvis också deklarera, att jag till största delen instämmer i Staffan Granströms synpunkter - hur underligt det än
kan låta. Det sammanhänger med
att han sannolikt missuppfattat mig
på vissa punkter. Till stor del förklaras detta av den något oklara
terminologi jag använt. En närmare precisering av terminologin kan
därför vara på sin plats.
Uttrycket "politisering" är en
oprecis och mångtydig term, som
jag kanske helt skulle ha avstått
från att använda. Låt oss i stället
använda ordet "demokratisering",
och låt oss vidare i detta begrepp
inlägga det socialdemokraterna avser härmed: att etablera fullständig parlamentarisk kontroll över en
sektor i samhällslivet. Att något demokratiseras skall alltså betyda, att
-
alla beslut som fattas inom sektorn
ytterst går tillbaka på politiska beslut.
Med demokratisering av utbildningsväsendet avses då, att ingen
del av utbildningsväsendet skall ligga utanför det samhälleliga skoloch utbildningssystemet. Ingen
skall kunna skaffa sig bättre utbildning än någon annan mot betalning. Privata skolor som drivs
efter andra pedagogiska principer
än det allmänna utbildningssystemet skall inte tillåtas, eftersom det
då uppstår en valfrihet som inte
kan utnyttjas av alla. Detär-med
några obetydliga undantag - det
system vi har i Sverige idag.
Faran för radio/TV-monopol
Med en demokratisk radio-TV avses då, att en monopolsituation
skall föreligga, eller i varje fall att
existerande radio-TV-företag är
statskontrollerade och finansierade
av allmänna medel. Bolagets/bolagens ledning utses efter regler som
formuleras på politisk väg. Konkurrens i etern tillåtas endast inom detta systems ram, eftersom privata
initiativ kommer att falla utanför
den parlamentariska kontrollen.
Det är situationen i Sverige idag,
den situation som socialdemokraterna gillar. Vad detta kan leda till
visar Frankrike, där radio-TV-monopolet givit upphov till regelrätt
maktmissbruk från gaullisternas
sida, såvitt jag förstår helt i enlig- 282
het med principen att den politiska
majoriteten ytterst avgör hur radio-TV:s verksamhet skall bedrivas.
För näringslivet, slutligen, blir
någon form av socialisering konsekvensen av att man genomför demokratisering. För en demokratisering måste nämligen alla medborgare ha lika möjlighet till inflytande, och det har de inte idag. Det
privata ägandet till produktionsmedel måste därför upphävas.
Om man sålunda sätter alla medborgares lika rätt till inflytande på
alla områden främst, är ett socialistiskt samhälle såvitt jag förstår,
en ofrånkomlig konsekvens. På annat sätt kan parlamentarisk kontroll över hela samhället inte uppnås.
Nu tillbakavisar jag detta. Jag
anser det visserligen angeläget att
man bereder människorna någorlunda lika möjligheter att påverka
saker och ting i samhället, men inte
till vilket pris som helst. Denna
jämlikhets- och demokratiseringssträvan kommer nämligen i konflikt med andra fundamentala värderingar, främst önskan att l. fördela makten på så många händer
som möjligt, 2. skapa garantier mot
att den politiska majoriteten begränsar opinionsbildningen, 3. visa
generositet mot så många skilda
önskemål som möjligt, att valfriheten inte offras till förmån för långtgående jämlikhetskrav.
Det är alltså den socialistiska
tolkningen av vad demokratin krä-
ver som jag vänder mig mot. Jag
värderar nämligen det samhälle
högre som tillfredsställer ovanstående tre önskemål även till priset av viss bristande jämlikhet mellan medborgarna. J ag värdesätter
det mera än ett samhälle, som formellt ger alla samma grad av inflytande, men där demokratiseringen lätt nog blir centralisering och
dirigering, där åsiktsminoriteter
undertrycks genom politiskt kontrollerad opinionsbildning, och där
valfriheten hela tiden får stå tillbaka för kravet på jämlikhet.
Initiativ nödvändiga
Nu över till Granströms missuppfattning angående min syn på politikens uppgifter.
Jag har inte vänt mig mot att
man tar politiska initiativ på områden som tidigare legat utanför politikens verksamhetsfält. Jag anser
att det var riktigt att man stimulerade efterfrågan på utbildning genom skolpolitiska reformer. Jag anser att det var riktigt att man sökte undanröja ekonomiska hinder
för de enskildas val av utbildningsväg. Vad jag vänt mig mot är den
bristande generositet som bestått i
att också avskaffa all valfrihet
utom det statliga utbildningssystemets ram. Jag kan inte se att det
skall vara politikens uppgift att här
begränsa valfriheten mer än nödvändigt.
J ag bekänner mig minst av allt
till "den osynliga handens filosofi"
på näringslivets område. Jag är
tvärtom av den uppfattningen att
stora samhälleliga insatser behövs
på den moderna arbetsmarknaden,
och stöder förslaget om allmän inkomstförsäkring. Hela ägardemokratitanken bygger ju för övrigt på
att politiska åtgärder måste till för
att motverka den ägarstruktur som
en helt fri ekonomi resulterar i. Vad
som skiljer socialismen och konservatismen åt på näringslivets områ-
de, är inte frågan om politiska åtgärder behövs - det är alla överens om - utan vad dessa åtgärder ytterst skall syfta till.
Under intryck av den politiska
demokratin har alla partier närmat sig varandra. Alla partier sä-
ger sig numera vilja ungefär detsamma: framsteg för alla i samhället. Men just genom att målsättningen tenderat att bli helt gemensam för alla partier, blir det desto
angelägnare att tränga bakom det
retoriska utanverket och se vad som
faktiskt skiljer partierna åt i ideologiskt avseende. Man konstaterar
därvid, att många gemensamma
värderingar finns. Det som ger partierna deras olika profil är att det
läggs så olika vikt vid dessa värderingar. För socialdemokratin är
jämlikhetsiden alltjämt den viktigaste, och när exempelvis jämlikhets- och frihetssynpunkter kommer i konflikt med varandra, avgår
jämlikhetssynpunkten regelmässigt
med segern. För de konservativa är
det som regel tvärtom. Där är jämlikhetsaspekten på ett problem i regel underordnad andra värderingar.
Politikens gränser
Jämlikhetssträvanden kan endast
tillgodoses på politisk väg, eftersom
en icke-styrd utveckling automatiskt ger upphov till ojämlikhet.
Frihetssträvanden kan stundom
tillgodoses på politisk väg, men det
283
vanliga är att politisk styrning inskränker friheten (i många fall kan
detta vara önskvärt, också från
konservativ synpunkt). Men av detta följer ganska automatiskt att
det blir socialdemokraterna som går
in för att utsträcka den politiska
demokratin till allt fler fält av samhällslivet, medan de konservativa
förordar - från sin frihetsvärdering - att vissa fält lämnas ostyrda. Detta resonemang utvecklade
jag i förra artikeln, och skall därför inte upprepa det här.
Nu kan man, som Staffan Granström, fråga sig om det är politiskttaktiskt lämpligt för ett parti att
driva linjen, att endast en del av
samhällslivet skall styras genom
politiska beslut. I det avseendet har
jag en annan bedömning än han.
Jag är inte alls övertygad om att
majoriteten väljare är så förtjusta
i att inrätta hela sin tillvaro efter
vad en politisk majoritet beslutar.
J ag tror tvärtom att man väl kan
få gehör för en politik där man sätter upp vissa gränser för den politiska beslutsprocessens kompetensområde. Men detta är naturligtvis en bedömningsfråga som man
kan ha olika meningar om.