438 NAMN ATT MINNAS PER AHLMARK Ett av de intressantaste fenomenen i svensk politik på senare år är framstormandet av de unga liberaler, som fått det kanske mera pittoreska än adekvata vedernamnet hattifnattarna. Det bör observeras att epitetet applicerats av en - ja, partivän kanske inte är det lämpligaste uttrycket i sammanhanget, men i varje fall en annan ledamot av folkpartiet och inte vem som helst, utan riksdagsgruppens sekreterare Sven Lantz. Vid folkpartiets landsmöte i juni detta år slungade denne generationskamrat till de unga liberalerna i fråga stridshandsken mot dem och belönades med livliga applå- der. Hattifnattarna är alltså en även inom folkpartiet omstridd grupp. ~len också om man som Sven Lantz kan ställa sig kritisk mot dem ur åtskilliga synpunkter, finns det goda skäl att ta dem på större allvar än vad benämningen haitifnattarna möjligen inbjuder till. Man behöver ingalunda hysa någon odelad sympati vare sig för deras åsikter eller deras uppträ- dande för att erkänna deras betydelse. Inte i mannaminne har det väl hänt i svensk politik att en så väl sammansvetsad, så omsorgsfullt tränad och så skickligt ledd grupp av ungdomar så målmedvetet och framgångsrikt inriktat sig på ett politiskt maktövertagande. l\lan kan fråga sig om de inte redan är på väg att ersätta politisk etik med politisk teknik och om de har något annat mål än makten. ~len man kan inte neka till att de är utmärkta debattörer och skribenter, som systematiskt utbildat sig för sin uppgift som politisk stöttrupp och därmed också - trots sin ungdom; de är kring 30 - lyckats bli en faktor att räkna med i svensk politik. Deras ledare heter Per Ahlmark och det är inte för intet de - till omväxling med hattifnattarna - kallas Ahlmarksfalangen, ty endast sällan har ett kotteri politiskt intresserade ungdomar så tidigt och i så hög grad präglats av en dominerande personlighet. Det är Per Ahlmarks brinnande politiska ambition, hänsynslösa framåtanda och h{trda disciplin som mer än något annat gjort dem till vad de är - låt vara alt dc också fått en matchning av både parti och press (framför allt Expressen) utan motstycke. Ahlmark 1ir född 1939 och son till en professor i hygien. Redan under skoltiden i Södra Latin drog han uppmärksamheten till sig, dels genom att protestera mot morgonbönstvånget och dels genom att nå individuell maximipoäng i rarlions "Vi som vet mest" och som en följd därav placeras i juryn. Får man tro Dagens Nyheter vet han fortfarande mest och placerar sig gärna i juryn. "Okunnig" är ett av hans favoritadjektiv, "oklar" ett annat. l\ler behöver knappast sägas för att man skall förstå att Herbert Tingsten iir hans andlige lärofader. Hans politiska intresse lär ha väckts när han under gymnasietiden kom att läsa Tingstens "Demokratins problem". Sedan dess har han varit mera tingstensk än Tingsten - dock med den viktiga skillnaden att hans intresse för politik inte enbart är teoretiskt. Det är tvärtom i högsta grad praktiskt. Medan Tingstens politiska bana inskränkte sig till att han en gång blev suppleant i slakthusstyrelsen sitter Per Ahlmark redan i partistyrelsen. Han har gjort en rekordsnabb politisk karriär. Han publicerade sin första politiska brandartikel vid 18, blev ordförande i Folkpartiets Ungdomsförbund vid 21 - den förste FPU-ordförande, som varit för ung för att rösta vid.allmänna val- och blev ledamot av partistyrelsen vid 25. På lediga stunder har han i Tingstens efterföljd studerat samhällsvetenskap; han är fil. kand. i statskunskap, sociologi och nationalekonomi och licentierar nu i statskunskap. Häromåret var han assistent åt en gästande professor vid universitetet i Wien - Herbert Tingsten. 439 Om Per Ahlmarks begåvning, kunnighet, energi och målmedvetenhet rå- der inget som helst tvivel. Vad är det då som gjort honom så omstridd även inom folkpartiet? Man kan lämpligen låta frågan gå vidare till Sven Lantz. Han hävdade vid det ovannämnda landsmötet att "Ahlmarksfalangens politik inte är den enda vägen för liberalismen i framtiden" och motiverade detta med att Ahlmarks liberaler i alltför hög grad fjärmat sig från människorna. De tror, menade Lantz, att arghet är detsamma som engagemang och han varnade för den köld, som ahlmarkspolitiken enligt hans uppfattning innebar. Det ligger utan tvekan någonting i dessa anmärkningar. Alllmark har från första stund inriktat sig på att framstå som en arg ung man och har även i detta avseende varit tongivande inom sin krets. Det gick så långt att när han för åtskilliga år sedan debuterade som författare 440 med en studie över den svenska utrikespolitikens elände - innehållande en förvisso välbefogad kritik av Dnden och hans neutralism - själve Tingsten nödgades faderligt förmana Ahlmark att i eget välförstått intresse spara på invektiven. l\Ien Ahlmark har inte följt detta råd, vilket onekligen skadat honom, särskilt vid framträdanden i TV, nå- got som !Jland annat kunnat konstateras i den senaste valrörelsen. Kring hans iYriga hackspettsfysionomi med dess pockande läten har det stått en aura av gymnasial arrogans, som inte varit fördelaktig. Att vara stridbar, när så behövs är förYisso inte något fel, tviirtom, men en permanent ilska Lir inte någon lämplig attityd, allra minst i TV. Man kan lätt få intryck av monoton grälsjuka och pubertctsmässigt självhävdelsebegär. Den som salmar Tingstens spiritualitet, hans förmåga att få skrattarna på sin sida, bör akta sig för att efterlikna hans aggressivitet. Det Lir knappast förvå- nande att den självgoda, ofta hånfulla, gärna en smula nedlåtande intclligensaristrokratiska hållning, som Ahlmarksfalangen gjort till sin, känts frånstötande både inom och utom folkpat·tiet. Att Ahlmark av Aftonbladet & Co. kallats :\IcAhlmark, gossen Ruda, Tingstens åsna, den ilskna terriern etc. länder honom givetvis bara till heder. l\Ien betiinkligt är däremot att han inom vida kretsar av borgerligheten väckt s{1dan misstro och ovilja. Det sammanhänger inte bara med den attityd som ovan beskrivits -man hoppas förmodligen att den skall överges med åren - utan också och i än högre grad med vissa av hans politiska åsikter. Hans och hans kamraters energiska insatser för mittensamverkan skall här inte diskuteras, vare nog sagt att dc säkerligen missräknat sig på resultatet, framför allt för egen del. Vad som åsyftas är i stället att Ahlmarksfalangen i vissa avseenden intagit rent kulturradikala ståndpunkter och på ett oroväckande sätt närmat sig den nya vänsterns ideologi. Vad man än må säga om Ahlmark: han är ingen kommunistsympatisör - "någon avspänningshysteriker är jag inte". När det gäller utrikespoltik - om man uneiantar den puerila antikolonialismen - försvar och inte minst europafrågan har Ahlmarksfalangen på det hela taget företrätt en mycket sund borgerlig politik. l\Ien när det gällt kungadömet och kyrkan har hattifnattarna milt talat varit opå- litliga och i kultur-, moral- och familjefrågor har de koketterat med en kulturradikalism, som passar bättre för den nya viinstern än för folkpartiets djupa led. Dc har därmed skadat borgerlighetens gemensamma sak, och det är illa ty borgerligheten behöver otvivelaktigt dynamiska unga avantgardister av Al1lmarksfalangens typ. l\Ian kan bara beklaga att högern - inte iinnu - har någon motsvarighet, även om en dylik av vissa tecken att döma synes vara på väg. Professor i statskunskap, partiledare, statsminister, generalsekreterare för Atlantpakten lär vara några av de mål den på självförtroende inte helt utblottade Per Ahlmark uppställt för sig. Till att börja med har nu folkpartiets landstingsledamöter i Örebro län valt in honom i första kammaren - varigenom han blir vår yngste riksdagsman och Sveriges genom tiderna yngste senator. Men det är bara en början. Vi kommer att få höra mer av honom i svensk politik där han - befriad från sina oarter kan ha en stor upgpift att fylla. G. U.