126 NORDISK KULTURDEBATT Den häftiga kulturdebatt, som rasat i Sverige under de kalla vintermÃ¥naderna, har i mÃ¥nga avseenden haft nÃ¥got isolerat över sig. Efemära ting har ställts under debatt av radikala kretsar med största allvar. Ofta har man inte vetat, om man skulle ta dem pÃ¥ allvar, om de själva ville bli tagna pÃ¥ allvar - eller om alltsammans var en lek med en förvirrad och godtrogen allmänhet. MÃ¥nga människor har säkerligen frÃ¥gat sig vad som egentligen händer. Är denna debatt och det sätt pÃ¥ vilket den förs nÃ¥got speciellt svenskt eller förekommer det ocksÃ¥ i andra länder? Den sistnämnda frÃ¥geställningen torde i hög grad vara befogad. Är den svenska kulturdebatten en utlöpare av nÃ¥got större eller är det frÃ¥ga om en isolerad företeelse? Det är betecknande, att i den debatt som förts har praktiskt taget aldrig skett nÃ¥gon referens till debatten i andra länder - Vietcongfantasterierna och liknande fenomen torde kunna lämnas därhän. För Sv. T. har det varit angeläget att försöka sätta in den svenska debatten i ett ~störÂ- re sammanhang. Det nu föreliggande numret av tidskriften sysslar praktiskt taget uteslutande med kulturfrÃ¥gor av olika karaktär. I en artikel lämnas en redogörelse för den debatt pÃ¥ kontinenten, som förs av Sartre, av vÃ¥r främste specialist i landet vad gäller existentialismen. Samtidigt visar det sig hur fjärran den svenska kulturdebatten stÃ¥r frÃ¥n den europeiska. Inte ens med England fungerar kommunikationerna tillfredsställande längre. I det sammanhanget uppstÃ¥r frÃ¥- gan vad som 'sker i kulturdebatten i de andra nordiska länderna. Vi är glada att kunna lämna ett relativt fylligt svar. I detta nummer fö- rekommer bidrag, som skildrar vad som händer pÃ¥ den kulturella fronten i Norge, Finland och Danmark. Det visar sig, att det finns vissa gemensamma drag men att ocksÃ¥ mycket är olika. I mÃ¥ngt och mycket skulle man önska, att kontakterna vore bättre, att det skedde ett mera omfattande kulturutbyte mellan de nordiska länderna. Men kanske är det symtomatiskt, att Sv. T. i och med detta nummer har tvingats att bryta med en länge omhuldad princip, dÃ¥ vi lÃ¥tit översätta till svenska de danska och norska bidragen. Vi har länge hoppats och trott, att det skulle vara möjligt att publicera artiklar pÃ¥ vilket nordiskt sprÃ¥k som helst - finskan av naturliga skäl undantagen. Vi kan framhärda i en viss idealism, men artiklarna pÃ¥ andra nordiska sprÃ¥k visar sig erfarenhetsmässigt bli mindre lästa och kommenterade. Detta är knappast det öde, som vi önskar skall vederfaras vÃ¥ra skribenter frÃ¥n grannländerna. Det är ej heller smickrande för den svenska publiken. Av allt att döma kan man dra vissa paralleller mellan kulturradikalismen i Sverige och Finland. Den ger emellertid intryck av att vara häftigare i Finland än i Sverige eller det övriga Norden. Kanske beror detta pÃ¥ att det i Finland alltjämt i realiteten finns kvar en censur, som stimulerar till angrepp. Brytningarna mellan olika uppfattningar, inte bara i kulturpolitiska frÃ¥gor, har ocksÃ¥ varit starkare i Finland än i det övriga Norden. I Norge är avstÃ¥ndet mellan kulturdebattörerna och det »inre Norge» stort. Pietismen har alltjämt ett starkt grepp om den norska landsbygdsbefolkningen. Men det förefaller helt klart, att det även finns ett »inre Sverige», som reagerar häftigt mot kulturradikalismens överdrifter. Av betydelse för den norska debatten är säkerligen, som pÃ¥pekas, att det filosofiska klimatet i Norge är öppnare och mera differentierat än i grannlän- 127 derna. Men ocksÃ¥ Norge har sina problem, religionsdebatten och sprÃ¥kstriden, där dock nynorskan och dess anhängare stadigt har förlorat terräng. Med stort intresse finner man, att norska radikaler har ställt sig relativt kallsinniga gentemot pornografin. Denna har ännu ej nÃ¥tt Norge i samma avancerade omfattning som i Sverige och Danmark. Man vill gärna hoppas, att myndigheternas ingripanden skall bli sÃ¥ fÃ¥ som möjligt, ty utan den häftiga publicitet som skapas kring sÃ¥dana evenemang torde detta utrslag av radikalism snart förtvina. En av kulturkonservatismens främsta företrädare i Norden i dag är folketingsmannen och författaren Hans JS:Srgen Lembourn frÃ¥n Danmark. Även om han i sin artikel utgÃ¥r frÃ¥n särskilda danska fö- reteelser, ligger det dock mycket av allmängiltighet i hans resonemang, som bör stämma till eftertanke. Kulturpolitik fÃ¥r inte bli liktydigt med understödspolitik - understöd av ett konstnärsproletariat, som inte längre är i samklang med samhället. Det är vÃ¥r förhoppning, att debatten - pÃ¥ det kulturpolitiska liksom pÃ¥ det allmänpolitiska planet - inom en snar framtid i betydligt större utsträckning än hittills skall kunna föras pÃ¥ en nordisk i stället för en nationell nivÃ¥.