NAMN ATT MINNAS
TORE BILLMAN
Ett av de mycket få systematiska och
organiserade försök att underlätta och
befrämja borgerlig samling som gjorts
i detta land döljer sig under benämningen "Forum för borgerlig debatt",
tidigare "Förbundet Frihet och Framsteg". Det var den i förtid utsläckta
eldsjälen Henrik Munktell, som i början av 50-talet satte i gång denna aktion. Med en iver och vältalighet, som
få kunde motstå, klargjorde han för
ledande män inom näringslivet att borgerlighetens enda framtidshopp var
borgerlig samling och att tillkomsten
av denna samling måste förberedas
genom bildandet av celler över hela
landet, där borgerligt sinnade människor, antingen de nu var högermän,
folkpartister eller centerpartister, kunde komma tillsammans och diskutera
politiska problem. Särskilt väsentligt
var att sådana celler bildades på platser, som låg utanför de politiska centra
och där den politiska aktiviteten i
normala fall var svag. Munktell ansåg,
med all rätt, att det fanns många borgerligt sinnade i förskringringen, som
helt saknade ett forum för borgerlig
debatt, och att det var väsentligt att
tillvarata deras intresse och entusiasm.
Till den ändan upprättades med nä-
ringslivets stöd en organisation, som
utspanade kontaktmän på olika orter
utanför de politiska allfarvägarna och
tillhandahöll dessa kontaktmän endels
resande föredragshållare endels politiskt studie- och debattmaterial i
brevform av föredömligt hög objektivitet och saklig kvalitet. Detta ledde
till bildandet av ett hela Sverige omfattande nät av studie- och diskus- 71
sionscirklar, där borgerligt sinnade
människor träffades för att överlägga
om aktuella politiska frågor i syfte att
om möjligt medverka till skapandet av
en gemensam borgerlig uppfattning
och en gemensam borgerlig lösning av
var och en av dessa frågor. Varje höst
samlades man - och samlas alltjämt
_,__ till en konferens i Saltsjöbaden,
där man jämför sina arbetsresultat,
lägger planer för framtiden, åhör föredrag och deltar i debatter.
Att denna verksamhet varit framgångsrik och betydelsefull finns det
många exempel på. Ett av de mest
konkreta är Tore Billman. Det är en
till folkpartiet ansluten brukstjänsteman från Bofors, som redan år 1952
kom i kontakt med det dåvarande
Förbundet Frihet och Framsteg och
omedelbart blev intresserad av dess
verksamhet. Under åren 1953-59 fungerade han som kontaktman för förbundets diskussionsgrupp i Karlskoga
och han var mannen att tillse att debatterna blev intensiva. Som erkänsla
för sitt förtjänstfulla arbete erhöll han
år 1957 ett resestipendium av FFF på
1 000 kr. Detta utnyttjade han för att
i Schweiz studera främst pensionsfrå-
gans lösning och folkomröstningsinsHtuteL De upplysningar han där inhämtade, kom till mycket god användning, när han i samband med
folkomröstningen i pensionsfrågan
hösten 1957 var ordförande i länskommitten för linje 3. På grundval av
sina studier i Schweiz utarbetade Billman även material som låg till grund
för den propaganda, som bedrevs av
rikskommitten för linje 3.
Under valrörelsen år 1958 var Billman en av folkpartiets 25 rikstalare.
När han samma år nominerades som
kandidat till första kammaren tog han
detta som ett exempel på "risken av
att vara alltför verksam inom FFF".
Det ledde också mycket riktigt till att
han blev folkpartistisk senator. Redan
år 1952 hade Billman föreslagit att
FFF skulle ändra namn till Forum för
Borgerlig Debatt. År 1955 infördes
denna benämning som underrubrik
till Förbundet Frihet och Framsteg
och tre år senare ersatte den FFF som
förbundets officiella benämning. Vå-
ren 1963 valdes Tore Billman till
FBD :s vice ordförande samt till ledamot av verkställande utskottet och anses allmänt som en av denna organisations värdefullaste krafter.
Tore Billman är en man, som förenar noggrann prövning med osviklig
uthållighet i det han en gång föresatt
sig. Hans stora politiska patos är borgerlig samverkan, helst borgerlig samling i ett enda parti. Den inställningen
är för närvarande inte särskilt gångbar inom folkpartiet - men det finns
många, som tycker detsamma utan att
l
våga säga det och den oförskräckthet
med vilken Billman förfäktat sin
ståndpunkt har skaffat honom allmän
aktning. Han är respekterad för sin
självständighet och integritet och beundrad för sin mångsidighet. Hans
politiska intressen och kunskaper är
rikt varierade och han har - kanske
i någon mån beroende på att han är
gift med en fransyska - en internationell orientering och språkkunskaper som inte är alltför vanliga i Sveriges riksdag. Det väckte sålunda ett
visst uppseende, att han vid en debatt
i Första kammaren använde sig av
spanska språket när han pläderade
för en professur i spanska och portugisiska. Undra sedan på att han är
flitigt anlitad som introduktör av
främmande sändebud på Bofors. Kanske är det inte för djärvt att anta att
den kombination av politiskt och kosmopolitiskt kunnande, som Tore Billman representerar kommer att utnyttjas i ännu större sammanhang.
G. U.
!