BREV TILL GUNNAR UNGER
BRODER,
Dina uddiga personporträtt i Svensk
Tidskrift läser jag ofta med gillande,
stundom med ogillande men aldrig
utan intresse.
Det är dock icke givet, att den spetsigaste pilen säkrast träffar prick.
Din artikel om Sven Dahlman i h. 4
var icke lyckad. Den gjorde icke Ditt
omdöme och Din talang rättvisa. Den
sköt över målet. Av Sven Dahlman
själv gav artikeln en missvisande
framställning, av hans förutvarande
chef, utrikesminister Unden, en vrångbild.
Själv hade jag nära kontakt med
Sven Dahlman under tiden för Vinterkriget. Våra uppfattningar gick då
i sär. Jag företrädde ståndpunkten
non-intervention utan neutralitetsförklaring, han representerade en mera
aktivistisk inställning. Fastän jag tog
avstånd från hans åsikt, respekterade
jag Sven Dahlmans rakryggade personlighet. Det är helt otänkbart, att
Dahlman skulle ha fällt de föga ,graciösa yttranden om Per Albin och
Giinther, som Du på grundval av en
apokryfisk tradition lagt i hans mun.
Du har nog glömt, att det ljögs ganska tappert dåförtiden - liksom alltid under ett krig.
Mot .Dina tillvitelser mot hr Unden
kan jag ej underlåta att reagera. Du
förebrår denne att ha misshushållat
med hr Dahlmans begåvning på ett
sätt, som närmar sig personförföljelse.
Detta stämmer ej med min egen uppfattning om hr Unden, i vilken jag ser
ej blott en rättslärd utan jämväl en
rättvis man. I fallet Dahlman är Din
anklagelse f. ö. närmast befängd. Hur
rimmar nämligen påståendet, att :.hr
Unden vid första lägliga tillfälle gjorde
sig av med den obekväme Dahlman:.
med det av Dig själv anförda faktum,
att hr Dahlman dessförinnan i 7 a8 år
beklädde nyckelposter i UD under hr
Unden?
Vad slutligen beträffar den förmenta :.förolämpande:. deportationen
till Haag, respektive Kairo och den
likartade karakteristiken av regeringens erbjudande till hr Dahlman
att överta ansvaret för samordningen
av hela upplysningsverksamheten om
Sverige i utlandet, så torde en smula
eftertanke säga, att en annan än den
av Dig givna uttolkningen av vederbörandes motiv är möjlig - och varför inte den rakt motsatta? I varje fall
har jag för min del svårt att föreställa
mig, att någon regering skulle av
»klumpigheb, :.taktlösheb eller :.hån:.
(för att nu låna Dina uttryck) föranledas att ge en person maktpåliggande förtroendeuppdrag. Andra, mera
positiva bevekelsegrunder synes mig
sannolikare.
I förhoppningen, att i Dina kommande porträttskisser få återfinna det
bästa i Din journalistik: den elegans
och esprit, som raljerar utan att orättvist såra, förblir jag
Din tillgivne
Ragnar Sunden