TREDJE VÄGENS IDEOLOGI l SEPTEMBERNUMRET av ungerska kommunistpartiets ideologiska tidskrift publicerades en omfångsrik artikel i vilken en av partiets huvudideologer försöker att motivera varför Ungerns neutralitet tillhör de politiska omöjligheternas sfär. Artikelförfattarens huvudargument för sina negativa påståenden är att det, om Ungern lämnade Warszawapakten, vore omöjligt att skydda de sociala institutioner och socialistiska ekonomiska konstruktioner som man med så stora offer byggt ut under de gångna tolv åren. Även om befolkningens majoritet satte sig emot sådant vore ett neutralt Ungern tvunget att sjunka tillbaka i raden av kapitalistiskt exploaterade, antisociala länder. Artikeln väckte allmänt uppseende såväl i Ungern som inom den ungerska emigrationen. Alla visste mycket väl att en av de mest diskuterade frågorna bland unga ungerska intellektuella inom och utom partiet, i mer eller mindre slutna sällskap var Ungerns neutralitet. Ej heller utgjorde detta någon hemlighet för den ny- och omorganiserade politiska polisen och om man trots detta undlät att vidta åtgärAv LASZLO HAMORI der mot spridande av de kätterska lärorna, så kan det endast tillskrivas den omständigheten att Rådårregimen - särskilt med hänsyn till utlandet - noga aktar sig för att genom nya massarresteringar desavuera sin propaganda om landets inre pacificering och kulturlivets restaurering. FN har inte erkänt den officiella ungerska delegationen och Ungernfrågan står fortfarande på dagordningen. Man kan alltså förstå att regeringen inte anser tidpunkten lämplig för åtgärder av aggressiv karaktär, som skulle ge nya bevis på att den inte är någon representant för folkviljan. Det överraskande med artikeln var att den för första gången, låt vara med negativ inställning, ganska öppet omnämnde tankegångarna om Ungerns neutralisering. Dittills hade ordet »neutralitet» varit förbjudet i tal och skrift från partiets och regimens sida. De ganska ofta återkommande angreppen mot neutralitetens anhängare fick ske i samband med »småborgerlig nationalism», »irrealistisk världsåskådning» och »oansvarigt drömmeri». Själva neutraliteten var tabu, ett av de talrika begrepp som satts på index i den kommunistiska partivokabulären. Nu verkade det som om neutralitetstanken hade vunnit alltför stor spridning, och tvingat regimen, som börjat se kärnan till ett allvarligt hot däri, att med åsidosättande av förbudet ge sig in i diskussion och fastslå partiets officiella ståndpunkt. Ungerns tillbakaträdande ur Warszawapakten och landets fullständiga neutralitet tillkännagavs officiellt av den senare på order från Moskva avrättade ministerpresidenten Imre Nagy på sista dagen av 1956 års ungerska revolution. Då hade Röda Armens pansarformationer redan hunnit genomkorsa ungerska slätten österifrån och nalkades Budapests utkanter. Det verkade som om revolutionsregeringen hade improviserat sitt beslut i ett förtvivlat, panikartat läge. I själva verket var det inte så. Redan våren 1956 hade en mycket betydande del av landets intellektuella inte bara som en enkel protest mot det bestående systemet utan på grund av tidigare utkristalliserade tankegångar, övergått från passivt motstånd till öppen attack. Särskilt gäller detta universitetsungdomen som slöt upp bakom de mot partiledningen revolterande författarna och erbjöd dem stöd och skydd. Denna de revolterande intellektuellas ideologi hade hunnit få ett eget namn, »tredje vägen». Dess 531 andlige fader och kodifikator var universitetsprofessorn Istvån Bibo, som för närvarande avtjänar livstidsstraff i Kådårs fängelse. BibO är född 1911 och har studerat juridik och statsvetenskap i Budapest och Geneve. Före och under kriget var han verksam som domare, i politiken deltog han endast i den mån han upprätthöll personliga vänskapsförbindelser med de s. k. »byforskarna», en rad unga intellektuella av bondestam som under trettiotalet utgav en serie sociologiska verk om av dem själva utvalda byar. Syftet med forskningen och rapporterna var att rikta den allmänna opinionen mot de jordlösa lantarbetarnas och småböndernas ohållbara sociala och därmed även hygieniska och kulturella läge. Man hoppades därigenom kunna påskynda förverkligandet av den i Ungern sedan länge högaktuella jordreformen. Gruppen, i vilken BibO utgjorde något slags beskyddande yttre medlem, var avgjort demokratisk och fick därigenom antinazistisk karaktär. Inom den antinazistiska front som bildades under de sista krigsåren placerade sig byforskarna någonstans mellan socialdemokraterna och de borgerliga liberala, snarare något åt vänster. Bibo betroddes av den efter krigsslutet bildade tillfälliga koalitionsregeringen med ledningen av inrikesdepartementets administrationsavdelning. Samtidigt bildades av byforskarna och de kring dem 532 grupperade bygdeungdomarna ett särskilt parti, Bondepartiet, och även Bibo ingick i detsamma, utan att för den skull spela någon roll i dagspolitiken. Sin departementsbefattning utbytte han snart mot en professur och studenter från alla fakulteter strömmade till hans föreläsningar. För den bredare allmänheten blev Bibos namn först bekant när han publicerade några essäer i en ansedd tidskrift. Han behandlade i dessa sådana för det ungerska samhället just då brännande aktuella frågor som en revision av föregå- ende regims historieåskådning, de små östeuropeiska ländernas roll i efterkrigstidens nya Europa, den ungerska judendomen som överlevt Hitlers massutrotningar, dess förhållande till det ungerska samhället och möjligheterna till en koalition mellan demokratiska partier och kommunisterna. Dessa essäer vittnade om Bibos stora bildning och vidsynthet, samt en skarp analytisk begåvning. Men vad läsarna mest imponerades av var deras ton. Under dessa år hade det offentliga livet i Ungern genompyrts av partinit och ångorna från överhettade lidelser. Detta gjorde att även den mest välsinnade kritik kunde få färgen av fientliga attacker. Bibo visade däremot i sina essäer alltid en sval objektivitet och ett andligt oberoende. Visserligen vågade han kritisera och även fälla ganska skarpa omdömen, men alltid på ett sätt som gjorde att inte ens de som närmast berördes av dem kunde betrakta dem som fientliga. Utan att på något sätt ha eftertraktat en sådan ansvarsfull post blev Bibo ledstjärnan för en del ungerska intellektuella som sökte en utväg ur landets politiska och sociala kaos. Från och med 1949, då stalinisterna i Ungern med fullt bruk av den terrorapparat som stod till deras förfogande kastat sig över uppgiften att totalbolsjevisera landet, hade Bib6 ingen möjlighet längre att i tal eller skrift uttrycka sina åsikter. Som för så många andra i Ungern följde nu för Bibo under den fullständiga terrorns fyra år tystnad och tillbakadragenhet. Men med Stalins död bryter tövädret in även över Ungern, fängelseportarna öppnas för de politiska fångarna och den nye ministerpresidenten, själv gammal beprö- vad kommunist, ger ett gott exempel på kritik mot försyndelserna i det förflutna. Bib6 gör sig dock ingen brådska med att utnyttja de nya möjligheterna, han publicerar tills vidare ingenting. Omärkligt samlas allt fler studenter, författare och journalister kring honom, de lyssnar och vidarebefordrar hans nyktra analytiska konstateranden om kommunistsystemets nya utvecklingsfas. Istvån Bibo har ingen direkt del i eklaterandet av 1956 års revolt, han har aldrig eggat upp motståndet mot försöken att återuppliva terrorsystemet och har inte med ett enda ord uppmanat någon till väpnad resning. Men när Bondepartiet under den korta frihetstiden rekonstitueras väljs han enhälligt in i dess exekutivkommitte och lmre Nagy erbjuder honom statsministerportföljen i sin koalitionsregering, medveten om att Istvan Bibo varit upphovet till de tankegångar på vilka politiker och intellektuella sedan lade grunderna för ett nytt Ungern. När Sovjets pansarstyrkor den 4 november 1956 hade trängt in i Budapest, general Maleter var ryssarnas fånge och resterna av lmre Nagys regering tagit sin tillflykt till jugoslaviska ambassaden, stannade Bib6 lugnt kvar på sin post och renskrev i sitt ämbetsrum själv en proklamation som han tillställde de tre västmakternas ambassader. Några dagar senare klistrade studenter och unga arbetare upp maskinskrivna exemplar av proklamationen på husväggarna för att låta alla veta vad Istvan Bib6 krävde för att lösa den ungerska krisen, som tagit en så tragisk vändning. Denna proklamation sammanfattar »tredje vä- gens» ideologi enligt Istvan Bibo. Han kräver att sovjettrupperna successivt lämnar landet och att Moskva går med på att Ungern deklarerar sin neutralitet och anordnar fria val enligt flerpartisystem. A sin sida garanterade Bibo å revolutionsregeringens och ungerska folkets vägnar att Ungern inte skulle gå över till den antisovje- 533 tiska sidan. Som stöd för denna garanti utlovade Bibo storföretagens, gruvornas och bankernas förstatligande ända tills motsvarande medelstora företag övergått i arbetarnas ägo. Med bibehållandet av jordreformen avvisar han möjligheten för ett återställande av godsågarklassen och överhuvudtaget det storkapitalistiska ekonomiska systemet i Ungern. Enligt Bib6s plan skulle Ungern utgöra något slags övergång mellan det västliga och det östliga systemet genom att å ena sidan, som han uttrycker det, återfå »frihetens teknik» och å den andra bibehålla grundvalarna för den kollektiva ekonomin. Men trots att ingen mindre än Nehru åtog sig att lägga fram den, avslogs Bibos plan i Moskva, fast Radarsystemet inte ens mitt i en rasande revanschorgie vågade företa sig något mot Bib6. Djupt övertygad om sina tesers riktighet, bevittnade Bib6 under några månader stillatigande händelserna, men satte sig sedan ned och författade en promemoria om »Ungern och världsläget». Däri utvecklas utförligt tredje vägens ideologi, samtidigt som det motiveras varför detta är den enda framkomliga vägen, för ungrarna likaväl som för Västerlandet och Sovjetunionen. Enligt Bibo har revolten bevisat att ingen terror kan få Östeuropa att acceptera kommunismen i dess stalinistiska form. »Ledningen i Moskva känner på sig», 534 skriver Bib6, »att de slutna ventilerna kan vålla en pannexplosion inåt, men fruktar samtidigt att ett öppnande av slussarna kan få dammarna att brista. Därav den periodiska växlingen mellan partiella eftergifter och åtstramning.» Den bästa politiken för att förhindra att dammarna brister i Östeuropa vore enligt Bib6 förverkligandet av tredje vägen. »En sådan kompromiss skulle innebära att man i Ungern under Västerlandets och Sovjetunionens gemensamma garanti kunde realisera en politisk och social konstruktion som kanske inte helt tilltalar någon av dem, men som betyder enda utvägen i detta fall.» Bib6 säg till att hans promemoria genom vänner fick spridning i utlandet och meddelade dem också att aktstycket fick publiceras utan hänsyn till hans individuella öde. Vännerna fullgjorde uppdraget, först intogs texten i dess helhet i en stor dagstidning i Wien, »Die Presse», sedan övertogs den av de stora världsorganen. När Rådårregimen hösten 1957 skickade sin delegation till FN :s generalförsamling för att förhandla om ungerska frågan, kände alla FN-delegationer till promemorians text. Två månader tidigare hade politiska polisen i Budapest anhållit Istvån Bib6. Ett och ett halvt år senare dömde Kådårs folkdomstol bakom lyckta dörrar revolutionsregeringens statsminister till livstids fängelse och Istvån Bib6 har inte äterfått friheten sedan dess. Han omfattades inte av någon av systemets amnestier och alla interventioner som utländska organisationer eller individer har gjort för hans skull har utan vidare avvisats. Nu senast har engelska PENklubben och några kända författare satt i gäng en aktion för att förmå Budapestregeringen att försätta Istvån Bib6 och en rad ungerska författare som fortfarande avtjänar frihetsstraff, Gyula Obersovszky, György Ådåm, Gåbor Tånczos, Ferenc Kunszab6, Andrås Såndor, Pål Löcsei och Mihåly Lendvai, på fri fot. Alla dessa sitter nu fängslade på femte året för att ha uttryckt sina egna och sitt folks tankar i skrift, gärningar som endast en helt förblindad totalitär regim kan betrakta som brott. Tyvärr har hittills inga svenska underskrifter synts till på några av de inlagor som krävt deras försättande på fri fot. Trots att Kådårsystemet låtit fängsla Bib6 verkar hans tankar vidare, hans ideologi »tredje vä- gen» sprider sig. Detta visas just av artikeln i kommunistpartiets tidskrift, som fyra och ett halvt är efter Bib6s fängslande tvingas gå i strid mot hans tankegångar. Kan denna Bib6s plan på en kompromisslösning av Ungernfrå- gan anses vara realistisk? Kanske verkar den inte så på många i världspolitikens nuvarande läge. Men vem kan veta om inte den kaotiska utveckling som just nu försiggår inom Sovjetunionen kan svänga i en riktning som gör att Moskva, för att motväga trycket österifrån tvingas att göra eftergifter västerut. Och då kan mycket väl ett läge uppkomma i vilket Bib6s plan blir både aktuell och realistisk. Det är en sekundär fråga huruvida Bib6s ideologi är realistisk eller ej. Det viktiga är att Ungerns 38- 61164078 Svensk Tidskrift H. 111961 535 unga intellektuella och arbetare samt de yngre årsklasserna i emigrationen orubbligt tror på den. Och Kådarregimen som så gärna betecknar den »av västerländska imperialister frammanade» ungerska revolutionen som antirevolutionär och reaktionär, kan inte ens begagna sig av dessa uddlösa vapen mot Istvan Bibos plan utan att desavuera sig själv.