LITTERATUR
DET NYA SVENSKA HisTORIEVERKET
Med skräckblandad olust erinrar jag
mig min första kontakt med den svenska 1800-talshistorien, sådan som den
förmedlades av Norstedts stora »Sveriges historia till våra dagar». Det som
främst stannat i minnet i vimlet av
ointressanta sakuppgifter är de tallösa upplysningarna om de nya järnvägar, som mellan varje riksdag kröp
ytterligare några mil fram genom landet. Hur många var det inte som under studiet av dessa oändliga järnvägsbyggen fick sin uppfattning definitivt
bestyrkt om 1800-talet som ett fantasilöst, trist och trivialt århundrade.
De hade naturligtvis fel, men skulden
till felslutet var inte deras utan den
oinspirerade och detaljspäckade lärobokens.
Denna oformliga svenska historia
på femton band blev dessutom snart
föråldrad, och någon nyare lektyr i
ämnet stod inte att driva upp. Ingvar
Anderssons elegant skrivna »Sveriges
historia» gav en utomordentlig översikt men kunde inte användas för
några fördjupade studier. I nära tjugo
år har de historiestuderande vid våra
universitet varit nödsakade att läsa
Sveriges historia styckevis i avhandlingar och uppsatser. Någon klar uppfattning om huvudlinjerna i värt förgångna kunde de självfallet inte fä i
denna disparata och splittrade kurs.
Det trängande behovet av en ny universitetshandbok i vår historia har nu
äntligen kunnat fyllas genom Svenska
Av fil. dr ALF ABERG
Bokförlagets försorg. Två högt meriterade vetenskapsmän - professorerna Jerker Rosen och Sten Carlsson
- har åtagit sig att författa en handbok om Sveriges historia i två band.
Rosen, som gjort djupgående forskningar inom nordisk medeltid och
svenskt 1600-tal, skall i ett första band
behandla historien fram till Karl XII:s
död. Detta band beräknas utkomma i
höst. Den senare delen med Sten
Carlsson som författare föreligger redan på bokhandelsdisken (Svensk
historia. II. Tiden efter 1718. Svenska
Bokförlaget/Bonniers. Pris 38: 85).
Carlssons historieverk är en beundransvärd prestation. Författaren
är en av sin generations mest allmänorienterade svenska historiker, och
just inom den tid arbetet behandlar
faller några av tyngdpunkterna i hans
vetenskapliga produktion. Han har behandlat Gustav IV Adolf och utrikespolitiken under den gustavianska tiden. Han har undersökt ståndscirkulationen i det svenska samhället åren
1680-1950, skildrat bondens historia
under 1800-talet och i en stor avhandling lagt fram sina forskningar om
lantmannapolitiken och industrialismen under de viktiga åren kring sekelskiftet. Dessa vittspännande forskningar har gett honom en säker överblick över hela den inre och yttre utvecklingen i värt land.
Men Carlsson har inte enbart ägnat
sig åt rikspolitiken. Han har också bedrivit lokalhistoriska forskningar, och
några av hans värdefullaste studier under senare år - om folkrörelserna i
Halland och hallänningar i Sveriges
riksdag - faller under den tid boken
behandlar. Hans stora intresse för
historiens s. k. hjälpvetenskaper och
ämnesområden utanför den egentliga
historiens fält har i hög grad kunnat
berika framställningen. Man häpnar
över mängden av nya fakta, spänstiga
formuleringar och träffande reflexioner. Vår senare historia - tiden efter
stormaktsskedet - blir i hans bok en
spännande läsning. Man får en klar
uppfattning om dynamiken i utvecklingen, de stora förändringarna och
de väldiga, ofta förbisedda problem
som förskjutningarna i samhället fört
med sig.
Utmärkande för avhandlingen är
objektiviteten, de väl avvägda, rättvisa formuleringarna även i frågor,
där författaren som vetenskapsman redan tagit ställning. Dessa bedömningar ingår främst i de instruktiva
presentationer av litteraturen, som
han ger efter varje avsnitt. Genom
dem får man både en översikt över
den historiska debatten och goda karakteristiker över enskilda forskares
insatser.
Carlsson ägnar stort utrymme åt den
ekonomiska utvecklingen - det förindustriella samhället och industrialismens genombrott - men den politiska
historien dominerar ändå självfallet i
boken. Man är honom tacksam att han
inte gett efter för önskemålen från
vissa forskares sida att låta de senaste
377
årtiondenas historia helt ta överhanden. Med en sådan förskjutning av
stoffet skulle perspektiven på det
historiska skeendet krympa samman
och arbetet förlora sin karaktär av
grundläggande översikt. Trots att
Carlsson sålunda jämnt fördelar sitt
intresse över de sista 240 åren, ger
han ändå en utförlig expose över folkhemmets framväxt.
I ett inledande kapitel behandlar
författaren källorna till Sveriges senare historia. Han konstaterar att
1700- och 1800-talen var brevskrivandels stora tid i vårt land och att denna
konst spred sig till breda folklager
under förra seklet. Nu är detta 'intresse tyvärr på retur, sedan telefonen och andra kommunikationsmedel
minskat behovet av skriftliga informationer. Däremot tycks inte dagboksskrivandet ha deklinerat på samma
sätt som brevskrivandeL Han framhåller, att brev, dagböcker och memoarer är det intima biografiska stoff,
utan vars hjälp historieskrivningen
lätt blir torr och schematisk. Det stora
problemet är bara att rädda dessa privata handlingar undan förstörelse vid
ägarens död. Medan nära nog alla kulturländer i Europa tillsatt kommitteer för att omhänderta privata arkiv
och göra dem tillgängliga för forskning, dröjer ännu statsmakterna i vårt
land med att agera. Kanske kan detta
nya standardverk om Sverige - det
förgångna och det moderna - också
bidra till att aktualisera intresset för
de privata arkiven och deras omhändertagande i vårt land.