USA:s HJÄLP TILL GREI(LAND Av generallöjtnant W. A. DOUGLAs DEN som i dessa dagar för första gÃ¥ngen besöker Grekland märker säkert att fattigdomen i landet ännu är stor och att mycket där är efterblivet, om man jämför med västeuropeiska länder. Men han mÃ¥ste trots detta fÃ¥ ett starkt intryck av att Grekland är ett land som befinner sig i rask utveckling. Han kan inte gärna undgÃ¥ att se resultatet av den livliga byggnadsverksamheten och att lägga märke till den intensiva samfärdseln för att nu blott nämna vad som först sticker i ögonen. Och ändÃ¥ är det nog sÃ¥, att det endast är möjligt att fullt värdera denna utveckling, om man sett hur där sÃ¥g ut, medan ännu inbördeskriget pÃ¥gick. Med sÃ¥dant perspektiv mÃ¥ste nämligen omdömet bli att Grekland pÃ¥ de senaste sex-sju Ã¥ren har genomgÃ¥tt en nydaning, som man är frestad att beteckna som en förvandling. Det var det alltmera alarmerande läget i Grekland 1947, där de kommunistiska upprorsmännen, trots engelsk hjälp till regeringen, hotade att helt vinna övertaget, som utlöste den s. k. Trumandoktrinen. En första summa av 300 miljoner dollars ställdes av den amerikanska regeringen till förfogande för hjälp Ã¥t Grekland och med dessa medel startades samma Ã¥r en militär hjälpverksamhet, som gick ut pÃ¥ att avlösa engelsmännen och att reorganisera de illa Ã¥tgÃ¥ngna och starkt demoraliserade grekiska regeringstrupperna. De erfarenheter som man dÃ¥ gjorde pÃ¥ amerikanskt hÃ¥ll, och som torde ha haft sin motsvarighet bÃ¥de i Frankrike och Italien, bidrogo till att Ã¥ret därpÃ¥ utforma den s. k. Marshallplanen, vilken som bekant gick ut pÃ¥ en mycket omfattande hjälpverksamhet i stora delar av Västeuropa. Fr. o. m. 1948 beviljades frÃ¥n amerikansk sida enligt denna plan Ã¥rligen stora summor för Greklandshjälpen och en organisation skapades i Grekland för att omhänderha denna verksamhet. Denna organisation fick namnet »The United States Operations in Greece». Det klart uttalade mÃ¥let för hjälpen i Grekland var rent politiskt. Det gällde att rädda landet frÃ¥n kommunism och detta skulle ske genom upprorets kuvande, genom att 443 •••_· •.;_ .. • : L o W. A. Douglas bota de mycket omfattande krigsskadorna och genom att ekonomiskt och socialt Ã¥ter sätta det grekiska folket pÃ¥ fötter. I överensstämmelse härmed och med största framsynthet fick ocksÃ¥ den amerikanska hjälporganisationen frÃ¥n början en mycket mÃ¥ngsidig struktur. Det var ej blott talrika och högkvalificerade militära krafter som här sattes in. Civila experter av alla slag sÃ¥som skattesakkunniga, civilekonomer, industrimän och lantbruksteknici flyttade över till Grekland, fullt medvetna om att deras verksamhet där skulle komma att pÃ¥gÃ¥ i Ã¥ratal. Hjälpverksamheten sattes in i elfte timmen, ty läget i Grekland var i själva verket förtvivlat. Det kan i korthet karakteriseras sÃ¥- lunda: större delen av landet behärskades eller hotades av de kommunistiska rebellerna, som obehindrat understöddes frÃ¥n Albanien, Jugoslavien och Bulgarien. Regeringsmaskineriet var förlamat, stridskrafterna fÃ¥, illa utrustade och demoraliserade. skattkammaren var tömd, alla större hamnar förstörda, 95 % av järnvägarna obrukbara, endast 10 % av alla handels- och fiskefartyg brukbara, nationalinkomsten minskad till 40 % och industriproduktionen till 35 % av förkrigsnivÃ¥n. Under de första tvÃ¥ Ã¥ren, dvs. 1949 och 1950, tedde sig arbetsuppgifterna därför rent överväldigande. Det var inte endast de militära problemen som fordrade en snabb lösning; de sociala och ekonomiska voro i lika mÃ¥n pÃ¥trängande. I militärt hänseende gällde det en mycket omfattande reorganisation av de grekiska regeringstrupperna, som mÃ¥ste tillföras nya vapen och ny utrustning, och som mÃ¥ste stöttas bÃ¥de dÃ¥ det gällde organisation och utbildning. Och samtidigt mÃ¥ste talrika officerare direkt sättas in som rÃ¥dgivare och experter under de pÃ¥gÃ¥ende och alltmera omfattande operationerna mot de upproriska. Men som det grekiska näringslivet helt och hÃ¥llet hade brutit samman, gällde det samtidigt att säkerställa det grekiska folkets behov av livsmedel och nödvändiga konsumtionsvaror av alla möjliga slag. Detta kunde inte ske utan att de förstörda hamnarna iordningställdes och att vägar och järnvägar reparerades eller nybyggdes i samma mÃ¥n som man vann terräng i landet. Samtidigt mÃ¥ste man omhänderta den mycket stora del av befolkningen, uppgÃ¥ende till omkring %, som hade flytt undan rebellernas härjningar och samlats till städerna. I samband härmed uppstodo stora krav pÃ¥ sociala välfärdsÃ¥tgärder i alla möjliga riktningar. När sÃ¥ äntligen, efter Ã¥ratals inbördeskrig, de kommunistiska rebellerna hade slagits ned, kunde man först med fullt allvar ta 444 USA:s hjälp till Grekland itu med alla de uppgifter, som skulle kunna sammanfattas i begreppet att säkerställa landet mot framtida kommunism. Redan 1949 hade man börjat härmed, men programmet växte ut under de bÃ¥da följande Ã¥ren. Det blev omfattande nog. Den stora fattigdomen mÃ¥ste motverkas genom att ge landets näringsliv nya utvecklingsmöjligheter och att pÃ¥ sÃ¥ sätt göra det möjligt för det grekiska folket att genom eget arbete resa sig ur sitt fruktansvärda nödläge. Det kom här i första hand an pÃ¥ att understödja och utveckla jordbruket, landets huvudnäring. Detta skedde pÃ¥ bred front under ledning av otaliga experter. Stora summor Ã¥tgingo för inköp av 100 000-tals lantbruksmaskiner och redskap av olika slag, för bevattningsanläggningar, för import av gödningsämnen samt för Ã¥terupprättande och nyordnande av den ruinerade boskapsskötseln. Stora omrÃ¥den nyodlades härjämte och nya växtslag infördes. Denna verksamhet pÃ¥gÃ¥r alltjämt, men verkan har för länge sedan gjort sig gällande. SÃ¥lunda hade redan 1953 veteproduktionen stigit till 183 % av förkrigsnivÃ¥n, bomullsproduktionen till 214 % och risproduktionen till 2 000 %. Hela livsmedelsimporten, som 1948-49 lÃ¥g pÃ¥ 167 miljoner dollars, hade 1954 minskats till 40 miljoner, samtidigt som exportvärdet av jordbruksprodukter hade höjts frÃ¥n 84 till 111 miljoner. IfrÃ¥ga om andra näringsgrenar gick man delvis en annan väg. Man upprättade lÃ¥nefonder. PÃ¥ detta sätt Ã¥terupprättades livsmedelsfabrikerna, fiskerierna, gruvväsendet och industrien i allmänhet. Under detta arbete kom man mycket snart underfund med att en av det grekiska näringslivets största svÃ¥righeter lÃ¥g i bristen pÃ¥ elektrisk kraft, vilken i sin tur hade sin främsta grund i den lÃ¥ga nederbörden. Detta lika viktiga som svÃ¥rlösta problem tog man sig an genom ett omfattande kraftverksbygge som just förliden vÃ¥r har slutförts. Med en insats av beräknade 117 miljoner dollars har man Ã¥stadkommit 3 hydraelektriska kraftstationer och en Ã¥ngcentral baserad pÃ¥ brunkolsbränsle. De kunna sammanlagt leverera 175 000 kilovatt, och elkraft frÃ¥n dem distribueras nu över hela landet. Hela avkastningen frÃ¥n dessa kraftverk kommer den grekiska staten tillgodo. Huru nödvändigt det var att med största energi ta itu med byggnadsverksamheten framgÃ¥r bl. a. därav, att enbart pÃ¥ landet omkring 5 000 byar hade blivit mer eller mindre förstörda. Med amerikanska pengar och organisation har man hittills byggt upp över 50 000 2-rumshus och reparerat omkring l 00 000 andra hus. Byggnadsmaterial har ställts till förfogande för ombyggnad av omkring 445 W. A. Douglas 90 000 hus, vilkas ägare själva ansÃ¥gos kunna ombesörja arbetet. Numera ges lÃ¥n för nybyggnader frÃ¥n en hjälpfond, som upprättats av amerikaharna. Men det är inte endast bostadshus som pÃ¥ detta sätt direkt eller indirekt uppförts. Inte mindre än 3 800 skolor ha blivit reparerade och försedda med inventarier. En viktig förutsättning för näringslivets uppblomstrande har naturligtvis varit kommunikationernas Ã¥terupprättande frÃ¥n det djupa förfall vari de rÃ¥kat under det lÃ¥nga kriget. IfrÃ¥ga om järnvägarna ha 2 500 km spÃ¥r blivit nylagda, vilket utgör över 90 % av hela nätet. 256 broar och 12 tunnlar ha blivit nybyggda, och den rullande materielen, som hade minskats till omkring 700 enheter, hade före 1954 Ã¥ter kommit upp till över 6 000. Samtidigt har man tagit itu med vägväsendet, reparerat alla större hamnar och understött anskaffande! av motordrivna fartyg samt last- och personbilar. Den betydelsefulla Korinthkanalen har reparerats. Antalet motorfordon hade när kriget slutade gÃ¥tt ned till omkring l 000 och är nu uppe i 35 000. Knappast nÃ¥gonstädes torde proportionsvis ett sÃ¥ stort antal bussar vara i verksamhet som i Grekland. Det skulle säkert här föra för lÃ¥ngt att närmare gÃ¥ in pÃ¥ detaljer i hela detta Ã¥teruppbyggnadsarbete, som i själva verket berört nästan alla omrÃ¥den i det grekiska folkets liv, men ett par siffror och synpunkter mÃ¥ dock ytterligare anföras. Under de sju Ã¥r som den amerikanska hjälpverksamheten i Grekland pÃ¥gÃ¥tt ha sammanlagt l 262 miljoner dollars eller omkring 6,5 miljarder svenska kronor pumpats in i landet. Maximum nÃ¥ddes under Ã¥r 1950. Hjälpsumman steg dÃ¥ till 282 miljoner dollars. Under Ã¥r 1954 erfordrades endast 21 miljoner. Att märka är att dessa pengar icke utgöra nÃ¥gra lÃ¥n. De ha skänkts till det grekiska folket av det amerikanska. Det har visserligen legat ett politiskt syfte bakom denna gÃ¥va, men detta hindrar ju inte att det grekiska folket dragit full nytta av gÃ¥van. Det mÃ¥ ocksÃ¥ framhÃ¥llas att de amerikanska pengarna icke uteslutande ha gÃ¥tt Ã¥t att bekosta amerikansk import. SÃ¥ snart det gällt industrimateriel har man tvärtom sett till att fÃ¥ ut det mesta möjliga för pengarna och därvid i stor utsträckning gjort sina beställningar i Europa. Den amerikanska hjälpverksamheten befinner sig nu under avveckling. Detta Ã¥terspeglas ej endast genom att summorna minskat utan ocksÃ¥ därigenom att en hel del omrÃ¥den för hjälpverksamheten numera helt har övertagits av de grekiska myndigheterna. Undan för undan strävar man pÃ¥ amerikansk sida till inskränkningar. SÃ¥ har t. ex. sÃ¥ gott som all finansiell kontroll upphört, 446 i ~J· --~~~~----~---·~ •----------------~--~------------~--~----------- USA:s hjälp till Grekland sedan man frÃ¥n amerikanskt hÃ¥ll Ã¥r 1952 medverkade till drakmans stabilisering. Numera kontrollerar man i huvudsak endast att den med amerikanska medel bekostade importen finner en med ändamÃ¥let avsedd användning. Tyngdpunkten av hjälpverksamheten ligger i närvarande stund inom omrÃ¥det för jordbrukets utveckling. Trots detta är »The Mission» (»The United States Operations in Greece») allt fortfarande en tämligen vidlyftig organisation. Den omfattar ännu i det närmaste l 000 personer, varav ungefär hälften av officers ställning. Man kan säga att den ledes av ett triumvirat bestÃ¥ende av ambassadören, en general och en civil chef. Samarbetet mellan dessa tre herrar är helt kollegialt, eftersom de lyda under olika myndigheter i Washington. Det förefaller trots detta att vara utomordentligt effektivt. Av dessa tre herrar har generalen i närvarande stund mÃ¥hända minst att göra, ty det militära programmet av Greklandshjälpen är i huvudsak slutfört. Det har bl. a. resulterat i att den grekiska armen av i dag sÃ¥väl i personellt, organisatoriskt och vapentekniskt hänseende anses fullt tillräcklig att trygga landets gränser mot norr. PÃ¥ den civile chefen ligger nu huvudbördan, och hans personal bestÃ¥r som en följd av de mÃ¥ngfaldiga uppgifterna av ett stort antal experter inom skilda omrÃ¥den. Under Ã¥rens lopp ha talrika förändringar skett inom denna personal. MÃ¥nga ha rest hem och nya ha kommit, men det finns en kärna av folk som arbetat i Grekland alltifrÃ¥n början. Bland dem är kännedomen om landet, dess folk och dess behov utomordentligt stor. Alldeles bortsett frÃ¥n de rent tekniska svÃ¥righeter, som det för denna amerikanska personal har gällt att övervinna, mÃ¥ste man nog säga att uppgifterna varit fulla av vanskligheter. Amerikansk effektivitet har haft svÃ¥rt att samsas med lÃ¥tgÃ¥systemet och all nedärvd korruption inom grekisk administration, all fallenhet för att sammanblanda vidlyftigt prat med verklig handling. Ofta ha ocksÃ¥ strävandena stött pÃ¥ motstÃ¥nd, särskilt när den grekiska starkt utvecklade självkänslan icke beaktats, och det har säkerligen stundom skett. Att tacksamheten i Grekland inte är alltför stor och att kritiken mot de amerikanska välgörarna i vissa kretsar är mycket stark, därom är man inom »The Mission» väl medveten. Man är ocksÃ¥ genom erfarenhet, bl. a. senast vid den stora jon~Â- bävningskatastrofen i Volos, pÃ¥ det klara med att h jälpverksamheten efter hand har blivit nÃ¥gonting, som man frÃ¥n grekisk sida tar sÃ¥som en självklar sak. Dagen efter Voloskatastrofen komma sÃ¥lunda alla större Athen-tidningar med enstämmiga krav pÃ¥ ytterligare amerikansk hjälp. Den blev ocksÃ¥ mycket snart igÃ¥ngsatt. 447 --- -~-~------------------------- W. A. Douglas Utan tvivel kunna de amerikanska Marshall-männen i Grekland med tillfredsställelse se tillbaka pÃ¥ de gÃ¥ngna Ã¥rens arbete. De ha varit i den lyckliga belägenheten att stÃ¥ som distributörer för en hjälpoperation av största mÃ¥tt. En av dem sade nyligen. »Jag kan med en lätt travestering av Churchill säga: Aldrig i historien ha sÃ¥ mÃ¥nga givit sÃ¥ fÃ¥ sÃ¥ mycket.» Och de ha sett sin verksamhet krönas med full framgÃ¥ng. Grekland synes i närvarande stund verkligen vara räddat undan kommunismen inte blott rent militärt utan inrepolitiskt. Den stora frÃ¥gan just nu synes blott vara den, huruvida amerikanarna i Grekland Ã¥stadkommit en sÃ¥dan ekonomisk och politisk stabilisering att en mera omfattande hjälpverksamhet icke längre är behövlig. 448 '' '