.p ·.:.• DAGENS FRÅGOR Den 23 april 1944. Den danska konservatismens tidigare - oeh kanske kommande - ledare, J. Christmas Möller, fyllde den 4 april 50 år. Med anledning därav skriver en dansk journalist, som hat stått honom nära i många år oeh som nu uppehåller sig i Sverige, om Christmas Möller som politiker. Christmas Selv om Tyskerne har drekket det meste af det danske Möller. Land med Stöjsendere, har de ikke kunnet hindre Danskerue i at sidde trofast ved Höjttaleren hver Gang der sendtes danske Udsendelser fra London, og selv om Stöjen er infernalsk, er Viljen og Lysten til at höre saa intensiv, at det som Regel lykkes. Og srerlig flittig er Aflytningen, naar Christmas Möller taler. Hver Mandag, naar den tidligere konservative Partiformand har talt Söndag Aften,. diskutteres hans Taler Landet over. Der er ikke altid Enighed om dem, men de bliver hört og diskutteret. Og saadan var det egentlig· som Regel med Christmas Möller, ude og hjemme. En Stridens Mand, men en Mand, der bliver hört. En Mand med mange Modstandere, men endnu flere Tilhrengere. Den eneste Mand i moderne dansk Politik. der paa samme Maade som Stauning har forstaaet at vinde Tilhrengere langt udenfor sit eget Partis Grrenser, og derfor ogsaa den eneste i moderne dansk Politiks Historie, som engang vil blive nrevnt Side om Side med den store Arbejderförer. For nogle Aar siden, medens der endnu var Fred i Verden, rystede Christmas Möller mange af sit Partis Medlemmer ved at udtale om sin egen politiske Ungdom, at havde det ikke vreret for Forsvarssagens Skyld, kunde han lige saa godt vrer.e blevet radikal. Men ikke desto mindre er Udtalelsen sikkert rigtig. Christmas Möller har vreret den danske Radikalismes uforsonligste Modstander i alt, hvad der vedrörer Forsvarssagen, men han ligger den ikke saa fjernt idens ökonomiske og sociale Teorier. I Virkeligheden er han Frellesnrevneren for rueget af det, som er vokset frem i dansk Politik i disse Aar, ikke mindst blandt de unge. Han er paa een Gang strerkt national, social og liberal. National naar det grelder Forsvarssagen, social, naar det grelder Underklassens og Menernstandens ökonomiske Vilkaar og fanatisk liberal i alle aandelige og kulturelle Spörgsmaal. Alene deri ligger jo, at Christmas Möller mange Gange maatte vrere et Uro-Moment i det Parti, han tilhörte. Og det er ikke sandsynligt, at han vii vrere det i mindre Grad i Fremtiden. Til Gengreld har han med sin politiske Indstilling langt strerkere Gehör i Befolkningen i Dag end forhen, fordi der er sket afgörende Forskydninger i dansk Politik i disse Aar. Christmas Möllers politiske Löbebane begyndte omkring 1920, og som hele hans Indstilling var, maatte det blive de nationale Spörgsmaal, der fangede hans Interesse. Isrer det sönderjydske Spörgsmaal, som han viede sin Ungdoms strerkeste Krrefter sammen med Vennen Harald Kidde, som kun Döden kunde beröve en stor Position i dansk Konservatisme. De korumende ti Aar brugte Christmas Möller til at 238 --r --------' - Dagens frågor faa et Parti ud af det konservative Folkeparti. Det var ikke let. Partiet var skabt paa Ruinerne af det gamle Höjre og dets Aktionsmuligheder var meget smaa. Det knyttede sig til en talmressigt meget lille ökonomisk Overklasse, og dets politiske Indsats bestod vresentlig i at krempe imod Udviklingen paa en lang Rrekke Omraader. Det var udprreget negativt i sin politiske Linje. Dette kunde naturligvis ikke tilfredsstille hverken Christmas Möller eller de andre unge, der af nationale Grunde havde sluttet sig til Partiet, Ole Björn Kraft, Kristen Amby o. m. fl. 1929 blev det store historiske Aar. Efter at have fortrrengt Victor Piirschel - noget, han simpelt hen ikke kunde undgaa, fordi han varlige saa flittig og arbejdsom som Piirschel var det modsatte - hidförte Christmas Möller i 1929 Bruddet med Venstre efter de strandede Forhandlinger om Forsvaret. Hans Motivertilat göredet var to. Dels vilde han naa selve sit Maal, en forsvarlig Lösning af Forsvarssagen, dels vilde han lösrive Partiet fra Afhrengigheden af det dengang dominerende Venstre og give det en selvstrendig Placering. Trods et sviende Nederlag ved det fölgende Valg lykkedes hans Politik paa langt Sigt. Han havde givet det konservative Parti en selvstrendig Placering, isrer i Forholdet overfor Venstre, og den, der skriver disse Linier, kan se for sig det Erfaringens kloge Smil, der er gaaet over hans Ansigt, da han i Fjor sad i London og hörte, at det konservative Parti ved Valget var sprunget langt forbi Venstre og havde erobret dets Plads som det store borgerlige Oppositionsparti i Danmark. I 1931 forfulgte Christmas Möller ved Oktober-Forliget med Regeringen Stauning Linjen fra 1929, Frigörelsen fra Venstre. Men eliers brugte han Trediverne til at sikre og udbygge sine indre Positioner i Partiet. De Par Valg, der blev holdt, gav han sig i Lag med med sin berömte Energi og med Benyttelse af alle moderne politiske Agitationsmetoder, men meget af hans politiske Sjrel var ikke med deri. Valgprogrammer som Afskaffelse af Valutacentralen eller Landstingets Bevarelse kunde ikke trende megen Ild i hans Sjrel. Han havde större og höjere Maal, men Tiden var endnu ikke kommet. Samtidig maatte han krempe imod de helt ufattelige Konjunkturer, der omgav Stauning og det danske Socialdemokrati. Og han maatte före en haard, men heldigvis sejrrig Kamp imod visse fremmede Tendenser indenfor sit eget Partis Ungdomsbevregelse. Sidst i Trediverne kom Christmas Möllers Chance. Eller rettere han saa den selv. Socialdemokraternes og de radikales gamle Kamp mod Landstinget og hele deres Forfatningsprogram var, efter at de to Partier havde erobret Flerfallet i Landstinget, naaet til et Klimaks. Heri saa Christmas Möller det konservative Folkepartis store Mulighed. Nu var Tiden inde, hvor Partiet fuldt og helt maatte placere sig paa det brede, folkelige Grundlag. Det sklilde for Alvor blive et Folkeparti_! 1 Ved at gaa foran i Ophrevelsen af de konservative Garantier i 1915-Grundloven skulde Partiet vise sit nye Ansigt og Muligheden skabes for at faa de brede Masser i Tale. 239 Dagens frågor Den Maade, hvorpaa Christmas Möller startede sin Forfatningspolitik og aabnede Muligheden for det Forfatningsforlig, der blev etableret med Socialdemokrater og radikale, var typisk for hans politiske Psyke. J eg ved, sagde han paa et af de Möder, hvor han förste Gang klargjorde sin Politik, at jeg har mit Partis Flertal imod mig. Det var stmrkt sagt, rnaaske ogsaa for stmrkt. Christmas Möllers Forfatningspolitik medförte store stridigheder indenfor Partiet. Smrlig naturligvis den mldre Flöj vendte sig imod den. De mldre forstod ikke denne Politiks videre Perspektiver, dens Hensigt langt udover Forfatningssagen selv. De tilhörte endnu med Liv og Sjml det gamle Höjreparti. Christmas Möller sejrede i förste Omgang. Han sejrede i sit Parti. Han tabte i anden Omgang, fordi Folkeafstemningen, der skulde godkende den nye Grundlov, gav det Resultat, at der blev afgivet 12.000 Stemmer for lidt. Var de 12.000 Stemmer blevet afgivet og der ikke var blevet Krig, havde Christmas Möller formentlig allerede vmret en meget stor Mand i dansk Politik dengang. Kanhmnde bliver han det alligevel. Det, der er sket siden, har ikke gjort ham mindre. Med sin inre Politik har han sejret. Allerede Grundlovsvalget i April 1939, hvor Konservatismen stod stmrkt splittet, viste, at Partiet var begyndt at faa Tilgang paa en bredere Front og dette bekrmftedes fuldt ud ved Valget den 23. Marts i Fjor. Da sad Christmas Möller i London. Men hans unge Medarbejdere i Danmark var med til at höste den Smd, han havde saaet. Men saa kom den 9. April, - og alt, hvad denne Dag bragte Danmark. Man har nu bagefter undrende spurgt, hvorledes Christmas Möller kunde gaa ind i Samlingsregeringen med det Program, den havde - og ikke mindst med Erik Scavenius som Udenrigsminister. Forklaringen er sikkert den, at han vilde vinde Tid. Danmark var lammet af Slaget, og mange Farer truede, indefra og udefra. Folket maatte samles til Kamp mod de indre og ydre Fjender - saa kunde man jo altid bagefter se, om Tyskerue havde til Hensigt at holde nogle af de Löfter, de havde givet. Man havde ikke paa Forhaand meget Tillid til, at de vilde göre det. Ingen politisk Modstander vil benmgte, at Christmas Möller under Besmttelsens förste Maaneder var den nationale Oppositions Forgrundsfigur. De Taler, han holdt, samlede Titusinder af Mennesker Landet over. Den sidste holdt han for en Krnmpeforsamling i Köbenhavns Forum. Den kostede ham hans politiske Hals. Men forinden havde han naaet sit Maal. Den danske Nazisme var saa död, at den aldrig mere skulde vaagne til Live, og det danske Folk var blevet een Gang for alle immunt overfor tyske Lokketoner. Man vidste jo allerede nu, hvor Tyskerue vilde hen. Christmas Möllers anden store Fortjeneste i denne Periode var, at han bankede det danske Folk sammen om dansk Folkestyre og de danske demokratiske Traditioner. Der gaar endnu Ry af en Tale, han holdt ved Köbestmvnet i Fredericia kort Tid efter at han var blevet Handelsminister. Talen, der var en Lovprisning af den danske Fagbevmgelse og den danske Arbejderbevmgelse, vakte Harme og Modstand i visse Kredse indenfor Christmas Möllers Parti, men den fik stor 240 Dagens frågor Betydning fremover som en Dokumentation af, at noget af det, det danske Folk ogsaa skulde leve paa i Prövelsens Aar, var dets höje sociale Standard. Christmas Möller har altid set det som en afgörende Betingelse for sin Politik at vinde Arbejdernes Tillid. Kund dermed kan man skabe den Samling om de nationale Voordier, han önsker. Det er en Kendsgerning, at Christmas Möller til en vis Grad fölte sig svigtet, da Regeringen og Partierue accepterede hans Afgang efter et tysk önske. Isoor fölte han sig svigtet af Stauning, der paa dette 'l'idspunkt var helt og holdent under Scavenius' Indflydelse. Nu bagefter kan alle se, at det var en lykkelig Ting, der skete. Kun nogle ganske enkelte Politikere beklager i Dag, at Christmas Möller sidder i London. Der er Forhold vedrörende Christmas Möllers Afrejse som har vooret Genstand for stoork Diskussion. Det er altid svoort at voore Emigrant. Det er jo ogsaa hoondt, at Injurien »Sofadansker» er blevet slynget ham i Ansigtet. De mere inviede ved, at naar Sandheden engang kommer frem, vil saadanne Beskyldninger falde til ,Torden. Der er ingen Tvivl om, at der stod stoorke Kroofter bag Christmas Möllers Londonrejse, og hjemme var der ikke levnet ham nogen Mulighed for politisk Arbejde. Enhver kan se, hvorledes det vilde voore gaaet ham, om han var blevet i Danmark. I Tiden indtil 29. August var der megen Diskussion i Danmark om Christmas Möllers Rejse. De Partier, der havde et gammelt Mellemvoorende med ham, det goolder i soorlig Grad Venstre, lagde ikke altid Fingrene imellem i den Bedömmelse de gav af hans Beslutning paa Mörler rundt i Landet. Hans Sabotagetaler vakte ogsaa megen Uenighed. Men i de sidste Maaneder er det meste af dette forsvundet. Der findes vel mange Politikere indenfor de andre Partier, som giver Udtryk for en vis Skepsis med Hensyn til Rigtigheden af hans Beslutning, men inderst inde er alle klar over, at han har gjort Danmark uhyre store Tjenester og kan komme til at göre det endnu mere i Fremtiden. Som en konservativ Politiker sagde engang, da Diskussionen om en af Christmas Möllers Radiataler gik stoorkest i Rigsdagens Korridorer: »I-Ivis det efter Krigen viser sig at voore en Belastning for os, at Christmas Möller har vooret i London, skal vi nok se at boore det som det sömmer sig for Mandfolk!>> Den, der kender en hel Del baade til dansk Politik og til Christmas Möller, föler ikke Trang til at sige noget kategorisk om Christmas Möllers fremtidige Placering. Han har altid vooret en Overraskelsernes Mand og vil ogsaa nok vise sig at voore det nogle Gange endnu. Een og anden Gang i de sidste Aar har man paa den danske Rigsdag hört udtalt Tvivl om, om Christmas Möller nu overhovedet vilde voore konservativ, naar han kom hjem. Det er nu höjst sandsynligt, at han vii voore det. Christmas Möller er, naar det drejer sig om indrepolitiske Forhold, en Realiteternes Mand og hvorfor skulde han forlade et Parti, naar det nu endelig er lykkedes at göre det saa stort som han engang for en Snes Aar siden drömte om, at det skulde blive~ I-Ivarfor skulde Christmas Möller dog forlade sit Parti i den Stund, hvor Hösten skal sankes i Lade1 241 ' ·~ ~ -· -:~._. -, . y;; . f A J44!C$! -- - - - - - - -------- Dagens frågor Det er sandsynligt, at Christmas Möller i den förste Tid efter sin Hjernkorost vil stille sig afventende. Man skal ikke vrere altfor sikker paa at se ham som Medlem af den allerförste Regering, der dannes efter Krigen. Og een Ting er i al Fald givet. Han vil möde med meget store Krav til sit gamle Parti med Hensyn til en konsekvent Fortsrettelse af den sociale og nationale Politik, han fra den förste Dag önskede fört og som han sikkert i Dag vil önske givet endnu et Ryk til venstre. Dette kommer nok ikke til at gaa helt stille af. Men naar man kender Opfattelserne indenfor den konservative Rigsdagsgruppe og kender de Mrend, der har ledet Arbejdet efter Christmas Möllers Afrejse, ved man, at hans Indflydelse vil blive meget stor. Der skal ske noget helt uventet for at han ikke paany bliver Konservatismens Leder, og de, som af den Grund kunde have Lyst til at gaa andet Sted hen, vil have vanskeligt ved at göre det, alene af den Grund at de ikke ved, hvor de skal gaa hen. De, der evner at trenke realpolitisk, ved meget vel, at selv om Christmas Möllers Politik ligger langt fra det gamle Höjres, er det dog i sidste Instans den, der skal danne Bolvrerk mod det, det danske Folk ikke önsker. Man kan ikke skrive om alt dette, uden at trenke paa den engelske konservative Politiker, der lidt paradoksalt udbröd: »Den eneste Maade, vi kan bekrempe Kommunismen paa, er ved at lade den införes af en konservativ Regering!» Om Christmas Möllers udenrigspolitiske Indstilling er der jo ingen Tvivl. Det har der forövrigt aldrig vreret. Han er engelskvenlig, og i Dag er hans höjeste Önske, at Danmark skal blive en allieret. Han er af den Opfattelse, at Danmark efter Krigen endnu strerkere end för maa orientere sig mod England, og efter at have faaet et Kursus i tysk Nyordning giver det danske Folk ham Ret. At han samtidig er en varm Tilhrenger af det nordiske .Samarbejde ved enhver. Men iövrigt bör man, naar disse meget vanskelige Probierner beröres, erindre, hvor klart Christmas Möller altid udtrykker sig med Hensyn til det danske Folks Krav paa efter Krigen selv at raade over sin egen Skrebne. I en af de Artikler, han har skrevet i London om Efterkrigstiden fremhrever han netop, at dansk U denrigspolitik bör adskilles skarpt i to Spörgsmaal, nemlig »vor Öjeblikkelig Udenrigspolitik og vor Udenrigspolitik paa lrengere Sigt». Og, tilföjer han, det er i Dag kun det förste Spörgsmaal, vi skal beskreftige os med. Der er ingen Tvivl om, at det, man maa beundre mest ved Christmas Mällers politiske Virksomhed i London er det Maadehold, han har lagt for Dagen, set i Forhold til de Vilkaar, han virker under. Det var i Virkeligheden symptomatisk, at han indledede sin Virksomhed i den engelske Hovedstad med at forklare de allierade, at de ikke havde Ret i, at Scavenius var en Landsforrmdder. Atter og atter har Christmas Möller, smrlig naturligvis efter den 29. August, fastslaaet, at Hjernmefronten er det afgörende. Vi herude kan, siger han, forklare og forsvare. Men det er hjemme, det afgöres. Den Holdning, han tog til Valget den 23. Marts i Fjor var saadan, at alle danske maatte fryde sig derover og hans Indflydelse paa Valgets Resultat var meget stor. Med denne sin Holdning har han ikke blot lammet dem, der kunde 242 Dagens frågor föleTrang til at angribe ham, naar han kommer hjem. Han har ogsaa vist sig som en stor Demokrat. Og eet skal man buske, om man beundrer ham eller hader ham, om man er enig med ham eller ej. Han elsker sit Fredreland, med en brmndende, en uudslukkelig Kmrlighed. Knud Seclter. Laval och AnvH.nduingen av fransk arbetskraft i 'l'yskland utdeportationen. gör en del av det tyska projekt, som åsyftar en mobilisering av alla Europas resurser och ett utnyttjande av kontinentens produktionskapacitet. Det avsnitt, som berör arbetskraften, har fått sin utformning i ett av tyske rikskommissarien Sam~kel den 22 augusti 1942 utfärdat dekret. l dekretet heter det, att arbetskraften i de ockuperade länderna samt i de områden, som Hro placerade under tysk administration, skall mobiliseras och inrangeras i det »europeiska storrummets uya arbetsorgauisation» för att först och främst disponeras för den tyska krigsmaktens stärkande. l de ockuperade områdena skola enligt dekretet 'rysklands behov tillgodoses i följande ordning: l) Ockupationsarmen, den under ockupationen etablerade administrationen och de tyska civila myndigheterna; 2) Krigsindustrien; 3) Ockupationsarmens förplägnad; 4) Tyska industrier, tillhörande en kategori, som ej kan hänföras till krigsindustrien. Vem inledde kampanjen för de franska arbetarnas deportation till Tyskland~ Var det en tysk ämbetsman? Nej, uppenbarligen en fransman, Pierre Laval. I ett radiotal den 22 juni 1942 uppmanade han de franska industriarbetarna att taga anställning i 'l'yskland. Han dekreterade, att 150,000 arbetare skulle före den l september 1942 engagera sig i inkräktarnas krigsindustri. Endast ett fåtal arbetare hörsammade I~avals appell. Laval utfärdade då en förordning, enligt vilken alla män mellan 18 och 50 år och alla kvinnor mellan 21 och 35 år äro pliktiga att utföra det arbete, som Vichy-regeringen anser lämpligt att anvisa dem inom eller utom Frankrike. Dessutom Hit Laval upprätta en statistik över disponibel arbetskraft, en statistik som åsyftade att fixera antalet fackarbetare, lämpliga för deportation till Tyskland. På Lavals initiativ uttogs sedan ett visst antal arbetare vid varje fabrik eller verkstad för arbete i den tyska krigsindustrien. Tyskarna applåderade detta initiativ, dock utan att moderera sin ringaktning för Lavals person. När Laval på hösten 1942 organiserade transporterna, uppdelades rleu disponibla arbetskraften på 7 kategorier: personer i chefsställning·, tjänstemän och biträden, fackarbetare i metallindustrien, fackarbetare i andra industribranscher, hautverkare i metallindustrien, hautverkare i andra industrier samt hautverkare utan viss specialitet. Inom varje kategori verkställes en gallring i syfte att etablera olika reseuppbåd. Första uppbådet omfattar ogifta unga män samt judar av båda könen utan hänsyn till ålder, hälsotillstånd och familjeförhållanden. Vad be- 243 .·, .-~ ' ·~ Dagens frågor träffar de gifta männen, som eJ aro judar, avgör barnantalet, i vilket uppbåd de skola placeras. Enligt Lavals dekret ombesörjes fördelningen mellan de tyska fabrikerna och verkstäderna av de för deportation inkallade fransmännen dels av »La Commission centrale franco-allemande» i Paris, dels av kommissionerna i de 17 industridistrikten. Distriktens arbetsinspektörer insända till vederbörande distriktskommissioner förslag till fördelning av distriktets för deportation till Tyskland disponibla arbetskraft, varefter distriktskommissionerna avgiva sitt utlåtande till centralkommissionen i Paris, som skickar en rapport till Laval och hans tyske chef Sauckel. Dessa herrar upprätta den definitiva deportationslistan. När en transport skall avgå till Tyskland, förelägges den deporterade ett kontrakt, som är nog så lockande; men vi skola se i det följande, hur de tyska myndigheterna infria sina gjorda utfästelser - ett förfarande som Laval torde ha vetskap om, men förtiger. I kontraktet upprepas Lavals försäkringar, att den deporterade blir avlönad i riksmark, och då pariteten mellan den tyska och franska valutan fixerats till l mark= 20 francs, skulle alltså den franske arbetaren i Tyskland få mycket högre lön än den han hade i Frankrike. Dessutom utlovas han under arbetstiden i Tyskland full lön under »semestern» efter ett års tjänstgöring. Han undertecknar kontraktet- han har ju intet annat val-; den enda trösten är, att han under deportationstiden tillförsäkrats en lön, som gör det möjligt för honom att återvända med ett litet sparkapital, när arbetet i fiendeland en gång är slut. Men hans fasta övertygelse, att tyskarna hålla, vad de lovat, varar precis så lång tid som det tar för deportationståget att tillryggalägga sträckan mellan inlastningsstationen och fransk-tyska gränsen ... En voiture! På basis av ett material, som ställts till mitt förfogande, lämnas här några informationer om antalet deporterade t. o. m. den 31 mars 1944 samt om den franska oppositionen mot det av Laval i samverkan med tyska regeringen organiserade slaveriet. Redan innan Laval i juni 1942 satte deportationen i system, hade tyskarna med samma slags metoder, som de tillämpa i Norge, Danmark, Holland, Belgien, Polen, Balticum, Italien, Balkanländerna och nu senast i Ungern, transporterat cirka 160,000 franska arbetare till Tyskland. Tack vare Lavals medverkan vid det franska folkets förslavande intensifierades aktionen på sommaren 1942. Under tiden juni-december 1942 deporterades 240,380 fransmän, och från l januari till 15 juli 1943 deporterades ytterligare 390,000. Den 15 juli 1943 uppgick alltså antalet deporterade till 790,380. ökas denna summa med de 250,000 franska krigsfångar, som på vissa villkor blivit »fria arbetare» i Tyskland, utgjorde sålunda antalet vid nämnda datum i tyska krigsindustrien sysselsatta fransmän 1,040,380. I detta sammanhang må nämnas, att antalet franska krigsfångar, som ej äro »fria arbetare», f. n. belöper sig till ungefär 850,000. Av de för deportation till Tyskland uttagna arbetarna ha cirka 400,000 transporterats till »Todt-avdelningen», d. v. s. de tyska fortifikationstrupperna vid Västvallen, Kanalen, Atlanten och Cöte d'Azur. 244 ---------~ r --.,---·--- ----.,.~---- Dagens frågor I augusti 1943 påyrkade tyska regeringen, att ytterligare 500,000 arbetare (inkl. ingenjörer och tjänstemän i den industriella administrationen) skulle levereras till Tyskland. Det uppgavs då i pressen, att Laval opponerat sig. Men troligen var det endast en komedi. Samtidigt som Laval »energiskt motsatte sig det tyska kravet», accepterade han icke blott Hitlers yrkande, utan understödde även verksamt dess realiserande genom att installera 200 tyska kommissarier i de franska fabrikerna och verkstäderna med rätt för dem att uttaga arbetare, ingenjörer och tjänstemän för deportation till Tyskland, varjämte han stadgade stränga straff för dem, som gjorde motstånd mot de tyska myndigheterna eller höllo sig undan. Och tyskarna kompletterade systemet genom att taga gisslan. Resultatet av den första razzian blev emellertid inte det, som Laval et consortes hoppats på, vilket framgår av följande tablå: Prefektur 1 Inkallade l AvInkallade Avför depor-l Prefektur l för deporresta resta tation l tatian 11,060 772 ' Clermont-Ferrand ..... 7,980 247 7,165 570 ; Dordogne, Girande, l IAn-'Bordeaux .......... . Chalons sur Marne .. . 3,030 424 Viennfl, Cher, lndre, · Laon .............. . 5,065 850 l Loire .............. 9,185 m8 Dijon .............. . 9,635 460 ; Paris ................ 33,665 6,607 3,115 804 Lyan ................ 22,035 1,054 10,525 350 ,Marseille ............. 9,255 2,096 l Nancy ............. . Poitiers ............ . Orleans ............ . 6,080 442 Montpellier .......... 5,510 815 Rennes . . . . . . . . . . . . . 15,975 228 ,Tou1ouse . . . . . . . . . . . . 8,075 1,562 ll,220 1,456 Lille .. . . . . . . . . . . . . . . 9,445 501 : Rouen ............. . Pas de Calais ....... . 9,445 501 Summa 197,465 120,317 Denna tablå är emellertid långt ifrån fullständig. Enligt nyligen ingångna uppgifter ha av på eftersommaren 1943 inkallade 500,000 arbetare, ingenjörer och tjänstemän endast 10 °/o inställt sig vid uppsamlingsstationerna för avresa till Tyskland. Hiir nedan ges några typiska exempel på den franska motståndsrörelsens intensitet i landsorten: Kommun Inkallade i Avresta Allier .................... . :l87 8 Mäcon ................... . 250 2 Charolles ................. . 180 Jura ..................... . 628 215 Lot-et-Garonne ............ . 309 129 Montauban ............... . 274 5.') 245 ·.;, Dagens frågor Det skulle föra för långt att publicera uppgifterna från samtliga landsortskommuner. Dessa uppgifter giva emellertid vid handen, att endast en ringa procent av de för deportation inkallade infångats och transporterats till Tyskland. I den franska landsorten är hatet till Laval och inkräktarna lika intensivt som i städerna. Deportationen är för övrigt icke folkrättsligt justifierad, och den innebär en grov kränkning av vapenstilleståndskonventionen. Att den franska deportationen under de två senaste åren intensifierats, beror framför allt därpå, att Berlin vill före den angloamerikanska invasionen reducera antalet vapenföra fransmän till ett minimum. Med hänsyn härtill ha gauleiter Sauckel och hans substitut, sieur Laval, i februari innevarande år befallt, att ytterligare 300,000 arbetare, ingenjörer och tjänstemän skola deporteras till Tyskland. Februari-uppbådet omfattade 57,000 man, och sedan skulle 81,000 man per månad levereras under perioden l mars-31 maj. Dessa 300,000 fransmän skola i den tyska krigsindustrien remplacera de 16- och 17-åringar, som Tyskland nyligen mobiliserat. Resultatet av februari- och marsuppbåden var emellertid allt annat än lysande. Endast cirka 8 Ofo av de inkallade lyckades Lavals och Sauckels poliser bura in i deportationstågets vagnar. Antalet deporterade fransmän uppgick alltså den 31 mars 19U till cirka 1,131,420 = 1,040,380 (antalet deporterade 15. 7. 1943) + 80,000 (10 Ofo av aug.-uppbådet 1943, 800,000) + 11,040 (8 Ofo av febr.- och marsuppbåden 1944, 138,000). De av Laval i dagarna skärpta straffen för motstånd mot Vichyregeringen och ockupationsmyndigheterna äro av den art, att de för deportation uttagna arbetare, som ej inställa sig vid uppsamlingsstationerna, inte ha något annat val än att engagera sig i »le maquis», d. v. s. den i skogs- och bergsregionerna opererande partisanarmen. (Maquis= buskskog.) Laval sörjer för att partisanarmen blir allt starkare för varje dag. Den är modernt beväpnad och lider ingen brist på föda tack vare sin oerhörda popularitet. Ungefär 60 Ofo av de vapenföra män, som tyska regeringen ville beröva Frankrike, äro nu engagerade i maquis-armen. De deporterades moral är utmärkt, och deras energi har två kraftkällor: hatet till inkräktarna och Laval samt kärleken till la Patrie. De ha, som jag nämnde, ett g·anska fördelaktigt kontrakt på fickan, och de hoppas att under deportationstiden kunna undgå ekonomiska bekymmer. Men väl anlända till Tyskland ta gendarmer kontrakten ifrån dem, och de tvingas att underteckna ett nytt kontrakt, där deras lön icke är, såsom i det kontrakt Laval-polisen gav dem, fixerad i riksmark utan i francs. Detta kontrakt favoriserar ej de franska arbetarna, men så mycket mer tyskarna. Enär l mark är = 20 francs, och då de få sin lön i francs, men utgifterna äro i markpriser, blir deras ekonomiska situation synnerligen prekär. De franska arbetarnas förhoppningar om ekonomisk trygghet och möjlighet att göra besparingar äro grusade. Vid första månadsskiftet erhålla de sin i det nya kontraktet reducerade lön, men som de inte äro så funtade, att de under veckorna före avlöningen kunna leva på luft, ha de nödgats 246 Dagens frågor begära förskott för sitt uppehälle. Det blir då mest förskottskvitton, de få vid lönelikviden. Ett helt annat liv än det utlovade börjar. Dessa uppgifter äro icke hämtade ur något brev, som en deporterad lyckats smuggla över gränsen, utan ur en av Vichy-»regeringens» representanter i Tyskland avgiven rapport. Dessa representanter nödgas tillstå, att många deporterade ha det »mycket svårt» och att de deporterades behandling »måste intensifiera deras hat till Tyskland». Enligt rapporten märka de deporterade snart, att de tyska arbetarna dag för dag sakta arbetstempot, och att de hysa samma hat till Hitlerregimen som deras franska kolleger. Vid förtroliga samtal efter slutat arbete dölja inte de tyska arbetarna sin glädje, då de få veta, att de allierades flygeskadrar satt in ännu några fullträffar i den tyska krigsindustrien. En bombkrevad i den fabrik, där de arbeta, utlöser just ingen sorg, när de efter anfallet komma upp ur skyddsrummet. Och ha några av de nazistiska uppsyningsmännen oskadliggjorts under bombardemanget, viskar den tyske arbetaren: »Den bomben var en befriare.» För övrigt har krigsindustrien blivit så skadad, att i många fabriker och verkstäder har produktionskapaciteten avsevärt reducerats, och den minskas ytterligare av de tyska arbetarnas långsamma arbetstempo, ett tempo, som de franska arbetarna naturligtvis inte ha något att invända emot. »Man är solidarisk», blev svaret på en Vichyrepresentants stupida fråga: »Varför är ni inte lika energiska som då ni arbetade i Frankrike1» Jean Cay. Folkstyrelsens ho- Bland det mest signifikativa i årets inrikespolilade garantier. tik, som även i övrigt så starkt präglats av socialdemokraternas hastiga radikalisering, är deras upprivande av grundvalarna för 1918 års författningsuppgörelse. Några av dess beståndsdelar ha tidigare rivits, nämligen då den högre rösträttsåldern vid landstings- och elektorsval liksom den politiska rösträttsåldern sänkts. I år har man tagit bort konkurs- och fattigvårdsstrecken i den politiska rösträtten; beslutet skall dock i grundlagsenlig ordning konfirmeras vid nästa riksdag. Få socialdemokraterna majoritet även i nästa års andra kammare följer med visshet slopandet av det enda kvarlevande utskyldsstrecket, nämligen stadgandet att ogulden kommunalskatt för ett av de tre sista åren skall medföra förlust av kommunal rösträtt. Vidare har den socialdemokratiska majoriteten - vid omröstningen fronderade dock hr Hedlund i Östersund - begärt en revision av reglerna om kvalificerad majoritet vid vissa kommunala beslut; åtminstone de otåligaste ville härvid göra· rent bord med alla kommunala garantibestämmelser. Och såsom andra exempel på raseringslusta kan nämnas, dels att en stor falang inom socialdemokratien i fjol ville avskriva kyrkofullmäktigeinstitutionen till förmån för den borgerliga kommunens organ, dels att några socialdemokrater i år uttalat sig mot kyrkomötets existensberättigande (i samband med motionen om utvidgad lekmannarepresentation). Detta är fakta, som tala för sig själva. Om endast någon enstaka 247 Dagens frågor framstöt gjorts, skulle nog intet större avseende fästs därvid, t. ex. om man enbart angripit det i princip motiverade men i praktiken svårtillämpade fattigvårdsstrecket. När man emellertid nu iakttar offensivens breda sträckning och stora kraft, måste strålkastaren riktas mot den. Redan den omständigheten att alla dessa frågor dragits fram mitt under brinnande krig och trots samlingsregeringens förhandenvaro är äghad att framkalla förvåning. Ingen av dessa reformer är dock så trängande att inte deras genomförande borde ha kunnat uppskjutas till fredligare och lugnare tider. Men mest betecknande är att man nu vill gå till storms mot 1918 års stora politiska fredsuppgörelse med de små restgarantier, som partierna då enades om. Bakom dessa garantier lågo dock principer, som stora medborgargrupper betraktade som värdefulla och t. o. m. oumbärliga. Ingen av dessa garantier har varit så stark, att den hindrat en klar folkmajoritet från att slutligen genomdriva sin vilja. Men garantierna ha förebyggt många förhastanden, och de ha dessutom disciplinerat minoriteter genom att tvinga dem till medansvar. Att utan betänkande slopa dessa garantier måste inte minst med tanke på den närmaste framtidens finansiella svårigheter te sig nästan lättsinnigt självsäkert. Värdet av dessa garantier har i synnerhet legat däri, att det överväldigande folkflertalet i olika grupper trots särmeningar ändock accepterat vårt styrelsesätt som en bärig kompromiss för den svenska folkstyrelsen. Detta gemenskapsvärde måste på lång sikt och när vi gå mot framtidens brytningar vara vida större och säkrare än att den för tillfället maktägande parten utan hänsyn till oliktänkande genomdriver sina speciella önskemål. Denna majoritet kan inte begära att minoriteterna skola slå vakt om folkstyrelsen med samma iver och intresse, om principer, som för dem äro väsentliga, helt överkorsas. Ser man tillbaka på vår politiska historia, har den röda tråden alltid varit jämvikt och motvikt, en balans mellan samhällsklasserna, ett ömsesidigt hänsynstagande, kort sagt en intressenas kompromiss. Under ståndstiden balanserade de fyra stånden varandra; vart och ett av dem hade t. ex. i grundlags- och privilegiefrågor veto, och för andra beslut fordrades minst två stånds enighet. Och under tvåkammarsystemet balanserades den aristokratiska första kammaren av andra kammarens bondevälde med städernas medelklass som tungan på vågen. Först under det senaste årtiondet har det hänt, att den politiska makten samlats hos en enda samhällsgrupp, arbetarna. Så mycket anmärkningsvärdare är det då att slopa de få och föga hämmande garantier för minoriteternas medinflytande och medansvar, som ännu· bevarats. 248