Print Friendly

Arbetarfrågor under övergångsperioden i USA och England

Av Redaktionen | 31 december 1945


1945


Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.

Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.

ARBETARFRÅGOR
UNDER ÖVERGÅNGSPERIODEN I U. S. A.
OCH ENGLAND
Av fil. d:r KLAUS W ARIS, Helsingfors
DE FLESTA länder lyckades under kriget i förvånande hög
grad att under en enhetlig inre front dölja de större eller mindre
sociala och ekonomiska rubbningar eller irritationsmoment i samhällsmaskineriet, som dessa exceptionella år givit upphov till.
statsmyndigheterna kunde framgångsrikt bemästra läget tack
vare sitt fastare grepp om hela samhällsstrukturen, vidare tack
vare ett system av olika regleringar, som högst kännbart begränsade utrymmet för den individuella handlingsfriheten, och inte
minst tack vare en frivillig underkastelse under den skärpta nationella disciplinen. I och med att man nu börjar lösa upp denna
strama korsett blottas också så småningom och obarmhärtigt den
ena missbildningen efter den andra.
Ett av de tydligaste symptomen på en dylik uppladdad samhällsspänning är den strejkepidemi, som efter krigets slut konstaterats i snart sagt alla länder. Inte ens segrarmakterna – med
undantag av Sovjetunionen, där folkets tillfällen att på liknande
sätt yppa sina reaktioner torde vara tämligen begränsade- ha härvid skonats. Att bara kort och gott stämpla dessa arbetskonflikter
som uttryck av klassmotsättningar, vilka naturligtvis alltid finnas i bakgrunden, vore nog alltför lättvindigt. De aktuella svårigheterna på arbetsmarknaden kunna ej begripas, om man inte tar
i betraktande hela problemkomplexet. Härvid torde sysselsättningsfrågans gestaltning i USA vara av speciellt intresse, ej minst
därför, att de amerikanska proportionerna ge tillfälle till att framhäva sådana detaljer, som kanske eljest lätt skulle bli obemärkta.
Problemen i England tycks i flere avseenden vara liknande och
erbjuda lämpligt material för jämförelser. Den efterföljande korta
exposen avser därför de amerikanska och i någon mån också de
engelska förhållandena.
Först och främst måste ett försök göras att i runda tal sammanställa en arbetskraftsbalans för krigsåren. I USA har en ökning
av rustningsindustriens arbetarantal med cirka 7 miljoner perso- 50- 4:iUOl Svcn.qlc Tidskrift 1945 673
Klaus Waris
ner och en krigsmobilisering av cirka 11 miljoner möjliggjorts
genom rekrytering av omkring 8 miljoner ~rbetslösa, genom anställande av 7 miljoner ej tidigare i förvärvsarbete sysselsatta
personer, t. ex. hemmakvinnor, och genom att den arbetsföra befolkningen under tiden växt med cirka 3 miljoner personer. På
samma sätt har England kunnat uppsamla ett arbetskraftstillskott
på något över 3 miljoner personer, men när samtidigt försvaret
lagt beslag på 4 miljoner och rustningsindustrien behövt en ökning av arbetskraft på 2 miljoner personer, ha vissa näringsgrenar, som under krigstiden ansågos som mindre viktiga – så som
byggnads-, textil- och konfektionsindustrien samt detaljhandelnfått överlåta drygt 3 miljoner anställda åt de förstnämnda.
Demobiliseringen och näringslivets omställning beröra alltså
omedelbart dessa 18 miljoner människor i USA och 6 miljoner i
England. Dessutom angår omställningen miljontals »gamla» arbetare i sådana företag, som under kriget omriktat sin produktion
för att möta olika mera tillfälliga behov.
Avvecklingsproceduren började redan efter segern i Europa, men
först sedan J apan kapitulerat kom den fullt i gång. Endast i USA
återkallade staten omedelbart leveransorder till ett belopp av 2-!
miljarder dollar, vilket föranledde en snabbt växande uppsägningsvåg i olika produktionsstadier ända ned till råvaruproduktionen.
Inom en månad efter fientligheternas slut hade den amerikanska
rustningsindustrin uppsagt cirka 2,:; miljoner arbetare, men då var
nog tillväxten i denna siffra redan tydligt avtagande. Däremot
påskyndas demobiliseringen. Sålunda torde man i USA snart
komma upp till cirka l miljon hemförlovade månatligen, medan
motsvarande siffra i de engelska styrkorna är omkring ‘/• miljon.
Planmässigt skola de beväpnade styrkorna komma att nedgå i
USA med cirka 10 miljoner och i England med 3,1 miljoner t. o. m.
slutet av juni 1946.
Givetvis har denna utveckling igen aktualiserat frågan om arbetslöshetens avvärjande. De i allmänhet rätt pessimistiska förhandsprognoserna har dock inte tills vidare besannats. I USA steg
de arbetslösas antal visserligen under de närmaste veckorna efter
VJ -dagen till något över 1 112 miljon, men sedan dess uppges tillväxten ha märkbart stagnerat. I England förekommer det iin sit
länge inte någon egentlig arbetslöshet alls.
Tydligen kan man räkna med, att en icke oansenlig del av hemförlovade soldater ej omedelbart vill söka sig anställning utan
aterupptar j stället avbrutna studier eller föredrar att »vänta».
G74
Arbetarfrågor i U. S. A. och England
Vidare torde en del av ersättningsarbetskraften frivilligt lämn~
förvärvsarbetet. Och slutligen kan det förutses att en stark produktionsökning inträder för att tillfredsställa sådana civila konsumtions- och investeringsbehov, som under kriget successivt
eftersatts. I USA gäller detta framför allt olika varaktiga konsumtionsförnödenheter och konsumtionskapitalvaror, såsom bilar,
kylskåp, tvättmaskiner o. d. I England äro behoven ännu mer på-
trängande, men enligt myndigheternas förklaring skall företrädet
i produktionens höjande ges åt de industrier, som äro de viktigaste i exporthänseende. Engelska arbetsministern Isaacs har uppgivit, att produktionsvolymens återställande till fredstida nivån
inom den civila sektorn skulle fordra ytterligare 5 miljoner arbetare. Också bostadsbyggande kan säkert ökas i USA och England
så mycket som materiella resurser bara medge under de närmaste
åren – utan att efterfrågan dock skulle bli mättad.
Men trots allt kan sysselsättningsfrågan bli mycket svår att
lösa, på andra grunder, än som nämnts här ovan. Det är den personliga viljan och förmågan till att anpassa sig efter »rationellt»
bestämda krav, som sättes på prov hos de människor, som drabbas
av denna omfattande samhällsprocess.
Flere miljoner arbetare, som lärt sig trivas med sitt nya arbete,
med miljön och med alla de fördelar, som bara stora moderna industricentra kunnat bjuda, ställas nu inför den mindre lockande
utsikten att återvända till sina tidigare sysslor, som i många fall
ej erbjuda särdeles fördelaktiga arbetsvillkor. Men ännu väsentligare är den ekonomiska uppoffringen vid ett sådant platsombyte.
Just de näringsgrenar, vilka under kriget fått avstå arbetskraft
och nu äro i största behov av dylik, äro i allmänhet de sämsta lönbetalarna. Betecknande är, att ungefär 1i1o av lönestegringen under kriget kan tillskrivas arbetarnas övergång till industrier med
högre avlöning.
Några konkreta exempel torde här vara på sin plats. Inom
varvsindustrin och flygindustrin i USA överstego även de lägsta
timförtjänsterna 65 cent (på sommaren 1945), och inom metallindustrin och verkstadsindustrin hade bara en ringa del (4-7 %) av
arbetarna en timförtjänst under denna gräns. Däremot fick 30 %
av arbetarna i pappersbruk, 47 % i textilindustrien, 54 % i skogsindustrien och 58 % i tobaksindustrien nöja sig med en mindre
>>take-home» förtjiinst än 65 cent per timme. I England förtjänade
en manlig arbetare under januari 1945 mellan 96 och 98 s. i veckan
inom textilindustrien, medan genomsnittsförtjänsten i maskin- och
675
Klaus W aris
varvsindustrien var cirka ‘/a högre eller 131 s. I kvinnliga arbetares löner äro differenserna ungefär liknande.
En på en del håll redan vidtagen förkortning av arbetsveckan
till förkrigstidens nivå, vilken sannolikt kommer att inom kort
verkställas praktiskt taget i alla industrier, har en ännu mer
kännbar effekt på förtjänsterna. Ett återupptagande av 40 timmars arbetstid i veckan minskar sålunda omedelbart arbetsinkomsterna i USA med cirka 25% och i England med 15 %. Då
återstode för de sysselsatta arbetarna som krigets facit bara den
ökning i veckoförtjänsten, som utgörs av höjda lönesatser, d. v. s.
i medeltal 40-50 % från år 1939. Enligt officiöst prognos skulle
den totala lönesumman i USA nedgå med 20 miljarder dollar från
1944 års toppnivå, 83 miljarder dollar.
De redan nämnda strejkerna äro ett tydligt tecken på att arbetarna ej utan vidare vilja finna sig i en sådan inkomstreduktion.
I själva verket ha lönesatserna i England samtidigt med arbetstidens förkortning redan stigit och upvges nu vara i genomsnitt
55 % högre än före krigets utbrott.
Den mäktiga fackföreningen i den amerikanska bilindustrien
fordrar nu en höjning av lönesatserna med 30 % som en gottgörelse för övertidsarbetsförtjänsternas bortfall. I stålindustrien
lyder kravet på 2 dollar per dag. Vidare förekommer det arbetsoroligheter t. ex. i kolgruvor och skogsindustriföretag. Arbetarna vilja helt enkelt tilltvinga sig en högre levnadsstandard,
som består i en kortare arbetstid med oförminskade inkomster.
Att de hemförlovade soldaterna ingalunda komma att underbjuda
den gängse lönenivån, torde inte heller kunna betvivlas, tvärtom
kunna de väntas resa relativt höga lönefordringar med hänsyn till
deras kanske oftast bristande fackkunskap. Det må nämnas, att
de militära inkomstutbetalningarna i USA voro i juli 1945 på en
nivå motsvarande över 20 miljarder dollars årliga utgifter eller
13 % av de totala inkomstutbetalningarna – och dessa skola ju
nu också betalas av näringslivet.
En annan viktig fråga gäller frågan om minimilöner i s. k. »Substandard» näringsgrenar. Enligt nyligen fattat beslut kunna lö-
nerna i de hittills svagaste industrierna nu höjas upp till 55 cent
per timme oberoende av om denna förhöjning eventuellt förorsakar prisstegringar. Arbetarparten vill dock sätta denna gräns till
65 cent. Dessutom påstås det från fackförcningshåll, att industrien
väl kan bära påyrkade lönehöjningar ntan någon kompensation i
form av höjda priser.
676
Arbetarfrå{JOr i U. S. A. och England
Detta bestrides emellertid bestämt av industriledningen och finansmän. Med hjälp av bokslutssammanställningar vill man bevisa, att företagsvinsterna efter betalda skatter ha inte ökat under
kriget ens nominellt. Det hävdas också, att eventuellt uppbringade
dolda reserver helt slukas av omställningskostnader. I fortsättningen komma bl. a. de i stället för tillfällig kvinnlig arbetskraft
anställda manliga arbetare att betinga högre produktionskostnader. Enligt företagarnas åsikt kunna lönesatserna allmänt inte
höjas utan motsvarande prisjusteringar, skattesänkningar eller
andra lättnader.
Skattesänkningar ha också faktiskt beslutats både i USA och i
England, men hur mycket de komma att verka till förmån för
bolagens räntabilitet kan ännu ej bedömas. Hur som helst torde
företagarna få rätt i att lönehöjningar i den skala, som nu framställts, leda till prisförhöjningar. Å andra sidan torde det jämväl
visa sig omöjligt att ej tillmötesgå arbetarnas lönekrav åtminstone
i någon mån. Skall detta nu giva ny fart åt inflationen, som man
under kriget med sådan framgång lyckats bekämpa~
Om en hejdlös prisstegring blir det dock givetvis inte fråga om.
Ett jämviktsläge mellan priser och löner kan sannolikt igen finnas, men därförinnan måste det i alla fall vara ytterst svårt att
hindra varje stegring i produktionspriserna, i synnerhet inom
förutnämnda »sub-standard»industrierna, dit också kolbrytningen
torde kunna räknas. Dessa utlösa med nödvändighet successiva
kostnadsstegringar och priskrav i senare produktionsstadier, där
företagen kanske annars skulle vara i stånd att betala högre löner
utan priskompensation. Prismyndigheterna i USA fästa sitt hopp
vid att kunna nedpressa bl. a. handelsmarginalerna, så att detaljhandelspriserna åtminstone skulle bättre skonas från förhöjningar
än fabrikspriserna. Denna marginal kommer i praktiken dock
knappast att medge så stora löneförhöjningar, som nu krävas, och
dessutom hör ju handeln också till de näringsgrenar, där lönerna
under kriget blivit efter den allmänna löneutvecklingen.
Det ser faktiskt mörkt ut för amerikanska myndigheter, vilka
förklarat bibehållandet av nuvarande priser vara sin fasta avsikt,
men vilka samtidigt inse, att det största hindret att röja undan
för en snabb expansion av den civila produktionen äro just oavgjorda löne- och prisfrågorna. I England har spänningen ännu
inte skärpts i samma grad som i det stora broderlandet i väster,
men där kan det beklämmande försörjningsläget tänkas i sinom
tid ytterligare försvåra bernästramlet av arbetarproblemen.
677

Comments are closed.

ANNONSER:

Axess

Läs mer

Efter demokratin

webshop_banner