Anna Sophia Bonde; Karriär eller barn


2002


Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.

Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.

’-
Cl)
~
u
😮
en
JÄMSTÄLLDHET
Karriär eller barn?
Av Anna Sophia Bonde
Sylvia Ann Hewletts nya bok är en av årets skandalsucceer i USA. I Creating a Life påstås att både äktenskap och
tidigt barnafödande är smarta livsval för kvinnor. Samt
att det är svårt att bli med barn efter 40.
M
IN MAN HAR en
teori. Han menar
att kvinnor har få~t
den mest väsent!tga, ja, kanske den
enda väsentliga uppgiften på sin lott:
att föda barn. Männen ägnar sig för
att kompensera denna brist frenetiskt åt olika former av sublimering.
Resultatet blir att de gärna vill bli
bäst på något, det må vara frimärkssamlande, krigskonst eller dataspelsdesign. Jag undrar vad Sylvia
Ann Hewlett hade tyckt om detta
uttryck för svensk, manlig särartsfeminism.
Hennes bok Creating a Life har
varit på allas läppar i USA och har
ådragit sig en hel del kritik såväl från
konservativt håll som liberalfeministiskt; den anses kontroversiell. På
vilket sätt? Jo, Hewlett nämner vid
namn vad många, även på nordeuropeiskt håll, länge misstänkt: att
additionen kvinna+karriär+familjeliv inte alltid går ihop.
Hewlett skriver utifrån egen erfarenhet. Bon är välutbildad ekonom
och författare till diverse böcker
(bland annat den prisbelönta When
the bough breaks) om familjefrågor.
Hennes förra bok hette The war
against parents (2000) och handlar
om hur utsatt familjen är (alltså även
i ett land som saknar Gudrun Schyman) för allt från höga fastighetsskatter till relationsslitningar på grund
av makarnas dubbla heltidsarbetande.
Författaren delar frikostigt med
sig av sina erfarenheter av att ha
arbetat i högpresterande sammanhang, inom både universitetsvärlden
och näringslivet. Hon blev tvungen
att säga upp sig då hon, enligt arbetsledningen vid Columbia University,
inte hämtade sig tillräckligt snabbt
efter ett missfall. Hewlett har också,
som 45+, med åtminstone ett gott
resultat, genomgått fertilitetsbehandlingar och lever nu vid 55 års
ålder ett lyckligt liv i New York som
familjemor och egenföretagare.
Creating a Life är resultatet av en
stor undersökning om högpresterande kvinnor och deras tillvaro på
arbetsmarknaden, High achieving
women 200 l. l 500 karriärkvinnor
och 472 män fick svara på frågor om
sina prioriteringar när det gäller
familj och yrkesliv. Hewlett upptäckte flera intressanta saker:
– många högpresterande kvinnor var
barnlösa, medan deras manliga
motsvarigheter bara var det undantagsvis
-många kvinnor upplevde stor
ambivalens inför sin yrkeskarriär.
De lockades av att, som en kvinna
uttryckte sig, äntligen få vara en
”first dass citizen”, någon andra
räknade med.
– de som fått barn upplevde ständiga
slitningar eftersom halvtidsanställa
på många arbetsplatser upplevdes
som snyltare och latmaskar.
High achieving women 200 l var
resultatet av en annan Hewlett-ide,
nämligen att vid tusenårsskiftet
intervjua ett antal ”lyckade” yrkesEiiJ lSvensk Tidskrift l2oo2, nr 61
kvinnor i ”the break-through generation”, vad vi kanske skulle kalla 68-
generationen. Dessa kvinnor (journalister, läkare, konstnärer) var
samtliga barnlösa. Hewlett noterade
dock att inte en enda av dem aktivt
valt att inte få barn. Tvärtom betraktade kvinnorna sin situation som
icke-mammor och presumtiva ickemormödrar som ”a creeping nonchoice”, något som ”bara hänt”, till
exempel för att de inte lyckats hitta
någon man tillräckligt tidigt i livet.
Flera av dessa på ytan så framgångsrika yrkeskvinnor hade, i likhet med
Hewlett, i 40-årsåldern genomgått
fertilitetsbehandlingar. De flesta av
dessa av dem kunde dock, till skillnad från Hewlett, inte glädjas åt ett
lyckat resultat. Nu stod de där, kanske så mycket som 100 000 dollar fattigare, och önskade att de hade
velat/kunnat försöka bli gravida tidigare i livet.
SVERIGE INGET FÖREDÖME
Är då, kan en svensk läsare fråga sig,
detta bara en bok om och för välutbildade amerikanska näringslivskvinnor med löner på i genomsnitt
80 000 dollar om året? Ja och nej.
Som svensk kvinna uppvuxen i folkhemmet reagerar jag – nästan per
automatik- negativt på vissa saker
i Hewletts bok. Jag har svårt att
känna igen mig i det amerikanska
arbetsliv som många av de intervjuade kvinnorna verkar befinna sig i.
Arbetsveckor på 50, 60, eller kanske
70 timmar; tio dagars betald ledighet i samband med förlossning; en
ständig risk att få sparken om man,
av familjeskäl, skulle vilja gå ner i
tjänst under en period.
Jag har också svårt att ta till mig
den naiva tilltro till modern teknologi som vissa av Hewletts intervjuade
kvinnor verkar hysa. En av dem, 28
år, säger glatt att sedan hon läst om
en 62-årig kvinna som medelst äggdonation blivit gravid och fött ett
friskt barn känner hon att hon fått 8
år gratis, it ’s such a relief! 8 år då
denna dam kan ägna sig åt karriären
– därefter kan läkarvetenskapen ta vid.
Inte heller kan jag tänka mig
(men kanske är det en tidsfråga) en
svensk motsvarighet till företaget
Lifeworks som bedriver kurser i
äktenskapsvetenskap. Lifeworks budskap är, till priset av 9600 dollar:
Marriage works. Företaget är berett
att ta (nåja) fullt ansvar för att leda
kvinnor fram till den åtråvärda platsen inför altaret. Kursen utgörs av
276 undervisningstimmar och innefattar moment som hur man blir av
med sin fobi för varaktiga relationer
och hur man målar sin lägenhet i
sexiga färger. Den lär även ut oundgängligheter som the art of gracious
gift receiving. Höjdpunkt är ett
besök i en bröllopsbutik där kursdeltagarna får prova vita klänningar och föreställa sig sin bröllopsdag:
if you can see it, you can have it!
Hewlett- själv inte opåverkad av
70-talets likhetsfeminism-berättar
om Lifeworks verksamhet i syfte att
visa hur desperata många karriärkvinnor idag är i sin jakt efter en
man, även om de på alla andra
områden måste sägas vara ”highly
accomplished”; Hewlett nämner
flera gånger the rnating business.
Kanske är detta en helt annan värld
än vår svenska, jämlika. Men jag kan
inte låta bli att erinra mig hur det ser
ut i toppen av mitt eget sammanhang, Svenska kyrkan. Av 13 biskopar är 2 kvinnor och båda dessa är
-till skillnad från sina manliga kolleger – ogifta.
Vad Hewlett vill kämpa för äroch här lyfter hon gärna fram Sverige som föredöme- till exempellängre betald föräldraledighet och större
möjligheter att arbeta deltid. Blir en
näringslivskvinna i dagens USA gravid kan hon helt enkelt inte räkna
med att få komma tillbaka, om hon
i samband med förlossningen inte
låter sig nöja med de tio dagarnas
betald ledighet.
Men jag skulle vilja berätta för
Sylvia Ann Hewlett att inte heller
vårt land är någon idyll för barn och
föräldrar. Det hör ju inte till ovanligheterna för en liten 3-åring med
8 timmars dagisarbete. Creating a
Life säger det som ofta är anatherna
i svensk samhällsdebatt: att feminismen, hur frigörande den än kan ha
varit när det gäller kvinnors tillträde
till arbetsmarkanden, misslyckades
med att se längre än sitt eget fjärmande från spisen. Dess företrädare kan fortfarande irritera sig på de
medsystrar som väljer att vara
hemma med sina barn och därför
sägs degradera sig till om inte Kirche så i alla fall Kiiche och Kinder.
KAN ALLA FÅ ALLT?
Feministerna menade säkert att när
kvinnans möjligheter att förvärvsarbeta ökade skulle också hennes allmänna frihet göra det; från att ha
varit ”bara kvinna” skulle hon nu
även, precis som mannen, få vara
”människa”. Ändå lyckades de dåligt
med att låta den efterlängtade friheten gälla också ett aktivt avståndstagande från arbetslivet. Maxtaxan på
dagis är ett bra exempel på denna
likriktning; det är numera inte bara
önskvärt att alla kvinnor förvärvsarbetar – det görs i det närmaste
ekonomiskt omöjligt att låta bli.
Hewlett är feminist i den bemärkelsen att hon menar att eftersom
män kan ”få allt” – familjeliv och
yrkeskarriär – borde också kvinnor
kunna få det. Have it all är en formulering som återkommer boken
igenom. Den är fylld av medkänsla
med de kvinnor i femtioårsåldern
som nu tvingas inse att de kanske
inte kommer att bli mödrar. Jag, däremot, får svårt att tränga undan en
längtan som smyger sig på, efter
ödmjukhet. Är barn en självklar
mänsklig rättighet i stil med yttrande- och föreningsfriheten? Var ska
barnen pressas in i våra späckade
schemata? Går ekvationen ihop, ens
för dem som sägs stå högst upp i
näringskedjan: de vita, heterosexuella, välutbildade, höginkomsttagande männen? Kan varje västeuropeisk individ gå genom livet med
pretentionen att hon ska få allt?
Många av de kvinnor Hewlett har
träffat har varit så upptagna – jag
skulle nästan vilja säga programmerade- av att ta för sig att de så små-
ningom blivit kusligt ensamma, ifs
lonely at the top. Men enligt Hewletts
undersökning är det för männen inte
ensamt längst däruppe. Det visar sig
att män i höga positioner i högre grad
än sina kvinnliga kolleger lyckas upprätthålla ett liv vid sidan av arbetet.
Vadan denna skillnad? Hewlett menar
att åtgärder måste vidtas, från statligt
håll. Hon föreslår till exempel skattelättnader åt de företag som erbjuder
sina anställa längre betald ledighet
och anställningsgarantier.Här tar
Hewlett avstånd från de konservativa som i amerikansk tappning kännetecknas av sin fobi mot alltför
mycket statlig inblandning (Working
mothers need more than equal treatment. l .. ./Equal rights and family
support are needed if women are to
improve their earning power – and
their Iife choices). Men hon förblir
ändå ett rött skynke för en delliberalfeminister.
Stödd mot sin undersökning
menar Hewlett nämligen att kvinnor
mår bra av äktenskapet. Det sägs ge
dem större ekonomisk trygghet och
ett bättre sexliv. Dessutom menar
Hewlett att det är ”smart” eller till
och med ”strategic” för kvinnor att
få barn tidigt (med vilket hon menar
i åren mellan 20 och 30). Att få sitt
första barn inom denna tidsrymd
innebär minskad risk för komplikationer. Barn som föds ”naturligt”
(det vill säga utan kemisk hjälp) av
inte alltför gamla mödrar riskerar i
mindre utsträckning att drabbas av
Downs syndrom, astma och/eller
Aspergers syndrom.
Genom att säga detta ådrar Hewlett sig också kritik från fertilitetsindustrin som i sin statistik gärna
pekar på hur många kvinnor som
med dess hjälp blir gravida men som
lSvensk Tidskrift l2002, nr 61 Il
”-
Cll
~
u
😮
CCl
ofta undviker att redovisa hur många
som faktiskt går hela graviditetstiden ut och föder ett friskt barn.
Skillnaden kan vara avsevärd och
Hewlett finner det angeläget att
poängtera detta för att om möjligt
påverka yngre kvinnor som kanske
annars, tveklöst skulle satt sin lit till
hormonbehandlingarna, i tron att
dessa är ”säkra” metoder. Enligt
Hewletts siffror finns det bara 3-5%
chans att en kvinna över 40 blir gravid, även om hon skulle ta fertilitetsteknologin till hjälp.
Hewletts bok heter Creating a
Life. Många av hennes jurist-, läkaroch direktörskvinnor verkar just ha
svårt med det. Hewlett talar därför
mycket om vikten av att vara ”strategisk”, att planera långt i förväg
(Learn to be as strategic with your
personal Iife as you are with your
career) och att inte bara vänta på
drömprinsen utan resolut skapa sig
det liv man vill ha. Jag skulle nog
föredra att hon lagt betoningen på
”liv” istället för ”skapa”. Jag tror inte
lösningen (om det alls finns någon
sådan) för karriärkvinnor är att
krampaktigt se livet som ännu ett
styrelsebeslut att driva igenom. Flera
av människolivets stora välsignelser
består i att, med paulinskt språkbruk, ge av sig själv för att vinna sig
ARBETARRÖRELsEN
Från mal<tborgens insida
Av Carl-Johan Ljungberg
Makt korrumperar. Myterna faller samman. Orden förlorar sin mening. Olle Sahlström gestaltar sin besvikelse
i en nyckelroman inifrån LO.
B
ESVIKELSE ÖVER vart
Sverige går präglar flera
nya böcker. Det gäller
Kjell-Olof-Feldts Det
blev ingen storväst, där
förre finansministern gör upp med
en norrländsk barndom i vars intoleranta arbetar- och småborgarskikt
den begåvade pojken höll på att
intellektuellt kvävas. Det gäller
Christian Braws stoiskt knappa skildring av några individer som på 70-
talet utmanar tidens intolerans, Vid
tidens hjärta, likaså Carl-Henning
Wijkmarks framtidsroman Den
svarta väggen.
En väl gestaltad besvikelse präglar
även romanen Borgen av LO-medarbetaren Olle Sahlström, tidigare upphovsman bland annat till en essä om
arbetarrörelsens auktoritära arv, Den
röde patriarken. I Borgen möter vi
däremot den fackliga rörelsens inre
värld, som den uppfattas av LO:s kulturchefLennart Klint.
Lennart, godtemplarsonen som
inte utan kval anpassats till den
stockholmska maktmiljön, han som
agerat LO: s egen kulturfurste inför
författare, konstnärer och filmregissörer, och som låtit fackets
kassa gynna det korporativa
svenska kulturlivet, drabbas nu
plötsligt av förtärande kval; han
erfar tomhetskänslor och självförakt,
på gränsen till en äldre tids högrestånds-spleen.
Lennart leds vid arbetet, är trött
på kolleger som hurtigt döljer fackets kris bakom innetermer och tomprat. Av en tillfällighet (intrigen skall
inte avslöjas) inser han att den tidimi] lSvensk Tidskrift l2oo2,nr 61
själv. Att ge av sin tid, sitt engagemang, sin kärlek till makar, vänner,
barn, föräldrar. Hur mycket vi än
kan ta för oss, have it all, är själva
livet en gåva vi inte kan ta eller köpa
oss. Bara njuta av, eller- om vi råkar
tro på Gud- tacka för.
Anna Sophia Bonde
(a_s_bonde@hotmail.com) är präst i
Svenska kyrkan.
BOKFAKTA
Författare: Sylvia Ann Hewlett
Titel: Creating a Iife. Professional Women and
the Quest for Children
Förlag: talk miramax books, 2002
gare LO-ledningen sökt dölja besvä-
rande fakta. Lennart ser hur facket
självtillräckligt skyddar sina intressen; LO-strategerna blickar lystet på
den makt över de fackligt sociala frå-
gorna som EU kan utöva. Knepet är:
tala om öppenhet, men håll borta
dem som är emot fackets linje. Då
Lennarts egna chefer förstår att han
börjat genomskåda dem, förbyts
hans olust i avsky och skräck.
Han får dock chans till en lukrativ avgång i förtid, erbjuds ett symboluppdrag som han avböjer, och
avtackas pliktskyldigt – med sedvanliga snittar och champagne- i
LO: s vackra representationssaL
Är det då konstigt, att en lyhörd
man reagerar som Lennart? De ”där
uppe” var ju inte bättre än andra!
”De ’där uppe’ var ju inte
bättre än andra!”
Och (s) har ett syndaregister som
förskräcker: ”Floden av artiklar,
böcker och forskning på senare år
om steriliseringspolitik, systematiska eftergifter för Nazityskland under
andra världskriget, forskning om hur
folkhemstanken från början var en
högeride, Palmes bakgrund i militär