Ann-Sofie Dahl; Neutralitetsrester hindrar klarsyn


1995


Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.

Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.

NEUTRALITETSRESTER
HINDRAR KLARSYN
ANN-SOFIE DAHL
Av neutraliteten återstår blott ett symbolvärde; den ger sverzska socialdemokrater en känsla av att vara speciella och lite förmer i internationella sammanhang. Inget a11nat. Och inget mer.
~ forst i andra eller tredje hand.
Det stimulerande utbyte av tankar
I
riket råder for stunden säkerhetspolitisk sultje efter en
längre ud av ideologisk pajkastning. Av forsvarsberedningens
arbete bidde i slutet en vante. Det var
nog inte riktigt den debatten som den
dåvarande forsvarsministern efterlyste i
fårordet till Sveriges säkerhetspolitiska
vägval i febmari i fjol.
Men att ha en ordnad nationell debatt
är inte så lätt när de olika sidorna for det
mesta talar om vitt skilda ting. Tyvärr
handlar den säkerhetspolitiska debatten
bara i ganska begränsad omfattning om
säkerhetspolitik.
Där liberala och konservativa krafter
tolkar säkerhetspolitik som en fråga om
hur landet bäst kan forsvaras – hur säkerheten kan bevaras – reduceras på andra
håll det allvarsamma ämnet till en salig
blandning av inrikespolitik, intern partipolitik och utrikespolitik, med forsvarsoch säkerhetspolitiska hänsyn beaktade
Fil dr ANN- SOFIE DAHL är verksam
Militärhögskolan.
och ideer om vår gemensamma
säkerhet som landet skulle må så bra av
störs ideligen av, vissa politiska krafters
envisa stampande på en och sanuna uppnötta fläck, utan fonnåga att frigöra sig
från det forgångna trots att de i övrigt
betraktar sig som progressiva.
Undra på att det aldrig tycks bli någon
ordning på debatten med sådana fortecken.
Ett problem i sammanhanget är att
säkerhetspolitik gärna tenderar att forstås
som neutralitet, och att dessa rvå begrepp
alltfor ofta uppfattas som synonyma.
Inrikespolitiska överväganden
Men i dagens läge kan neutraliteten
endast med svårighet och stor fantasi
betraktas som säkerhetspolitiskt motiverad. Istället handlar neutraliteten i
forsta hand om inrikespolitiska övervä-
ganden och utrikespolitiska plattfonner.
Neutraliteten gör det socialdemokratiska Sverige sig inte av med på en efter- 246 SVENSK TIDSKRIFf
middag, ty det är genom den som
Sverige fortfarande kan framstå som
något mycket speciellt och annorlunda i
världen, och socialdemokraterna som ett
parti utöver det vanliga. Det är en doktrin med oerhörd betydelse för den socialdemokratiska självkänslan och imagen.
Neutraliteten gav, och fortsätter att ge
Sverige och dess socialdemokrati en särskild nisch i världen. Den utgör de sista
resterna av den omhuldade svenska
modellen, vars rykte i övrigt inte längre
är vad det har varit. Välfärdsstaten må ha
ljudligen havererat – en omständighet
om vilken omvärlden är besvärande
medveten, trots alla hot om brännmärkning av illojala infonnationsspridare men
med neutralitetens hjälp kan den sista
glansen ändå poleras fram.
Ett land i mängden
Med neutraliteten riskerar socialdemokraterna aldrig att Sverige blir ett land i
mängden. Med den fortsätter vårt land
att hamna i en annan kategori än den
som de flesta runt omkring oss, och med
tiden förmodligen allt fler, placeras i.
Sådant kan på sina håll uppfattas som
betryggande. l
Neutraliteten har alltid varit av central
betydelse för den internationella aktivism
som socialdemokraterna bedrivit med
1sådan energi och beslutsamhet under sina
olika perioder av regeringsinnehav och
som parti. Utan neutraliteten, och den
tredje kraft som den presenterades som
mellan de båda ideologiska motpolerna i
väst och öst, hade det inte varit så värst
mycket bevänt med de svenska, socialdemokratiska, utrikespolitiska initiativen.
JJ
Att uttala de fyra
bokstäver som är
förkortningen på
det transatlantiska
försvarssamarbetet
är numera accepterat på landets
försvarsdepartement, även om
det inte längre lär
vara tillåtet att le
samtidigt.
JJ
Utan neutraliteten hade marknadsforingen av den svenska profilen som
världssamvete, och som världsmästare i
fred, nedrustning och hjälp till de fattiga
barnen i u-länderna varit bra mycket
besvärligare. Då hade Sverige ingått i
gruppen som en av dem (för man far väl
ändå förmoda att valet bland allianserna
inte hade resulterat i något annat
umgänge än det som finns västerut). En
av dem till vilka vårt till synes självständiga land inom parentes sagt satte stor
försvarspolitisk tillit, om än i allra största
hemlighet.
Aktivismen har varit beroende av
neutraliteten för att lyckas som utrikespolitiskt projekt, liksom neutraliteten
omvänt behövde aktivismen för att legitimeras, inte minst moraliskt.
Utrikespolitiskt kan även anas en liten
rest av den gamla, men allt annat än kära,
anti-amerikanismen i vägran att överge
neutraliteten. Stora, starka och kaxiga
USA kan som ingen annan fa Sverige
och det ånyo statsbärande partiet att
SVENSK TIDSKR.IFT 247
känna sig fjuttigt; ungefår så stort som det
verkar på kartan och till befolkningsantaL
Sådana komplex tilltar i styrka och
omfattning med närheten till nämnde
gigant; alltså är det gott fcir självkänslan
att hålla sig på sin kant.
Redan i EU, bland bara europeer, tar
vi stå på oss fcir att hålla oss framme. I FN
är de flesta ännu mindre och fattigare än
Sverige, så där är det inget problem. I
NATO, däremot, vore risken stor att
Sverige helt skulle tappas bort i den muskulösa mängden. För att inte tala om de
socialdemokratiska idealen. Från socialdemokratiskt perspektiv skulle det medfora en tydlig fara att vare sig Sverige eller
dess fåreträdda regering skulle uppmärksammas och hyllas fcir vad det egentligen
är, under den allt mer flagade fasaden.
Moraliskt Ö!lerlägsen
Å andra sidan är den amerikanska ”dekadens” om vilken det talas så mycket, och
med vilken torde avses avarterna i den
kulturella produktionen samt det intima
forhållande till skjutvapen som däri foreträdesvis fcirmedlas, alldeles utmärkt fcir
det socialdemokratiska egot. Med det
som järnfcirelsematerial är det inte svårt
att framstå som moraliskt överlägsen.
Nu verkar den socialdemokratiska
anti-amerikanismen något ha bedarrat
jämfcirt med forna extatiska toppar.
Göran Perssons deklarerade avsky fcir det
land som hade vänligheten att mottaga
honom som gäst i våras är ändå bara en
mild västanfläkt i partistatistiken.
Inte minst märks nya tonfall från de
allt mer resonabla kretsar av det socialdemokratiska etablissemanget som finns
santlade kring utrikesministern, och som
ger utanforstående bedömare anledning
till viss hoppfullhet trots allt infcir framtiden. Genom kabinettsekreterare
Eliassons och polchef Hjertonssons forsorg, noterar nu utrikesministern i sina tal
täniligen regelmässigt USA:s roll fcir den
framtida europeiska säkerheten. Det kan
betraktas som en positiv forändring av
det större slaget i den officiella (s)- retoriken.
Denna grupp kring utrikesministerns
kansli kan sägas representera en separat,
säkerhetspolitisk subgruppering inom
socialdemokratin, en falang som är mer
modern och mer pragmatisk och där man
uppenbarligen besitter fcirmågan att inse
de internationella realiteterna. Där tjafSas
det sällan om det forgångna när uppgiften
består i att analysera och hantera nutid
och framtid. Ju längre bort från det egna
landet och de egna väljarna som utrikesministern rör sig, desto större blir dessutom klartexten i hennes uttalanden.
Tvärs över Gustav Adolfs torg marscheras det under mer stelbenta former.
Där finns den andra, mer neutralitetsdogmatiska falang inom socialdemokraterna
som forsvarsministern nu, efter tryck från
chefen, tillika landets statsminister, har
sällat sig till efter att inledningsvis ha
avgett ett mer flexibelt och vidsynt
intryck.
Stora skälvan verkar ha utbrytit inom
248 SVENSK TIDSKRIFT
NEUTRALITETSRESTER .. .
vissa delar av regeringen efter ett alltfor
noggrant studium av de senaste opinionsundersökningarna från Göteborg om det
svenska folkets känslor for neutraliteten.
Med ett foga vetenskapligt genomforande som så uppenbart avser att gynna
ett visst resultat- for evigt fortsatt neutralitet- skulle man kunna tro att undersökningarna skulle tas med en nypa salt från
ansvarigt politiskt håll, och inte tillåtas
störa det viktiga arbete som frågorna
handlar om.
Istället används de som ursäkt for att
bevara status quo i säkerhetspolitiken. I
andra frågor, av betydligt mindre avgö-
rande betydelse, nonchaleras gladeligen
och stundligen folkets uppfattningar. Ska
då så livsviktiga saker som svenska folkets
säkerhet verkligen tillåtas styras av tillfålliga, och framfor allt, bristfålligt och tengemanget Partnership for Peace.
Att uttala de fyra bokstäver som är forkortningen på det transatlantiska forsvarssamarbetet är numera accepterat på landets Försvarsdepartement, även om det
inte längre lär vara tillåtet att le samtidigt.
Sådant lättsinne uppfattas förmodligen
som riskabelt när situationen i riksdagen
ger de ivrigaste neutralitetsromantikerna i
centern och i det forna kommunistpartiet
möjlighet att utöva inflytande på den
politiska processen. Det parlamentariska
läget ökar knappast utrymmet for realism
i säkerhetspolitiken.
Men åtskilliga mil bortom den retoriska tjurigheten har Sverige sin alldeles
egen modul i Mons, några korta kliv från
den forsvarsallians som for bara en handfull år sedan utpekades som djävulens
främsta redskap på jorden men som nu
demiöst genomförda, opinionsmät- forväntas rädda Jugoslavien.
ningar?
Uppskattad deltagare
Nu blir konsekvenserna av denna mer
fOrändringsobenägna hållning som kan
iakttas från Jakobsgatan mindre än vad
som kunde ha varit fallet. Den förra regeringen flyttade fram positionerna på flera
håll. Även om det nuvarande statsrådet
och chefen for Försvarsdepartementet
inte gärna ser att flygvapnet flyger alltfor
långt bort, är Sverige idag en högst aktiv
och uppskattad deltagare i NATO-arranÖkad nationell säkerhet
Dessutom är vi svenskar som bekant
numera medborgare i den Europeiska
Unionen. Från de positionerna kan vi
inte längre vända åter, in i den tröstlösa
isolationismen. I verkliga livet har
Sverige tagit ett antal steg framåt och har
på köpet fatt en väsentligt ökad nationell
säkerhet som nu måste tas tillvara och
ytterligare fdrstärkas.
Och det är ju det som säkerhetspolitik
handlar om, egentligen.
SVENSK TIDSKRIFT 249