Print Friendly

Ann-Mari Ekberg; Att vara bokhandlare

Av Redaktionen | 31 december 1974


1974


Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.

Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.

ANN-MARI EKBERG:
Att vara bokhandlare
Bokhandlaren i dag sitter inte i någon
ombonad miljö och njuter av världslitteraturens mästerverk, skriver fru AnnMari Ekberg i sin artikel i Svensk Tidskrifts serie ”Att vara”. Hon är själv bokhandlare i Södertälje. Hon vet vilka
glädjeämnen som följer med yrket men
också vilka svårigheter som finns. Naturligtvis är de senare ekonomiska. Det nya
system, som infördes 1970, att förlagen
inte längre lämnar ut sin produktion till
bokhandeln att säljas i kommission, har
påverkat den svenska bokhandelns struktur till det sämre. Därtill kommer att
både stat och kommun numera köper böcker direkt från förlagen mot vad fru Ekberg kallar ”maktrabatter”. Trots allt
tror hon på sitt yrke och dess framtid.
Ingenting kan ersätta böcker.
Somliga tror att arbetet i en bokhandel
närmast består i att sitta i en ombonad
miljö, kringgärdad av bokhyllor med vackra böcker, och läsa ur litteraturens mästerverk. Särskilt uppfattas bokhandelsarbetet
på detta sätt av personer som är allmänt
bokintresserade och som söker ett arbete i
bokhandeln.
Verkligheten är naturligtvis inte riktigt denna. Visst ger arbetet i en bokhandel rika tillfällen till läsning av böcker
och kontakt med bokintresserade människor, men det vardagliga arbetet är ofta
lika trivialt i bokhandeln som inom
många andra yrken.
Sant är att man har närkontakt med
böcker, och det är en stor tillgång. Riktigt
är också att den som allmänt sett är intresserad av böcker har mycket stort utbyte
av att arbeta med böcker på det sätt som
bokhandlaren och hans medarbetare gör.
Men man ska inte tro att en bokhandlare
på arbetstid har särskilt mycket tid att
läsa. Nej, läsningen får anstå till kvällar,
nätter och semesterdagar.
Den stora tjusningen med bokhandelsyrket är – förutom själva materien, dvs
böckerna – kontakten med kunderna.
Härvidlag gäller visserligen samma regler
som för andra servicebranscher, men man
har som bokhandlare en känsla av att bokhandelskunderna är speciellt trevliga att
ha att göra med.
Det är en säreget fin upplevelse om
man någon gång då och då får tillfälle att
hjälpa sina kunder att finna rätt bok för
rätt tillfälle. Detta händer inte sällan.
Om en kund exempelvis kommer in i
478
bokhandeln och ber att få en bok som ska
vara present till faster Lisa på hennes 70-
årsdag, då får man försöka lista ut vad
faster Lisa har för intressen och därefter
börja fundera på vilka böcker som kan
vara bra alternativ att erbjuda. Samma
är det med andra som vill ha presentböcker till den tekniskt intresserade ynglingen, sportfantasten, den bildade gentlemannen, den matglade etc. Viktigt är
ju att ha en allmän överblick över vilken
litteratur som finns att tillgå och försöka
hitta rätt i det stora utbudet. Helt lätt är
det ju inte att vara orienterad. Det
kommer i Sverige årligen ut ca 5 000
böcker, och inte ens den flitigaste boklä-
saren har möjlighet att läsa mer än ett
begränsat antal av alla dessa böcker.
Som exempel på svårigheterna att ”läsa
in” mer än ett begränsat antal böcker kan
nämnas, att om man läser i genomsnitt
tre böcker i veckan – och det är ju inte
så lite – blir det bara 150 böcker om
året. Detta antal bör alltså jämföras med
hela utgivningen på ca 5 000 böcker!
Men även om man inte hinner läsa
allt, finns i en bokhandel en samlad kunskap och erfarenhet om utgivningen.
Denna kommer kunderna tillgodo. Och
därför kan man då och då få höra nöjda
kunder som kommer in och tackar för ett
tips på en presentbok eller för tips för
kundens eget läsbehov. Det behöver väl
inte sägas att man känner en stor lycka i
sådana ögonblick, dvs då man får bekräftelse på att en bok som man föreslagit
verkligen passar kunden eller hans vänner.
Till det som verkligen stimulerar en
bokhandlare i övrigt är att det ges tillfälle
att få kontakt med författarna. Detta sker
ju oftast tillsammans med förläggarna där
närkontakt verkligen är behövlig för oss.
Hos oss i Södertälje brukar vi träffas
både kunder, författare och förläggare, på
vad vi kallar Lundmarks Bokträff, en
gång var höst, vilket av alla parter upp·
levs positivt.
Debet och kredit
Den ”litterära” sidan av bokhandelsarbetet är en sak, men tyvärr får en modern
företagare i vår bransch inte alltför mycket låta sig bli hängiven åt att vara ”litterär”. Det låter nog fint att som bokförläggare Karl Otto Bonnier en gång uttryckte sig vara en ”andens hantlangare”.
Men för en bokhandlare är det trots allt
ett överskuggande problem att försöka få
debet och kredit att gå ihop.
Därmed kommer jag in på bokhandelns ekonomiska problem. Liksom
många andra detaljhandelsbranscher har
bokhandeln onekligen problem. Det finns
ingen anledning att överdriva dem, men
de ska inte heller underskattas. Bokhandelsbranschen levde ju länge under skyddade förhållande. Man hade fram till 31
mars 1970 fasta priser, lika i hela lande~
en etableringskontroll, ett kommissionssystem som gav vissa fördelar osv. Efter l
april 1970 ändrades allt detta. Handeln
blev fri, prissättningen likaså, och ”kom·
missionen” upphörde. Nu får böcker kö-
pas i fast räkning, med betalning efter i
princip 30 dagar.
Detta vållar problem av mångfaldigt
slag.
Ett är att böckerna har mycket låg omsättningshastighet. En bokhandlare får
alltså binda mycket kapital i rörelsen.
Förräntningen blir dålig. Bl a av detta
skäl har man i bokhandeln liksom i
andra branscher fått gå över till mera
självbetjäning i butikerna. Detta är en
icke önskad utveckling, men tyvärr är det
med nuvarande löneexpansion omöjligt
att hålla den stora kader av kompetenta
bokhandelsmedhjälpare som man i och
för sig skulle önskat ha.
Staten och kommunen
Ett speciellt problem, som nog bokhandeln av alla detaljhandelsbranscher är ensam om, är den unika konkurrenssituationen. Fri konkurrens är bra och riktig, och
ingen fri företagare vill undvara den. I
varje fall inte jag.
Jag gillar fri prisbildning, fri etablering och över huvud taget så stor frihet
som möjligt. Även för bokhandelsbranchen. Men då ska det vara frihet på lika
villkor.
Inom bokhandeln har det märkliga inträffat, att förlagen (producenterna) konkurrerar med sina egna återförsäljare.
Detta är väl i stort sett otänkbart i andra
branscher. Men i bokbranschen går det
för sig. En följdföreteelse är att staten och
kommunerna tillskansar sig maktrabatter, som undergräver bokhandelns ekonomi och arbetsförhållanden. Som exempel kan nämnas två områden, biblioteksböckerna och skolböckerna.
479
När det gäller inköp till biblioteken
har ett halvofficiellt organ, Bibliotekstjänst, tagit över en stor del av upp·
gifterna som bokhandeln tidigare hade.
Om detta blivit billigare för biblioteken
är mycket oklart, ty det är inte möjligt
att renodla redovisningen. Däremot är
bortfallet av biblioteksförsäljningen för
bokhandelns del synnerligen allvarlig.
I fråga om skolboksförsäljningen är det
delvis samma sak. Tidigare gick ju barnen själva och köpte sina böcker i bokhandeln. Numera förekommer ingen försäljning av böcker till grundskoleeleverna, och ,för gymnasieskolorna gäller att
i flertalet kommuner är även dessa läroböcker fria. Kommunerna är alltså storuppköpare av skolböcker.
I många kommuner har – även efter l
april 1970 – kommunerna köpt sina böcker via ortens bokhandel. Detta var varit
(och är) rationellt för kommunen, som
har en sakkunnig instans på hemorten,
och det har varit en mycket värdefull
verksamhet för bokhandelsföretagen. skolbokshanteringen försiggår nämligen huvudsakligen under försommaren, och då
är det lågsäsong i bokhandeln. Man har
kunnat utnyttja kvalificerad personal för
skolboksbeställningarna. Men på senare
år har många röster höjts för att kommunerna själva skulle göra inköpen i egen
regi.
Framtid med böcker
Det som jag sagt i det föregående får
inte uppfattas som någon bristande till- 480
tro till framtiden inom bokhandelsyrket
tvärtom anser jag att bokhandelsbranschen
har framtiden för sig. Detta trots vissa
ekonomiska problem och trots att nya
media, som TV och TV-kassetter, ibland
framställs som ett hot mol: böckerna.
Vad först de ekonomiska förhållandena
beträffar, tror jag att bokhandeln bör
kunna klara sig bra i framtiden – även
utan stöd från det allmänna. Men en förutsättning är att stat och kommun genom
okloka åtgärder inte stjälper branschen.
Det enklaste det allmänna kan företa
sig är att låta bokhandeln i kraft av sin
kompetens svara för bokförsörjningen
även till de offentliga organen i stat och
kommun och att myndigheterna därvid
inte begagnar sig av sin storhet och
styrka för att avkräva maktrabatter. Biblioteks- och skolboksförsäljningen bör alltså kanaliseras genom bokhandeln. Och
det märkliga är, att en sådan kanalisering inte gör böckerna dyrare för det allmänna. Kanske snarare billigare. Ty om
kommunerna m fl bygger upp en egen
bokförmedling drar det med sig kostnader som blir mycket stora, även om kostnaderna inte alltid redovisas offentligt.
När det sedan gäller boken som produkt, så torde den aldrig bli omodern.
Vilka nymodigheter som än kommer, så
har boken sin givna plats.
Här vill jag gärna citera ett par ord ur
Jan Gehlins mycket fina och tänkvärda
”Sju teser om boken”: Boken är inte bara
stelnat tal: den är också ett föremål som
appellerar till känsel och syn – den är fixerade tankar, känslor och uttryck som
uppmanar mottagaren att självständigt
tänka, känna och uppleva vidare. Boken
är det enda medium genom vilket författaren och mottagaren träder i direkt kontakt med varandra, de blir båda delar av
informationen, kunskapen, diktverket.

Comments are closed.

ANNONSER:

Axess

Efter demokratin

webshop_banner