Print Friendly

Ann Lindgren; Krönika

Av Redaktionen | 31 december 1999


1999


Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.

Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.

ro
…::.::::
c
:o.._
::::.::::
Ann Lindgren om JOURNALISTER OCH SJUKVÅRDEN
O
perationsstopp, överbelagda medicinkliniker, läkare
som ”går på knäna”. Dag efter dag fortsätter rapporteringen i medierna om
krisen inom svensk sjukvård. Det är givetvis rätt att belysa problemen inom
svensk sjuk- och äldrevård. Men den grundläggande frågan är varför är det som det
är? Var finns de initierade artiklarna och analyserna om den svenska sjukvården?
Nyligen har vi fått följa en intensiv bevakning av
Volvo/Ford-affären i press, radio och TV. Det har förekommit alla tänkbara vinklar på affären, från nostalgi
– ”kronjuvelen lämnar Sverige”- till analyser av Volvos
framtid och den globala biltillverkningsindustrin.
Men 50-miljarders-affären har granskats inträngande av näringslivsjournalister och specialreportrar
inom området.
I Sverige satsar vi årligen nära 90 miljarder i skattepengar på hälso- och sjukvården. Hur används dessa
pengar? Beror problemen- operationsköerna, väntetiderna, överbeläggningarna, den ”utbrända ”personalen- på att det är för lite resurser och att det behövs
ytterligare miljarder?
För en tid sedan publicerade Stig Hadenius, professor i journalistik, och jag på uppdrag av Näringslivets mediainstitut en rapport om hur medierna
skildrar hälso- och sjukvården. Rapportens bas var
en kvantitativ undersökning av hur Ekot samt fem
stora dags- och kvällstidningar bevakat sjukvården
under 1998.
Undersökningen visade att över hälften av alla
inslag eller artiklar i de granskade medierna förmedlade negativa nyheter.
FÅR INTE KRITISERA JOURNALISTER
Reaktionen på vår rapport var väntad. Det känsligaste som finns är att ifrågasätta journalisters bevakning. Det vet jag av egen erfarenhet. Diskussionerna
och kritiken ska föras fram internt på redaktionerna.
Inte från några ”förståsigpåare” utifrån.
Vi hävdade dock aldrig att de negativa sidorna inte
skulle belysas. Vad vi saknade i medierna var analysen
av hur sjukvården använder sina resurser. Är det en
effektiv organisation? Är det ett bra ledarskap? Är det
verkligen så att fler miljarder är lösningen på alla
problem?
Förklaringen till många av problemen kan vara
just att det brister i organisation, i ledarskap och inte
minst i kontakterna mellan kommuner och landsting.
I rapporten beskriver vi hur relativt små förändringar åstadkommit halverade väntetider och operationsköer utan att en enda extra krona satts in.
Runt om i landet deltar sjukhuskliniker och vårdcentraler i ett projekt som kallas Genombrottet, efter
en modell som är hämtad från USA. Grunden för förändringsarbetet har varit att komma på smartare
rutiner och arbetssätt.
Det finns mängder av åtgärder, för en utomstående
ganska självklara sådana, som har genomförts. Exempelvis som att ha mer vårdpersonal på plats när efterfrågan är stor och mindre när den är liten och att
mötesbyråkratin inte inverkar på operationstider.
DÅLIG BEVAKNING
Det är mycket som pågår inom sjukvården för att
förbättra arbetsrutinerna så att detta i sin tur gagnar
både personal och patienter. Någon större uppmärksamhet i medierna får dock inte dessa förändringar.
Media finns sällan på plats.
Ett annat exempel: Vad som går att åstadkomma i
dagens sjukvård jämfört med för bara l0-15 år sedan.
I dag opereras och behandlas 85-åringar vilket
hörde till undantagen förr. Små, för tidigt födda barn
kan räddas till normalt liv. Transplantationer gör att
människor överlever. Nya läkemedel som t ex Losec
gör att människor inte behöver opereras.
Visst, dåliga nyheter är bättre nyheter än bra nyheter. Men ofta beror det på okunskap.
Dessutom är de journalister som bevakar sjukvården oftast inriktade på sjuka människor och inte på
ekonomi- och organisationsfrågor. Därför har redaktionerna ett ansvar för att även låta dessa journalister
få möjlighet till ökad kunskap och fördjupning inom
detta område.
Det är inte mycket begärt. Men det skulle förbättra
vår syn på hur sjukvården fungerar.
Ann Lindgren (ann_lindgren@eu.bm.com) har varit verksam som journalist i 25 år, varav 15 år på Rapport där hon bl a
hade sjuk- och äldrevård som specialområde. Nu arbetar hon som
konsult.
lnJ l Svensk Tidskrift 11999, nr 1 l

Comments are closed.

ANNONSER:

Axess

Efter demokratin

webshop_banner