Print Friendly

Anita Lignell du Rietz; Skall svenska kvinnor husmoriseras i Europa

Av Redaktionen | 31 december 1991


1991


Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.

Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.

ANITA LIGNELL DU RIETZ:
Skall svenska kvinnor
husmoriseras i Europa?
Även om man skulle få något
mindre kommunal barnomsorg
så får svenska kvinnor betydligt
bättre ekonomiskt utbyte av sitt
arbete, bättre ekonomisk familjestandard, särskilt under små-
barnshemmaåren och framförallt får hon valfrihet i EG.
Anita Ugneli Du Rietz är nationalekonom med tonvikt på familjeekonomi, småföretag och
konjunkturer.
K
vinnornas ställning och jämställdheten hotas vid en anslutning av Sverige till EG. Det är
huvudargumenteringen från flera vänstersocialister och socialdemokratiska
agitatörer.
Utgångspunkten är att svenska kvinnor
utvecklats ifrån det gängse kvinnamönstret i Europa och blivit mer jämställda
med männen, mer ekonomiskt oberoende, friare i samhället än vad kvinnorna i
Europa är. Därför skulle svenska kvinnor
inte kunna anpassas i ett europeiskt livsmönster utan tvärtom förlora sina vunna
positioner och återgå till en svunnen, ofrivillig och sämre livssituation. De
debattörer som invänt mot dessa ståndpunkter är Charlotte Cederschöld, Catarina Olrog, båda moderata politiker, och
Mats Svegfors i Svenska Dagbladet.
Margareta Winberg (s) sammanfattar
de två viktigaste angreppspunkterna så
här: ”För oss i det socialdemokratiska
kvinnoförbundet är jämställdheten direkt
kopplad till den egna försörjningen. Bara
med egna pengar kan kvinnor leva sitt
eget liv, forma det utifrån sina egna villkor. I Sverige är sysselsättningsgraden
85% bland kvinnorna- i EG-Iändema
47%. Hos oss arbetar många kvinnor
inom offentlig sektor. Den finansieras
med skattemedel. Därför blir frågan om
skatteharmonisering särskilt allvarlig ur
ett jämställdhetsperspektiv. I vitbokens
paragrafer 203 till 212 talas om en gemensam ram för de indirekta skatterna.
Hur skall vi, om vi skall in i denna ram, ha
råd med vård och omsorg i gemensam
regi och hur skall kvinnajobben räddas?
Ute i Europa råder det en helt annan familjestruktur än i Sverige. Man har inte
kommit ur ”husmoriseringens” epok. Det
finns ingen som helst grund att tro att Sveriges kvinnor är beredda att backa och
frånträda den frihet de erövrat. (Aftonbladet 1990-12-04)
Gudrun Schyman från vänsterpartiet
fortsätter debatten och anser att kvinnor
bör protestera mot att införlivas i ett europeiskt perspektiv. Hon säger ”Kvinnor i
Sverige – och i Norden – har en annan
ställning på arbetsmarknaden. Vi lever i
en annan ”kultur” än många kvinnor i
EG-Iänderna. Vi värderar ekonomisk
självständighet, ett eget arbete med lön att
leva på och vi vill kunna delta i det samhälleliga bygget. Därför passar inte den
husmoriserade och ojämna EG-marknaden oss” (SvD 1990-12-15) Schyman
uppmålar ett nytt ekonomiskt och socialt
mönster, som kommer att påtvingas oss
likt ett kommunistiskt totalitärt system.
Man döljer att redovisa att EG innehåller
en mångfaseterad grupp av länder med en
variationsbredd i kvinnlig förvärvsintensitet på mellan 79% (i DK) och 37% (i
EIR). Schyman och hennes åsiktsvänner
vill felaktigt få oss att tro att man inom EG
strävar efter att genomdriva en harmoniserad och enhetlig socialpolitik och arbetsmarknadspolitik. Dessa frågor är idag
och kommer att i framtiden till övervä-
gande delen vara frågor för de nationella
regeringarna.
Agitatörparet Sven Lindkvist och
Agneta Stark har koncentrerat sig på den
andra angreppspunkten: ”EG-skatter
kräver EG-fruar”, ”Om EG-skatterna
sänks till EG-nivå så kommer det framförallt att gå ut över den offentliga konsumtionen, det vill säga över jobben i den
offentliga sektorn och framförallt över
kvinnojobben. Offentlig vård och omsorg
är en förutsättning för allt annat yrkesar- 433
bete i den ojämställda praktiken, särskilt
för kvinnornas yrkesarbete”.
Stark-Lindkvist vill också hävda att EG
innebär en politisk styrning som gör det
omöjligt att driva nationell svensk politik.
Genom att ta detta grepp i debatten jämställer man de EG-vänliga svenska partierna med de kvinnofientliga krafterna i
EG och Sverige – sannolikt för att ur partitaktisk synpunkt värva kvinnoröster till
den enda möjliga alternativet för kvinnor i
Europa- vänsterpartiet kommunisterna.
Genom att ta ett, som det ser ut, sakligt
ekonomiskt grepp i debatten, vinner de
vissa poänger. Många kvinnor kan idag
känna sig hotade av den allmänna konjunkturnedgången som förstärks av den
nödvändiga krympningen av offentliga
sektorn. Härigenom kopplar man ihop
kvinnan som en allt större förlorare i
egenskap av både producent och konsument av offentliga tjänster. En borgerlig
regering med EG-anknytning innebär för
Sverige att hälften av befolkningen kommer att gå arbetslös och otillfredsställd i
hemmen enligt Stark-Lindkvist.
Felaktiga utgångspunkter
Hela denna refererade debatt utgår ifrån
felaktiga utgångspunkter:
l) Svensk ekonomi har idag ingen stabil position och självklar framtida expansion inbyggd. Förutsättningar för att behålla den offentliga sektoms omfång har
klart minskat oberoende av EG-debatten.
2) Man utesluter möjligheten att
svensk ekonomi med EG kommer att få
en <;nabbare och stabilare tillväxt som
iru ·bär större möjligheter att behålla vårt
v ~. ···dssystem. I verkligheten handlar det
int om att rasera välfärdsutvecklingen
434
utan att skapa bättre förutsättningar för
att utveckla vår välfärd med hjälp av den
större europamarknaden.
3) Arbetslösheten anses vara orsakad
av de konservativa partierna i Europa
som prioriterar prisstabilitet framför låg
arbetslöshet i sitt ekonomiska program,
vilket är felaktigt. Arbetslöshet beror på
otillräckligt utnyttjande av de ekonomiska resurserna, vilket uppstår i kölvattnet
av perioder av svag tillväxt och hög inflation. Sverige går nu in i en sådan stagnationsperiod, efter att ha devalverat sig
bort från detta under 80-talet, då Europa
genomgick sitt stålbad.
4) Offentlig sektor anses vara den bästa
och kanske enda möjligheten för kvinnor
att förvärvsarbeta i. Tvärtemot detta kan
man på saklig grund hävda att kvinnorna
utnyttjas mer i underbetald verksamhet i
offentliga sektorns centraliserade hierarkier och får föga att säga till om med alltmer reducerade resurser till sitt förfogande.
5) Offentliga sektorn anses vara den
enda tjänsteproducerande verksamheten
som kan avlasta förvärvsarbetande kvinnor. Även detta kan ifrågasättas. Vi vet att
privata initiativ i vård, omsorg, utbildning
m m kan vara effektivare, billiga alternativ och mer serviceinriktade i och med att
personliga initiativ kan premieras direkt
av tjänstekonsumenten.
6) Slutligen antas a priori att hög förvärvsfrekvens bland kvinnor är liktydigt
med utbredd jämställdhet. En aktuell
undersökning från statistiska Centralbyrån visar att kvinnor genomgående har
sämre villkor än männen på arbetsplatserna trots att de i större utsträckning
arbetar heltid i Sverige.
Således varvas oriktiga förutsättningar
om, för det första, vilken ekonomi vi har,
vad EG innebär för svensk ekonomi, hur
tillväxten påverkas, med, för det andra,
hur EG kan styra den enskilde och hur
det strider mot vad kvinnor (utifrån socialistiska utgångspunkter) anses vilja och
hur denna vilja är totalt enhetlig för alla
Sveriges kvinnor. Synen på den offentliga
sektorn är lika enögd.
Den socialdemokratiska regeringen
Den socialdemokratiska regeringens
företrädare har enligt min mening i debatten stått med en fot i vardera lägret. De
Förutsättningar för att behålla den
offentliga sektorns omfång har klart
minskat oberoende av EG-debatten.
anser att kvinnor både passar och inte
passar i EG. Genomgående använder
man en missionärsattityd; Vi vet bättre i
vårt land hur kvinnorna vill ha det och nu
skall vi genomföra detta hos Er i Europa
också. I socialdemokraternas valslogans
står det ”Kvinnorna gynnas av att Sverige
satsar på arbete åt alla. Det borde andra
länder också göra”. Anita Gradin, med
förflutet som jämställdhetsminister säger:
I EG ”ligger tvärtom möjligheten för oss
att ljäna som inspiratörer, att ta vår del av
arbetet för att höja vardagslivets standard
för europeer”. Man hoppas att europeiska
kvinnor och män tacksamt tar emot detta
fantastiska erbjudande. Margot Wallström, den senaste jämställdhetsministern är yngre och har lite större vyer; ”Vi
kan inte isolera oss i vårt hörn av världen,
slå armarna i kors och säga: det här klarar
vi själva, vi kan stå utanför, vi behöver inte
samarbeta. Nej, istället ska vi dela med
oss av våra erfarenheter och driva våra
frågor – men vi ska också lära oss någonting av andra.”
Socialdemokraterna och vänstersocialisterna grundar sin agitation på en kvasiunderbyggd övermänniskoattityd, som
lever kvar i deras tankegods sedan 30-
talets dominerande Nietscheanska filosofi. Dessa tankegångar blev inopportuna
i Europa efter världskriget med nationalsocialismens fall på kontinenten. Delar av
ideologin har levt kvar på vår halvö i
socialisternas traditionella idevärld alltsedan Alva Myrdals tid. Utgångspunkten
är att de starkare, mer socialistiskt upplysta bör ta ansvaret och styra in livet för
folket genom att genomreglera familjerna
och de svenska hushållen till idealhem.
Kanske var normerna och reglerna för familjen redan väl praktiserade, testade och
utprovade i familjen Myrdal???
Att lägga livet till rätta
Yvonne Hirdman, professor i kvinnohistoria, har beskrivit Myrdals inflytande
liksom den aktiva påverkan på kvinnorna
och hemmet i all sin kliniska kylighet i
boken ”Att lägga livet tillrätta”. Kvinnorna bör tidigt lämna ifrån sig barnen till institutioner, där barnen förutsätts få bättre
omvårdnad än i familjen. Där anses kvinnors förvärvsarbete leda till lycka och
självständighet från man och familj, oavsett arbetets karaktär. Denna inställning
passade socialisternas outbildade proletärkvinnor på 30-40-talen kanske (?!)
men inte dagens välutbildade och självständiga kvinnor.
Ingen av dessa debattörer talar någon- 435
sin om valfrihet, möjligheter till varierande livsmönster och om kvinnans barnafödande, större ansvar under barnens
uppväxttid, om självvalt socialt ansvar för
släkt, vänner och föräldrar och kvinnors
större behov att arbeta flexiblare under
olika livsskeden. Att kvinnor är ganska
lite lämpade för en anställning under
parollen ”från 9 till 5 mellan 20 och 65”
men oftast hamnar där i underordnad
ställning i arbetslivet – det ifrågasätts
inte.
Jämställdhetslagstiftningen
Jag tänker här inte fördjupa mig i vad
EG’s direktiv innebär och vilka ytterligare
krav som ställs på svensk jämställdhetslagstiftning, utan kan bara rekommendera
för vidare kunskapsinhämtning Göran
Lennrnarkers och Paula Lembergs skrift
”Kvinnors ställning och jämställdhet i
Europa” från Ja till Europa liksom Jämos
skrift ”Den svenska jämställdhetslagstiftningen i europeiskt perspektiv.” Rut Nielsen har gjort utvärderingen: ”bedömt utifrån de principer som EG-reglerna bygger på ligger Sverige på väsentliga områ-
den under EG’s minimått Enligt min
uppfattning, är det så gott som givet, att
Sverige som eventuell medlem av EG,
skulle utsättas för allvarlig kritik”. I och
med att en ny jämställdhetslag antagits av
riksdagen den 30 maj 1991 med giltighet
fr o m 1992 har Sverige bättre anpassats
till EG’s lagstiftning.
Situationen i Sv’}rige
I Sverige är situ~J ~nen följande. År 1990
arbetade 84% c:., . la kvinnor mellan 16
och 64 år. Hela : , i’o av dessa befann sig
436
på arbete mellan 9 till 5 varje dag. För att
klara bl a barnens tillsyn, sjukdomar var
36% frånvarande. I praktiken arbetade
48%. Bland männen var motsvarande
siffror 61%. Politiker är stolta, liksom
man är i de kommunistiska länderna, över
att kvinnorna på pappret och i statistiken
är registrerade som arbetande. Hur dessa
kvinnor sedan klarar av familjens väl och
ve, barnsjukdomar, personalfrånvaro på
dagis, sjukhusbesök, skolkontakt m m –
det bekymra~ bara arbetsgivaren och
framförallt kvinnan och hennes familj.
Många kvinnor klagar idag över den
tuffa uppgiften att klara både familj, barn
och arbete under de mest intensiva åren
med barnen. Frågan är om arbetslivsengagemanget alltid känns somenjämställdhetsförmån såsom socialdemokraterna
hävdar eller om det blivit ett tungt ok att
bära påtvingat av ekonomiska skäl. År
1971 infördes särbeskattning i Sverige i
syfte att underlätta och påskynda kvinnors inträde på arbetsmarknaden. Samtidigt har den offentliga sektorn byggts ut i
snabb takt och skattetrycket höjts väsentligt. Marginalskatten för en genomsnittlig
arbetare ökade mellan 1960 och 1980
från 38% till 62% och för en genomsnittlig tjänsteman med något högre lön från
43% till68%, en skattehöjning som gjorde det omöjligt att försörja en familj med
barn på bara en inkomst. Kvinnor måste
börja arbeta minst halvtid. Ensamstående
föräldrar blev alltmer beroende av bidrag.
Barnens omhändertagande har överlåtits till enbart kommunala dagis eller fritids, vilka anses haft de enda förutsättningarna att fylla barns behov av omvårdnad och omsorg. Men en heltidsarbetande mor och far har knappast krafter till att
ge barn den trygga omvårdnad och all den
tid barn behöver. Dagis klipper inte håret,
köper inga kläder, provar inte skor, går
inte till läkare, följer inte till aktiviteter
och ger inte den personliga omvårdnad
och psykologiska trygghet,som varje barn
behöver under uppväxten.
Offentligt drivna dagis och fritids är
institutioner som enligt definitionen aldrig kan bli så personliga att de ersätter en
person, som kontinuerligt följer, stödjer
· och uppmuntrar barnet individuellt.
För en vanlig industriarbetande
kvinna har lönen efter skatt i samma penningvärde inte kommit z
1976 års nivå ännu 1990.
Man kan förmoda att mänga kvinnor
själva skulle vilja välja att stanna hemma
helt en viss tid för att få njuta av lyckan att
se sina barn växa upp och själva ge dem
en personlig omvårdnad.Att många kvinnor anser att de bör vara hemma med sina
mindre barn visar en undersökning som
Demoskop gjort bland 500 kvinnor där
72% ansåg att kvinnan borde vara hemma
med sina barn under 7 år. Ändå arbetar
87% av alla kvinnor med barn under 7 år i
Sverige.
Socialdemokraterna har ofta hävdat att
kvinnors arbetsinsats behövts för att höja
tillväxten och därmed i slutändan levnadsstandarden för svenska me<;Iborgare.
För de enskilda hushållen har den ökade
arbetsinsatsen inte inneburit att levnadsstandarden förbättrats på motsvarande
sätt. Även om kvinnorna satte in betydligt
fler arbetstimmar i förvärvsarbete så kom
detta att motvägas av att lön efter skatt – i
oförändrat penningvärde – inte alls ökade. För en vanlig industriarbetande kvinna har lönen efter skatt i samma penningvärde inte kommit upp i 1976 års nivå ännu 1990. Inflationen har under perioden
ökat och ätit upp den svaga löneutvecklingen och det tillsammans med ett höjt
skattetryck har motverkat effekterna av
kvinnornas ökade arbetsinsatser. Kvinnornas inträde på arbetsmarknaden har
således inte märkbart kunnat förbättra
hushållens levnadsstandard.
Familjer i Europa
Familjer i Europa har genomgående en
bättre ekonomisk situation än familjer i
Sverige. Barnfamiljerna har det särdeles
mycket bättre i de viktiga EG-länderna
Frankrike, Tyskland, Belgien och Luxemburg. Det beror på att man har sambeskattning med kraftigt nedsatt marginalskatt för personer med försörjningsbörda.
I praktiken innebär det att familjer som
avlastar samhället omsorgen om barn och
gamla får en rejäl skatterabatt, vilken de
kan använda till att köpa privata eller
offentliga tjänster t ex inom barnomsorgen eller åldringsvården – helt valfritt.
Som exempel får en tvåbarnsförsörjare
med hemmamake i Frankrike dividera sin
lön med 3 och marginalskatten beräknas
då inte på ursprungslönen 210 000 kr
utan på 70 000 kr istället. Dessutom är
grundavdragen betydligt högre i de flesta
industriländer än i Sverige, vilket gynnar
kvinnligt förvärvsarbete. Därtill har dessa
länder barnbidrag eller barnavdrag, som
inte är så mycket lägre än det svenska.
Vidare är EG’s priser lägre p g a lägre
moms och punktskatter.
Allt detta skapar en betydligt bättre
ekonomisk situation för barnfamiljerna i
437
EG och därmed handlingsfrihet för familjen hur barnen skall omhändertas och
uppfostras dvs en handlingsfrihet för
kvinnan om hon vill vara hemma, utbilda
sig, arbeta heltid eller deltid. Det är obestridligen så att en god ekonomisk standard skapar valfrihet för framförallt kvinnan i Europa. En svag ekonomisk familjestandard tvingar alla kvinnor och män
till heltidsarbete. Svenska kvinnor är inte
mer karriärsugna än kvinnor i andra länder, vilket socialistiska företrädare ofta
vill &amhäva.
En studie utförd av Demoskop för
Näringslivets Ekonomifakta visar att 27%
av de tillfrågade svenska kvinnorna ansåg
att de hade sitt arbete för att göra karriär,
medan flertålet- 65%- såg förvärvsarbetet bara som ett jobb. En jämförelse
med liknande studier i andra länder visar
att svenska kvinnor är betydligt mindre
karriärsugna än i Japan, USA, England,
Canada, Australien och Italien. Man kan
således dra den slutsatsen att det snarare
är dålig ekonomi än en lockande karriär
som driver de svenska kvinnorna ut till
jobben.
Det håller därför inte att ha förvärvsfrekvens som utgångspunkt för en diskussion om kvinnorna och EG. Eftersom det
snarare är dålig ekonomi än lockelsen i att
arbeta och göra karriär som driver ut de
svenska kvinnorna på arbetsmarknaden
är det den ekonomiska situationen som
skall jämföras. Då ser vi att familjerna i
Europa har det genomgående bättre än vi.
Offentliga sektorn
Offentliga sektorns roll som en livboj och
räddningsplanka för kvinnlig förvärvsverksamhet kan inte gå fri från all den
438
osäkerhet och alla de förändringar som
näringslivet, svensk ekonomi och världsekonomin påverkas utav. Det är en utopi
som redan kommit att undermineras.
Tvärtom kan det i själva verket bli så som
vi sett i Sverige, att ansträngningarna och
bördan att hålla en stor offentlig sektor
opåverkad av yttre .störningar, kan bli så
tung att man inte bara riskerar utan också
underminerar den övriga delen av den
nationella ekonomin. En viktig orsak till
att svensk ekonomis tillväxttakt inte utvecklats i takt med övriga industriländers
i OECD-gruppen är att resursanvändningen varit mindre effektiv i vårt land,
ineffektiv också i privat sektor, p g a höga
skattekilar på både arbete och kapital.
Valet mellan arbete och fritid, mellan
konsumtion och produktion försvåras
därför att löntagare inte kan bedöma vad
som är en rationell fördelning eftersom
prisinformationen är osäker p g a de olika
skattekilar som snedvrider prisrelationerna. Det är en ofrånkomrnlig effekt av en
skattefinansierad stor offentlig sektor.
Beskattning av tjänstesektorn
Beskattning av tjänstesektorn från 1991
har ytterligare försvårat för kvinnorna.
Kvinnor är i stor utsträckning både konsumenter och producenter av tjänster. En
hög mervärdesskatt på tjänster missgynnar därför kvinnor mer än män. Istället
bör kvinnor uppmuntras att starta eget
företag lokalt, vilket förbättrar samhällets
serviceutbud, underlättar familjeförsörjningen (kontra arbetslöshet), minskar
avflyttningen från landsbygden och möjliggör för kvinnorna att kombinera förvärvsarbete på egna tider och villkor med
ett fullt familje- och barnansvar. Genom
den stora skattereformen från 1991 har
skattebelastningen ökat på småföretagen
och försvårat kvinnors egenföretagande.
Förhoppningsvis kan EG’s betydligt mer
positiva syn på småföretagandet möjliggöra att fler svenska kvinnor kan driva
eget företag.
Mina tankar här går i den riktningen att
man måste tillförsäkra barnfamiljerna en
bättre ekonomisk standard. För det första
krävs det då en god ekonomisk tillväxt i
hela ekonomin. För det andra måste föräldrar själva få möjlighet att välja hur
~
Det är snarare dålig ekonomi än en
lockande karriär som driver de
svenska kvinnorna ut tilljobben.
valet mellan arbete-barn-omsorg skall
fungera. Genom att skattevägen finansiera en kollektiv, allenarådande barnomsorg bakbinds familjerna från olika valmöjligheter.
En skattenedsättning ger möjlighet att
köpa omsorgstjänster från enskilda individer, från privata företag och institutioner och från offentliga institutioner. Ett
sätt som anknyter till den senaste skattereformen är att höja brytpunkten mellan
30 och 50% marginalskatt för barnfamiljer. De får en skattenedsättning p g a sin
större försörjningsbörda. Det skulle stämma bättre med skatteförslagets ursprungliga intentioner att 90% av de skattskyldiga skulle bara ha kommunalskatt.
Jag tror, att ett system med speciellt
låga skatteskalor beroende på barnantal,
skulle fungera bra också i Sverige så som
nu sker i Frankrike, Belgien, Luxemburg
och Tyskland. Man får emellertid, som
folkpartiet liberalerna påpekar i samband
med progressiva värdnadsbidrag inte
göra marginaleffekterna så stora att nya
kvinnafållor skapas när kvinnan skall
börja arbeta så att hon aldrig orkar ut
igen. Vad som behövs är ekonomisk förstärkning generellt för barnfamiljerna
med ökad valfrihet utan hindrande marginaleffekter.
Kvinnor kan emellertid inte enbart betraktas som produktionsfaktorer och
barn är inte som varor, som flyttas dit det
bäst passar samhället. Alla barn har av
fysiska, psykologiska eller medicinska
skäl inte alltid förutsättningar att leva
dagisliv. Barn måste få vara olönsamma
investeringsobjekt när de växer upp. Barn
behöver uppskattning och uppmuntran i
sina framsteg av en engagerad vuxen de
kan lita på, barn behöver tid och någon
som lyssnar och svarar, barn ”behöver
goda förebilder – inte utslitna, utarbetade och ekonomiskt pressade föräldrar
utan tid för familjen.
Ingen enhetlig syn
I Europa har man ingen enhetlig syn på
dessa frågor. I respektive land finns utrymme för olika lösningar. Många kvinnor är hemma när barnen är små, många
arbetar när barnen är på förskola, andra
439
har privat barnomsorg med anställda,
med vänner, släktingar eller kommunal
sådan. I allmänhet anses förskola och
dagis vara ett komplement, som stimulans
för barnet – inte en totallösning för alla
barnets behov. Alla möjligheter finns och
tillåts i EG.
Det är mycket drastiskt, att som socialisterna och framförallt Agneta Stark börja väga barn och familjeansvaret på en våg
där kvinnans ”frihet”, ”ekonomiska självständighet” och jämställdhet läggs i den
andra vågskålen. Barn kan inte omräknas
i pengar, barns lycka och välfärd kan inte
mätas förrän efteråt, som i Jan Myrdals
självbiografi.
Barn innebär ansvar och växande med
målet att det blir en harmonisk utveckling
för en ung människa. Kvinnor kan lika lite
som männen i vårt samhälle vilseledas att
tro att deras föräldraskap skulle innehålla
något annat som t ex individuell frigörelse
från familj och föräldraskapet. Det är enligt min mening föräldrarna som bör kunna avgöra vad deras barn behöver och hur
behoven skall mötas. I EG har man accepterat denna mänskliga rättighet. Det
bör vi göra också i Sverige och ge barnfamiljerna valfrihet inom lika vida ekonomiska ramar.

Comments are closed.

ANNONSER:

Axess

Läs mer

Efter demokratin

webshop_banner