Print Friendly

Anders Johnson; Folkpartiet efter Westerberg

Av Redaktionen | 31 december 1994


1994


Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.

Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.

FOLKPARTIET EFTER
WEsTERBERG
ANDERS JOHNSON
Folkpartiet är i kris. Inte bara höstens valresultatger anledning till oro. Vad värre är: debatterna
om liberalismens roll ochfolkpartiets framtid harförts i slutna rum.
D
en engelske liberale premiänninistern och partiledaren Henry Herbert
Asquith fick se sitt parti
förvandlas från ett statsbärande parti till
ett marginalparti. Han konstaterade resignerat:
”Det finns endast ett sätt genom vilket
liberalismen kan dödas, och det är genom
självmord. Och även om så skedde skulle
dess principer överleva och det skulle
inte dröja länge innan de skulle finna en
ny och passande inkarnation.”
Allvarlig situation
Som folkpartist saknar man inte erfarenheter av valnederlag. Årets upplaga ligger
väljarmässigt ungefär mitt emellan katastrofvalet 1973 och katastrofvalet 1982.
Ändå är situationen betydligt allvarligare
i dag.
ANDERS JOHNSON är medlem i folkpartiet och
arbetar på SAF:s itiformationsavdclning.
Både i början av 70-talet och i början
av 80-talet fanns en vital idedebatt i folkpartiet. Det fanns flera framträdande
folkpartister som genom böcker och artiklar deltog i den allmänna debatten.
Det fanns en intern opposition som foreträdde en mer principiellliberallinje än
den pragmatiska partiledningen. På
70-talet anfördes den av Per Ahlmark.
Tio år senare fanns bland Ullstenkritikerna namn som Bengt W esterberg
och Olle Wästberg.
Saknar tänkare
Under senare år har knappast någon
framträdande folkpartist vid sidan av
Westerberg gjort sig allmänt känd som en
självständig ideologisk tänkare. Det har
inte saknats intern opposition mot partiledaren. Tvärtom. Men debatterna om
liberalismens roll eller folkpartiets framtid
har forts i slutna rum.
Då folkpartiets landsmöte valde Per
Ahlmark 1975 och Bengt Westerberg
SVENSK TIOSKRIFT 403
1983 till partiledare visste både den allmänhet och de partimedlemmar som tagit del av den allmänna debatten vilken
principiell uppfattning den nya partiledaren foreträdde. Oavsett vem som väljs till
partiledare i februari 1995 kornmer vissheten på denna punkt vara betydligt
mindre..
Det har helt enkelt saknats vilja hos de
ledande folkpartistema att inför medlemmar och allmänhet for en öppen diskussion. Låt mig ta ett belysande exempel,
nämligen 1991 års familjepolitiska huvudnummer barnkontot.
Inlärd hjäljplöshet
Förslaget hade tagits fram kort tid före
valet. Någon möjlighet att diskutera forslaget i partiet före valet fanns inte. Då ett
par medlemmar efter valet riktade välunderbyggd kritik mot förslaget, iddes
ingen från partiledningen lyfta pennan
for att forsöka forklara vad partiet gått till
val på. Efter ett par år forsvann förslaget
från partiets dagordning. När och hur det
gick till är det ingen som vet. Medlemmarna fick besked i efterhand.
Det finns ett namn på den liberala
eftervalsdebatt vi ser – eller snarare inte
ser någonting av alls. Det namnet är
inlärd hjälplöshet. Under senare år har taket i folkpartiet succesivt sänkts. Avvikande uppfattningar har i bästa fall mötts
med tydligt ogillande, i övriga fall med
tystnad.
ÖVerens om allt
Då nu flren släpps ut på grönbete efter att
ha hållits i spiltorna så länge, blir gången
av naturliga skäl vinglig. En uppgiven redaktör for det folkpartiet närstående
nyhetsmagasinet Nu konstaterar att debatten är betydligt tamare än efter tidigare val varfor han i stället köpt in en
debattserie från en liberal landsortstidning. Då de forsta partiledarkandidaterna
presenterar sig fåller de i varandras arrnar
och förklarar att de är överens om allt.
Den folkpartistiska debatten kommer
sannolikt att handla om två teman: profilering och positionering. Profileringsdebatten kan sammanfattas i en fråga;
Spegel, spegel på väggen där, säg mig
vem som bäst i TV-studion är? Positioneringsdebatten handlar om vilka partier man eventuellt skall samarbeta med.
Och det skall vi inte, om vi får tro de
vanligaste kandidaterna.
Positionistiska Sjpekulationer
Alltför väl känner vi den sången. I 1988
års valrörelse var temat att broarna till socialdemokraterna var brända. Resultatet
blev den stora skatteuppgörelsen. 1991
hette det att fP-medverkan i en borgerlig
minoritetsregering var otänkbar. Det
blev en borgerlig minoritetsregering med
fP-medverkan. 1994 var ett framgångsrikt val forutsättning forkoalitionsdiskussioner. Det blev katastrofval och
koalitionsinvit.
Jag forsvarar skatteöverenskornrnelsen, minoritetsregeringen och koalitionsinviten. Jag är bara så innerligt trött på
positionistiska spekulationer.
Att göra partiets storleksordning
404 SvENsK TIDSKRIFT
(”tredje kraften”) till signum är att göra
positioneringen till överideologi. Resultatet kan bli att folkpartiet forvandlas till
femte hjulet i svensk politik.
Total stockholmsdominans
Ett parti kan ha tre typer av tillgångar:
ideer, människor och apparat. Folkpartiets partiapparat har alltid varit mycket
svag. Partiets styrka har ansetts vara dess
ideer. Men ingen kan äga en ide. Det är
fritt fram att s~äla och imitera. Liberala
drag finns numera i alla partier. Det som
kan ge folkpartiet värde är folk.
Traditionellt har partiet haft två rötter:
stadsliberalismen och folkrörelsefrisinnet.
De liberala folkrörelserna har stagnerat
och folkpartiet konkurrerar där numera
också med kds. stadsliberalismen har haft
två traditionella fästen, Stockholm och
Göteborg. Göteborg har havererat som
den svenska liberalismens huvudstad. Allt
detta gör att stockholmsdominansen är
nästan total i partiet. Partiets referensramar och kontaktytor smalnar. En liten
grupp politiska proffs med begränsade erfarenheter från annat än politik bildar en
homogen grupp for självbekräftelser.
Anders Ehnmark och P O Enquist far
kanske rätt i sin spådom från Doktor
Mabuses nya testamente 1982:
Organisationskris
”Folkpartiet: en kringsimmande hjärna
som tänkte kloka, skarpsinniga eller humoristiska (det står faktiskt så, min anm)
tankar; men någon kropp var det inget
särskilt behov av. Man fick inte låsa upp
sig i de andra partiernas drömmar om att
ha en kropp. Folkpartiet var en ren
hjärna, punkt slut.”
Det är omöjligt att spekulera i vart
folkpartiet kommer att gå efter W esterberg. Jag tycker inte man bör utesluta
omformering av det svenska partimönstret. Folkpartiets kris är visserligen
till betydande del hemtillverkad. Men
den är också en foljd av den organisationskris som drabbat Sverige och de
flesta andra västländer.
Jag tror på betydelsen av folkliga rö-
relser som kan mobilisera medborgare,
forma och kanalisera opinioner, skapa
kontakter och relationer utöver snäva sociala gränser. Inte minst den amerikanske
statsvetaren Robert Putnams mycket
uppmärksammade studie Making Democracy Work belyser detta.
Civila nätverk
Putnam har studerat den lokala och regionala demokratin i olika delar av Italien. Han fann där en faktor som betydde
mer än något annat for demokratins
funktionsfOrmåga, den offentliga sektorns effektivitet och den ekonomiska
utvecklingen, nämligen de civila nätverken. I regioner med många körer,
idrottsklubbar och foretagarforeningar
fungerade både politik och ekonomi.
Ett inslag i en liberal politik bör vara
att fundera över hur dessa nätverk kan
stärkas i Sverige. En annan fråga att fundera över, är hur det svenska partimönstret bör utvecklas for att partierna
skall blir starkare som civila nätverk.
SVENSK TIDSKRIFT 405
Nytt kraftcentrum
Partierna blir allt svagare ide- och
medlemsmässigt. Jag tror inte det finns
utrymme för mer än ett heltäckande,
modernistiskt och ansvarstagande parti
i Sverige vid sidan av socialdemokrater
och moderater. I de två stora partiernas
affarside ligger att de praktiskt taget
ständigt måste ligga i luven på varandra. Då kan det ju vara bra med ett
parti som ser litet mera till saken.
Kanske kan EV- omröstningen bli
en utlösande faktor till en partipolitisk
omgruppering. Jag hoppas därför att
Hans Lindqvist startar ett nej-parti. Då
kan de framstegsvänliga krafterna i
folkpartiet, centern och kds bilda ett
nytt kraftcentrum i svensk politik. Här
har vi kanske också rätt plattform för
Anders Wijkman.
406 SVENSK T!DSKRIFT

Comments are closed.

ANNONSER:

Axess

Läs mer

Efter demokratin

webshop_banner