Print Friendly

Anders Isaksson; Frihetens idéer

Av Redaktionen | 31 december 1986


1986


Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.

Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.

LIIIERATUR
ANDERS ISAKSSON:
Frihetens ideer
K
lockan var drygt tio på kvällen,
folkloreaftonen i bergsbyn
Kritsa hade just avslutats, barnet hade somnat och en nära två timmar
lång bussresa i kompakt kretensiskt mörker återstod hem till hotellet: det var följaktligen upplagt för en stunds läsning –
om bara chauffören kunde förmås att
åter slå på huvudströmbrytaren till de
läslampor som hade lyst när vi steg ombord på bussen.
Mats Johansson och Peter Stein:
Frihetens ideer – USA inför 90-talet
Timbros förlag t986
– Nej, läslamporna ska vara släckta
eftersom vi ska ha en dämpad belysning i
bussen under återresan, förklarade reseledaren från Vingresor och log ett vänligt, lite lätt överseende charmkursleende.
– Jomen, sade jag, poängen med
läslampor är väl just att de medger både
dämpad belysning och läsning, eller hur
… ?
– Alla är lite trötta efter en sån här
lång dag, vi ska koppla av och lyssna till
musik så därför måste belysningen vara
dämpad, sade hon, fortfarande, om än
tillkämpat, leende.
Och så blev det förstås, läslampan förblev släckt och tändes först igen några
minuter före ankomsten till hotellet. Att
förmenas möjligheten att läsa under ett
par timmar är väl uthärdligt – om än
irriterande när man tänkt sig koppla av
med just Mats Johanssons och Peter
Steins bok ”Frihetens ideer – USA inför 90-talet” – men ändå en påminnelse
om att frihetens dödgrävare är lika vanliga som frihetens tillskyndare: vad hjälper det att utrusta en buss med läslampor
om nu Vingresor AB föreskriver avkoppling till soft musik i en nedsläckt
buss och någon av dess reseledare
tillämpar reglementet till bokstaven och
inte till andan?
Sådan är dessvärre ofta verkligheten,
en evig och fortgående kamp mellan
goda avsikter och icke förutsedda bieffekter. Vägen till helvetet är lika fylld
av goda föresatser som någonsin vägen
till paradiset och ofrihet i frihetens namn
är långt mera vanligt än frihet. Den enes
frihet är alltid någon annans ofrihet, sade
Rosa Luxemburg för att påminna om att
den politiska kampen ytterst ändå handlar om en kamp mellan konkurrerande
intressen och inte om frihet i någon abstrakt mening. Den som talar om frihet i
politiken – och det göra alla – talar följaktligen om sin och sina bröders frihet
och tenderar se alla andras frihet som en
självklar biprodukt av sin egen frihet.
Därav följer också att frihetens ideer
ter sig mycket olika för olika samhällsgrupper när de förvandlas till praktisk politik, skatteskalor, välfärdsprogram, sociala reformer m m. Johanssons
och Steins bok handlar mest om ideerna
och mycket lite – om ens något – om
den ekonomiska och sociala bakgrunden
hos dem som attraheras av just dessa
versioner av frihetens ideer, vare sig de
kallas nyliberala, libertarianska eller nykonservativa.
Det är trots allt inte ideerna som formar verkligheten – vilket Johansson och
Stein tycks utgå ifrån – utan verkligheten som formar ideerna. Det är mycket
möjligt – kanske rentav troligt – att efterkrigstidens välfärdspolitik med höga
skatter och inkomstutjämning nått vägs
ände, att den mer hämmar än befrämjar
den ekonomiska tillväxten, men det beror inte på att nya ideer skapat en ny
verklighet utan för att verklighetens egen
dynamik skapat en grogrund för nya ideer hos nya konstellationer av intressen.
ldeerna om välfärdens frihet är följaktligen en förutsättning för ideerna om friheten bortom välfärden.
Alla samhällsförändringar tar emellertid tid eftersom nya intressen ska nötas
mot gamla, etablerade. Hittills är det –
som Mats Johansson påpekar i ett av
sina kapitel – mera debatten om välfårdsstatens möjligheter och mål som
förändrats av välfärdsstaten själv; den
lever kvar i all sin ofullkomlighet och
kan så förväntas göra under överskådlig
tid.
Egentligen är ”Frihetens ideer” två
och var för sig mycket olika böcker: mot
Peter Steins tre lättlästa och tämligen
lidelsefria bakgrundskapitel till den nationalekonomiska debatten står Mats Johanssons reportage om reaganepokens
421
bakgrund, nuläge och framtid , alla
skrivna med läget i Sverige som effektfull och avskräckande bakgrund: ”I
USA är arbete inte sysselsättning skapad
genom politiska beslut, utan resultatet
av människors egna ansträngningar, givet de förutsättningar som uppstår när
konsumenterna via marknaden fördelar
tillgängliga mänskliga resurser och kapital”, skriver han exempelvis, så naivt
troskyldigt som bara den uppriktigt
troende kan göra. Ty på vägen mot härligheten har Johansson hela tiden förtappelsen hemma i Sverige i bakhuvudet, ett land vars sjöar, solnedgångar och
natur han säkert älskar lika hett som han
avskyr dess politiska system, institutioner, förslappelse och ofrihet.
Och man erinrar sig att liknande förekommit förr, 30-talets paradisskildringar
från Sovjetunionen och 60- och 70-talets
rapporter från Albanien, Kina, Kuba,
Tanzania och motsvarande föredömen
för mänskligt framåtskridande. Den
intellektuella uppgivenheten är evig, det
är bara trons föremål som växlar.

Comments are closed.

ANNONSER:

Axess

Efter demokratin

webshop_banner