Anders Hultin; Uppdrag Fred
1998
Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.
Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.
Öppna PDF
Öppna text
S
äkerhetsvakterna radas
upp 1 korridoren där de
politiska ledarna sitter i
varsitt rum. På givet
kommando öppnas dörrama och de tre stiger samtidigt ut ur
sina rum för att samtidigt slussas in i
sammanträdesrummet på Hotell Saraj, just i utkanten av Sarajevo.
Allt måste ske just samtidigt. Ingen
far vara först, nummer två eller sist.
Det skulle, oavsett om man är först
eller sist, kunna uppfattas som att den
andre är viktigare än man själv. De
trängs över tröskeln in i ett rum, rent
på tavlor och utsmyckningar som
skulle riskera att leda tankarna i den
ena eller andra riktningen och med
utsikten skymd för att inte påminna
om staden utanför, staden som står
som en symbol för kriget.
Det första valet efter avtalet i
Dayton hade just avhållits i Bosnien.
Trots stora svårigheter och anklagelser om manipulationer och valfusk
ratificerade till sist OSSE valresultatet. Väljama hade nästan genomgå-
Uppdrag Fred, Carl Bildt,
Atlantis, 1997 .
ANDERS HULTIN:
Uppdrag Fred
ende röstat nationalistiskt. – Freden
är bara en fortsättning på kriget, fast
med andra medel, som någon sade,
och valet blev därför just en fortsättning på kriget om än med fredliga
medel.
Turkiskt förtryck
Den 30 september 1997 klockan
15.00 skulle det första presidentrådsmötet äga rum. Carl Bildt och hans
medarbetare hade haft stora svårigheter att alls fa ett möte till stånd.
Kroaternas Zubak var förvisso samarbetsvillig. Men muslimernas Izetbegovic och serbernas Kraji1tnik gjorde
allt för att slippa träffas. Serberna i
Pale hade med stor indignation avfårdat förslaget om att mötet skulle äga
rum i Konakhuset i Sarajevo, eftersom byggnaden ansågs vara en symbol för 500 år av turkiskt förtryck.
Serberna hade istället föreslagit ett
hus på delningslinjen i Sarajevo, med
tre ingångar placerade så att ingen av
de tre bosniska ledarna skulle behöva
beträda någon av de andras territorier. Problemet var, som Carl Bildt på-
pekar i boken Uppdrag Fred, inte att
ett område härjat av kriget och granaterna.
Det var i det läget man bestämde
sig för ett nybyggt hotell i utkanten
av Sarajevo, just där den första tunneln ner mot bosnienserbemas Pale
börjar. Izetbegovics skulle kunna
hävda att det bara var ett stenkast från
centrala Sarajevo. Kraji1tnik å andra
sidan skulle slippa det han skydde
mest, nämligen att besöka Sarajevo.
På ett nästan raiDande sätt beskriver
Bildt hur man lyckas fa både kraoternas Zubak och bosnienserbernas
Kraji1tnik till hotellet men att
Izetbegovics uteblir. Hur både
Washington och Bonn kontaktas för
att mobilisera påtryckningar mot
muslimernas ledare alltmedan de andra två sitter på varsitt rum och med
stigande ilska undrar om de blivit ditlurade. Till slut, mer än en timma
försenad, kommer Izetbegovics, går
upp för hotelltrappan och slinker in
på sitt rum.
Så kan, efter dörröppningar på
kommando och tålmodig diplomati,
det första presidentrådsmötet i den
nybildade men av kriget svårt sargade
det fanns tre ingångar i huset utan bosniska federationen äga rum.
snarare att det sannolikt saknades bå- Historien visar inte bara vilket mö-
de väggar och tak på huset som låg i dosamt arbete Bildt hade i Bosnien
SVENSK TIOSKRIFT
33
utan också hur djup konflikten i om- USA är inte att ta miste på. Förvisso,
rådet är. Att gå från skyttegravarna till menar han, finns det där en insikt om
forhandlingsbordet och istället for att att resolutioner om fred kräver resurbeskjuta varandra diskutera hur ge- ser for att kunna infrias. Och USAs
mensamma institutioner ska kunna formåga att kraftsamla framforallt sina
byggas, är inte gjort i en handvänd- militära resurser när så krävs är beunning. dransvärd. Å andra sidan saknas där
drag till denna djupare och svårare
frågeställning. Och kanske finns det
inte plats får det när de mer närliggande skeendena ska beskrivas.
Bildt gör dock vissa reflexioner:
folken på Balkan har aldrig upplevt
någon egentlig nationell självständigde fulla insikterna om att freden, for het. För att forst vara en del av det
Ständigt resande
Bildts välskrivna bok beskriver på ett
detaljrikt sätt hur de politiska och
militära stegen togs for att stoppa kriget, träffa en fredsöverenskommelse
och därefter börja bygga ett nytt
Bosnien. Han beskriver sina resor,
denne ständigt resande Bildt, som
omväxlande tar sig fram med amerikanska stridshelikoptrar, jetplan utlå-
nade av president Chirac, bepansrade
jeepar och NATOs Herkulesplan.
Inom loppet av några dagar kan han
klara av en arbetsmiddag med Hoolbroke på en restaurang i New York
for att morgonen därpå flyga
Concorde till Paris och vidare till
London och äta lunch med de europeiska utrikesministrarna for att under sen eftermiddag vara tillbaka i
Sarajevo och på kvällen ta bilen till
Belgrad for middag med Milosevic.
Man blir trött bara av läsningen. Men
inte Bildt. Han bara trivs.
Det finns dock budskap i Bildts
bok, slutsatser han drar av sina år i
Bosnien.
Utan att ringakta betydelsen av militära insatser for att fa slut på kriget
menar han att det bland de inblandade parterna i Bosnien saknades insikter om betydelsen av att bygga upp
civilia institutioner. Kritiken mot
34
att bli varaktig och stabil, måste ske
på villkor som i grunden accepteras
av de folk och politiska ledare som
direkt berörs av dem. Hoolbroke lär,
enligt Bildt, fler än en gång, halvt på
skämt, halvt på allvar, ha anklagat
Bildt for att vara ”alltfor svensk” och
formedligen avsett att Bildt, från det
”neutrala” Sverige, ville forhandla
och fora dialog istället for att ta till
mer brutala maktmedel for att tvinga
parterna att komma överens.
Men Bildt fortsatte med forhandlingar och möten med ett tålamod
som måste vara oöverträffat. Medans
Hoolbroke, när låsningarna under
forhandlingarna i Dayton tycktes vara totala, ville åka hem med motiveringen att de var ”idioter” hela bunten så skrev Bildt ytterligare ett papper med en ny trevare och en ny
kompromiss. Till slut blev det också
ett avtal, forvisso med en hel del brister men ändå ett avtal som tvingade
de stridande att lägga ned sina vapen.
Kombinationen av den ständigt
forhandlande, resande och tålmodige
Bildt och de mer hårdfora amerikanerna var kanske det Bosnien behövde.
Den fråga Bildt ställer är givetvis
om kriget hade kunnat undvikas.
Hans egen bok ger inte så många biSVENSK TIDSKRIFT
romerska riket kom det sedan att ingå i det bysantinska väldet under
nästan ett årtusende. Därefter, under
ett halvt årtusende, ingick det i det
ottamanska imperiet och de delar
som inte lydde därunder ingick huvudsakligen i det habsburska, likaledes multinationella imperiet.
Nationalstater på modet
Dessa årtusenden etablerade en unik
multietnisk mosaik och när ideerna
om enkulturella, etniskt homogena
nationalstater kom på modet i Europa under 1800-talet trängde de igenom även på Balkan. De löst sammanhållna imperierna forvandlades
till nationalstater och, i Balkans fall,
utan hänsyn till de inbyggda spänningarna mellan etniska minoriteter.
Dessa spänningar bestod under mellankrigstidens monarkier och därefter
Titoregimens brutalitet for att fullständigt explodera när kommunismen foll samman i slutet av 1980-
och början av 1990-talen. I detta alltet ligger nog krigets ursprung och
frågan är om någon Representant i
världen, hög som den högste, hade
kunnat stoppa händelseutvecklingen?
Det far vi, under alla forhållanden,
aldrig säkert veta.
äkerhetsvakterna radas
upp 1 korridoren där de
politiska ledarna sitter i
varsitt rum. På givet
kommando öppnas dörrama och de tre stiger samtidigt ut ur
sina rum för att samtidigt slussas in i
sammanträdesrummet på Hotell Saraj, just i utkanten av Sarajevo.
Allt måste ske just samtidigt. Ingen
far vara först, nummer två eller sist.
Det skulle, oavsett om man är först
eller sist, kunna uppfattas som att den
andre är viktigare än man själv. De
trängs över tröskeln in i ett rum, rent
på tavlor och utsmyckningar som
skulle riskera att leda tankarna i den
ena eller andra riktningen och med
utsikten skymd för att inte påminna
om staden utanför, staden som står
som en symbol för kriget.
Det första valet efter avtalet i
Dayton hade just avhållits i Bosnien.
Trots stora svårigheter och anklagelser om manipulationer och valfusk
ratificerade till sist OSSE valresultatet. Väljama hade nästan genomgå-
Uppdrag Fred, Carl Bildt,
Atlantis, 1997 .
ANDERS HULTIN:
Uppdrag Fred
ende röstat nationalistiskt. – Freden
är bara en fortsättning på kriget, fast
med andra medel, som någon sade,
och valet blev därför just en fortsättning på kriget om än med fredliga
medel.
Turkiskt förtryck
Den 30 september 1997 klockan
15.00 skulle det första presidentrådsmötet äga rum. Carl Bildt och hans
medarbetare hade haft stora svårigheter att alls fa ett möte till stånd.
Kroaternas Zubak var förvisso samarbetsvillig. Men muslimernas Izetbegovic och serbernas Kraji1tnik gjorde
allt för att slippa träffas. Serberna i
Pale hade med stor indignation avfårdat förslaget om att mötet skulle äga
rum i Konakhuset i Sarajevo, eftersom byggnaden ansågs vara en symbol för 500 år av turkiskt förtryck.
Serberna hade istället föreslagit ett
hus på delningslinjen i Sarajevo, med
tre ingångar placerade så att ingen av
de tre bosniska ledarna skulle behöva
beträda någon av de andras territorier. Problemet var, som Carl Bildt på-
pekar i boken Uppdrag Fred, inte att
ett område härjat av kriget och granaterna.
Det var i det läget man bestämde
sig för ett nybyggt hotell i utkanten
av Sarajevo, just där den första tunneln ner mot bosnienserbemas Pale
börjar. Izetbegovics skulle kunna
hävda att det bara var ett stenkast från
centrala Sarajevo. Kraji1tnik å andra
sidan skulle slippa det han skydde
mest, nämligen att besöka Sarajevo.
På ett nästan raiDande sätt beskriver
Bildt hur man lyckas fa både kraoternas Zubak och bosnienserbernas
Kraji1tnik till hotellet men att
Izetbegovics uteblir. Hur både
Washington och Bonn kontaktas för
att mobilisera påtryckningar mot
muslimernas ledare alltmedan de andra två sitter på varsitt rum och med
stigande ilska undrar om de blivit ditlurade. Till slut, mer än en timma
försenad, kommer Izetbegovics, går
upp för hotelltrappan och slinker in
på sitt rum.
Så kan, efter dörröppningar på
kommando och tålmodig diplomati,
det första presidentrådsmötet i den
nybildade men av kriget svårt sargade
det fanns tre ingångar i huset utan bosniska federationen äga rum.
snarare att det sannolikt saknades bå- Historien visar inte bara vilket mö-
de väggar och tak på huset som låg i dosamt arbete Bildt hade i Bosnien
SVENSK TIOSKRIFT
33
utan också hur djup konflikten i om- USA är inte att ta miste på. Förvisso,
rådet är. Att gå från skyttegravarna till menar han, finns det där en insikt om
forhandlingsbordet och istället for att att resolutioner om fred kräver resurbeskjuta varandra diskutera hur ge- ser for att kunna infrias. Och USAs
mensamma institutioner ska kunna formåga att kraftsamla framforallt sina
byggas, är inte gjort i en handvänd- militära resurser när så krävs är beunning. dransvärd. Å andra sidan saknas där
drag till denna djupare och svårare
frågeställning. Och kanske finns det
inte plats får det när de mer närliggande skeendena ska beskrivas.
Bildt gör dock vissa reflexioner:
folken på Balkan har aldrig upplevt
någon egentlig nationell självständigde fulla insikterna om att freden, for het. För att forst vara en del av det
Ständigt resande
Bildts välskrivna bok beskriver på ett
detaljrikt sätt hur de politiska och
militära stegen togs for att stoppa kriget, träffa en fredsöverenskommelse
och därefter börja bygga ett nytt
Bosnien. Han beskriver sina resor,
denne ständigt resande Bildt, som
omväxlande tar sig fram med amerikanska stridshelikoptrar, jetplan utlå-
nade av president Chirac, bepansrade
jeepar och NATOs Herkulesplan.
Inom loppet av några dagar kan han
klara av en arbetsmiddag med Hoolbroke på en restaurang i New York
for att morgonen därpå flyga
Concorde till Paris och vidare till
London och äta lunch med de europeiska utrikesministrarna for att under sen eftermiddag vara tillbaka i
Sarajevo och på kvällen ta bilen till
Belgrad for middag med Milosevic.
Man blir trött bara av läsningen. Men
inte Bildt. Han bara trivs.
Det finns dock budskap i Bildts
bok, slutsatser han drar av sina år i
Bosnien.
Utan att ringakta betydelsen av militära insatser for att fa slut på kriget
menar han att det bland de inblandade parterna i Bosnien saknades insikter om betydelsen av att bygga upp
civilia institutioner. Kritiken mot
34
att bli varaktig och stabil, måste ske
på villkor som i grunden accepteras
av de folk och politiska ledare som
direkt berörs av dem. Hoolbroke lär,
enligt Bildt, fler än en gång, halvt på
skämt, halvt på allvar, ha anklagat
Bildt for att vara ”alltfor svensk” och
formedligen avsett att Bildt, från det
”neutrala” Sverige, ville forhandla
och fora dialog istället for att ta till
mer brutala maktmedel for att tvinga
parterna att komma överens.
Men Bildt fortsatte med forhandlingar och möten med ett tålamod
som måste vara oöverträffat. Medans
Hoolbroke, när låsningarna under
forhandlingarna i Dayton tycktes vara totala, ville åka hem med motiveringen att de var ”idioter” hela bunten så skrev Bildt ytterligare ett papper med en ny trevare och en ny
kompromiss. Till slut blev det också
ett avtal, forvisso med en hel del brister men ändå ett avtal som tvingade
de stridande att lägga ned sina vapen.
Kombinationen av den ständigt
forhandlande, resande och tålmodige
Bildt och de mer hårdfora amerikanerna var kanske det Bosnien behövde.
Den fråga Bildt ställer är givetvis
om kriget hade kunnat undvikas.
Hans egen bok ger inte så många biSVENSK TIDSKRIFT
romerska riket kom det sedan att ingå i det bysantinska väldet under
nästan ett årtusende. Därefter, under
ett halvt årtusende, ingick det i det
ottamanska imperiet och de delar
som inte lydde därunder ingick huvudsakligen i det habsburska, likaledes multinationella imperiet.
Nationalstater på modet
Dessa årtusenden etablerade en unik
multietnisk mosaik och när ideerna
om enkulturella, etniskt homogena
nationalstater kom på modet i Europa under 1800-talet trängde de igenom även på Balkan. De löst sammanhållna imperierna forvandlades
till nationalstater och, i Balkans fall,
utan hänsyn till de inbyggda spänningarna mellan etniska minoriteter.
Dessa spänningar bestod under mellankrigstidens monarkier och därefter
Titoregimens brutalitet for att fullständigt explodera när kommunismen foll samman i slutet av 1980-
och början av 1990-talen. I detta alltet ligger nog krigets ursprung och
frågan är om någon Representant i
världen, hög som den högste, hade
kunnat stoppa händelseutvecklingen?
Det far vi, under alla forhållanden,
aldrig säkert veta.