Print Friendly

Anders Arfwedson; Om verbal terror

Av Redaktionen | 31 december 1974


1974


Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.

Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.

verbal terror
l 000 elever lämnar varje år vår svenska
grundskola utan att ens kunna läsa. De är
i bokstavlig mening analfabeter. Detta
konstaterande gjordes vid Läramas Riks·
förbunds s k skolvecka i början av novem·
ber.
Det råder säkert inga delade meningar
om att detta är ett allvarligt missförhåJ.
!ande. Ingen aldrig så högtsyftande social
fostran kan ersätta den ”socialiserings·
process” som det innebär att lära barn
läsa och skriva. Överhuvudtaget måste
skolan på ett helt annat sätt än hittills
ägna sig åt att utveckla elevernas förrnåga
att läsa, skriva och tala.
Svenska skolungdomars språkliga torf·
tighet har jag tidigare berört. Bekymren
i det avseendet får dock inte tillåtas
överskugga ett annat nästan lika allvar·
ligt språkproblem. Jag tänker på den
svenska utrednings- och förvaltningsappa·
ratens utbredda bruk av vad jag kallar
verbal terror. Med detta avser jag den
språkliga torftighetens raka motsats- det
oupphörliga flödet av formellt oklander·
lig byråkratsvenska, som hotar att dränb
all meningsfull offentlig debatt. Låt mis
illustrera med ett citat.
”Utvecklingsarbetet på skolmiljöområdet
avser den byggda miljön i vid bemärkd&
Sådan miljö är ett komplex av inbörda
beroende miljöelement – rum, byggnader,
sambandselement, natur, gårdar osv -cd
sammansatta av tekniska komponenter nå
sina inbördes beroenden. Den byggda JDi.
jön är långlivad och svår att förändra cd
av denna anledning bör långsiktiga bed&to
ningar tillmätas stor vikt. Miljöns relatål
tröghet vid förändringar motiverar,
ett långsiktigt tänkande, inriktning på allmänna karakteristika, gemensamma nämnare för hela eller samlade delar av skolverksamheten. Därigenom skapas förutsättningar för ett mera flexibelt sambruk och
för en bedömning av skolmiljöns förenlighet, ”utbytbarhet”, med andra samhällsmiljöer.”
Bra exempel på verbal terror kan hämtas från nästan vilken del som helst av
den statliga byråkratin. Ovanstående citat råkar vara producerat inom skolöverstyrelsen. Det belyser ett par av de sidor
som är typiska för den verbala terrorn.
Den verbala terrom är för det första
formellt oantastlig (den innehåller t ex
inga språkliga fel), den är som regel totalt substanslös (innehåller antingen obegripligheter eller – vanligare – en ändlös rad truismer) och är, där den uppträ-
der, oftast rent otroligt voluminös. Den
verbala terrom återfinns oftast i statliga
utredningsbetänkanden och i remissvar
på sådana.
Stundom kan 50 a60 procent eller mer
av innehållet i ett SOV-betänkande bestå av detta substanslösa fyllnadsgods. Det
terroriserande i sammanhanget är inte
formen- den är mjukt pedagogiserande
– och inte innehållet – vilket i stort
sett saknas. Terrorn består i att läsaren
grips av desperation över att aldrig
komma till saken.
Vad är då den verbala terroms mål och
mening? Måste t ex några fritidsarrangemang för barn i 7-12-årsåldern motiveras på över 500 sidor? Måste den s k siAutredningen förbruka 2 000 sidor för att
449
komma fram till några rätt triviala slutsatser? Varför krävde U68-utredningen
sammanlagt 2 700 tättryckta sidor? Kort
sagt: varför alla dessa bergmassiv, när de
ändå bara framföder råttor?
En välvillig tolkning är att den verbala
terrom är ett uttryck för strävan till fullständighet och vetenskaplig noggrannhet.
Man vill visa att man ”minsann inte har
slarvat ifrån sig”. En mindre välvillig
tolkning är att ordsvallet är till för att
dölja tankamas torftighet och bristen på
sakliga motiv för de förslag som läggs.
Om en statlig utredning exempelvis ägnar flera hundra sidor åt att idissla behovet av ”övergripande samordnings- och
integreringsåtgärder” kan man lugnt utgå
från att saken är sjuk. Vore den inte sjuk
kunde man ju säga vad man menar.
Under senare år har riksrevisionsverket
genomfört ett antal s k förvaltningsrevisioner vid några ämbetsverk. Syftet har
varit att undersöka om förvaltningen
sköts effektivt. Det utbredda bruket av
verbal terror har emellertid inte påtalats,
trots att det borde vara lätt att räkna ut
hur mycket tid, kraft och arbetslust som
härigenom förbrukas i statsförvaltningen.
Ingen uppgift kan dock vara mer angelä-
gen, om man verkligen vill effektivisera
arbetet inom den offentliga sektorn. På
köpet skulle man också vinna, att vanliga
medborgare fick en fair chance att sätt
sig in i vissa aktuella politiska frågor.
När nu demokrati och effektivitet för en
gångs skull kan främjas i ett sammanhang- borde man inte då ta chansen?
Anders Arfwedson

Comments are closed.

ANNONSER:

Axess

Läs mer

Efter demokratin

webshop_banner