Print Friendly

Alla dessa falska helgon

Av Janerik Larsson | 24 september 2010

NGO är lika politiska som politiska partier och kampanjar för en viss sak men också för sina egenintressen. Trots detta betraktas de av media som objektiva observatörer. De är nyttiga i en demokrati men bör inte bara behandlas som bekymrade medborgare utan egen agenda. Janerik Larsson skriver om Tony Blairs tankar kring de icke-statliga organisationerna.

Begreppet NGO finns inte på svenska. Det är ganska konstigt med tanke på att dessa organisationer spelar en så viktig roll för media och på det hela taget för opinionsbildningen.
Wikipedia förklarar begreppet så här:

Förkortningen (för non-governmental organization) kan syfta på:

– en icke-statlig organisation som kan verka antingen ideellt eller kommersiellt,
– en ideell, icke-statlig organisation som verkar ideellt,
– en internationell organisation som verkar över nationsgränser och som kan vara ideell, kommersiell, icke-statlig eller statlig.

I Tony Blairs memoarbok ”The Journey” finns det många träffsäkra iakttagelser. Med tiden, skriver han, kom jag att tycka illa om en del av NGO-kulturen, särskilt de gröna grupperna:

”NGO gör ett bra jobb, missförstå mig inte, men problemet med en del av dem är att samtidigt som de behandlas av media som bekymrade medborgare, vilket de så klart är, så är de också organisationer som samlar in pengar, som marknadsför sig själva och tävlar med andra NGO inom samma område.

Eftersom hela deras existensberättigande handlar om att förändra så kan de aldrig säga ’ja vi har klarat det’ utan att göra sig själva arbetslösa. De har lärt sig att spela det moderna mediespelet perfekt. Allt handlar om att uppnå effekt, de skriker högre och högre för att bli hörda. Balans finns inte i deras vokabulär. Allt handlar om ”raseri”, ”förräderi”, ”kris”.”

Blair pekar på att han i sitt arbete med Afrika hela tiden försökte få NGO att inse vikten av frihandel och stöd till handel, vilket är ett fundamentalt afrikanskt behov: ”Men det visade sig omöjligt”.

Samma sak är det med motståndet mot kärnkraft. Det är klart oansvarigt att vara motståndare till kärnkraft, skriver Blair.

NGO är lika politiska som politiska partier men media betraktar dem som objektiva observatörer. Men, konstaterar Blair, objektiva iakttagare är NGO inte. De kampanjar för en viss sak men också för sina egenintressen. De är nyttiga i en levande demokrati, men de måste behandlas med mer distans inte minst av media.

Janerik Larsson, avgående vice VD i Svenskt Näringsliv, är blivande kriskonsult i Prime.

Comments are closed.

ANNONSER:

Axess

Läs mer

Efter demokratin

webshop_banner